Veckan från hyllan. Vecka 13, 2012

Han var mannen som gav opportunismen i världshistorien ett ansikte. Hånad av Tom Lehrer i de oförglömliga sångraderna ”Once the rockets are up, who cares where they come down? /That's ...

Av: Gregor Flakierski | 24 mars, 2012
Veckans titt i hyllan

Claude Simon - ordorgiernas mästare

Intrigen är inget och berättandet allt i Claude Simons vindlande textmassor. Det är textsjok som befinner sig bortom de gängse intrigvestibulerna och det vanliga a till ö harvandet i den ...

Av: Benny Holmberg | 19 april, 2010
Essäer om litteratur & böcker

Böcker som har påverkat mig av Robert Louis Stevenson

Tidskriften British Weekly gjorde 1887 en rundfråga till ett antal kända brittiska författare, bland dem William Gladstone, John Ruskin, H. Rider Haggard och Robert Louis Stevenson. Frågan var vilka böcker ...

Av: Robert Louis Stevenson | 21 april, 2013
Kulturreportage

Farväl

Resbloss forsande medDet köttliknande Kärleksspåret på sidan av(Aldrig deklineras en ny himmelJorden har ett blott ännu brandblåttsår)Du där duÄggulaglad bakom gallretDär du bakar ökenbrödAv coniugalis idiomVid varmastoften korgas ...

Av: Guido Zeccola | 04 oktober, 2010
Utopiska geografier

björn gustavsson

Kulturkrönika under vårvintern



Kulturscenen i Stockholm är en ständigt överdådig buffé; alltid med ett enormt utbud, och för alla smakriktningar.


Friluftsmålarna var en förgrening av en "anti-akademisk" konstnärsrörelse. Men det finns ett annat, krasst skäl som spelade en stor roll för den nya trenden: från 1850-talet och framöver började oljefärg på tub saluföras...

På Operan har koreografen Sascha Walz omtalade "Körper" haft premiär – ett verk som dock har ett antal år på nacken; det skulle ha varit intressant att se något av hennes senare verk (där nummer två i serien, om den sexualiserade kroppen, känns betydligt mer aktuellt i rådande kontext).

Rent estetiskt har Sascha Walz avantgardistiska koreografi betytt mycket för Berlins Scaubühne, som på senare år återigen kommit att bli det vitala kulturcentrum det tidigare var under legendariske Peter Steins tid (ja, fram till 1990-talet, då Andrea Breth här bl.a. gjorde sin vidunderliga tolkning av Schnitzlers Den ensamma vägen; jag återkommer i min nästa krönika till den aktuella Schnitzler-uppsättningen på Dramaten, där Horace Engdahl står för översättningen).

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Sascha Walz sätt att väva samman lyrik, rörelse och musik påminner för övrigt starkt om Laurie Anderssons – för övrigt aktuell med den suggestiva "konstnärsfilmen" Heart of a dog.

En annan intressant biofilm nu i vinter är dokumentärfilmaren Erik Gandinis provokativa A swedish theory of love – som efter en intressant upptakt (självständighetsideal göder individualism och ensamhet) går i stå men sedan mot slutet, när beskrivningen av "den svenska ensamheten" kontrasteras med ett fattigt Afrika, med människor som utstrålar en helt annan livsglädje – och mest av allt strålar, ironiskt nog, en svensk: en levnadskonstnär till läkare som gör dygd av nödvändigheten och köper in kirurgisk utrustning på enkla sportaffärer och med en förmåga att ge god sjukhusvård utifrån nästan noll resurser. Filmens upplägg påminner för övrigt starkt om Jan Troells Sagolandet – och båda har mot slutet av filmen var sin samhällskritisk sociolog som får kommentera både filmen och den tid vi lever i.

Dansens hus – sedan grundandet 1989 Sveriges största gästspelsscen för dans – har sedan något år en ny chef, Annelie Gardell. Det är kanske ännu lite tidigt att utvärdera den kurs verksamheten tagit under hennes ledning. Dansteatern är, internationellt sett, inne i ett intensivt skede och har på senare år blivit en allt viktigare del av även många talteatrars verksamhet. I slutet av januari visades en feministiskt anlagd dansteater, "Masculines", koreograferad av Héla Fattoumi och Éric Lamoureux. I en rad scener visar det kvinnliga danskollektivet ett slags väg mot frigörelse från "den manliga blickens begär" – men det ironiska är att "frigörelsen" från den sortens schablonartade erotiska diskurs sker medelst en sexualisering som endast befäster bilden av kvinnan som i första hand sexuell varelse. Och vägen till denna "frigörelse" går genom kampsportsekvenser som även de lånar färg av "männens värld".

Ett av årets måsten på konstområdet är den nyligen öppnade "Ljusets magi – friluftsmåleri från sent 1800-tal" på Waldemarsudde. Utställningen pågår till 28 augusti och ackompanjeras av en rad programpunkter – bl.a. familjesöndagar då deltagarna får gå ut i slottsparken och under överinseende själva får ägna sig åt friluftsmåleri.

"Ljusets magi" lyfter fram kvinnliga friluftsmålare: av de 170 kända och mindre kända målningar som ställs ut är långt över hälften gjorda av kvinnor. Fokus ligger på dels kvinnliga konstnärer, dels – oavsett kön – "bortglömda" konstnärer. Det hade dock enligt min mening varit än mer radikalt att enbart lyfta fram kvinnliga friluftsmålare, om nu syftet är att revidera en gängse konstsyn som i regel premierat män.

Museiledningen har lagt ner ett enormt arbete på att spåra dessa kvinnliga, ofta bortglömda konstnärer, och vars målningar till stor del aldrig köpts in av museer utan än idag är privatägda. Till de mest spännande verken är Hilma af Klints Sommarlandskap från 1888: en Caspar David Friedrich-liknande meditation över svensk sommarkväll då dagens verklighet övergår i något drömskt, transcendentalt, i ljuset av ett slags översinnlig aftonro. Starkt intryck gör också Gerda Roosval-Kallstenius "Tvätterskor", med motivet från Strandvägen 1890. Hårt arbete i en kvinnogemenskap där dagens starka ljus övergjuter vardagsscenen med kraftfull sinnlighet. Gerda Roosval-Kallstenius "En blå hyacint i Paris" heter ett annat starkt verk: närbilden på kvinnan som doftar på en hyacint förmedlar en så ohöljd njutning att det enkla motivet får något nästintill erotiskt över sig.

Hur ska man då definiera friluftsmåleri? Det är ett utomhusmåleri, en del av den naturalistiska strömningen under andra hälften av 1800-talet, där samtidigt de klassiska idealen får ge vika för ett förutsättningslöst betraktande av verkligheten; ett slags naturalism à la Zola. Denna naturalism övergår senare i impressionism, nationalromantik och symbolism; låt vara att det tidiga 1900-talets konstnärskolonier i exempelvis Skagen och Racken till stor del också kan betecknas som "friluftsmåleri". För svenska konstnärer kom glansperioden, enligt denna utställning, att infalla under 1870- och 1880-talen. Framför allt svenskarna i konstnärskolonin Grez-sur-Loing skulle senare komma att sprida de nya franska idealen till Sverige.

Friluftsmålarna var en förgrening av en "anti-akademisk" konstnärsrörelse. Men det finns ett annat, krasst skäl som spelade en stor roll för den nya trenden: från 1850-talet och framöver började oljefärg på tub saluföras...

Som helhet belyser Ljusets magi det sena 1800-talets friluftsmåleri på ett oväntat, delvis nyskapande sätt, och läser man därtill den mycket ambitiöst upplagda och innehållsrika utställningsboken, redigerad av Karin Sidén och Anna Meister, får man onekligen väl underbyggda, nya infallsvinklar på epoken. Likväl lämnar jag Waldemarsudde aningen besviken: jag tycker mig helt enkelt inte ha fått svar på frågan på vilket vis alla dessa bortglömda kvinnliga konstnärer skiljer sig från sina manliga kollegor. Målade de verkligen annorlunda än männen? Motiven med slingrande vattenvägar och flimrig trädgrönska påminner starkt om de gängse, etablerade motiven. Ville de kvinnliga konstnärerna något annat? Sökte de nya konstnärliga vägar? Fanns där en opposition mot den manliga blickens landvinningar? Frågan förblir obesvarad.

Björn Gustavsson

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

En höstig kärleksförklaring

Jag och min kille är ute på promenad i en Stockholmsförort, såsom vi ofta är. Så köper vi en kaffe och sätter oss ute, i en trappa, för att dricka ...

Av: Jessica Johansson | Jessica Johansson | 30 augusti, 2011

Böcker som har påverkat mig av Robert Louis Stevenson

Tidskriften British Weekly gjorde 1887 en rundfråga till ett antal kända brittiska författare, bland dem William Gladstone, John Ruskin, H. Rider Haggard och Robert Louis Stevenson. Frågan var vilka böcker ...

Av: Robert Louis Stevenson | Kulturreportage | 21 april, 2013

Stig Larsson: Umeå var mardrömmen

TEMA VÄSTERBOTTEN Stig Larsson. Foto: Gustaf Andersson. Regissören och författaren Stig Larsson lämnade Umeå för över trettio år sedan. För Tidningen Kulturen berättar han nu sin Västerbottenshistoria. – Värstingarna på Grubbeskolan kallade ...

Av: Gustaf Andersson | Litteraturens porträtt | 04 februari, 2008

Den europeiska tomheten

”Den civiliserade människans väsen är feghet.”(Joseph Roth, Die Flucht ohne Ende)  År 1927 utgav Joseph Roth (1894–1939) sin vändpunktsroman, den som markerar brottet mellan hans mogna ungdoms vänsterradikalism och hans alltför ...

Av: Anders Björnsson | Litteraturens porträtt | 16 Maj, 2013

Åverkan på en bok

Omslaget är skogsgrönt och har vissa skavanker, som förmodligen kommer från slitage. Bokens höjd är 185 mm, bredd 100 mm och tjockleken mäts till 15 mm. Om man slår upp ...

Av: Henrik Johansson | Essäer om litteratur & böcker | 10 juni, 2012

Bortglömd diktare jubilerar

Det jubileum som tilldrar sig den kulturintresserade publikens huvudintresse detta år, måste utan vidare vara Richard Wagner-jubileet. Mer i skymundan kan man notera 200-årsminnet av det tyska befrielsekrigets store skald ...

Av: Simon O. Pettersson | Litteraturens porträtt | 17 december, 2013

Strindberg får oväntat besök

I ”Ockulta dagboken” antecknar Strindberg den 3 december 1900: ”På morgonen berättade jungfrun att ’herr Sgs son sökte i går (Söndag)’. Jag blef vettskrämd och grubblade öfver hvad som händt ...

Av: Göran Lundstedt | Essäer om litteratur & böcker | 25 juni, 2012

 Anne-Marie och Maria Jönsson, omgivna av pilkonsthantverk. Foto Belinda Graham.

Skånejul 2017 - En riktigt God Grön Jul!

Snön ligger vit på taken och endast tomten är vaken ... Julen känns aldrig mer nära och mer genuin än när man är på en riktigt bra julmässa, där det vackra ...

Av: Belinda Graham | Kulturreportage | 25 november, 2017

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.