Vincent van Gogh och orientalismen – Del 2

Vincent van Gogh var japonist – inte orientalist. I artonhundratalets Japan finner man en konst som skiljer sig väsentligt från den västerländska. Den typ av japansk konst som här är ...

Av: Allan Persson | 31 december, 2012
Essäer om konst

Giuseppe De Nittis (1846-84) – Italienskt Londonmåleri

Sedan konstmuseet Petit Palais i Paris för några år sedan öppnats efter en genomgripande renovering, har en rad intressanta, bortglömda konstnärskap fokaliserats i välgjorda utställningar, ofta i ett internationellt samarbete ...

Av: Eva-Karin Josefson | 10 augusti, 2012
Essäer om konst

Special: Pride

    Foto: Sofie Nikolajsen Bergh.  Special: Pride   Essäer - Religion Queer Jihad Religionshistorikern Simon Sorgenfrei utforskar en problematik som sälla­n diskuterats i våra tidningar: homosexualitet och islam. Sedan tio år tillbaka finns det ...

Av: Agneta Tröjer & Sarah Degerhammar & Mårten Björk & Simon Sorgenfrei | 03 augusti, 2007
Reportage om politik & samhälle

Det litterära utövandet är ultraviola

"Problemet med att vara utmanande som människa, litterärt eller på något annat transgenitalt vis, är att viljan ofta vänder sig utåt i sitt sökande, istället för att, som ett spegelglas ...

Av: Freke Räihä | 06 juli, 2010
Essäer

Tove Folkesson Foto Sara Mckey

Litteratur: Tove Folkesson - Ölandssången



Den bär allt som ska komma

Tove Folkesson

Ölandssången

Weyler

 

Nu är trilogin fullbordad, först Kalmars jägarinnor, sen Sund och nu Ölandssången, det blir tomt och öde nu när vi inte längre får möta jägarinnan från Kalmar, en begåvad och skör flicka och sedan en ung kvinna. Denna triptyk har skapat en av Sveriges främsta, unga författare, Tove Folkesson.




Det ligger ett skimmer av lugnt vemod, över Tove Folkessons berättande, det är inte trist på något sätt, det är både vackert och vilsamt, orden vilar i en liten vagga och de är stilla, som vråken på en ödslig stängselpåle.
Tove Folkesson Foto Sara Mckey

Tove Folkesson Foto Sara Mckey

Berättarjaget, Eva Zackrisson har börjat få ordning på sitt liv på fastlandet, hon åker en sista gång över Kalmar sund till Öland, hon gör det för att odla sitt arbete som akademiker och språkvetare och skriva en uppsats om syntaxen i runskrifterna. Det är svårt att se att det är ett ämne, som för mänskligheten framåt, men på ett sätt göder det väl akademin och bidrar, möjligtvis till en stark fotnot i ett större arbete. De människor, som hon möter på Öland, ser med skepsis både på hennes arbete och hennes framtid som akademiker. De har svårt att se någon nytta och mening med sånt.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Men Eva Zackrisson har även andra ambitioner och avsikter med resan, hon vill se på sitt ursprung, närma sig sina rötter och få svar på frågan, vad och vilka, som format hennes liv; på ett sätt spänner hon en tvättlina mellan två träd, bär ut tvättkorgen och fäster upp tvättplaggen, hon måste gå förbi stenmuren, de döda äppelträden och ända bort till kyrkogården. Några personer har hon svårt att fånga, som Eyvind med de stora planerna, de vackra drömmarna och det hastiga slutet på livet.

Det ligger ett skimmer av lugnt vemod, över Tove Folkessons berättande, det är inte trist på något sätt, det är både vackert och vilsamt, orden vilar i en liten vagga och de är stilla, som vråken på en ödslig stängselpåle.

Till detta kommer en frihet och en lekfullhet i språket, med halsbrytande associationsmönster och ordbroderier, det är oförutsägbart många gånger, vilka tankebanor, som ska komma och plöja nya spår. Detta är mästerligt!

Hon söker sig till äldre människor, som Arne och mormor Ingrid, som nästan hela tiden kallas Stickan, hon är med tydlighet en av de personer, som präglat och påverkat Eva Zackrissons liv; Arne är jordnära i sitt liv och nära den öländska torvan, men när han sorterar och monterar sina infångade fjärilar, då visar han en annan sida. I bakgrunden rör sig en nyrik storbonde, men det bekommer knappast Eva, hon söker sig gärna till Stickans döda kusins sjöbod, han hette förresten Kalle. Där hittar hon hans fullskrivna dagböcker.

Eva Zackrisson finner på Öland ett vackert ljus, men även ett bottenlöst mörker; jag tänker på läsningen ofta på andra, som skildrat och skildrar Öland på ett kärleksfullt sätt, ordkonstnärer som Anna Rydstedt, Barbro Lindgren och Lennart Sjögren och bildkonstnären Axel Kargel.

 

 

 

 

Bo Bjelvehammar

 

Ur arkivet

view_module reorder

Livsmotet

Forord Å ha et liv å føre forlanger mye mot – livsmot. Om vi knytter an til den melankolske dikterfilosofen Martin Heidegger, så kjenner ingen av oss til hvordan livet var ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 24 november, 2014

Det sceniska rummet. Ett sommarminne

Artikelserien Sceniska rum undersöker de sceniska rummen i vår verklighet, vår icke-verklighet och allt däremellan. Serien försöker ge oss nya perspektiv på vad dessa sceniska rum är, vad de innebär och var de finns. Genom undersökningen försöker vi förstå förutstättningarna för deras existens ...

Av: Anna Nyman | Reportage om scenkonst | 27 augusti, 2012

Stjärnhängningen

”Lite till höger Eva”, Erika höll varsamt i stjärnan och kände dess värme fortplanta sig i sin tunna, men ändamålsenligt formade kropp. ”Annars blir pappa arg.” Orden var inte särskilt allvarligt ...

Av: Robert Halvarsson | Utopiska geografier | 25 december, 2013

Å ha et filosofisk liv å føre

Innledning For meg innebærer livet mitt ikke bare at livet er mitt eget, og ingen annens, eller at jeg har et liv å føre. ‘Å ha et liv å føre’ betyr ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 28 oktober, 2013

Janne Karlssons satyr

Jag heter Janne Karlsson, född 1973 och bosatt i Linköping med mina två söner. Jag är förmodligen Sveriges mest refuserade serietecknare. Möjligen beror detta lite på att jag förmodligen även är sveriges ...

Av: Janne Karlsson | Utopiska geografier | 06 december, 2010

Internationell Filmfestival i Amsterdam

Amsterdam är en levande stad full av kreativitet och mångfald. Detta blir extra tydligt en vecka om året då International Documentary Film Festival Amsterdam (IDFA) hålls och staden fylls av ...

Av: Natalija Sako | Kulturreportage | 29 november, 2012

Uppsala reggaefestival 2011

På Uppsala reggaefestival samlas mångkultur från alla olika åldrar för att förenas i baktakt. Reggaen inger en atmosfär som lägger sig över hela festivalområdet och publiken tycks glömma både tid ...

Av: Moa Hjärtström och Liv Nordgren | Allmänna reportage | 11 augusti, 2011

Bild Hebriana Alainentalo

Den plågade postmoderna kroppen

Kroppen är smickrad, tränad, ibland plågad (av oss) i tron på dennes onödighet och på den totala övertygelsen om sin icke återuppståndelse. Vi konstruerar vår kropp för att den ska likna ...

Av: Guido Zeccola | Essäer om samhället | 01 november, 2016

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.