Paola Gemma Francesca Russo.

Var och en måste söka sanning på sitt eget sätt

Paola Russo är en svensk-italiensk författarinna som har publicerat många böcker. Hon är rätt så ung, och hennes produktion av romaner, sagor, filosofiska resor med mera, från hennes första ...

Av: Guido Zeccola | 27 augusti, 2015
Litteraturens porträtt

Diktare, playboys och arbetare i Schweinfurt

Jag befinner mig i Schweinfurt. Namnet lär betyda ”vadställe för svinen”. Här hade grisarna fordom för vana att korsa floden Main. Knappt tre mil österut ligger Hassfurt, hararnas vadställe. Och ...

Av: Johan Werkmäster | 22 oktober, 2014
Resereportage

Abélard och Héloise. Eros och mystik

Om Kärleken finns säkert lika många skiftande uppfattningar som det finns människor på jorden och den är ett vanligt tema i bokens, operans och filmens värld. Romeo och Julia är ...

Av: Lena Månsson | 20 juli, 2012
Essäer om religionen

Viva Verdi!

Han anses ha samma avgörande betydelse för Italiens nationella identitet som de nationalromantiska författarna hade för de europeiska folkens befrielsekamp under 1800-talet. Giuseppe Verdi föddes för 200 år sedan den 10 ...

Av: Gregor Flakierski | 19 oktober, 2013
Veckans titt i hyllan

Firenze

Litteratur: Karla Werner - Utsökt i Florens



Mode kommer och går, stil består

Karla Werner

Utsökt i Florens

Carlsson Bokförlag

 

I den nya actionfilmen "Inferno" av den Oscarsbelönade regissören Ron Howard spelas den mest imponerande rollen av staden Florens. I extramaterialet kan man se hur kändisregissören Howard är totalt starstruck - av mötet med Florens! Favoritskådespelaren Tom Hanks uppvisar en liknande reaktion.

 




"Utsökt i Florens" är på många sätt en utsökt bok! Här finns många intressanta möten med de människor som lever och verkar i Florens idag.
Firenze

Firenze

Florens är den stad som gav upphov till det som kallas Stendahls syndrom - staden är så vacker att man kan tappa fattningen, man kan tappa alla ord. (Detta hände dock inte Tom Hanks, han pratar på non-stop i filmen, i sin roll som professor).

Florens har "Je ne sais quoi"

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

En italiensk poet, Torquato Tasso, myntade uttrycket "Je ne sais quoi" under senrenässansen för att beskriva något som egentligen är för vackert, för imponerande för att beskrivas med ord. Något som ger en enorm sinnesrörelse. Egentligen borde Stendahls syndrom kanske kallas Tassos syndrom? Tasso var först med att sätta ord på det som man egentligen inte kan sätta ord på. "Je ne sais quoi" är något som Florens har i överflöd.

Men författaren Karla Werner har ändå försökt sätta ord på det. Och ingen är väl bättre lämpad än hon för det här uppdraget? Hon ger sig ut i dagens Florens och ett citat som förtjänar att bli ett bevingat citat: "Det är bara det moderna som kan bli omodernt". Stil och mode är inte samma sak. Det Florens har, det är stil. Det är inte en slump att Florens har varit en av världens vackraste städer ända sedan renässansen. Det är inte en slump att de rika och vackra och stilmedvetna fortfarande åker till Florens för att shoppa loss. Det är inte en slump att Florens fortfarande håller stilen.

Samspelet mellan människa och arkitektur

Många av grundförutsättningarna för den florentinska renässansen lever vidare än idag. Att en guldsmed låg bakom konstruktionen av den storslagna kupolen på katedralen - symbolen för stadens storhet - var inget tillfällighet. 

Konsthantverkare, konstnärer och arkitekter har genom århundradena präglat Florens. Textilier, smycken, skulptur, glas med mera utgör ett levande kulturellt arv. Månghundraåriga företag lever och traderar sina metoder. Arvet från renässansen lever och är verksamt i allra högsta grad.

Karla Werner är etnolog och har särskilt intresserat sig  för samspelet mellan människa och arkitektur och hon har tidigare skrivit bland annat "Staden som livsrum" och "Gamla murar, cypresser och mobiler  - en by i Toscana" och det märks att hon kan, och älskar, sitt Italien när man läser vad hon skriver. Steget är inte så långt från en gammal by i Toscana till det moderna Florens.

"Utsökt i Florens" är på många sätt en utsökt bok! Här finns många intressanta möten med de människor som lever och verkar i Florens idag.

 

 

Belinda Graham

 

Ur arkivet

view_module reorder

Minnen från Europas dödsläger

En bitter och plågad text, motsträvigt frambragt, skriven av ekonomiskt nödtvång. Låt vara att den sorggenomträngda krönikan kanske är lika skadskjuten och maläten som dess frispråkige upphovsman var när den ...

Av: Nikanor Teratologen | Essäer om litteratur & böcker | 12 juni, 2012

Hilma af Klint som konferensämne

Det finns många som frågar sig varför Hilma af Klint inte är ett världsnamn. Hon målade abstrakt före Kandinsky, Malevich och Mondrian, för att nämna några stora. Enligt Ricki Neuman ...

Av: Carsten Lindström | Essäer om konst | 09 juni, 2013

Carl R. Westerling – Det halva fotografiet

Jag föds under det sista året av det glada åttiotalet i en förort sydost om Stockholm. Men växer upp och går i skolan gör jag nere i Södermanland, ständigt omfamnad ...

Av: Carl R. Westerling | Utopiska geografier | 10 september, 2012

Knulla döden!

Funderingar kring Diamanda Galás vokala konst. Om det är möjligt att författa en kommentar över döden är det också möjligt att skriva om Diamanda Galás. Min text vill inte informera eller ...

Av: Guido Zeccola | Essäer om musik | 21 februari, 2010

De stora frågorna som moderniteten ställer förblir fortfarande obesvarade

Intervju med Claudio Magris I Sverige är Claudio Magris en av de mest lästa italienska författarna. Naturligtvis finns det andra författare, som Camilleri, Fo och Saviano, men vi känner dem mest ...

Av: Guido Zeccola | Litteraturens porträtt | 22 november, 2010

Carina Nurmilehto, några verk

Carina Nurmilehto, 48, har skrivit poesi och prosapoesi i knappt ett år. Hon är trebarnsmor och mångårig skådespelare. Efter avlagd logopedexamen i Uppsala arbetar hon nu till vardags med funktionshindrade ...

Av: Carina Nurmilehto | Utopiska geografier | 12 mars, 2012

Då möjligheterna inte alltid fanns

Min morfar, Georg, började arbeta och röka ungefär samtidigt. Med en cigarett vilset hängande i mungipan gick han med osäkra steg, tillsammans med de andra arbetarna, genom Svenska kullagerfabrikens mörka ...

Av: Björn Augustson | Kulturreportage | 20 januari, 2012

Luis Camnitzers absoluta samtidighet

Det som är alldeles uppenbart i Luis Camnitzers verk är att hans perspektiv på politisk konst är omedvetet om propaganda och grafisk illustration. Han bedriver inte det till sin yttersta ...

Av: Gilda Melodia | Konstens porträtt | 22 juli, 2010

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.