Clemens Altgård. Foto: Adrian Altgård

Clemens Altgård Ur Grå Dub

Clemens Altgård (f. 1959) följer upp sin rosade återkomst till lyriken, Odöd, med en diktsamling där temat är än mer oförsonligt, politiskt och personligt. Med Grå dub axlar Clemens Altgård ...

Av: Clemens Altgård | 10 oktober, 2016
Utopiska geografier

Om Kazuo Ishiguro

Sitt namn till trots hör Kazuo Ishiguro till den nu drygt medelålders generationen av engelska författare där många för övrigt kommer från länder och städer långt bortom det förenade kungadömet ...

Av: Ivo Holmqvist | 05 oktober, 2017
Litteraturens porträtt

En apologi för det tystade

I det utplånade inre rummet bär inget eko genom tomheten fylld av syntetisk materie av yttre stimuli. Denna störtflod ständig sinnlig omedelbar skenbar tillfredställelse ger en illusorisk känsla av inre ...

Av: Oliver Parland | 06 september, 2010
Essäer

Holismer och reduktionismer

Holismen handlar i princip om att se all verklighet som en helhet (inte en delhet). Positivismen (som är den naturvetenskapliga förståelsens centrum och metod) handlar om att se - eller ...

Av: Carsten Palmer Schale | 13 maj, 2011
Essäer

Roberto Bolaño

Litteratur: Roberto Bolaño - Isrinken



Skulden inte själva saken

Roberto Bolaño

Isrinken

Översättning Lina Wolff

Bonniers

 

Berättelserna köar i varandra, spinner nät av nästan kverulerande positioner med sinnrikt utlagda sidopresentationer, att de här personerna, åtminstone inledningsvis, inte verkar vara riktigt att lita på ens i de egna sanningarnas innersta substans.




Det finns iögonfallande bevekelsegrunder utlagda, berättade ur slingrande intriger, som partiska utlöpor, eller ingångar om man så vill, men i huvudsak är det egentligen ett slags tveksamheter, en sorts ryggande inför det som föreligger, intresset för den vackra isprinsessan och sedan det där otäcka mordet, en uppgivenhet eller en underliggande defaitism utklädd inför sakta lösgörande fakta, kanske spelad med skulden som oroande flipperkula studsande febrigt och nervöst inuti de hela.
Roberto Bolaño

Roberto Bolaño

Det är flera närvarande jag. De framför sina berättelser. Menar på hur det hela egentligen ligger till sett ur just deras synvinkel, ja egentligen hur deras livsutvecklingar löper i olika fåror och till sina tendenser rör sig allt närmare och förhåller sig till isprinsessan, den undersköna Nuria. Det är Enric Rosquelles, Remo Morán, Gaspar Heredia, med deras ivriga röster, som låter just som om de önskar att få vara i sina ärenden orubbade men att de egentligen också själva tvivlar, och att man lyssnar på detta, och på nästa version, och på nästa del av deras berättelser, en efter en stigande i varandra.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Enric Rosquelles säger:”Jag vet att allt jag säger bara ytterligare kommer att bidra till min undergång”

Remo Morán säger:”Det finns ingen mening med att försöka åtgärda något som inte längre går att åtgärda”

Gaspar Heredia säger:”Jag kände omedelbart igen henne och fylldes av en känsla av vällust. Jag ville gå fram till henne vidröra hennes rygg, men något som jag inte kunde sätta fingret på där och då höll mig tillbaka”

Det hela utspelar sig i den spanska staden Z. Och det bärs av språket, av de flödande intrycken manifesterade i de sjungande uttrycken:

”Och under tiden log den gamla och pratade på, gåtfullt som om hennes ord vore krypterade, som om allt som fanns runtomkring - träden, terrassernas ojämna yta, de tomma borden, reflektionerna som rörde sig över glastaket höll på att suddas ut lite i taget, och bara de två var medvetna om det”

Och vidare i flödande ordmängder sammansatta som glittrande sånger:

”Om jag såg på henne så såg jag att hennes ansikte fungerade som ett suddgummi. Det kom och gick. Det kom och gick med en sådan kraft att till och med campingens belysning ändrade intensitet, det gick från starkare till svagare och till starkare igen, och jag vet inte om detta hände samtidigt som jag såg på henne eller om belysningens rytm snarare följde sångerskans röst. För en kort stund kändes det som om allt höll på att brista: skuggorna blev längre, tälten svullnade upp som tumörer som inte kunde släppa taget om gruset, blänket från bilarna gick över i ren, metallisk smärta.”

Berättelserna från de tre köar i varandra, spinner nät av nästan kverulerande positioner med sinnrikt utlagda sidopresentationer, att de här personerna, åtminstone inledningsvis, inte verkar vara riktigt att lita på ens i de egna sanningarnas innersta substans.

Det finns iögonfallande bevekelsegrunder utlagda, berättade ur slingrande intriger, som partiska utlöpor, eller ingångar om man så vill, men i huvudsak är det egentligen ett slags tveksamheter, en sorts ryggande inför det som föreligger, intresset för den vackra isprinsessan och sedan det där otäcka mordet, en uppgivenhet eller en underliggande defaitism utklädd inför sakta lösgörande fakta, kanske spelad med skulden som oroande flipperkula studsande febrigt och nervöst inuti de hela.

Det handlar om ett mord det måste man förstå, men också om kärlek, och lust, det är alltså situationer bemängda med stort allvar.

Isrinken är Roberto Bolaños debutroman, en kort men intensiv sak. En finurligt upplagd flertrådig intrighärva som Bolaño presenterar. En sammansatt berättelse som avkräver närvaro av sin läsare då inget är vad det synes vara. Uppgiften är att röra sig mellan händelsepelare krypa ned i undertexter, nosa efter det falska såväl som det sanna, läsa av det skenbart underordnade vardagsrefererandet, stå kvar i ögonblicken, lyssna av.

Det finns mitt i alltihop en stilla glädje i berättandet, en språklig virtuositet varsamt och vackert översatt av Lina Wolff, där det är som om Bolaño stannar till, förälskar sig i stunder, positioner, tankelägen över personers sekundvisa fixeringar, att han korta ögonblick blir svävande som en ordrik kolibri som stillnar på stället i den ljumma kvällsluften och bara kvillrar.

Det räcker långt. Egentligen bryr jag mig inte om vem som är skyldig eller vad slutsumman möjligen kan bli av det hela, jag bara finns i berättelsen, trivs att vistas där i all denna sällsamma närvaro:

”Det var därifrån som musiken kom. Jag gick ner. Marken täcktes av ett golv i marmor och väggarna var dekorerade med gipsreliefer som förfallet brutit ner till oigenkännlighet. Något rörde sig i ogräset, kanske var det en råtta. Men hela min uppmärksamhet var nu koncentrerad till dubbeldörren framför mig. Det var från den som musiken kom, tillsammans med en kall luftström som snabbt torkade svetten från mitt ansikte...”

Vid sidan av de stora verken 2666 och De vilda detektiverna skrev den chilenske författaren Roberto Bolaño 1953-2003 kortromaner. Isrinken 1993 tillsammans med Avlägsen stjärna 1996 är nu utgivna i svensk översättning. I dessa bägge anknyts mer eller mindre till hans gängse tematik om våldet, litteraturen och exilen.

 

 

 

 

 

 

Benny Holmberg

 

Ur arkivet

view_module reorder

Om Liv och Död. Eutanasi - Dödshjälp

Debatter om dödshjälp flammar upp med jämna mellanrum och krav ställs att eutanasi bör tillåtas i vårt land liksom i Holland och Belgien. Statens medicinsk-etiska råd (SMER) föreslog nyligen ...

Av: Lena Månsson | Reportage om politik & samhälle | 24 februari, 2009

Fördelar och nackdelar med könsseparatism inom konsten

1960- och 1970-talen brukar ses som startskottet för den konstnärliga och teoretiska våg som vid tiden alltmer började att granska konstens och samhällets villkor för de som ville skapa och ...

Av: Simone Frankel | Essäer om konst | 05 februari, 2014

Oravský hrad, Foto  CC BY SA 3.0

Man ska leva för varandra…

Samtliga förutsättningar var gynnsamma, jag skulle inte kunna misslyckas med min kupp.

Av: Vladimir Oravsky | Gästkrönikör | 02 augusti, 2016

Slottet Hanstein. Foto: Björn Gustavsson

Resa till Westfalen

Westfalen är möjligen en lite förbisedd region i Tyskland – men spännande för dig som vill upptäcka ”Tyskland bortom allfarvägarna”. Här möter ett böljande landskap med berg och vidsträckta skogar ...

Av: Björn Gustavsson | Resereportage | 03 juni, 2015

Monoteisterna. En utställning om interkulturell dialog i gamla skrifter

Wien vore inte Wien om det inte fanns en motvikt till främlingsfientligheten. För samtidigt som valplakaten handlar om att inte låta muslimerna och det främmande blodet få övertaget, visas en ...

Av: Lilian O. Montmar | Kulturreportage | 30 oktober, 2010

Danskarna möblerar om på operan i Köpenhamn

Först så möblerade man om från det gamla till det nya operahuset, sedan möblerar man om i operorna också. Den första ommöbleringen var ett genidrag, det nya operahuset tål både ...

Av: Ulf Stenberg | Reportage om scenkonst | 29 november, 2010

Kadmos drake. Public Domain Wikipedia

Antilogosmaskinen

Filosofie doktor Mara Lee kallar ”Medusas skratt” (2015) för ovärderlig och jag funderar på vilka verk jag finner ovärderliga. Det är svårt, kanske finns min känsla för oöverstigligt värde eller ...

Av: Freke Räihä | Essäer om litteratur & böcker | 30 april, 2016

bild Privat ägo

Jack Vanarsky och den potentiella konstens sällskap

Han arbetade med rörligt, skivade skulpturer och dito ("lamellade") bilder, Jack Vanarsky, den argentinskfödde konstnären (1936-2009) som landade i Paris under upprorens tid 1968 och blev kvar och verksam där ...

Av: Ulf Stenberg | Konstens porträtt | 18 maj, 2016

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts