Carl Abrahamsson Foto Andrew McKenzie

All konstnärlig verksamhet bottnar i en neuros

Tidningen Kulturens Thomas Wihlman intervjuar den mångsidige regissören Carl Abrahamsson.

Av: Thomas Wihlman | 22 april, 2016
Filmens porträtt

Där vår hjärna möter världsalltet – om Wassily Kandinsky

”Måleriets innehåll är måleri. Här behöver ingenting dechiffreras: Innehållet talar glädjefyllt till den för vilken varje form är levande, det vill säga innehållsrik.” Med de orden sammanfattade Wassily Kandinsky sin syn ...

Av: Thomas Notini | 30 januari, 2013
Konstens porträtt

En mademoidame som går sin egen väg

Den franska traditionen och allmänna regeln säger att man av hövlighet skall titulera personer och ge dem epitet som monsieur, madame och mademoiselle. Den franska författarinnan Isabelle Sojfer ifrågasätter denna ...

Av: Anna Nyman | 05 oktober, 2011
Litteraturens porträtt

Milosz 100 år

"Utan tvekan vill jag hävda att Czesław Miłosz är en av de största poeterna - kanske den störste - i vår tid."(Joseph Brodsky) Den 30 juni 1911, för 100 år sedan ...

Av: Gregor Flakierski | 30 juni, 2011
Litteraturens porträtt

Björn Gustavsson. Foto: Privat

Först några nyanlända…



Litteratur och konst enligt Björn Gustavsson 
Goethe hade redan som ung fascinerats av Orienten. Han 1772 skissade t.o.m. på ett drama om profeten Muhammed. Originalutgåvan ("divan" är förresten ett arabiskt ord för diktsamling) försågs rentav med en arabisk underrubrik, som uttolkad lyder: "Den östliga divanen av den västlige författaren".

LITTERATUR 

Mattias Hagbergs roman De användbara (Atlas) granskar 30-talets rashygieniska och fascistiska idéströmningar. Det handlar om en läkare som 1938 kommer till en jämtländsk anstalt för s.k. sinnesslöa för att utreda en dödlig smitta. Läkaren tror på social ingenjörskonst: "Krig och medicin är som två sidor av samma sak. Det gäller att hålla rent." Berättelsen drivs fram av hans dotter, som försöker förstå. En stram prosa, à la Ola Larsmo, men samtidigt lite överlastad, övertydlig.

En tysk mans historia (Norstedts) skrevs 1939 av den tyske journalisten Sebastian Haffners, men manuset hittades först 1999, efter hans död. Den självbiografiska texten ger en synnerligen målande bild av tyskt samhällsliv alltifrån 10-talets preussiska stabilitet fram till weimarrepublikens kaos och den följande, spöklika förvandling som skedde sedan nazisterna kommit till makten.

Haffners målande, journalistiskt rappa text är ett måste för alla med minsta intresse av nutidshistoria. Författaren beskriver bl.a. hur det kosmopolitiska, mångkulturella Berlin med ens upphörde att existera – han säger sig inte kunna begripa hur alltsammans "kunde sopas bort så fullständigt, så spårlöst på knappt tio år." Ett "normalt" samhälle bröts ner, förvandlades till en barbarisk diktatur.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Så några omläsningar. En bok som står sig är Johannes Edfelts dikter i Anders Cullheds urvalsvolym från 2004. Den rimmade versen förblev Edfelts form – som dock även bär spår av modernism och expressiv uttrycksvilja; man anar närheten till såväl Birger Sjöberg som Pär Lagerkvist. Diktjagets upplevelser av kärlek och närvaro gränsar till det epifaniska och kontrasterar mot en återkommande förgänglighetskänsla. Edfelts lyrik pendlar mellan existentiell hemlöshet och outgrundlig trygghetskänsla.

År 2004 utgavs för första gången Vilhelm Ekelunds samlade dikter; en tvåbandsvolym väl värd att återvända till. "Jag har gett ut 40 böcker och har fått 40 läsare", skojade Ekelund; en av den dåtida lyriska modernismens främsta namn i Sverige. I sitt sökande efter ett nytt språk stötte han bort många, men för eftervärlden har han blivit ofrånkomlig.

Ägnar slutligen några vårkvällar åt Goethes Persien-inspirerade diktsamling Väst-östlig divan (den första kompletta svenska översättningen kom 2004). Goethe hade redan som ung fascinerats av Orienten. Han 1772 skissade t.o.m. på ett drama om profeten Muhammed. Originalutgåvan ("divan" är förresten ett arabiskt ord för diktsamling) försågs rentav med en arabisk underrubrik, som uttolkad lyder: "Den östliga divanen av den västlige författaren".

KONST 

Fram till i höst visas en underbar Emil Nolde-utställning på Waldemarsudde. Även utställningsboken, Eldstormar (Carlsson förlag) rekommenderas starkt; ett praktverk fyllt av reproduktioner och spännande texter av Christisan Ring, Astrid Becker, Karin Sidén m.fl.

Emil Nolde kan med fog kallas en av 1900-talets främsta kolorister. Många av oljemålningarna är bländande i sin färgstarka lyskraft. "Färgen var min lycka", som han sa på sin ålders höst. Här finns också akvareller och grafiska blad. Mot ofta Caspar David Friedrichaktigt rofyllda bilder står skildringarna från berlinskt storstadsliv i Berlin - och lite udda ter sig de djärva groteskerna à la Grosz.

Missa heller inte den samtidiga utställningen en trappa upp (man kan mellanlanda i Prinsens kök och dricka kaffe eller vin) om Prins Eugen – vars betydelse för det svenska konstnärslivet under första halvan av 1900-talet ju var enorm. Även denna exposé beledsagas av en utställningsbok: Fasetter ur ett liv (Atlantis; red. Anna Meister och Karin Sidén); en volym som bl.a. beskriver prinsens dubbla roller (konstnär och arvprins), hans politiska radikalism, hans engagemang i kulturpolitiska frågor, hans förhållande till Heidenstam, hans trädgård, hans intresse för formgivning och mycket annat. Mängder av unika foton och konstreproduktioner gör detta till ett begärligt bokverk.

En av 1900-talets mest inflytelserika konstnärer, skulptören, målaren och tecknaren Louise Bourgeois arbetade i sin New York-ateljé ända fram till sin död 2010, vid 98 års ålder. Hon är nu aktuell på Moderna i Stockholm. Hennes konstnärliga spännvidd är enorm. Med installationer, skulpturer m.m. tar hon sig an existentiella frågor; enkelt, komplext, djupt. Många av de bästa sakerna gjorde hon långt efter 90! Mest känd kanske hon är för sin nio meter höga spindel, Maman, som visats världen över, och som nu står utanför byggnaden som utställningens beskyddare! Den nästan 300 sidiga utställningsboken (producerad av museet) är utomordentlig och porträtterar brett detta universalgeni, som egentligen misstrodde ord: hon målade och skulpterade det hon ville säga.

Fler stockholmska utflyktsmål: Bonniers konsthall – strategiskt nära Centralen – och som föredömligt nog infört fri entré till samtliga utställningar – och som nu presenterar spännande Ylva Ogland, med måleri, installationer och performance.

I Stockholms frihamn, i ett vackert 20-talshus som tidigare var lagercentral för bananer, huserar numera Magasin 3, Robert Weils spännande museum för samtidskonst. I försommar visas österrikaren Markus Schinwalds installationer m.m. om människokroppen som "kulturell konstruktion". Toppbetyg för det härliga biblioteket intill caféet, där man kan fördjupa sig i fantastisk konstlitteratur (likartade möjligheter ges f.ö. på Bonniers konsthall).

Björn Gustavsson

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Klicka här för att söka efter artiklar hos CDON.com apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

Ekelunds frihet

Den offentliga bilden av Vilhelm Ekelund (1880-1949) är minst sagt schizofren: å ena sidan betraktas han som en svärmisk naturlyriker och å andra sidan som en vresig enstöring som decennium ...

Av: Bo Gustavsson | Essäer om litteratur & böcker | 08 februari, 2010

Vad är ett Riksmuseum mot Yttrandefrihet?

Den svenska frimärksutgivningen 2016 är fylld med diverse försumbarheter. Det enda jubileumsfrimärket är tillägnat 100-årsminnet av Naturhistoriska riksmuséet, men det allt överskuggande jubiléet som borde ha firats med frimärken är ...

Av: Bertil Falk | Gästkrönikör | 04 juli, 2017

Kulturradikalen Anna Charlotte Leffler

1873 uppfördes på Dramaten i Stockholm pjäsen ”Skådespelerskan”, som väckte ett stort gensvar hos publiken. Den var skriven av en ung debutant som ville vara anonym. Det utmanande med den ...

Av: Eva-Karin Josefson | Litteraturens porträtt | 10 maj, 2014

Från Friskatorpet: Det röda

Aspens scharlakansröda ögons hysteriska blinkande tvingar sig in i det perifera seendet (en tribut, ingen stöld), och om man inte särskiljer silas och riktas älgtjurens brunstvrål genom aspens krona; färgen ...

Av: Emma Ehrlekrona | Gästkrönikör | 30 september, 2010

Att finna skönheten i vardagens oljud

Johanna Rosenqvist skapar musik som trotsar till och med industrimusikens numer rätt förutsägbara mallar. Med avstamp i en futuristisk anda konstruerar hon bombastiska verk som baseras på inspelningar av vardagsljud ...

Av: Carl Abrahamsson | Musikens porträtt | 07 januari, 2011

Phang Dang Di skildrar världen i symboler och med en pojkes ögon

I likhet med det som hände i Japan från 1600-talet till andra hälften av 1800-talet, stängde Vietman, efter sina vinster i kriget mot USA och Kina, dörrarna mot omvärlden. För ...

Av: Roberto Fogelberg Rota | Filmens porträtt | 12 december, 2010

Den nya kosmologin

Under rubriken ”En bättre världsbild” presenterade jag i januari 2013 än en gång Prigogines teori om ”dissipativa strukturer” och skrev då, att ett fel med denna teori var att den ...

Av: Erland Lagerroth | Agora - filosofiska essäer | 27 februari, 2013

Att lyssna i facit – Festtage Berlin 2012

Efter sex Festage Berlin på raken känns det lite som att en gång om året få möjligheten att lyssna i facit. Kolla upp hur det ska låta helt enkelt. Att ...

Av: Ulf Stenberg | Essäer om musik | 21 april, 2012

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts