Marknadstorget Rynek i Gamla stan. Foto: Johan Werkmäster

Wroclaw – Europas kulturhuvudstad 2016

”Wroclaw har en historia att berätta, en historia som är ovanlig, tragisk och fängslande.” Så står det att läsa i inledningen till en 140 sidor tjock broschyr som presenterar vad ...

Av: Johan Werkmäster | 11 december, 2015
Resereportage

"Jag måste utplåna fantasin / Jag måste utveckla föraktet"

Om Johan Jönson, en textmaskin på liv och död och om realismen och litteraturens repressiva tolerans. Johan Jönson har genom att ta tag i det ogripbara nått en svart realism. En ...

Av: Benny Holmberg | 02 mars, 2009
Essäer om litteratur & böcker

Vem var geniet som fascinerade Goethe?

 Fjärran från staden Shiraz i Persian, på Beethovens torg i Weimar, den första europeiska kulturstaden enligt Unesco, ser man två stolar utplacerade. Stolarna står mittemot varandra på en matta av ...

Av: Zahra Shams | 06 mars, 2014
Litteraturens porträtt

Strindberg får oväntat besök

I ”Ockulta dagboken” antecknar Strindberg den 3 december 1900: ”På morgonen berättade jungfrun att ’herr Sgs son sökte i går (Söndag)’. Jag blef vettskrämd och grubblade öfver hvad som händt ...

Av: Göran Lundstedt | 25 juni, 2012
Essäer om litteratur & böcker

Evelina Stenbeck Foto ellerströms

Litteratur:Evelina Stenbeck - Poesi som Politik Aktivistisk poetik hos Johannes Anyuru och Athena Farrokhzad



Om poetens glidande politiska position

Evelina Stenbeck

Poesi som Politik
Aktivistisk poetik hos Johannes Anyuru och Athena Farrokhzad

ellerströms

 

Stenbeck analyserar hur Anyuru och Farrokhzad genom sin poetiska praktik utforskar gränserna mellan poesi och politisk aktivism och möjligheter till förening av dessa parabler i den poetiska praktiken.




Evelina Stenbeck f 1984, forskare och lärare i litteraturvetenskap vid Språk- och litteraturcentrum, Lunds universitet. Poesi som politik är hennes doktorsavhandling.
Evelina Stenbeck Foto ellerströms

Evelina Stenbeck Foto ellerströms

Evelina Stenbeck undersöker i sin avhandling Poesi som politik poesins möjliga verkanskraft i en aktivistisk poetik hos de två poeterna Athena Farrokhzad och Johannes Anyuru:

”Medan Anyuru försöker överbrygga den (i Aten) BH:s parentes) uppkomna klyftan mellan språk och kropp, skrivande och handling, undersöker Farrokhzad i sin debut frågan om relationen mellan kroppen och språket i en kultur som bygger på en uppdelning i binära par: vit och svart, kropp och språk, hemma och borta, moder och fader, barn och förälder”

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Stenbeck analyserar hur de två genom sin poetiska praktik ”utforskar gränserna mellan poesi och politisk aktivism i den poetiska praktiken.” Här ingår också att frilägga förutsättningarna hos den enskilde poeten att verka i en kollektiv aktivism, en uppgift som vid första påseendet ser motsägelsefull ut i relation till den traditionella poetens klassiska individualism.

Syftet är enligt Stenbeck bland annat att: ”undersöka de performativa strategier som Farrokhzad och Anyuru tillämpar för att förena den litterära praktiken i en politisk vilja till förändring.”

De nödvändiga förutsättningarna för en poesi verksam som politiskt verktyg hos de två döljer en rad parabler som måste till för att performativ verkanskraft skall kunna åstadkommas i det politiska.

Stenbeck använder Anyurus debut Det är bara gudarna som är nya och Farrokhzads debut Vitsvit som underlag och också deras övriga utgåvor som material när hon analyserar hur poesin i deras fall lämnar sina slutna rum och ger sig ut på offentliga scener och bli till en performativ handling. I Farrokhzads ärende analyserar Stenbeck innehåll, tillvägagångssätt, reaktioner och effekter av och efter Farrokhzads uppmärksammade Sommarprogram i P1 och hennes dikt No pasáran publicerad i Sydsvenskans kulturdel på internationella Världspoesidagen den 16 mars. I förlängningen av detta diskuterar hon hur text levandegörs av röst och kropp, tonfall, språk, närhet etc.

Stenbeck pekar även ut vilka performanceytor som står till buds eller som eftersträvas som gynsammast av de två.

I Johannes Anyurus debutsamling Det är bara gudarna som är nya, och i Athena Farraokhzads debut Vitsvit infinner sig delvis likartade men också flera olika incitament som nödvändiga förutsättningar i deras önskan att vara performativa i sin poesi. Vad innebär då performativitet? Att dikten får konsekvenser i form av effekt, reaktion, verkan och återverkan.

I Det är bara gudarna som är nya använder sig Anyuru av Homeros och den klassiska Akillesmyten där diktarjaget (bitvis glidande i delvis dokumentär delvis fiktiv identitet att vara 'en Johannes') i nästa slag blir till en förortens Akilles i en glidande utsägelseposition. Det handlar också om förorten som kolonial punkt, en ort där centrum äger rätten att definiera den utanförliggande förortens status.

I Athena Farrokhzads debut Vitsvit är den migrerade familjen kosmos. Det handlar om hur vitheten intervenerar, placerar sin hegemoni i familjen/i henne, så grundligt att hon i ett exempel när hon talar med en väninna i telefon råkar kasta en blick i spegeln och överraskas över vilken kropp hon är, vilken identitet hon har. Det handlar om texten, diktaridentiteten och kroppen och hur Farrokhzad 'går runt' i sina utsägelsepostioner genom en collageteknik av röster kring gestaltningen relaterat till ett 'hon' som är 'diktarjaget', 'dottern/systern' som hamnar i motsättning till 'modern', 'fadern' och 'brodern' i familjen.

Det är särskilt relationen till modern som kompliceras med dotterns försök att lös' frigöra sig där modern talar om den bröstmjölk-det mål, som hon givit dottern där mål också blir språk, allt under hennes(dotterns/Athenas) försök att 'skriva sig ur' sin påtvingade situation.

Hur hon genom glidningar mellan dessa subjekt allsidigt lyckas gestalta migrationens problem i allmänhet och hennes/familjens problem i synnerhet, speciellt mellan modern och dottern( Athena Farrokhzad har påpekat i intervju att detta inte nödvändigtvis eller som viktig punkt är självbiografiskt men att hon naturligtvis hämtat litterär näring ur sin familjs erfarenheter) tolkat genom dessa varianter av diktarjagets positioner där vithetens hegemoni härskar i det kringliggande samhället och intervenerar i familjens verklighetsbild.

Det är främst den poetiska identiteten och dess möjliga positioner i den politiska peosins strategier som Stenbeck skärskådar hos de två. Stenbecks genomgångar är mycket detaljrika och mångfacetterade och ger djupare insikt om hur de två poeterna arbetar med sina diktarjag och politiska positioner i samhället. Evelina Stenbecks verkningsfulla dykningar i peoternas och peosins möjligheter visavi identitet, röst, kropp och plats/ort, ger ett fullödigt register över de två poeternas poetiska praktik konkret men också över poesins och poeters allmängiltiga problem vid iscensättandet av en politisk aktivistpoetik.

Evelina Stenbeck f 1984, forskare och lärare i litteraturvetenskap vid Språk- och litteraturcentrum, Lunds universitet. Poesi som politik är hennes doktorsavhandling.

 

 

 

 

 

Benny Holmberg

 

Ur arkivet

view_module reorder

Drängsmarks såg – en bit levande kultur

Gamla industribyggnader och maskiner rymmer en kunskap om verkligheten. Ja, de kan till och med vara vackra för den som har blicken. Arbete, och minnen efter arbete, det är en ...

Av: Signe Rudberg | Essäer | 30 april, 2008

Gåramålaren Carl Ljungberg från Hammenhög

Kringvandrande målare var en vanlig syn på landsbygden för hundra år sen, särskilt i Skåne. De knackade på hos bönderna och erbjöd sig att måla av gården för mat och ...

Av: Lena Månsson | Konstens porträtt | 18 september, 2017

Abstrakt expressionism och Agnes Martin

Modernismen var en konströrelse som ville göra upp med traditionella sätt att skapa konst. Man ville förnya konsten och under 1800-talets sista årtionde började allt fler konstnärer revoltera mot realismens ...

Av: Lena Månsson | Konstens porträtt | 16 juni, 2013

Den nya flaggan?

Nytt från Nya Zeeland – flaggan fortsätter flamma stolt

I ”Sörgården”, den trevliga läseboken för folkskolans yngre åldrar som kom ut kring början av förra sekelskiftet och som trycktes om i många upplagor, finns en trevlig bild på en ...

Av: Ivo Holmqvist | Essäer om politiken | 26 mars, 2016

Om en yngling som inte borde ha sett Wagners opera Rienzi

Till Guido Zeccolas eleganta och synpunktsrika essä om Wagner och det musikaliska dramat här på sidan kan läggas en rekommendation för vidare läsning: essäerna, betraktelserna och breven i Thomas Manns ...

Av: Ivo Holmqvist | Essäer | 06 mars, 2013

Georg Klein vs Ann Heberlein

I essäsamlingen ”Jag återvänder aldrig” (2011) skriver Georg Klein bl.a. om religion från ett evolutionärt perspektiv. Han menar, med Pascal Boyer och många andra, att vi har ett medfött anlag ...

Av: Niklas Anderberg | Essäer om religionen | 25 januari, 2013

Linda Johansson

Sluta dalta med ungdomar om Förintelsen

Den 27 januari varje år samlas större delen av världen kring en gemensam minnesceremoni för Förintelsens offer. Det har nu passerat sjuttio år sedan sanningen – den brutala sanningen – ...

Av: Linda Bönström | Gästkrönikör | 27 januari, 2015

Kvinnorna och litteraturen

Den nordiska kvinnolitteraturhistorian, fem digra volymer som började publiceras under 90-talet, har väckt berättigad uppmärksamhet utomlands. En nederländsk motsvarighet är Met en zonder lauwerkrans (”Med och utan lagerkrans”), en litteraturhistoria ...

Av: Eva-Karin Josefson | Essäer om litteratur & böcker | 22 maj, 2014

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.