Hans-Evert Renérius

En ny dikt av Hans-Evert Renérius

En ny dikt av Hans-Evert Renérius

Av: Hans-Evert Renérius | 05 december, 2017
Utopiska geografier

Mikroprosa av calle flognman

molnen tätnar talar med läpplös rörelse skiftande färger. sjunker.

Av: Calle Flognman | 18 maj, 2016
Utopiska geografier

Karen Blixen i Afrika

Jolo (den legendariske reportern Jan Olof Olsson) som beundrade allt danskt och kände sig hemma både i ”Kungens Köpenhamn” och i ”Fritt Nyhavn” hävdade att man i Danmark inte är ...

Av: Ivo Holmqvist | 21 april, 2013
Litteraturens porträtt

Pippar fröken mycket?!

Det är en tid som jag tror de flesta av oss minns, och många minns den nog mycket väl. Jag gör då det definitivt. Då när barndomens och oskuldens tid ...

Av: Crister Enander | 07 juni, 2011
Crister Enander

Agneta Pleijel Foto Göran Segeholm

Litteratur: Agneta Pleijel- Doften av en man



Inget ville lyckas

Agneta Pleijel

Doften av en man

Norstedts

 

 

Agneta Pleijels nya roman är en fortsättning på Spådomen – en flickas memoarer, som kom 2015, vi är nu i 60–talet, hon lämnar sitt konfliktfyllda och grälsjuka hem och ger sig iväg till Göteborg, till en trång lägenhet i Haga.




Stilen är poetiskt tät och hon kan i kortform, som i en aforism, fånga en stämning eller känsla. Det är mera betecknande att kalla genren en roman, den äger romanens frihet och inte memoarernas redovisande och ofta kronologiska instängdhet.
Agneta Pleijel Foto Göran Segeholm

Agneta Pleijel Foto Göran Segeholm

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Hon har regelbunden kontakt med sina föräldrar och småsystrar, men hon ägnar sig med energi åt studier i litteraturhistoria och etnologi. Det gör hon med stor framgång. Men ett mål, sätter hon framför andra, hon vill förändra sitt liv, hon vill söka egna vägar, röja ny mark och bryta gamla mönster. En vuxenhet vill hon vinna av egen kraft, hon vill inte göra något halvhjärtat och utan fullständighet, hon tänker mycket på sina föräldrars liv och deras skilsmässa, som just var halvdan.

Det är inte alldeles enkelt att leva ensam i en helt ny miljö, hon hänger sig åt studier och minst lika flitigt åt förälskelser, hon samlar på män och deras dofter, om det har med kärlek att göra är ovisst, hon vet det inte själv, inte då och möjligen inte heller nu.

När Agneta Pleijel filtrerar sina minnen, då lämnar hon ut dem på ett vilset, smärtsamt och intensivt sätt, hon är inte yvig, hon är noggrann, öppen, varsam och skriver med stark närvaro.

Stilen är poetiskt tät och hon kan i kortform, som i en aforism, fånga en stämning eller känsla. Det är mera betecknande att kalla genren en roman, den äger romanens frihet och inte memoarernas redovisande och ofta kronologiska instängdhet.

Samtidigt går det att tala om både en bildnings- och en utvecklingsberättelse; Agneta Pleijel fångar på ett mästerligt sätt en människas utsatthet och ensamhet, hur svårt det är att gå vilse, att svikta i tilltron till sig själv och hela tiden jaga bort tvivlet på sig själv. Att sätta ord på allt detta, nära knutet till de många kärleksberättelserna är inte helt enkelt. Det finns några talande ord av Franz Kaka alldeles längst fram i boken:

”Det finns ett mål, men ingen väg;

det vi kallar för väg är tvekan.”

Bara så.

I slutet av romanen har Agneta Pleijel blivit mor, lämnat barnets far och blivit kulturchef på Aftonbladet, då har hon hittat hem, så här skriver hon själv:

”Skriva är att leva för att komma hem.”

Det som gör denna roman så skimrande, är att det går att känna igen sig själv och andra i det liv, som läggs fram, inte bara i detaljer, utan i mönster och strukturer; det finns allmänmänskliga drag i denna berättelse. STORT!

 

 

Bo Bjelvehammar

 

Ur arkivet

view_module reorder

Sorgligt, spökligt, spännande och lite vasst

Min nya psykiater har i tvenne dagar läxat upp mig med e-mails, fem stycken, med dåliga simpla råd om hur jag skall skriva roman, tar ton, är väl inte hans ...

Av: Stefan Hammarén | Stefan Hammarén | 19 maj, 2011

Amerikansk påsk med Strindberg

Det finns ett vackert foto på Harriet Bosse, Strindbergs tredje hustru, klädd i en sedesamt högkragad sammetsklänning och med blicken blygt nedslagen. Hon håller framför sig en pingstlilja. Bilden är ...

Av: Ivo Holmqvist | Essäer | 30 mars, 2013

Pippar fröken mycket?!

Det är en tid som jag tror de flesta av oss minns, och många minns den nog mycket väl. Jag gör då det definitivt. Då när barndomens och oskuldens tid ...

Av: Crister Enander | Crister Enander | 07 juni, 2011

Hans-Evert Renérius. Foto: Curt Dahlin

Det var en gång en tidning....

En gång i tiden arbetade jag på Göteborgs Handels- och sjöfarts- tidning. Det var en tidning med ansvar och säker nyhetsförmedling.

Av: Hans-Evert Renérius | Gästkrönikör | 28 april, 2015

Universum

Då Oden mötte Mefistofeles

Jag upplever i den norröna mytologin en enorm melankoli. Den norröna mytologin är ett drama, en pågående kris, en gudomlig tragedi. För gudarna är otillräckliga, men det är inte bara ...

Av: Eirik Storesund | Agora - filosofiska essäer | 07 oktober, 2015

Musiken som ett flätverk av olika språk. En intervju med Ivo Nilsson

Ivo Nilsson är kompositör och aktuell med verket Klätterbaronens sångbok (recenserad 11/9) som spelas på Medelhavsmuseet av och med ALICE scenkonstkollektiv och ljud, i vilket Ivo är medlem. Dagen efter ...

Av: Hedvig Ljungar | Musikens porträtt | 12 september, 2014

Nuets tyranni: Virtual reality-filmens sublima rumslighet och samtidens närvarande frånvaro

Artikelserien Sceniska rum undersöker de sceniska rummen i vår verklighet, vår icke-verklighet och allt däremellan. Serien försöker ge oss nya perspektiv på vad dessa sceniska rum är, vad de innebär och var de finns. Genom undersökningen försöker vi ...

Av: Kristian Petrov | Essäer om film | 04 augusti, 2013

Vad är ett Riksmuseum mot Yttrandefrihet?

Den svenska frimärksutgivningen 2016 är fylld med diverse försumbarheter. Det enda jubileumsfrimärket är tillägnat 100-årsminnet av Naturhistoriska riksmuséet, men det allt överskuggande jubiléet som borde ha firats med frimärken är ...

Av: Bertil Falk | Gästkrönikör | 04 juli, 2017

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.