Dags att avliva myterna?

Våra tänder blir starka och friska av fluor. Vaccin räddar liv. Detta är standardiserade sanningar framlagda av tandkrämsproducenter och läkemedelsindustri. Har de rätt? Troligen inte, men de skyddar sina intressen ...

Av: Stefan Whilde | 01 januari, 2013
Stefan Whilde

Målning av Melker Garay (detalj)

Litteratur och tid

Melker Garay om den stressade läsaren.

Av: Tidningen Kulturen | 15 januari, 2016
Melker Garay : Reflektioner

Nora och James

Hon sitter och gråter. Det går inte att låta bli. Tårarna bara kommer trillande, en efter en. Envisa och ohejdbara. Hon sitter ensam på en soffa i den lilla fula ...

Av: Crister Enander | 03 juli, 2011
Essäer om litteratur & böcker

Ålderdom

Tre småkakor låg på assietten. Kaffet hängde i luften, timmen var slagen till mitt på dagen, det var halvtid. Hennes hand var knölig, hon satt och tittade ut genom fönstret ...

Av: Jenny Berggren | 30 juli, 2013
Gästkrönikör

Litteratur: Redaktörer: Anders Johansson och Maria Jönsson - Du ska inte tro att du är något. Om jantelagens aktualitet



Underbar bok med flera olika nyanser

Redaktörer: Anders Johansson och Maria Jönsson

Du ska inte tro att du är något. Om jantelagens aktualitet

H:ström

 

I H:ströms serie Akademi har nu utgivits en antologi på temat ”Jantelagen”. Formulerad av författaren Aksel Sandemose i det skönlitterära verket En flyktning krysser sitt spor år 1933, har jantelagen som begrepp letat sig in i det svenska språket och blivit en referenspunkt de flesta känner till.




Texterna ger flera olika nyanser till vår relation till den mentalitet vi förknippar med jantelagen och belyser de paradoxer som uppstår när man relaterar till och uttolkar jantelagen som en obetvinglig beståndsdel i den svenska kulturen. Även om jantelagens budord är svåra att tolka som någonting positivt, lär dessa texter oss att det finns någonting i jantelagen som är värt att ta fasta på och att det finns tolkningar av jantelagen som inte nödvändigtvis framhåller aggressiv individualism som bästa botemedel – kanske behövs inget botemedel alls?

 

Ordets negativa anstrykning är förstår inte svår att ta miste på och en sak som konstateras i flera av bokens texter är att jantelagen anses vara djupt rotad i den svenska, eller i hela den skandinaviska, folksjälen. Jantelagen har blivit en symbol för det kollektiva samhällets genomträngande avundsjuka och missunnsamhet och skepsisen mot de som sticker upp eller ”lyckas”. Flera av artiklarna i den här boken tar självhjälpsböcker som exempel på hur samtiden förhåller sig till begreppet jantelagen och där ser man tydligt hur jantelagen också beskylls för att minska självförtroendet hos människor och hur jantelagen beskrivs som ett reellt hot mot den individualism som självhjälpsböckerna ofta förespråkar.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Författarna till de olika texterna applicerar lite olika teoretiska perspektiv på temat, men flera av dem kommer fram till liknande slutsatser. En intressant iakttagelse som bland andra Linda Berg gör är att de självhjälpsböcker som vänder sig mot Jantelagen inte fokuserar på att vända sig mot det samhälle som är exkluderande och nedtryckande, så mycket som man fokuserar på att hylla den individ som når framgång, som lyckas med sin karriär och som höjer sig ovanför mängden. Men att tro att varje människas individuella kamp att nå framgång och berömmelse i sig skulle vara botemedlet för ett exkluderande samhälle är ju en slutsats som faller på sin egen orimlighet. Snarare är det rimligt att ett samhälle där var man är sin egen lyckas smed ett samhälle där de flesta kommer att misslyckas med att höja sig ur mängden och där deras misslyckande är själva förutsättningen för andras framgång. Eller som Anders S. Johansson uttrycker det: ”Jantelagen är inte individualismens motsats; Jantelagen är själva inbegreppet av det liberala frihetsidealet”. Johansson menar att ”jante” är ett annat ord för fattigdomen som fenomen och hatet mot jante är ett hat mot de fattiga och det hot som de utgör mot de som inte är lika fattiga.

Linda Berg ifrågasätter också andra påståenden, såsom att Jantelagens utbreddhet skulle vara orsaken till att så många lider av psykisk ohälsa i Sverige, men där USA, som ofta framhålls som ett land som inte tyngs ned av någon Jantelag, är ett land där befolkningen är storkonsumenter av antidepressiva läkemedel.

Texterna ger flera olika nyanser till vår relation till den mentalitet vi förknippar med jantelagen och belyser de paradoxer som uppstår när man relaterar till och uttolkar jantelagen som en obetvinglig beståndsdel i den svenska kulturen. Även om jantelagens budord är svåra att tolka som någonting positivt, lär dessa texter oss att det finns någonting i jantelagen som är värt att ta fasta på och att det finns tolkningar av jantelagen som inte nödvändigtvis framhåller aggressiv individualism som bästa botemedel – kanske behövs inget botemedel alls?

En av de mest spännande texterna, förutom de ovan nämnda, är den sista, där Maria Jönsson skriver om barnlitteratur i förhållande till Jantelagen. Hon börjar med att förklara hur den förhärskande idén inom barnlitteraturen de senare åren är att alltid fokusera på att höja upp barnet och barnens perspektiv gentemot de vuxna, som en reaktion på den uppfostrande och dogmatiska litteratur som tidigare skrev för barn. Pippi Långstrump är förstås ett lysande exempel på ett barn som sätter sig upp mot vuxenvärlden och som orädd tar sig an de mest omöjliga uppgifter. Pippi är stark, upprorisk och oerhört självtillräcklig. Men finns något utrymme för litteratur som intar ett mer ödmjukt förhållningssätt till världen, som kanske tillåter svaghet och ofullkomlighet utan att skapa en utvecklingsroman av berättelsen? Maria Jönsson lyfter fram flera exempel på böcker som går utanför normen och beskriver en verklighet där jaget kanske bara en liten del av någonting större. Det är inte nödvändigtvis så att barnet är underordnat, utan snarare är barnet en del av en större gemenskap och en värld där det finns plats för mer en individens självförverkligande. Här tangerar Jönssons text den ekokritiska teoribildningen, som liksom i hennes slutkläm på texten fokuserar på människans förmåga att leva i samklang med sin omgivning – kanske också något vi vill lära våra barn?

Sammantaget är det en väl komponerad bok på ett aktuellt tema och med många olika infallsvinklar som inspirerar till att börja fundera över viktiga sociala frågor.

 

 

Sofie Niemi

 

Ur arkivet

view_module reorder

Vampyren ett monster i tiden

Ingen har väl kunnat missa vampyrtrenden inom populärkultur och litteratur just nu? På TV har under våren Alan Balls hyllade serie "True Blood" visats och på biblioteken är Stephanie ...

Av: Annsofi Lindberg | Essäer | 08 september, 2010

Andlighet och psykisk hälsa. Synkronicitet

Vi lever i en tid som skapat större välstånd åt fler människor någonsin i mänsklighetens historia men många västerlänningar upplever en andlig kris eftersom de traditionella religionerna mister sin förmåga ...

Av: Lena Månsson | Essäer om religionen | 10 augusti, 2009

Som djur

Människor och andra djur kan systematiskt förvandlas till ting av andra människor "Ni håller er med köpta slavar här. De har det sämst men skall ändå utföra det tyngsta arbetet; ...

Av: Lisa Gålmark | Essäer om samhället | 19 januari, 2009

Syndabocken som offer

Det är befriande att utse någon till syndabock. Skönt att ha någon att skylla på - så länge jag inte själv är syndabocken! Uttrycket har sitt ursprung i Bibeln. I Tredje ...

Av: Birgitta Milits | Essäer om konst | 10 april, 2012

Anne-Sofie Nielsen; novell – Hon var som en utspänd fjäril

 Jag har skrivit länge nu. Om mossan, den kärleksfulla, om granar med dess breda mörkgröna handflator, mjuka eller taggiga beroende på årstid, starka och rotfasta bland blåbärsris och fåfänga vattenväxter. Jag har ...

Av: Anne-Sofie Nielsen | Utopiska geografier | 03 december, 2012

Hockneys vatten

Vattnets svalka och skimrande reflexer; det bedövande starka ljuset hos sommardagen - när man går in i huset kommer delar av verkligheten att vika undan för ens blick - klordoften ...

Av: Thomas Sjösvärd | Konstens porträtt | 07 september, 2010

Pojkflickan med den kritiska rösten har gjort sitt intåg i den marockanska filmen

I den marockanska filmen Traitors som visades under Stockholms filmfestival, gjord av amerikanen och numera Marockoboende Sean Gullette, står en ung kvinna Malika, i gestaltning av Chaimae Ben Acha (som ...

Av: Roberto Fogelberg Rota | Filmens porträtt | 07 december, 2013

11. Söder

 Sprutande, porlande, kluckande, drippande och droppande är stadens park för den som går förbi Högevallsbadet, står en stund framför någon av fontänerna, promenerar kring dammen eller råkar hamna där siste ...

Av: Söder | Lund har allt utom vatten | 24 februari, 2012

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts