Tristanackordet, Tolvtonsmusiken och "die Zweite Wiener Schule"

Schönbergstiftelsen i Wien lät mig på ett förtjänstfullt vis ta del av sitt arkivmaterial för att jag för mig själv och inte minst för våra kära läsares nöje och kanske ...

Av: Lilian O. Montmar | 24 september, 2009
Essäer om musik

Fotosyntesen och levern

För fackmänniskorna är det inget nytt jag har att komma med, kanske inte heller för duktiga elever, som minns sina lektioner. Men för oss vanliga tanklösa varelser är det nog ...

Av: Erland Lagerroth | 12 november, 2014
Essäer

Inför Oscarsgalan. Del 1: The Danish Girl

För snart sextiofem år sedan dominerade två danskar bildtidningen Se, den nyskapande journalisten och tidningsmakaren Carl-Adam Nycops försvenskning av de amerikanska Look och Life. Två nyheter slogs upp stort, båda ...

Av: Ivo Holmqvist | 10 februari, 2016
Essäer om film

Vladimir Oravskys sommarföljetong Dagmar Daggmask Del 7

Skulle denna underbara berättelse slutat här och skulle dessutom korpen återvända och fått syn på Dagmar igen, då skulle man kunna konstatera att visst är det så, att högmod går ...

Av: Vladimir Oravsky | 19 juli, 2014
Utopiska geografier

Олег Нестеров

Litteratur:Oleg Nesterov - Det himmelska Stockholm (Nebesnyj Stokgolm)



Rysk dröm om svensk socialism

Oleg Nesterov
Det himmelska Stockholm (Nebesnyj Stokgolm)
Moskva Ripol 2016

 

Har vi socialism i Sverige? Ryssar är övertygade att så är fallet. Våra sociala försäkringar är naturligtvis en dröm för många av planetens invånare men romanen om ”det himmelska Stockholm” (476 sidor på ryska, på svenska skulle den motsvarande texten varit något kortare) handlar om något mer, högre, och ädlare, i stil med bibelns ”himmelska Jerusalem” (Johannes uppenbarelse). Ett paradis på jorden, som ligger i Moskva men har sitt ursprung i ”den svenska modellen”.

 




År 1964, halvvägs mellan konstprogomen i Manegehallen och Pragåren, avsattes Chrusjtjov av sin politbyrå och ersattes med Brezjnev som inte tålde några skämt. Spirande protester kvästes, politiska demonstrationer skingrades, deras ledare sändes till den krympta Gulagen. Sovjetiska stridsvagnar i Prag sätter även punkt för romanen där allt som finns kvar av ”den himmelska Stockholm” i Ryssland är brottstycken av en förbjuden dröm. Men Kira, Pjotr och Anton vill inte desto mindre leva livet. De vill göra sej fria från KGB där deras ”vitsfabrik” stängs, och de måste utföra helt vanliga, för dem vidriga uppgifter. Men de inser med fasa att de aldrig kommer att släppas fria. Chefen Filippytj är inte längre någon mysgubbe när han förklarar för dem vad som gäller. Även om de slutar, emigrerar, ömsar skinn kan de inte fly. De måste bidra till det omänskliga systemets överlevnad genom dagligt svek mot sina ideal.
Олег Нестеров

Олег Нестеров

Rockmusiker och författare Oleg Nesterov utgår från Nikita Chrusjtjovs program från 1961, som inriktade sej på att omvandla den existerande ”proletariatets diktatur” till en ”hela folkets stat”. Ett folkhem? En dröm som aldrig blev verklighet. Men Nesterovs roman handlar just om drömmen – den har drag av en alternativ historia, en ”tänk om” - berättelse. Samhället, som unga fyrtiotalister Kira, Pjotr och Anton hoppas på ska ha det bästa från öst och väst. Frihet och välstånd som i väst – och jämlikhet och broderskap som utlovades av ”den största bland revolutioner”, den ryska oktoberrevolutionen som i år fyller hundra år.

Vännernas livsöden utspelar sej i 60-talets Moskva, under ”tövädret” som följde på Stalins död och den nya ledningens försök att modernisera landet och göra det mer likt de europeiska demokratierna. Nesterov själv föddes 1961 och kan följaktligen bara glimtvis, på ett barns direkta sätt ha upplevt det unika i denna period i Sovjetunionens historia. Men den skimrande idyllen han skapar behöver inga ögonvittnen. Kända musiker, konstnärer dyker upp i närheten av de tre vännerna, bland dem Vladimir, innan denne blev Vysotskij. Gatorna är rena, grönskan grön, solen skiner i denna märkliga skildring av den sovjetiska huvudstaden.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

De nya ledarna bygger bostäder och försöker skapa ett välstånd för folket eftersom Nikita Chrusjtjov vill se ekonomisk och kulturell blomstring i landet som han styr som en annan upplyst despot. Märkliga hus byggs i Moskvas centrum på gatan Novyj Arbat. I folkmun heter de ”de svenska husen” och påstås vara inspirerade av Hötorgsskraporna. Blicken vänds mot himlen dit husen tycks sträva, himlen som den första kosmonauten Gagarin besökte i april 1961. Det svenskinspirerade, socialistiska himmelriket verkar vara bara några få steg borta. Skildringen känns aldrig förljugen då verkligheten smyger sej tätt inpå, till att börja med nästan omärkligt. De tre vännerna samtycker till ett välbetalt jobb inom KGB, och först då höjer läsaren på ögonbrynen. Detta är inget företag som kan sluta väl.

Visst förklarar deras chef med det mysiga namnet Filippych, som mest liknar en trevlig farbror, att terrorn aldrig kommer att upprepas, bödlarna är avskedade och KGB numera enbart samlar upplysningar i syfte att förebygga kriser. Kira och hans kompisar får ett ovanligt uppdrag - att skapa politiska vitsar för spridning bland folket. Vitsarna ska framkalla ett befriande skratt så att människorna släpper tanken på att motarbeta systemet.

Vännerna tar itu med uppgiften med glöd, och frågorna ”varför?” och ”vart ska detta leda?” ersätts med ”hur gör man det på det bästa sättet?” Serier av vitsar sprids i strategiskt viktiga ögonblick, folket skrattar, finslipar historierna och skapar nya i samma anda. De polisanställda satirikerna blir allt skickligare och avancerar i tjänsten. Läsaren rör sej i den ”alternativa”, trivsamt idylliska Sovjetunionen som för första gången i sin historia producerar bostäder och konsumtionsvaror och balanserar på slak lina med hjälp av småkritiska vitsar. Vad händer härnäst? Det ryktas om att kommunismen kommer skrotas på nästa partikongress och ersättas med demokratisk socialism à la Sverige. I hemmen, på stan, i butiker och på arbetsplatser kommer ”den himmelska Stockholm” att förverkligas. Men deras drömmar grusas. Moln skockas över deras huvuden. Den alternativa historien om hur allting kunnat bli växlar definitivt spår mot den hårda verkligheten.

Egentligen börjar det med konsten, märkligt nog. För dagens konstälskare låter det som en dålig vits att bondfödde Chrusjtjov och hans kollegor från kommunistpartiets politbyrå inte tålde modern konst. Traditionen som förknippas med namn som Vasilij Kandinskij, Kazimir Malevitj m fl var i deras ögon suspekt. Den abstrakta konsten avbildade inte verkligheten i form av en enkel - och fysiskt lik – modell. Den ville säga någonting på ett annat, symboliskt, sätt. De sovjetiska ledarna såg i detta både hemliga koder – och ovilja att behaga betraktaren. Mer än så, i deras ögon tydde ”abstraktionismen” på homosexualitet.

Logiken är följande: normala män (och det handlade uteslutande om konstnärer av manligt kön) målar ”normalt”, och de som målar ”onormalt” måste själva vara onormala. Landets högsta ledare kunde störta Stalins statyer, befria hans överlevande fångar men han tålde inte se verk av Ernst Neizvestnyj, Boris Zhutkovskij, Vladimir Jankelevskij och andra på den idag legendariska utställningen i konsthallen Manege i december 1962, som på hans order stängdes samma dag. En våg av konservatismen sköljde över ryskt kulturliv, den förstörde relationer mellan intelligentian och den politiska ledningen. De politiska vitsarna var plötsligt inte längre roliga. 1968, året präglat av freds- och medborgarrättsrörelser i väst, närmade sej med rekordstora steg.

År 1964, halvvägs mellan konstprogomen i Manegehallen och Pragåren, avsattes Chrusjtjov av sin politbyrå och ersattes med Brezjnev som inte tålde några skämt. Spirande protester kvästes, politiska demonstrationer skingrades, deras ledare sändes till den krympta Gulagen. Sovjetiska stridsvagnar i Prag sätter även punkt för romanen där allt som finns kvar av ”den himmelska Stockholm” i Ryssland är brottstycken av en förbjuden dröm. Men Kira, Pjotr och Anton vill inte desto mindre leva livet. De vill göra sej fria från KGB där deras ”vitsfabrik” stängs, och de måste utföra helt vanliga, för dem vidriga uppgifter. Men de inser med fasa att de aldrig kommer att släppas fria. Chefen Filippytj är inte längre någon mysgubbe när han förklarar för dem vad som gäller. Även om de slutar, emigrerar, ömsar skinn kan de inte fly. De måste bidra till det omänskliga systemets överlevnad genom dagligt svek mot sina ideal.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Elena Dahl

 

Ur arkivet

view_module reorder

Filosofi er livsform. Del II

Kjærligheten til livet er nerven i all utforskning av livet(Renessansefilosofiens motto) Inngangsporten min til vitenskap og filosofi er slik. Mens de empiriske vitenskapene er om opphoping av stadig mer detaljert kunnskap ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 10 november, 2011

Veckan från hyllan. Vecka 21-2013

Veckans megahändelse, och pseudo dito, är utan tvekan Eurovisionsschlagerfestivalen i Malmö. Gapigt, glittrigt, hurtfriskt, inställsamt och utslätat. Ett evenemang som säger ganska mycket om vår tid. Och så har Arktiska rådet ...

Av: Gregor Flakierski | Veckans titt i hyllan | 18 maj, 2013

Mitt första minne av Sverige är den "eviga dagen" och Daim glass

Första gången jag smakade en Daimglass åt jag två på en gång på en gunga i en park på Söder i Stockholm.Det var sommaren ´92 när jag kom hit. Rättare ...

Av: Vildana Aganovic | Gästkrönikör | 06 maj, 2010

Från snickare till konstnärer

I Bastillens bakgränder - där snickare och möbelantverkare evde och verkade - flyttar onstnärerna in.  I detta anrika möbelkvarte dit parisarna kom för att laga eller beställa ett matbord, en ...

Av: Anne Edelstam | Kulturreportage | 29 januari, 2010

Att läsa mellan raderna

Fråga: Är pauserna (som ligger mellan raderna) platsen där man kommer ett steg närmre? Kanske är det så. Svårt att avgöra, gränsen blir ganska otydlig när varken viskningar eller rop och man ...

Av: Ida Thunström | Essäer om litteratur & böcker | 20 augusti, 2009

Heidi Julavits. Vem äger berättelsen?

Heidi Julavits I den svenska konstnären Johan Nobells målningar hittar man en inventering av en specifik amerikansk mytologi och geografi. I verk som Merschaum, The Geography of We, All Seeing ...

Av: Hans-Fredrik Ekman | Essäer om litteratur & böcker | 14 november, 2008

Marias Tårar

Husen ligger tätt i Tokyos sovstäder. Landsbygden har sakta smält samman med staden. Risfält, skogar och små spridda gårdar är nu ersatta av bostadshus och företag som tycks ligga planlöst ...

Av: Kristian Pella | Essäer om religionen | 29 juni, 2009

Plast och heroin – en lyrisk betraktelse av konstnärligt samarbete hos Basquiat och…

Att ställa sig inför konstnärernas samarbeten var som att låta språk möta text. Jag låter Basquiat representera språk i relation till Warhol som text. Det är som att båda deras ...

Av: Freke Räihä | Essäer om konst | 09 februari, 2012

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts