Denna dag ett liv Essä i fragment

En humanism. Självkännedom, insikten om det existensiellt lika som förutsättning, tillsammans med psykologisk fantasi och inlevelse. Inte vara en ovanpå flytande ”humanitarian”, utan använda sin erfarenhet för att förstå vad ...

Av: Gunnar Lundin | 06 november, 2013
Essäer

Kanon och labyrinten

Litterär kanon. Ett ämne som väcker diskussion fast många kanske inte riktigt vet vad det innebär. Det blir ofta en diskussion om estetik och personlig smak; litteratur som ett slags ...

Av: Daniel Svederud | 31 januari, 2012
Essäer om litteratur & böcker

Jag väljer att dyrka Torbjörn Säfve

På teatern i Zaragoza möts Torbjörn Säfve och Lucientes Francisco de Goya för att mäta vem som dyrkar kvinnorna allra mest, detta trots att proffsboxning såväl som skönhet är förbjudet ...

Av: Stefan Whilde | 03 september, 2012
Stefan Whilde

Emmakrönika XXXII, Spiraltrappan

Jag har om efter en mening få oppsöka dig, givna ordet så utstuderat och valt med att få det vara i ett myller av individer du fanns bland av ...

Av: Stefan Hammarén | 03 december, 2009
Stefan Hammarén

Tove Folkesson Foto Sara Mckey

Litteratur: Tove Folkesson - Ölandssången



Den bär allt som ska komma

Tove Folkesson

Ölandssången

Weyler

 

Nu är trilogin fullbordad, först Kalmars jägarinnor, sen Sund och nu Ölandssången, det blir tomt och öde nu när vi inte längre får möta jägarinnan från Kalmar, en begåvad och skör flicka och sedan en ung kvinna. Denna triptyk har skapat en av Sveriges främsta, unga författare, Tove Folkesson.




Det ligger ett skimmer av lugnt vemod, över Tove Folkessons berättande, det är inte trist på något sätt, det är både vackert och vilsamt, orden vilar i en liten vagga och de är stilla, som vråken på en ödslig stängselpåle.
Tove Folkesson Foto Sara Mckey

Tove Folkesson Foto Sara Mckey

Berättarjaget, Eva Zackrisson har börjat få ordning på sitt liv på fastlandet, hon åker en sista gång över Kalmar sund till Öland, hon gör det för att odla sitt arbete som akademiker och språkvetare och skriva en uppsats om syntaxen i runskrifterna. Det är svårt att se att det är ett ämne, som för mänskligheten framåt, men på ett sätt göder det väl akademin och bidrar, möjligtvis till en stark fotnot i ett större arbete. De människor, som hon möter på Öland, ser med skepsis både på hennes arbete och hennes framtid som akademiker. De har svårt att se någon nytta och mening med sånt.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Men Eva Zackrisson har även andra ambitioner och avsikter med resan, hon vill se på sitt ursprung, närma sig sina rötter och få svar på frågan, vad och vilka, som format hennes liv; på ett sätt spänner hon en tvättlina mellan två träd, bär ut tvättkorgen och fäster upp tvättplaggen, hon måste gå förbi stenmuren, de döda äppelträden och ända bort till kyrkogården. Några personer har hon svårt att fånga, som Eyvind med de stora planerna, de vackra drömmarna och det hastiga slutet på livet.

Det ligger ett skimmer av lugnt vemod, över Tove Folkessons berättande, det är inte trist på något sätt, det är både vackert och vilsamt, orden vilar i en liten vagga och de är stilla, som vråken på en ödslig stängselpåle.

Till detta kommer en frihet och en lekfullhet i språket, med halsbrytande associationsmönster och ordbroderier, det är oförutsägbart många gånger, vilka tankebanor, som ska komma och plöja nya spår. Detta är mästerligt!

Hon söker sig till äldre människor, som Arne och mormor Ingrid, som nästan hela tiden kallas Stickan, hon är med tydlighet en av de personer, som präglat och påverkat Eva Zackrissons liv; Arne är jordnära i sitt liv och nära den öländska torvan, men när han sorterar och monterar sina infångade fjärilar, då visar han en annan sida. I bakgrunden rör sig en nyrik storbonde, men det bekommer knappast Eva, hon söker sig gärna till Stickans döda kusins sjöbod, han hette förresten Kalle. Där hittar hon hans fullskrivna dagböcker.

Eva Zackrisson finner på Öland ett vackert ljus, men även ett bottenlöst mörker; jag tänker på läsningen ofta på andra, som skildrat och skildrar Öland på ett kärleksfullt sätt, ordkonstnärer som Anna Rydstedt, Barbro Lindgren och Lennart Sjögren och bildkonstnären Axel Kargel.

 

 

 

 

Bo Bjelvehammar

 

Ur arkivet

view_module reorder
Barbro Alving-Bang

Cyniskt eller aningslöst? Om ett reportage från Berlinolympiaden 1936

I Svenska dagbladet den 18 augusti 1936, ett tidningsnummer som jag råkat få i min hand, ägnas sporten en helsida och två halva, men så pågår också Berlinolympiaden. Intressantast ...

Av: Ivo Holmqvist | Kulturreportage | 31 augusti, 2017

William Wordsworth Franska revolutionen som den i början tedde sig för anhängarna

Den romantiske poeten William Wordsworth (1770-1850) är mest känd för poesi med naturen som föremål och med meditativ grundstämning. På senare år var han konservativ, och utnämndes 1843 till Poet ...

Av: William Wordsworth | Utopiska geografier | 22 juli, 2013

Kim Larsson - SS/opiat/ambientia

Kim Larsson bor i Stockholm och är redaktör på nättidskriften Eremonaut, sjösatt 2010. Hans har tidigare studerat teatervetenskap, litteraturvetenskap och filmvetenskap, och är fil. mag. med filmvetenskap som huvudämne. De motvilligt ...

Av: Kim Larsson | Utopiska geografier | 18 juni, 2012

Erotiskkrönika 01

Den nakne spricker kroppen som spänt ut sina diktsandsfötterna i bortgåendets märkta yta. Ett tungt steg tidgenomfor skikningens glossistor, lagom den bakom steget fanns, denna kamrats som såg efter sig ...

Av: Stefan Hammarén | Stefan Hammarén | 17 juni, 2010

Ny-nihilismen, den post(sen)moderne tilstanden og det postmoderne mennesket

Konkrete menneskeliv, menneskelige personer, er om slike eksisterende entiteter som har absolutt verdi, har sitt mål i seg selv og som lever livet sitt for sin egen skyld, i den ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 14 februari, 2010

Tiziana Luciani Foto: Chicco Fratta

Det är medvetenheten om kön och genus som skapar vår identitet

Tiziana Luciani är psykoterapeut och författare, hon föddes i Rom men bor i Perugia. På grund av sitt arbete reser hon ofta i Italien och utomlands. Jag har alltid uppskattad ...

Av: Guido Zeccola | Porträtt om politik & samhälle | 10 mars, 2015

Benjamin 24

Av: Håkan Eklund | Kulturen strippar | 28 januari, 2012

Narkissus i Pompeji

Valsäng och Hälleviksstrand

I mitt universum överlappar alla kronologier och geografier varandra. I mitt universum, som i Modianos och Prousts, är varje minne förbundet med en plats. Och varje verklig plats förknippad med ...

Av: Carsten Palmer Schale | Gästkrönikör | 16 oktober, 2015

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.