Nu krävs mer än 24 timmar för att lösa konflikten

Homeland säsong ett och två har en mycket ironisk ”story arc”: i början av säsong ett är CIA agenten Carrie Mathison den enda som tror att den hemvändande krigshjälten Brody är ...

Av: Belinda Graham | 18 februari, 2014
Gästkrönikör

Idén om religion i Platon

Visserligen är det så att filosofi är någonting mer än studiet av en rad, mer eller mindre, kanoniserande filosofers synpunkter. Som Lars Svendsen påpekar, handlar filosofi till stor del om ...

Av: Niclas Mossberg | 19 februari, 2010
Essäer om religionen

Slutet i Blå Tornet

I juni 1911 kom August Strindberg fram till att hans dödsår borde vara 1912. Den slutsatsen drog han genom att kombinera årtal ur sitt liv. I ett brev till den ...

Av: Kurt Bäckström | 13 maj, 2012
Essäer om litteratur & böcker

Kulturförbittring II

Eftersom de värden som vi har haft hittills alltså drar sina slutliga följden, eftersom nihilism utgör den yttersta logiska slutsatsen av våra stora värden och ideal - eftersom vi måste ...

Av: Freke Räihä | 30 december, 2010
Essäer om litteratur & böcker

Carl Tiberg foto Tove Södersten

Litteratur: Carl Tiberg - Döden stiger på vid slussen



Stockholm i kriminella förändring

Carl Tiberg

Döden stiger på vid slussen

Heidruns

 

Carl Tibergs kriminalhistoria är av det mer alldagliga slaget. Att mordhistorien utspelar sig i anknytning till Stockholm och inte i Fjällbacka eller Ystad är visserligen något upplyftande för den realistiska aspekten, men liksom de flesta litterära mord tillhör inte denna romans kallblodigheter vanligheterna och håller sig, inte särskilt förvånande, långt bort från etablerade kriminella kretsar.




Det bästa med Tibergs bok är passagerna där man får följa gärningsmannen och där man får en inblick i hur en människa som både jagar och är jagad slits mellan målmedvetenhet och psykisk sjukdom
Carl Tiberg foto Tove Södersten

Carl Tiberg foto Tove Södersten

Och visst kan man förstå att raffinerade mord med gedigna bakgrundsberättelser lämpar sig betydligt bättre för deckargenren än gänguppgörelser, men eftersom deckargenren består av ett så enormt flöde är det svårt att inte gå för djupt i andra författares fotspår och försvinna i mängden.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Fonden är ett Stockholm i förändring. Författaren är mån om att låta staden träda fram och bli en del av historien. Bostadshus, kända restauranger och caféer, ombyggnationen av slussen och närheten till havet är alla detaljer som förs in i Tibergs kriminalroman och ger den en prägel av att vara tydligt situerad i en stad författaren är mån om att ge en bild av till sina läsare.

Det finns till och med en liten karta i början av boken för den icke så Stockholmsbevandrade läsaren att fästa de geografiska punkterna som nämns i boken vid.

Den här boken har en ganska välkomponerad dramaturgi, men saknar särprägel och skärpa. Författaren beskriver några överarbetade poliser och ett par romantiska förhållanden dem emellan och så en hjälteinsats som känns helt opåkallad och mest införd för att ge positiv bild av en av huvudpersonerna. Samtidigt som porträtten inte är helt osannolika, kommer man inte riktigt på djupet hos någon.

Visserligen har de flesta både goda och mindre bra egenskaper, men kontentan är ändå att samtliga beskrivna poliser är bra och kompetenta. Om det ändå vore så i verkligheten hade det varit alldeles utmärkt, men i detta fall gör det både relationen mellan karaktärerna, liksom karaktärerna i sig, ganska tråkiga.

När whiskyflaskan åker fram mitt under arbetsdagen känns det mest som en stereotyp detalj och mindre som en integrerad detalj i berättelsen.

Ett sätt att rädda karaktärerna kan vara att åberopa det faktum att detta planeras att vara en del i en planerad trilogi, men samtligt kommer man inte få läsarna att plocka upp bok nummer två om man inte etablerat en tillräcklig relation mellan dem och bokens huvudpersoner, i alla fall inte vad gäller en polisroman av detta slag.

Vad gäller själva polisarbetet förekommer också en del osannolika slutsatser, där poliserna tenderar att gissa alldeles för rätt på komplicerade gåtor, utan att man som läsare får tillräckligt underlag för att se att deras gissningar är rimliga. Det förekommer också, inkluderat tidigare nämnd hjälteinsats, flera bihistorier som har en ganska tunn relevans i sammanhanget – men som möjligtvis fångas upp i någon av de senare böckerna.

Det bästa med Tibergs bok är passagerna där man får följa gärningsmannen och där man får en inblick i hur en människa som både jagar och är jagad slits mellan målmedvetenhet och psykisk sjukdom. Den här romanen har ett bra driv, men är inte särskilt speciell och har en hel del logiska luckor. Porträttet av Stockholm hade kunnat vara ganska fint, om det inte hade känts så krystat, vilket är fallet med fler detaljer i boken. Detaljerna är helt enkelt inte särdeles väl integrerade i berättelsen och ger intrycket av ett spretigt hopplock av idéer författaren haft.

 

 

Sofie Niemi

 

Ur arkivet

view_module reorder
 LOVE dataprogram ur David Ahls bok BASIC Computer Games (1978)

Den tidiga datakonsten

LOVE fyra bokstäver för kärlek är popkonstnären Robert Indianas mest kända verk. Det skapades 1964 som ett julkort för Museum of Modern Art. På vykortet ser man de röda bokstäverna ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 31 mars, 2016

Lars Lerin – Ständigt aktuell

Att måla är att ”gå i närkamp med ledan”, att ”hålla ångesten stången”, har Lars Lerin sagt i en intervju. Verk av konstnären, en av Nordens främsta akvarellister, har visats ...

Av: Eva-Karin Josefson | Konstens porträtt | 04 september, 2012

Intresset för Ibsen fortfarande högst levande i Frankrike. Hur väcktes det?

En vårdag 1887 släpade den unge amatörskådespelaren André Antoine i kraftigt motlut sin mors matsalsmöblemang på en dragkärra uppför de kullerstensbelagda gatorna i Montmartre för att slutligen sätta ner sin ...

Av: Eva-Karin Josefson | Essäer | 08 juli, 2014

Vad jag älskar mest i livet

Om jag skulle ange två huvudintressen här i livet skulle jag nog säga: litteratur och musik. Jag känner ungefär lika stark dragning åt båda håll. Litteraturen och musiken: de två ...

Av: björn gustavsson | Gästkrönikör | 27 december, 2010

Gilda Melodia

Postludium

Den yttersta olyckans ångest gäller jagets förintelse utifrån. Arnolphe, Phédre, Lykaon Man har allt skäl att kasta sig på knä att tigga om förbarmande när den våldsamma döden i färd med att slå ned måste ...

Av: Gilda Melodia | Gilda Melodia | 25 februari, 2016

Av Jasenko Dervisic

Att1 tillverka2 ett3 ting4, vars5 motstycke6 ej7 tidigare8 setts9, är10 konstnärens11 vision12 Ett13 uttryck14 bland15 dem16 alla17 att18 kalla19 sitt20 eget21 är22 därför23 dennes24 ambition25 Kritiker26 säger27 att28 ingenting29 nytt30 kan31 göras32 ...

Av: Jasenko Dervisic | Utopiska geografier | 15 augusti, 2008

Veckan från hyllan

  Listan på socialdemokratiska partiledarkandidater som tackar nej blir allt längre för varje dag. Inom Vänsterpartiet är det tvärtom, snart går det inte längre att hålla reda på alla som är ...

Av: Gregor Flakierski | Veckans titt i hyllan | 30 januari, 2011

Den metaforiska metafysiken

Den metaforiska användningen av ord och begrepp utgör en manipulativ akt av överföring inom lingvistiska kommunikationsspel av en verklighetsordning till en annan ordning. Aristoteles definierade i sin beskrivning av överföringen, att ...

Av: Carsten Schale | Agora - filosofiska essäer | 25 februari, 2012

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.