Ulf Stenberg

Ulf Stenberg ur Den gamle stinsen 2

Korta berättelser av Ulf Stenberg från boken Den gamle stinsen. Andra och Tredje berättelse: Siffermannen och Den kallsinniga isprinsessan

Av: Ulf Stenberg | 01 maj, 2017
Utopiska geografier

Gabriella Olsson. Foto: Anna Langseth

Onåbar

Den första delen av Gabriella Olssons prosaföljetong.

Av: Gabriella Olsson | 25 maj, 2015
Utopiska geografier

nya dikter av Carsten Palmer Schale

Carsten Palmer Schale som poet inför det nya året

Av: Carsten Palmer Schale | 11 januari, 2017
Utopiska geografier

Den arbetslöse i vildmarken

Få svenska filmer som jag har sett har varit så lyckade som Losers. I händelsernas centrum står en kvinna i yngre medelåldern, Karin (Isabella Von Saenger). Hon arbetar med en ...

Av: Roberto Fogelberg Rota | 31 december, 2013
Filmens porträtt

björn gustavsson

Kulturkrönika under vårvintern



Kulturscenen i Stockholm är en ständigt överdådig buffé; alltid med ett enormt utbud, och för alla smakriktningar.


Friluftsmålarna var en förgrening av en "anti-akademisk" konstnärsrörelse. Men det finns ett annat, krasst skäl som spelade en stor roll för den nya trenden: från 1850-talet och framöver började oljefärg på tub saluföras...

På Operan har koreografen Sascha Walz omtalade "Körper" haft premiär – ett verk som dock har ett antal år på nacken; det skulle ha varit intressant att se något av hennes senare verk (där nummer två i serien, om den sexualiserade kroppen, känns betydligt mer aktuellt i rådande kontext).

Rent estetiskt har Sascha Walz avantgardistiska koreografi betytt mycket för Berlins Scaubühne, som på senare år återigen kommit att bli det vitala kulturcentrum det tidigare var under legendariske Peter Steins tid (ja, fram till 1990-talet, då Andrea Breth här bl.a. gjorde sin vidunderliga tolkning av Schnitzlers Den ensamma vägen; jag återkommer i min nästa krönika till den aktuella Schnitzler-uppsättningen på Dramaten, där Horace Engdahl står för översättningen).

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Sascha Walz sätt att väva samman lyrik, rörelse och musik påminner för övrigt starkt om Laurie Anderssons – för övrigt aktuell med den suggestiva "konstnärsfilmen" Heart of a dog.

En annan intressant biofilm nu i vinter är dokumentärfilmaren Erik Gandinis provokativa A swedish theory of love – som efter en intressant upptakt (självständighetsideal göder individualism och ensamhet) går i stå men sedan mot slutet, när beskrivningen av "den svenska ensamheten" kontrasteras med ett fattigt Afrika, med människor som utstrålar en helt annan livsglädje – och mest av allt strålar, ironiskt nog, en svensk: en levnadskonstnär till läkare som gör dygd av nödvändigheten och köper in kirurgisk utrustning på enkla sportaffärer och med en förmåga att ge god sjukhusvård utifrån nästan noll resurser. Filmens upplägg påminner för övrigt starkt om Jan Troells Sagolandet – och båda har mot slutet av filmen var sin samhällskritisk sociolog som får kommentera både filmen och den tid vi lever i.

Dansens hus – sedan grundandet 1989 Sveriges största gästspelsscen för dans – har sedan något år en ny chef, Annelie Gardell. Det är kanske ännu lite tidigt att utvärdera den kurs verksamheten tagit under hennes ledning. Dansteatern är, internationellt sett, inne i ett intensivt skede och har på senare år blivit en allt viktigare del av även många talteatrars verksamhet. I slutet av januari visades en feministiskt anlagd dansteater, "Masculines", koreograferad av Héla Fattoumi och Éric Lamoureux. I en rad scener visar det kvinnliga danskollektivet ett slags väg mot frigörelse från "den manliga blickens begär" – men det ironiska är att "frigörelsen" från den sortens schablonartade erotiska diskurs sker medelst en sexualisering som endast befäster bilden av kvinnan som i första hand sexuell varelse. Och vägen till denna "frigörelse" går genom kampsportsekvenser som även de lånar färg av "männens värld".

Ett av årets måsten på konstområdet är den nyligen öppnade "Ljusets magi – friluftsmåleri från sent 1800-tal" på Waldemarsudde. Utställningen pågår till 28 augusti och ackompanjeras av en rad programpunkter – bl.a. familjesöndagar då deltagarna får gå ut i slottsparken och under överinseende själva får ägna sig åt friluftsmåleri.

"Ljusets magi" lyfter fram kvinnliga friluftsmålare: av de 170 kända och mindre kända målningar som ställs ut är långt över hälften gjorda av kvinnor. Fokus ligger på dels kvinnliga konstnärer, dels – oavsett kön – "bortglömda" konstnärer. Det hade dock enligt min mening varit än mer radikalt att enbart lyfta fram kvinnliga friluftsmålare, om nu syftet är att revidera en gängse konstsyn som i regel premierat män.

Museiledningen har lagt ner ett enormt arbete på att spåra dessa kvinnliga, ofta bortglömda konstnärer, och vars målningar till stor del aldrig köpts in av museer utan än idag är privatägda. Till de mest spännande verken är Hilma af Klints Sommarlandskap från 1888: en Caspar David Friedrich-liknande meditation över svensk sommarkväll då dagens verklighet övergår i något drömskt, transcendentalt, i ljuset av ett slags översinnlig aftonro. Starkt intryck gör också Gerda Roosval-Kallstenius "Tvätterskor", med motivet från Strandvägen 1890. Hårt arbete i en kvinnogemenskap där dagens starka ljus övergjuter vardagsscenen med kraftfull sinnlighet. Gerda Roosval-Kallstenius "En blå hyacint i Paris" heter ett annat starkt verk: närbilden på kvinnan som doftar på en hyacint förmedlar en så ohöljd njutning att det enkla motivet får något nästintill erotiskt över sig.

Hur ska man då definiera friluftsmåleri? Det är ett utomhusmåleri, en del av den naturalistiska strömningen under andra hälften av 1800-talet, där samtidigt de klassiska idealen får ge vika för ett förutsättningslöst betraktande av verkligheten; ett slags naturalism à la Zola. Denna naturalism övergår senare i impressionism, nationalromantik och symbolism; låt vara att det tidiga 1900-talets konstnärskolonier i exempelvis Skagen och Racken till stor del också kan betecknas som "friluftsmåleri". För svenska konstnärer kom glansperioden, enligt denna utställning, att infalla under 1870- och 1880-talen. Framför allt svenskarna i konstnärskolonin Grez-sur-Loing skulle senare komma att sprida de nya franska idealen till Sverige.

Friluftsmålarna var en förgrening av en "anti-akademisk" konstnärsrörelse. Men det finns ett annat, krasst skäl som spelade en stor roll för den nya trenden: från 1850-talet och framöver började oljefärg på tub saluföras...

Som helhet belyser Ljusets magi det sena 1800-talets friluftsmåleri på ett oväntat, delvis nyskapande sätt, och läser man därtill den mycket ambitiöst upplagda och innehållsrika utställningsboken, redigerad av Karin Sidén och Anna Meister, får man onekligen väl underbyggda, nya infallsvinklar på epoken. Likväl lämnar jag Waldemarsudde aningen besviken: jag tycker mig helt enkelt inte ha fått svar på frågan på vilket vis alla dessa bortglömda kvinnliga konstnärer skiljer sig från sina manliga kollegor. Målade de verkligen annorlunda än männen? Motiven med slingrande vattenvägar och flimrig trädgrönska påminner starkt om de gängse, etablerade motiven. Ville de kvinnliga konstnärerna något annat? Sökte de nya konstnärliga vägar? Fanns där en opposition mot den manliga blickens landvinningar? Frågan förblir obesvarad.

Björn Gustavsson

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

Fabrik chic

Fabrik chic – industri som estetik Gnissel från en travers, det rytmiska surrandet från ett ventilationssystem och ljud från cisterner minner om en tid då tjänstesamhället låg i sin linda och ...

Av: Erling Persson & Maria Holm | Kulturreportage | 10 mars, 2007

Italienska kvinnor i väntan på blomstring

Vilka ängar väntar på oss, yviga, skimrande grönskor av gentianor, på att vi tillsammans ska skotta fram våra ansikten? -Sibilla Aleramo (1927) Fram till på mitten av 1700-talet var ...

Av: Sanna Dager | Essäer om litteratur & böcker | 14 mars, 2011

Bach – trotjänaren

”Johann Sebastian Bach är den femte evangelisten. Gån ut och förkunnen honom!” Så inledde ärkebiskopen Nathan Söderblom ett tal inför en kyrkomusikerkongress i Uppsala en gång under sin ämbetstid. Söderblom var ...

Av: Thomas Notini | Musikens porträtt | 28 december, 2012

Rapport från en dagbok

ZodiacoSven Hessler föddes i Sverige den 10 maj 1835. Han anlände till Amerika den 16 juni 1855. Bosatte sig i Stillwater. Hessler är en av de stora pionjärerna i området ...

Av: Hans-Evert Renérius | Essäer om litteratur & böcker | 24 september, 2008

Tyra Lundgren ─ Hon med fåglarna

I likhet med många har jag alltid fascinerats av lera, detta fantastiska och härligt formbara material. Keramik är en sammanfattande benämning på alla föremål av lera som bränts till så ...

Av: Lena Månsson | Essäer om konst | 22 februari, 2012

Kunglig glans på Åmells

Bland alla utsökta föremål i Åmells konsthandel på Birger Jarlsgatan i Stockholm väljer jag att skriva om tre ganska små tavlor, närmare bestämt 33 x 22,5 cm, av Mathias Hradh ...

Av: Birgitta Milits | Essäer om konst | 17 april, 2010

Fragolina autentica

Svenska jordgubbar - en fix idé

Så var det åter dags för den årliga jakten på falska jordgubbar. I år är den dessutom skärpt. Är det inte osynliga ubåtar som olovligt turistar i vår skärgård, så ...

Av: Thomas Silfving | Gästkrönikör | 11 juni, 2015

Konservativa värden

Konservativa litar sällan – som det heter – på dagens sanningar, vetenskapliga rön och modefilosofiska utsvävningar när det gäller moraliska värden. Man sätter istället sina slantar på eviga värden och ...

Av: Claes-Magnus Bernson | Agora - filosofiska essäer | 13 januari, 2012

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.