Foto: Anna Rasmussen

Dansa bort den mörka tiden

På Nationalteatern i Prag framförs just nu "Trollkarlens lärling", en balettuppsättning vars berättelse springer ur det trettioåriga kriget. Medan man i Västeuropa och USA kanske bäst känner till berättelsen genom ...

Av: Belinda Graham | 01 juni, 2015
Essäer om scenkonst

Bertil Falk. Den heliga dymmelveckan

Jag är en sedan länge pensionerad dagstidnings- och TV-journalist. Dikterna skrevs för snart 60 år sedan under en kort period då jag fungerade som biträdande vaktmästare på Sigtunastiftelsen och varje ...

Av: Bertil Falk | 25 mars, 2013
Utopiska geografier

Minnen från Syrien

En alkoholiserad muslim möter oss på flygplatsen i Damaskus. Han är musiker och ska fungera som turnéledare. Inte vad jag trodde skulle bli mitt första intryck av ett muslimskt land ...

Av: Bengt Eriksson | 24 mars, 2012
Resereportage

Pennan

Jag skriver, ibland skriver jag ord, och ibland, om min ägare tillåter det, blir dessa ord meningar. Det händer ofta att jag kommer till en punkt och mer ofta än ...

Av: Jenny Berggren Keljevic | 15 april, 2014
Gästkrönikör

Lázsló F. Földényi

Litteratur:Lázsló F. Földényi - Medusas blick



Det ansiktslösa ansiktet

Lázsló F. Földényi

Medusas blick

Översättning: Ervin Rosenberg

Ersatz

 

 Inom institutionaliserad religionsutövning är Gud inget man dansar fram. Man springer inte det fortaste man kan för att möta henom bakom hörnet, blind av begäret men ändå säker att man alldeles strax, nu, hamnar rakt i hens famn, blir ett med henom under ett extatiskt ögonblick där tiden, och kanske även rummet, tar slut. Inom den kristna traditionen, liksom inom alla andra där heliga skrifter finns i centrum, ses transen och mystiken med oblida ögon.

 




Författaren jämför det tidlösa ögonblicket med en blixt, som både genomlyser, synliggör, förgör och lämnar en bränd tomt där det är fritt att bygga nytt. Földényi kallar detta ögonblick för ”tillvarons nollpunkt”. Tålmodigt, utan brådska redogör han för många synvinklar och perspektiv - ögonblicket kontra den sedvanliga, i år och timmar indelade tiden mellan människans födelse och död, tilldrog sej inte minst filosofers och poeters uppmärksamhet. Förutom grekerna, tar sej läsaren, med författarens hjälp, igenom bl a både mäster Eckhart, Hegel, Heidegger, Nietzsche, Kant, von Baader, Bataille, Cioran och icke minst Peter Sloterdijk. ”Földényis” poeter och prosaister är ett blandat sällskap – Hölderlin och Goethe, men också Mallarmé, Keats, Joyce och Melville, för att nämna några.
Lázsló F. Földényi

Lázsló F. Földényi

Det är inget man lär ut till vanliga troende. I stället talar man om Gud, beskriver något som man inte sett och som inte går att se då det saknar ansikte och gestalt, som något som är utrustad med egenskaper (oftast positiva och vördnadsingivande), och är sålunda möjligt. Vilket fungerar ungefär lika bra som för älskande att tala om kärlek i stället för att älska. Enligt Lászlo Földényi gör religionen och vetenskapen gemensam sak för att sudda ut föreställningen om det omöjliga. Varje ”bokens religion” har dock sina sidoströmmar, sina avvikare, sina mystiker, sina helgon och, eremiter och heliga dårar. Islam har dervischer som dansar i för dem kända cirklar och spiraler. Judendomen har en äldre tradition av helig dans. Men vittnesmålen om direkt möte med Gud är många. De tidigare kristna gnostikerna betonade just detta – direkt, ögonblickligt möte med något som i vanliga fall inte ger sej till känna men plötsligt tar människan direkt i besittning.

Den ungerske litteraturforskaren Lázsló Földényis bok ”Medusas blick” (första ungerska upplaga 1991, som sedan kraftigt omarbetades efter publiceringen av Peter Sloterdijks Weltfremdheit 1993) handlar om denna typ av mänsklig erfarenhet. Eller kanske inte om den? Möter människan Gud som inte finns? Kanske möter hon sej själv – som man egentligen aldrig kan göra då man är innesluten i sej själv? Finns det plats för någon annan, en objuden gäst som tränger in – eller blir man medveten om ”någon” som alltid funnits därinne men aldrig gett sej till känna? Med andra ord, ”Medusas blick” handlar inte om religion eller religioner. Någonting händer när människan njuter eller plågas, i ett utslag av tunnelseende beter man sej märkligt, babblar som ett litet barn, skriker, stönar som en biologisk varelse man är. Eller så urskiljer man plötsligt Det Enda Ansiktet i massan. Ansiktet av den man kommer att älska, som man redan älskar, så långt det är överhuvudtaget möjligt att applicera verb - som alltid innefattar ett tidsförlopp - när själva tiden stannar upp eller försvinner, och det ögonblickliga förloppet fyller händelsernas horisont. Eller så dyker en bild, en gestalt, en idé upp – som man får bråttom att fixera när ögonblicket har passerat. Det är som att minnas en dröm. Skillnaden är att tillvaron blir förändrar från grunden

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Författaren jämför det tidlösa ögonblicket med en blixt, som både genomlyser, synliggör, förgör och lämnar en bränd tomt där det är fritt att bygga nytt. Földényi kallar detta ögonblick för ”tillvarons nollpunkt”. Tålmodigt, utan brådska redogör han för många synvinklar och perspektiv - ögonblicket kontra den sedvanliga, i år och timmar indelade tiden mellan människans födelse och död, tilldrog sej inte minst filosofers och poeters uppmärksamhet. Förutom grekerna, tar sej läsaren, med författarens hjälp, igenom bl a både mäster Eckhart, Hegel, Heidegger, Nietzsche, Kant, von Baader, Bataille, Cioran och icke minst Peter Sloterdijk. ”Földényis” poeter och prosaister är ett blandat sällskap – Hölderin och Goethe, men också Mallarmé, Keats, Joyce och Melville, för att nämna några.

”Medusas blick” handlar om ögonblicket när allt det gamla förgörs. Inget som var möjligt hittills är det längre, men omöjligheten är plötsligt inte bara förvandlad till möjlighet utan framträder som något som alltid varit en del av ens– ja, får vi använda ordet ”öde”? Det handlar om Uppfyllelsen som alltid funnits, fördold för aktören. I förordet definierar Földényi syfte med sin bok som ”den världsvidgande eller den världsskapande andens fenomenologi.” I samband med att ”tillvarons nollpunkt” inträffar byts scenerierna. Den uråldriga gudinnan Medusa störtas av en ny kult och förvandlas till ett monster med en dödsbringande blick. Saul har blivit Paulus

Földényi illustrerar den alltomstörtande uppfyllelsen genom kungadottern Semele, mor till vinguden Dionysos. Semeles älskare, guden Zeus kom till henne på hennes begäran i sin riktiga gestalt som hon som var dödlig inte kunde förnimma på annat sätt än en jätteblixt. Blixten orsakade brand och dödade Semele. Hennes ofödde son räddades av den gudomlige fadern. I sinom tid hämtade han sin mor i dödsriket och förde henne i triumf till Olympen.

Vad händer när människan möter sitt öde i form av uppfyllelsen? Möjliga svar i denna gissningslek är många, men något definitivt svar finns inte att tillgå. En möjlig modell, som Földényi gång på gång testar – och återkommer gång på gång till – att det trots allt handlar om Gud. Den frånvarande, den icke-existerande Guden, vars – frånvarande, det icke existerande ansiktet – skildras av den ”negativa teologin” inom en i grund och botten paradoxal narrativ om vad Gudinte är. Gnostikern Basilides (andra århundrande) talar om ”… Gud, den icke-existerande, skapat den icke-existerande världen av det som inte fanns.” Men Gud åkallas både under tortyr och orgasm, i födslovärk som på dödsbädden. De älskandes ”silverblick”, när man ser den andre både med sitt yttre och sitt inre öga, förråder att mittpunkten plötsligt inte längre finns inom den egna kroppen. Man är inte längre universumets centrum.

Under det tidlösa ögonblicket händer något med tiden. Földényi formulerar det sålunda att ögonblicket står i motsats till tiden som mäts i minuter och år. Tiden är inte summan av ögonblicken. Det är bara ett sätt att indela en större enhet i mindre, för att göra den överblickbar. Fysikerna Don Page och William Wootters formulerade för mer än trettio år sedan en teori inom kvantfysiken om tiden som illusion för dem som befinner sej inuti universumet. En presumtiv betraktare utanför universumet noterar inga händelser. Om man applicerar detta på Földényis ögonblick när händelserna vecklat ut sej och verkligheten förändrats oåterkalleligt kan man leka med tanken med att man blivit ett med Betraktaren utanför universumet. Gud?

”Medusas blick” är liksom huggen ur ett stenblock. Inget ord i denna bok kan undvaras, ingen mening kan hoppas över. Hela texten måste läsas för att insikten ska drabba läsaren – den som en gång måste ha drabbat författaren, eller, med hans parafraserade ord: upplever man ögonblickets intensitet som den största skatt som finns, vill man alls någonting mer under uppfyllelsens ögonblick? Eller lyssnar man bara till den allt snabbare rytmen i sitt hjärtas slag? Möter man Gud, eller sej själv? Földényi verkar njuta av att ge dubbla eller flerdubbla svar. Läsaren som vill ha ett entydigt svar lämnas åt sitt öde.

Och vill man möta Gud kan man alltid göra som Jesus gjorde i de apokryfiska Johannesakterna som Földényi citerar i det första kapitlet av ”Medusas blick”: ”Före sitt gripande stämde han upp en sång, började sedan dansa och bjöd till slut lärjungarna ansluta sej till dansen. Under dansen råkade han i regelrätt extas och gjorde därmed möjligt för de kringstående och dansande att skåda det outsägliga och olösliga mysteriet. Senare påstod han att denna dans var till Faderns ära...”

 

 

Elena Dahl

 

Ur arkivet

view_module reorder

Ulf Stenberg ur Den gamle stinsen Del 15

Ännu kortare berättelser av Ulf Stenberg från boken Den gamle stinsen.

Av: Ulf Stenberg | Stefan Whilde | 17 juli, 2017

Lokal kultur på frammarsch

Omslaget till ”Det hände i Limhamn … och Rosengren var där” (2013) är oemotståndligt. Lokomotivet – som rasade ner från tippen den 6 april 1939 och som ingenjören Edward Rosengren ...

Av: Bertil Falk | Essäer om litteratur & böcker | 28 oktober, 2013

Ur Skvatt.  Foto: Melker Garay

Med ryckig, sprattlig rörelse

Konstnären Stefan Teleman gav mig sin bok Skvatt. Det var en gåva. På insidan av boken skrev han: Varde ljus Melker! Och kanske menade han att det behövs ljus i ...

Av: Melker Garay | Essäer om litteratur & böcker | 01 juli, 2015

Björn Gustavssons musikkrönika

Hur mycket spännande musik man än får höra, känns det alltid lika uppfriskande att återvända till Johann Sebastian Bach. Ungefär som att lämna staden och fara iväg till en avlägsen ...

Av: Björn Gustavsson | Gästkrönikör | 13 april, 2011

Don Quijote som en antielitistisk, antirasistisk och feministisk roman (Om klassiker och kanon…

Don Quijote som en antielitistisk, antirasistisk och feministisk roman Men vad skulle Cervantes och hans samtid säga? Spelar det någon roll? Vad är viktigast vid läsning av klassiker? ...

Av: Lidija Praizovic | Essäer om litteratur & böcker | 14 april, 2010

De jämtska -vin-namnen. En betydelsefull ortnamnstyp och dess öden och äventyr i tradition…

Hägra, Härke, Höla, Knytta, Knöva, Kövra, Rista, Skickja, Ösa, Rätan, Grytan, Rödön, Silje och Välje är namn på orter i gamla betydande jämtbygder. Vad de på urnordisk tid betydde är ...

Av: Håkan Roos | Essäer om samhället | 02 december, 2014

Litterära gåtor, fiktionens verkligheter. Om Kristian Petris Träsket

Filmaren och författaren Kristian Petri skriver i en essä om sin fars död i Dagens nyheter hösten 2011 om bokprojektet som senare mynnade ut i den 83-sidiga bokpärlan Träsket. I ...

Av: Klas Lundström | Essäer om litteratur & böcker | 08 maj, 2013

Konst och sport

När en svensk skidåkare spurtar på upploppet ramlar han/hon och bli fyra, om en norsk skidåkare spurtar, vinner han/hon och om en finsk åkare sprintar i mål blir han/hon tvåa ...

Av: Niklas Anderberg | Essäer om konst | 18 augusti, 2010

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.