Michael Economou

I Peder Winstrups huvud

En ny dikt av Michael Economou

Av: Michael Economou | 12 maj, 2017
Utopiska geografier

“Sök sanningen! Och om de så bär till helvetes portar så klappa på!“…

Det är den femte maj. Våren har kommit tidigt detta år. Solen skiner och en stor skara studenter har samlats i Uppsala för att följa filosofen Benjamin Höijers vagn till ...

Av: Crister Enander | 11 oktober, 2012
Essäer om litteratur & böcker

Nina Ahlzén. Ärrlighet

Nina Ahlzén. Är 43 och 13. Uppvuxen och boende i Göteborg. Hatar poesiuppläsningar. Är svag för det surrealistiska. Gillar att utforska gränser. Vem är dåren, vem är normal? (Vad är ...

Av: Nina Ahlzén | 03 oktober, 2011
Utopiska geografier

If there is a will, there is a way

De gånger jag besöker Oslo försöker jag alltid hinna med ett besök på det så kallade Litteraturhuset, strax intill Slottsparken: ett litterärt centrum som blivit oerhört populärt; en samlingsplats inrymmande ...

Av: Björn Gustavsson | 11 juni, 2013
Gästkrönikör

Malin Bergman Gardskär. Foto Privat

Mannens rätt att få utöva makt



Inget är så känsligt som att kritisera det manliga beteendet, både den enskilda individens samt de beteenden män i grupp har en tendens att nedlåta sig till. Inget är heller så heligt som att som man få försvara det dagliga förtrycket som aldrig vill ta slut och sociala medier har blivit en utmärkt lekplats för män där de obehindrat kan dra oss i håret, kasta grus och förstöra våra sandslott. 
Jag är mycket väl medveten om att inte alla män våldtar, hotar, förnedrar eller trakasserar kvinnor, tvärtom så är jag omringad av vettiga, kloka män. Men det är ju inte heller dem jag riktar detta till.
Den ofrivilliga närkontakten

Det var en lördag eftermiddag, soligt väder och jag satt och väntade på bussen. Jag var den enda vid busshållplatsen och tvärs över gatan, på platsen och i huset där det nyligen flyttat in en byggfirma, pågick det en fest, en killfest. Bussen var sen och festen mittemot alltmer högljudd när jag ser att blickarna nu riktas åt mitt håll. Två av dem lösgör sig ur klungan och tar sikte på busshållplatsen men innan de går ser jag hur de andra männen dunkar de två i ryggen och skrattar högt.

Jag hör inte vad de säger men jag förstår att något är på gång. Jag hoppas att bussen ska hinna komma men det gör den inte så jag ringer min man som är hemma och säger att jag vill att han ska komma. Olustkänslan är stark men eftersom att jag har en tid att passa så kan jag inte bara gå därifrån. Och samtidigt som jag känner den där olustkänslan så väl så försöker jag intala mig att jag ska skärpa mig, att det hela inte är så farligt.

Att jag bara överdriver och är känslig.

De båda männen som kommer emot mig går in i busskuren varav den ena sätter sig bredvid mig. Jag ignorerar dem men är på helspänn. Då flyttar sig han som redan sitter ner så nära att hans kropp nuddar min varpå jag direkt reser mig och går. Männen som är kvar på andra sidan gatan brister ut i ett högljutt skratt och de två männen går långsamt tillbaka.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Jag skäms men jag vet inte varför. Jag sneglar ner på valet av mina kläder men kan inte hitta något att anmärka på. Eller jag kanske inte skulle ha tagit sandalerna?

Mina fina nya sommarskor som exponerar en del av mina bara fötter.

Vad hade jag gjort för att få dem att bete sig så? Ingenting.

Mitt enda brott var att jag befann mig där, väntandes på en buss som var sen.

Det var ingen farlig handling de utsatte mig för. Egentligen. Inget våldsamt övergrepp och jag tror knappast att de skulle slita av mig kläderna och våldta mig där och då.

Men handlingen, den där lilla handlingen och den där ofrivilliga närkontakten av en annan människas kropp var oerhört kränkande. Den fick mig att känna mig totalt maktlös och utelämnad. Jag kände mig genast äcklig och anklagade mig själv.

Jag tycker om att motionera och gör det gärna på kvällen och ikväll var första kvällen sedan det hände som jag vågade mig ut på egen hand. Jag såg mig om över axeln hela tiden och kunde inte slappna av under den timmen jag var ute. Jag kom på mig själv med att hela tiden söka med blicken efter människor och hus som såg trygga ut, som skulle kunna vara min tillflykt om jag av någon anledning måste ta skydd. Och då bor jag ändå i ett tryggt, vitt medelklassområde som stundtals till och med kan te sig ganska idylliskt.

Patriarkala maktstrukturen har ingen etnicitet

Att just de här männen inte var svenskar har ingen som helst betydelse. I höstas fick jag exakt samma vidriga bemötande av svenska män som jobbade på ett av Sveriges största byggföretag. Förra sommaren var det en svensk man som körde förbi mig en kväll när jag var ute och gick och det räcker tydligen med att byta till korta träningsbyxor för att en man ska tvärnita med bilen och vända om för att sedan försöka komma ikapp en. (Fast då har jag redan sprungit in i ett villaområde och tagit en annan väg hem.) De gånger jag varit utsatt för diverse olika sexuella övergrepp, (ja för dem är flera), har det varit av svenska män.

Den vita svenska mannen är inte ett dugg bättre än män med en annan härkomst för den patriarkala maktstrukturen har ingen etnicitet.

Häromkvällen när jag var ute med hunden var det en man som gick ut och ställde sig på husets farstubro och följde mig med långsamt blicken under hela den sträckan utanför hans hus. Små saker som för oss kvinnor är så oerhört starka, kränkande och skapar en känsla av att vi aldrig är trygga. Som om rätten till våra kroppar är männens. Och det här är bara en liten, liten del av det man som kvinna får vara med om.

Jag är mycket väl medveten om att inte alla män våldtar, hotar, förnedrar eller trakasserar kvinnor, tvärtom så är jag omringad av vettiga, kloka män. Men det är ju inte heller dem jag riktar detta till. 

Vem tror du att du är?

Den senaste tiden har näthatet fått ett ordentligt uppsving. Först drevet mot artisten Zara Larsson, som efter att hon blivit felciterad i Expressen, blir fullständigt överkörd både av privatpersoner men också media, där alla är helt eniga om en sak; vem tror hon att hon är egentligen? Men om en manlig artist göra samma sak, vilket de gör hela tiden, så rycker man bara på axlarna och ler lite godmodigt åt spektaklet. Det är väl inte så farligt liksom.

Bloggerskan Kissie skrev ett inlägg på sin Facebooksida att hon tyckte att John Guidetti, svensk fotbollsspelare i U21-landslaget, skulle ta och lugna ner sig lite och inte bete sig om han räddat världen (angående hans insats när Sveriges U21-landslag tog guld förra veckan) och får direkt kommentarer från kränkta män som försvarar det han gjort och kontrar med kommentarer som: och vad har du egentligen åstadkommit med ditt liv? Vem tror du att du är? Och kommentarerna som nedvärderar hennes utseende tycks aldrig ha något slut.

"Inte alla män..." är en vanlig kommentar man får höra när man försöker belysa de olika maktstrukturer och den diskriminering som råder över hela världen.

Bara för att rasism och brist på human kvinnosyn råder över hela världen betyder inte att vi kan luta oss tillbaka och tänka att vi i Sverige är att ändå har det så himla bra, vilket vi på många punkter har. Eller att bara för att det finns män som inte våldtar eller beter sig som svin så ska vi tycka att kampen som förts nu är tillräcklig. Bara för att inte just min man, min far eller mina manliga vänner och kollegor inte våldför sig på kvinnor eller anser att kvinnan är av det lägre stående könet. 

Var lite nöjd istället

Män är väldigt snabba på att hävda att vi kvinnor har det så himla förspänt ändå, att vi svenska kvinnor bara gnäller. Att vi borde vara lite nöjda istället. Ja, rentav tacksamma.

Män tar gärna på sig rollen som tolkningsföreträde för oss trots att de inte är ett dugg intresserad av att ta reda på hur vi egentligen har det.

Män som inte har en aning om hur det känns att bli avklädd med blicken så fort man äntrar ett rum, män som inte har en aning hur förnedrande det känns att bli tafsad på när helst de passar dem, hur utsatt man som kvinna känner sig när man kliver in i en taxibil för att åka med en okänd man, hur klumpen i magen växer när det kör förbi en bil som saktar in eller hur äcklig man känner sig när män som tror att de är diskreta passar på att kika ner i urringningen.

Män som passar på att utöva sin makt så fort de kommer åt.

"Men tjejer tafsar också, hur kul tror ni det är?" Nej, vi vet EXAKT hur "roligt" det är eftersom vi blir utsatta för det hela tiden. Kvinnor är knappast det felfria könet och detta är såklart inte acceptabelt beteende från något håll. Men jag vågar nog säga alldeles säkert, att medan du som är man, kanske 1.85 lång och blir tagen i rumpan så kanske du på sin höjd vänder dig och blir irriterad eller skrattar bort det tillsammans med dina vänner.

Jag vågar nog påstå att du inte börjar anklaga dig själv för det som händer eller börja ångra att du tagit på dig byxor som smiter åt eller ens att du känner dig smutsig och äcklig.
Men det gör vi.

Medan du, när du går ensam hem från tunnelbanan en sen och mörk kväll, möter tre kvinnor, inte ens reflekterar över att något skulle kunna hända. Du bara passerar dem och går hem och känner dig lugn och trygg. Men för oss kvinnor är det en ständig skräck och oro.

Att vara kvinna innebär att ständigt vara på sin vakt, vad du än gör och i vilka rum du än rör dig i. Att vara kvinna är att ständigt förtryckas, förminskas och på alla möjliga sätt förnedras.

Att vara kvinna är att hela tiden höra män upplysa en om att man inte ska tro att man är något.

Malin Bergman Gardskär

Ur arkivet

view_module reorder

Om sjelen. Del II

Platon, som var elev av Sokrates og læreren til Aristoteles, tenkte og skrev om menneskesjelen. Ifølge konsepsjonen en finner hos Platon, gis det hos mennesket visse intellektuelle og moralske evner og ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 25 mars, 2014

Netta Skog, foto Black Halo Photography CC

2016 års Legitimerade Legend

Den årliga utmärkelsen som LEGITIMERAD LEGEND utdelades 26/11 2016 till musikern och poeten Kjell Höglund i samband med en konsert med Mikael Ramel och Wille Crafoord å Bankiren / Västerås. Mikael ...

Av: Thomas Wihlman | Essäer om musik | 07 december, 2016

Varför skulle jag inte tro på June Campbell?

Funderingar kring  "Traveller in space". (Utkom 1996 på The Athlone Press och följdes av en reviderad upplaga 2002 på Continuum i London/New York). En brittisk kvinnas erfarenheter av mötet med ...

Av: Annakarin Svedberg | Essäer | 12 mars, 2011

Premiäruppsättningen av Aniara på Kungliga Operan 1959 med libretto av Lindegren Foto Lennart Olson

Erik Lindegren – Ständigt på resa, sökandes sin väg.

Att närma sig – texternas mänskliga sökande – från några av existentialismens grundläggare, med namn som Fjodor Dostojevskij, Sigmund Freud, Oswald Spengler, Fredrich Nietzsche och Thomas Mann, så följer helt ...

Av: Göran af Gröning | Litteraturens porträtt | 19 augusti, 2016

Tommy Åberg

”Jag erbjöds öronproppar på biblioteket”

Biblioteket har i många år varit mitt andra, i perioder mitt första vardagsrum. Så inte längre. En frustrerande hög ljudnivå har fått mig att istället sitta på olika fik och ...

Av: Tommy Åberg | Gästkrönikör | 21 juni, 2015

Vem skriver den svenska litteraturhistorien

Det går inte att undgå i hur stor andel som den litteratur vi konsumerar är översatt från ett annat språk och till vår mycket smala språkgrupp. Vad som också ter ...

Av: Freke Rähiä | Essäer | 17 oktober, 2012

En promenad på Lower Manhattan i New York City del 3

Vi befinner oss på New Yorks födelseplats där allting en gång började. Det var på södra Manhattan som holländarna grundade sin koloni ”Nieuw Amsterdam” i första delen av 1600-talet, efter ...

Av: Lilian O. Montmar | Resereportage | 31 januari, 2012

Idumea Vedamsson

Tidens flod

I The river of time berättar Igor Novikov om vad man trott och tror om tiden. Novikov är verksam som astrofysiker vid Köpenhamns universitet och har ägnat sig åt ...

Av: Idumea Vedamsson | Gästkrönikör | 06 juni, 2017

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.