Filosofisk etikk i urbaniseringens tidsalder

Innledning Filosofisk etikk er klargjøring av hva for grunnleggende prinsipper som gjelder for det som er om rett og galt, godt og ondt. Ett eksempel på hva som menes med det ...

Av: Thor Olav Olsen | 29 januari, 2014
Agora - filosofiska essäer

Plurale perspektiv i filosofi, poesi og vitenskap

Innledning Filosofi er ikke bare om mange forskjellige saksforhold, slik at en kan snakke om matematisk filosofi vs. eksistensfilosofi, politisk filosofi vs sosialfilosofi, historiefilosofi vs. filosofihistorie, for eksempel. At det gis ...

Av: Thor Olav Olsen | 21 augusti, 2012
Agora - filosofiska essäer

Brott och Straff 2 Testamentets anda - bouppteckningens materia

Släktingarna kröp omkring som likmaskar och karvade på den avlidnas efterlämnade bråte. Konfrontationer kring varje tings nominella eller påstådda affektionsvärde i arvegodset stegrade den febriga temperaturen. Gamla komposter av osämja ...

Av: Benny Holmberg | 31 oktober, 2009
Essäer om konst

Ezra Pound Canto LXXXI

Zeus lies in Ceres' bosom Taishan is attended of loves under Cythera, before sunrise and he said: "Hay aquí mucho catolicismo--(sounded catolithismo) y muy poco reliHión" and he said: "Yo creo que los reyes desaparecen" (Kings will ...

Av: Ezra Pound | 12 juli, 2010
Utopiska geografier

Selene Hellström. Foto Eva Bergström

Litteratur: Selene Hellström - Du är en stork som har landat



Vi och dom

Selene Hellström

Du är en stork som har landat

Lejd

De sista sidorna i Selene Hellströms berättelse läser jag på det stora möbelvaruhuset, i cafeterian, där jag dricker kaffe, äter en småfranska och försöker öppna påläggspåsen utan sprängdeg och plåtsax.




Vid toalettbesöket funderar jag vidare på vad jag läst och ser plötsligt skriften på pappershållaren med en välvd, vacker huv. Utlännings PACK, så står det, det är rätt avskrivet och utan ändringar, dessutom står det ord på ett språk, som jag inte begriper. Hemma på landet ser jag den vanliga kvinnan utanför Konsum, med sin slitna pappersmugg och sin text på en pappskiva om de sjuka barnen och om en far, som behöver pengar till operation av hjärtat.
Selene Hellström. Foto Eva Bergström

Selene Hellström. Foto Eva Bergström

Vid toalettbesöket funderar jag vidare på vad jag läst och ser plötsligt skriften på pappershållaren med en välvd, vacker huv. Utlännings PACK, så står det, det är rätt avskrivet och utan ändringar, dessutom står det ord på ett språk, som jag inte begriper. Hemma på landet ser jag den vanliga kvinnan utanför Konsum, med sin slitna pappersmugg och sin text på en pappskiva om de sjuka barnen och om en far, som behöver pengar till operation av hjärtat.

Det är så det är, en klunga romska tiggare, i varje samhälle utanför affären och Systemet, vi ska förhålla oss till detta och alla frågor som uppstår om vem som tar pengarna egentligen, om det är kriminella ligor, som organiserar allt, om de verkligen är fattiga eller bara utsända, om var de bor och alla myter om stölder och andra handlingar, som vi inte tycker om. Samtidigt ska vi höra om det hårdhänta, som de utsätts för, om våld, trakasserier och utnyttjanden.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Selene Hellström låter oss i en kollektiv berättelse, möta människors känslor, uttryck och handlingar mot denna, nya företeelse, det är en ansenlig skara människor, som träder fram, det är svårt att hålla reda på alla, det gör att uppmärksamheten vid läsningen avtar. Det finns tydliga gemensamheter mellan människorna, de lever i samma tid, i en svensk småstad, som jag känner igen och kring alla, finns omständigheter, som är lika. Det kan vara i familjen, på arbetsplatsen eller vid en stor fest, där de andra utnyttjas.

Det finns i berättelsen goda ansatser till både nyanseringar, problematiseringar och en belysning av schablonartade uppfattningar. Men bilden av de hårda tagen dominerar, de ska åtminstone bete sig som andra, prata svenska, bort mot den riktiga hårdhetspolen - allt främmande ska ut, det hör inte hemma i vårt samhälle, det är en svulst, som tär och utarmar.

Det jag ställer mig tveksam är att se detta, som en roman, det förefaller snarare vara en samling novellaktiga berättelser, det hindrar inte att Selene Hellström visar på en teknisk och berättargod skicklighet, boken är både utmanande och spännande, den väjer inte för att belysa riktigt besvärliga och svåra frågor. Det lämnas inga entydiga svar, men ställs många viktiga frågor, kring både allmän irritation till har och vackra stänk av humanism. Särskilt fäster jag vid, den allmänna uppfattningen, att de får klara sig själva, de andra – i detta finns det både en likgiltighet och ett förakt mot svaga människor.

Selene Hellström debuterade 2011 med novellsamlingen Våra händer stickande, kliande.

 

 

 

 

Bo Bjelvehammar

 

Ur arkivet

view_module reorder

Den osynliga staden

Att skriva om Italien är inte lätt. Egentligen skrämmer hela tanken mig. Det finns så mycket redan observerat. Jag kan bara skriva: jag mötte människor. Ryanair är fantastiskt men alla de ...

Av: Mirva Huusko | Resereportage | 27 oktober, 2012

Kunglig glans på Åmells

Bland alla utsökta föremål i Åmells konsthandel på Birger Jarlsgatan i Stockholm väljer jag att skriva om tre ganska små tavlor, närmare bestämt 33 x 22,5 cm, av Mathias Hradh ...

Av: Birgitta Milits | Essäer om konst | 17 april, 2010

Abdel-Qader Yassine

Om Albert Einstein hade invandrat till Sverige!

För tre månader sedan var jag i Malmö, Sveriges mest mångkulturella stad, för att föreläsa. I Malmö har över 40 procent av invånarna sina rötter i ett annat land. När ...

Av: Abdel-Qader Yassine | Gästkrönikör | 16 december, 2017

Leonard Cohen

So Long, Leonard, and Thank You For the…

“I forget to pray for the angels …. and then the angels forget to pray for us.” (So Long, Marianne, 1967) “If you are the dealer I’m out of the game ...

Av: Dr Jytte Holmqvist | Gästkrönikör | 13 november, 2016

Illustratör: Signe Collmo

Duva med olivkvist – en fredssymbol

Fredsduvan med olivkvisten i munnen är en av våra mest kära symboler. Men varifrån kommer den egentligen?

Av: Birgitta Milits | Gästkrönikör | 08 juli, 2015

Elegi över farsan

Det vilar en svart regnbåge över Bredasten. Det är uppbrott i luften. Där, i det vita timmerhuset utmed nässelhavet och den vilda, stormbitna tallskogen, dog farsan. Han blev sjuttioett år ...

Av: Stefan Whilde | Stefan Whilde | 01 januari, 2012

Watson and the Shark (1778) av John Singleton Copley

En död haj är inte konst

Konsthistorien svämmar inte direkt över av hajmotiv. Men de finns, och då med en ganska dramatisk, symbolisk innebörd. I populärkulturens blockbusterfilmer har hajen spelat en tydlig roll, men bilden av ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 28 februari, 2015

f

"Att skriva är inte ett yrke utan ett kall av nedstämdhet." Georges…

Georges Simenon var trots sin föregivna enkelhet och 'olitterära' stil i sitt skrivande ändå mycket beundrad av mer finlitterärt sedda författarkollegor. Detta oberoende av att hans Maigretdeckare gick ut i ...

Av: Benny Holmberg | Litteraturens porträtt | 14 december, 2014

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.