Om Ivan Aguéli och Ibn Arabis filosofi

”Ibn Arabis namn är inte helt okänt för en svensk läsare med litterär skolning”, skriver Axel Gauffin i sin monografi om konstnären och mystikern Ivan Aguéli. ”Kanske”, fortsätter han, ”känner ...

Av: Mohamed Omar | 27 november, 2012
Essäer om religionen

Adam Lundvall. Dikter

Adam Lundvall är fil. kand. i latin och läser till master i samma ämne. Dessa dikter (utom den sista) är hämtade från diktsamlingen "Jag ångrar att jag föddes", som nyss ...

Av: Adam Lundvall | 10 mars, 2014
Utopiska geografier

Vincent van Goghs rum i Arles. Foto: Public Domain

På besök i van Goghs värld

Vincent van Goghs konst och liv slutar aldrig att fascinera människor. Irving Stones berömda biografi Han som älskade livet från 1934 filmatiserades 1956 med Kirk Douglas i huvudrollen som den ...

Av: Mathias Jansson | 05 april, 2016
Konstens porträtt

Raymond Queneaus stilövningar

Fransmannen Alfred Jarry skrev en gång i tiden en novell där han beskrev Jesu Golgatvandring och korsfästelsen som ett cykellopp, vilket i sin tur inspirerade engelsmannen J. G. Ballard till ...

Av: Bertil Falk | 13 april, 2010
Essäer om litteratur & böcker

björn gustavsson

Kulturkrönika under vårvintern



Kulturscenen i Stockholm är en ständigt överdådig buffé; alltid med ett enormt utbud, och för alla smakriktningar.


Friluftsmålarna var en förgrening av en "anti-akademisk" konstnärsrörelse. Men det finns ett annat, krasst skäl som spelade en stor roll för den nya trenden: från 1850-talet och framöver började oljefärg på tub saluföras...

På Operan har koreografen Sascha Walz omtalade "Körper" haft premiär – ett verk som dock har ett antal år på nacken; det skulle ha varit intressant att se något av hennes senare verk (där nummer två i serien, om den sexualiserade kroppen, känns betydligt mer aktuellt i rådande kontext).

Rent estetiskt har Sascha Walz avantgardistiska koreografi betytt mycket för Berlins Scaubühne, som på senare år återigen kommit att bli det vitala kulturcentrum det tidigare var under legendariske Peter Steins tid (ja, fram till 1990-talet, då Andrea Breth här bl.a. gjorde sin vidunderliga tolkning av Schnitzlers Den ensamma vägen; jag återkommer i min nästa krönika till den aktuella Schnitzler-uppsättningen på Dramaten, där Horace Engdahl står för översättningen).

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Sascha Walz sätt att väva samman lyrik, rörelse och musik påminner för övrigt starkt om Laurie Anderssons – för övrigt aktuell med den suggestiva "konstnärsfilmen" Heart of a dog.

En annan intressant biofilm nu i vinter är dokumentärfilmaren Erik Gandinis provokativa A swedish theory of love – som efter en intressant upptakt (självständighetsideal göder individualism och ensamhet) går i stå men sedan mot slutet, när beskrivningen av "den svenska ensamheten" kontrasteras med ett fattigt Afrika, med människor som utstrålar en helt annan livsglädje – och mest av allt strålar, ironiskt nog, en svensk: en levnadskonstnär till läkare som gör dygd av nödvändigheten och köper in kirurgisk utrustning på enkla sportaffärer och med en förmåga att ge god sjukhusvård utifrån nästan noll resurser. Filmens upplägg påminner för övrigt starkt om Jan Troells Sagolandet – och båda har mot slutet av filmen var sin samhällskritisk sociolog som får kommentera både filmen och den tid vi lever i.

Dansens hus – sedan grundandet 1989 Sveriges största gästspelsscen för dans – har sedan något år en ny chef, Annelie Gardell. Det är kanske ännu lite tidigt att utvärdera den kurs verksamheten tagit under hennes ledning. Dansteatern är, internationellt sett, inne i ett intensivt skede och har på senare år blivit en allt viktigare del av även många talteatrars verksamhet. I slutet av januari visades en feministiskt anlagd dansteater, "Masculines", koreograferad av Héla Fattoumi och Éric Lamoureux. I en rad scener visar det kvinnliga danskollektivet ett slags väg mot frigörelse från "den manliga blickens begär" – men det ironiska är att "frigörelsen" från den sortens schablonartade erotiska diskurs sker medelst en sexualisering som endast befäster bilden av kvinnan som i första hand sexuell varelse. Och vägen till denna "frigörelse" går genom kampsportsekvenser som även de lånar färg av "männens värld".

Ett av årets måsten på konstområdet är den nyligen öppnade "Ljusets magi – friluftsmåleri från sent 1800-tal" på Waldemarsudde. Utställningen pågår till 28 augusti och ackompanjeras av en rad programpunkter – bl.a. familjesöndagar då deltagarna får gå ut i slottsparken och under överinseende själva får ägna sig åt friluftsmåleri.

"Ljusets magi" lyfter fram kvinnliga friluftsmålare: av de 170 kända och mindre kända målningar som ställs ut är långt över hälften gjorda av kvinnor. Fokus ligger på dels kvinnliga konstnärer, dels – oavsett kön – "bortglömda" konstnärer. Det hade dock enligt min mening varit än mer radikalt att enbart lyfta fram kvinnliga friluftsmålare, om nu syftet är att revidera en gängse konstsyn som i regel premierat män.

Museiledningen har lagt ner ett enormt arbete på att spåra dessa kvinnliga, ofta bortglömda konstnärer, och vars målningar till stor del aldrig köpts in av museer utan än idag är privatägda. Till de mest spännande verken är Hilma af Klints Sommarlandskap från 1888: en Caspar David Friedrich-liknande meditation över svensk sommarkväll då dagens verklighet övergår i något drömskt, transcendentalt, i ljuset av ett slags översinnlig aftonro. Starkt intryck gör också Gerda Roosval-Kallstenius "Tvätterskor", med motivet från Strandvägen 1890. Hårt arbete i en kvinnogemenskap där dagens starka ljus övergjuter vardagsscenen med kraftfull sinnlighet. Gerda Roosval-Kallstenius "En blå hyacint i Paris" heter ett annat starkt verk: närbilden på kvinnan som doftar på en hyacint förmedlar en så ohöljd njutning att det enkla motivet får något nästintill erotiskt över sig.

Hur ska man då definiera friluftsmåleri? Det är ett utomhusmåleri, en del av den naturalistiska strömningen under andra hälften av 1800-talet, där samtidigt de klassiska idealen får ge vika för ett förutsättningslöst betraktande av verkligheten; ett slags naturalism à la Zola. Denna naturalism övergår senare i impressionism, nationalromantik och symbolism; låt vara att det tidiga 1900-talets konstnärskolonier i exempelvis Skagen och Racken till stor del också kan betecknas som "friluftsmåleri". För svenska konstnärer kom glansperioden, enligt denna utställning, att infalla under 1870- och 1880-talen. Framför allt svenskarna i konstnärskolonin Grez-sur-Loing skulle senare komma att sprida de nya franska idealen till Sverige.

Friluftsmålarna var en förgrening av en "anti-akademisk" konstnärsrörelse. Men det finns ett annat, krasst skäl som spelade en stor roll för den nya trenden: från 1850-talet och framöver började oljefärg på tub saluföras...

Som helhet belyser Ljusets magi det sena 1800-talets friluftsmåleri på ett oväntat, delvis nyskapande sätt, och läser man därtill den mycket ambitiöst upplagda och innehållsrika utställningsboken, redigerad av Karin Sidén och Anna Meister, får man onekligen väl underbyggda, nya infallsvinklar på epoken. Likväl lämnar jag Waldemarsudde aningen besviken: jag tycker mig helt enkelt inte ha fått svar på frågan på vilket vis alla dessa bortglömda kvinnliga konstnärer skiljer sig från sina manliga kollegor. Målade de verkligen annorlunda än männen? Motiven med slingrande vattenvägar och flimrig trädgrönska påminner starkt om de gängse, etablerade motiven. Ville de kvinnliga konstnärerna något annat? Sökte de nya konstnärliga vägar? Fanns där en opposition mot den manliga blickens landvinningar? Frågan förblir obesvarad.

Björn Gustavsson

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

Han vägrade att dö

Elias CanettiDöden var den yttersta och största förolämpningen mot människan. Elias Canetti förklarade ett privat krig - ett ensamt korståg - mot döden. Han gjorde det envist, styvnackat och utan ...

Av: Crister Enander | Litteraturens porträtt | 16 mars, 2009

När böcker gör ont

När jag första gången fick veta att frilansjournalisterna Johan Persson och Martin Schibbye fängslats i Etiopien efter att illegalt ha tagit sig in i Ogadenprovinsen befann jag mig hos en ...

Av: Klas Lundström | Reportage om politik & samhälle | 18 oktober, 2013

Hurra för Drottningen

Den 23 december kommer svenska flaggor hissas upp som om det var Juldagen, men så är det ej, anledningen är att vi firar H.M. Drottning Silvias 71:e födelsedag. Grattis. På den ...

Av: Vladimir Oravsky | Gästkrönikör | 22 december, 2014

Döuw å jiig, surrogatpyret, döuw å jiig

Thus roving onIn confus'd march forlorn, th'adventurous Bands With shudd'ring horror pale, and eyes aghast View'd first their lamentable lot, and found No rest: through many a dark and dreary ...

Av: Nikanor Teratologen | Utopiska geografier | 11 oktober, 2010

Midvinternatt – en muslimsk julbetraktelse

I midvinternattens hårda köld lyser stjärnorna desto klarare. Deras uråldriga ljus färdas mot oss genom de väldiga rymderna från den tid då inga människor fanns på vår jord.  Då rådde den  ...

Av: Mohamed Omar | Essäer om samhället | 18 december, 2007

Om form, design, politiska ambitioner och egna reflexioner

Internationellt är Vicke Lindstrand (1904-1983) mest känd som glaskonstnär, för uppsalaborna troligen mest för sin keramik; hans produktion var dock betydligt bredare och mer omfattande än så. Uttryckt i keramik ...

Av: Marit Jonsson Formom | Essäer om konst | 29 juli, 2013

2 sprites fixt av Hebriana Alainentalo

Kärlek utan löftesland.

Kärleken är i kris. Kärleksrelationen, som helst ska vara en trygg hamn bortom världens kaotiska oroligheter, har själv börjat vackla och erbjuder inte längre den trygghet som många säger sig ...

Av: Jeremiah Karlsson | Essäer om litteratur & böcker | 30 april, 2017

På spaning efter ett dårhus som försvann…

Den sanna versionen av vår Odysse’ här i all anspråkslöshet återgiven Efter en outtömligt rik och intressant rundguidning där Stefan Mycke Hammer förhöll sig rätt bistert observant, tuggandes på småspik, kommer ...

Av: Oliver Parland | Gästkrönikör | 04 maj, 2012

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.