Foto: Anna Rasmussen

Dansa bort den mörka tiden

På Nationalteatern i Prag framförs just nu "Trollkarlens lärling", en balettuppsättning vars berättelse springer ur det trettioåriga kriget. Medan man i Västeuropa och USA kanske bäst känner till berättelsen genom ...

Av: Belinda Graham | 01 juni, 2015
Essäer om scenkonst

Bertil Falk. Den heliga dymmelveckan

Jag är en sedan länge pensionerad dagstidnings- och TV-journalist. Dikterna skrevs för snart 60 år sedan under en kort period då jag fungerade som biträdande vaktmästare på Sigtunastiftelsen och varje ...

Av: Bertil Falk | 25 mars, 2013
Utopiska geografier

Minnen från Syrien

En alkoholiserad muslim möter oss på flygplatsen i Damaskus. Han är musiker och ska fungera som turnéledare. Inte vad jag trodde skulle bli mitt första intryck av ett muslimskt land ...

Av: Bengt Eriksson | 24 mars, 2012
Resereportage

Pennan

Jag skriver, ibland skriver jag ord, och ibland, om min ägare tillåter det, blir dessa ord meningar. Det händer ofta att jag kommer till en punkt och mer ofta än ...

Av: Jenny Berggren Keljevic | 15 april, 2014
Gästkrönikör

 Lina Hagelbäck, Ulrika Nielsen. Foto Cato Lein

Litteratur: Lina Hagelbäck, Ulrika Nielsen - Ömhetsmarker. Dikter.



”...skriver vi nu?” Två poeter blir en tredje.

när två poeter möts i ett tandemgivande simultanmottagande och tvillinglikt närhetsglidande blir känslornas bildenergier med sina kreativa motsatser i bildspråk, tankelinjer och metaforfigurer, svängande i euforiska pendelrörelser i mentala nappatag där svärtan djupnar, lusten kåtas upp och tanken ges ultimata rymder

när två poeter möts i ett simultant tandemtagande och tvillinglikt närhetslidande blir känslornas bildenergier sina kreativa motsatser i bildspråk, tankelinjer, vardagsmuseumsstandard av metaforfigurer svängande i euforiska pendelrörelser, där svärtan djupnar, lusten kåtas upp och tanken ges rymd
Lina Hagelbäck, Ulrika Nielsen
Ömhetsmarker. Dikter.
ISBN: 9789515241429
Förlag: Schildts & Söderströms



Varje köp via denna
länk stödjer TK.


 Lina Hagelbäck, Ulrika Nielsen. Foto Cato Lein

Lina Hagelbäck, Ulrika Nielsen. Foto Cato Lein

när två poeter möts finns det något kommunikativt logistiskt småtvång av reglementesenliga krav singlande kring ordutbyten, där det påkallade i det inledande anropet måste besvaras i ett receptivt tonfall, med hela den materialmängd som bar upp den inledande anklangen bemött, vilket betyder att det finns en normalitetens balansbetalningsrekommendation infattad redan i utgångsläget, men när det reflektiva i det svarande svaret svarar upp i reaktivitet mot denna gamla ordning desavouerar repellationstvångets överraskande skamgrepp det myndiga och lättar vinden och det inledande lösgörs ur den apostroferade inledningsordningen till resultatet av ett motsatskreativt identitetsrullande i symbiosen och blir till det symbiotiskt glansfullas glatta tankemiljö där det nya sammanhanget leder till konsekvensen av en tredje röst buren av ett svindlande autonomt ovetande om det inledande kontextförpliktandet:

”-Skriver vi nu?

-Jag tror inte det/.../”

 

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

när två poeter möts blir en tredje till i dallrande expansiva figurer:

”De ärrade svalorna.

Passerandet av huden

gör mig till en resenär

mellan vansinne och ett

starkare seende. Svindel,

sommar genom glas.

Fönstren vibrerar,

blomjorden inåtvänd,

lutande.

Stryka pupiller mörkare.

Hennes kläder doftar ända hit.

Hennes varma avbitartång”

 

när två poeter möts i ett simultant tandemtagande och tvillinglikt närhetslidande blir känslornas bildenergier sina kreativa motsatser i bildspråk, tankelinjer, vardagsmuseumsstandard av metaforfigurer svängande i euforiska pendelrörelser, där svärtan djupnar, lusten kåtas upp och tanken ges rymd:

”Om hon visste vad kyssen betydde.

Det gick så fort, vi var på en bar, drack cava.

/.../”

 

när två poeter möts blir det så bra, i detta fall i alla fall, där höjden på den ordande hypote-musan svarar mot det bitande djupet i skambrunnens volym:

”Morgonen svagt saltad med oktoberkorn.

De bävande åkrarna.

Uppmjukande salviaplantor man inte får röra.

Det skulle i så fall innebära

En livsfarlig sammansmältning: vänskapens

vidare kyssar.

Ett vintrigt lusthus sommartid.

Vilken årstid spräcker vilken-

flyttfåglarna väljer att stanna”

 

när två poeter möts eskalerar det poetiska djupvärdet skapandes mynta av nya blixtrande motsatser vilka öppnar upp tankeskogar, fördjupar dalar av intellektuellt slingrande ormtag och devota undanbäranden så till den grad att man bara har att bågna.

”Min vän var här

Något så exotisk som en vän.

Det var länge sedan vi sågs.

Hon stod i fönstret, intill

ormbunkarna, kanariefåglarna/.../

Det händer att jag tar i henne så har det inte alltid varit”

 

när två poeter möts kan man inte räkna dem alla, ord som tillbeds böjes, tankar som saknar raknar naknas, solkiga ord går i oavtagen nattsärk mitt på dagen.

Vi läsare vill se allt i detta :

”Texten är på väg att lösas upp, bli våldsamt imaginär.

Läs mig innan jag försvinner/.../”

 

Jag tycker om det här när de här är så här och det bär, jag kan inte urskilja dem åt utan låter dem vara sig i en som blir den tredje

”- Skriver vi nu?”

är en början som ger en underbart associativ låt-gå-igång-känsla av att vad som helst fan kan hända.

”-Bokstäverna är gravida!'

Att inte säga det söndertänkta 'havande' är en kvalité i sig, Med lång historia bakom sig.

Kontexten bakom orden som står Lina Hagelbäck och Ulrika Nielsen i det så kallade fatet är underbar.

De två säger sig vara här.

Och just närvaron är mycket närvarande i denna text:

”-Vad blir jag? En flicka, En man?”
Den totala diktarjagupplösningen ger ett vildvuxet gungfly av möjliggjorda intolkningar där två inte blir en utan en tredje.

Motsatserna i vardagens ting subjektiveras i förmänskliganden med åkommor och förebråelser liggande infattade i sig vilket ymnigt höjer halten i orden.

De två hörsammar sig:

”-Vad skulle vi ha tagit oss till om vi inte möts?

-Saknat oss”

Denna sampoetiska skapelsediktbok av Lina Hagelbäck och Ulrika Nielsen ger läsaren oanade poetiska djup att hantera och intervernera i skapade av en de hybrida verklighetskollisionernas kreativa saksammanblandningar och ordsakförbländningar. Det vardagslilla ställs mot det andra vardagliga och detta nya sammanblandade vardagliga skapar nytt vidseende och oanade möjligheter till spagata tankesprång. En mycket läsvärd diktsamling:

”/.../

Till sist: magert ljus, vintergrönt. Våra arkaiska

ömhetsmarker”

 

Lina Hagelbäck född 1971, bor i Stockholm. Författare, litteraturkritiker. Hennes debut Violenca nominerades till Borås Tidnings debutantpris 2013. Två år senare kom Violencia och hennes far.

Ulrika Nielsen född 1974 i Nykarleby, bor i Stockholm. Har skrivit både prosa och lyrik, essäistik och litteraturkritik. För sin sjätte bok Undergången fick hon Svenska Yles litteraturpris 2015.

 

Benny Holmberg

Ur arkivet

view_module reorder

Ulf Stenberg ur Den gamle stinsen Del 15

Ännu kortare berättelser av Ulf Stenberg från boken Den gamle stinsen.

Av: Ulf Stenberg | Stefan Whilde | 17 juli, 2017

Lokal kultur på frammarsch

Omslaget till ”Det hände i Limhamn … och Rosengren var där” (2013) är oemotståndligt. Lokomotivet – som rasade ner från tippen den 6 april 1939 och som ingenjören Edward Rosengren ...

Av: Bertil Falk | Essäer om litteratur & böcker | 28 oktober, 2013

Ur Skvatt.  Foto: Melker Garay

Med ryckig, sprattlig rörelse

Konstnären Stefan Teleman gav mig sin bok Skvatt. Det var en gåva. På insidan av boken skrev han: Varde ljus Melker! Och kanske menade han att det behövs ljus i ...

Av: Melker Garay | Essäer om litteratur & böcker | 01 juli, 2015

Björn Gustavssons musikkrönika

Hur mycket spännande musik man än får höra, känns det alltid lika uppfriskande att återvända till Johann Sebastian Bach. Ungefär som att lämna staden och fara iväg till en avlägsen ...

Av: Björn Gustavsson | Gästkrönikör | 13 april, 2011

Don Quijote som en antielitistisk, antirasistisk och feministisk roman (Om klassiker och kanon…

Don Quijote som en antielitistisk, antirasistisk och feministisk roman Men vad skulle Cervantes och hans samtid säga? Spelar det någon roll? Vad är viktigast vid läsning av klassiker? ...

Av: Lidija Praizovic | Essäer om litteratur & böcker | 14 april, 2010

De jämtska -vin-namnen. En betydelsefull ortnamnstyp och dess öden och äventyr i tradition…

Hägra, Härke, Höla, Knytta, Knöva, Kövra, Rista, Skickja, Ösa, Rätan, Grytan, Rödön, Silje och Välje är namn på orter i gamla betydande jämtbygder. Vad de på urnordisk tid betydde är ...

Av: Håkan Roos | Essäer om samhället | 02 december, 2014

Litterära gåtor, fiktionens verkligheter. Om Kristian Petris Träsket

Filmaren och författaren Kristian Petri skriver i en essä om sin fars död i Dagens nyheter hösten 2011 om bokprojektet som senare mynnade ut i den 83-sidiga bokpärlan Träsket. I ...

Av: Klas Lundström | Essäer om litteratur & böcker | 08 maj, 2013

Konst och sport

När en svensk skidåkare spurtar på upploppet ramlar han/hon och bli fyra, om en norsk skidåkare spurtar, vinner han/hon och om en finsk åkare sprintar i mål blir han/hon tvåa ...

Av: Niklas Anderberg | Essäer om konst | 18 augusti, 2010

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.