Erland Lagerroth - sökandet är vårt största äventyr

Trots sina åttiosju år är Erland Lagerroth en av våra mest entusiastiska sökare efter nya sätt att se på människan och hennes plats i kosmos. Man tänker sig att människor ...

Av: Antoon Geels | 25 mars, 2011
Essäer

Lindellhallen. Lage Lindell. Formspråk.

Inom arkitektur talar man om en stereotom känsla som åsyftar volymen, en distanslöshet, en öppenhet. Den må vara subjektiv, alla tolkar vi rum olika, men den är också bestämmande för det ...

Av: Allan Persson | 01 februari, 2012
Essäer om konst

Med försonande och förlåtande ögon

  Ingmar Bergman. Fotograf: Bengt Wanselius Med försonande och förlåtande ögon Tidningen Kulturen hedrar den beundransvärde filmaren, författaren och dramatikern Ingmar Bergman. Denna vecka porträtterar Crister Enander honom som författare. Nästa vecka presenterar ...

Av: Crister Enander | 07 augusti, 2007
Essäer om film

Det förlorade paradiset Om Marcel Prousts incestuösa madeleinekakor

Insvept i klädbylten sittande i sin mentala krypta i den korkvadderade sängkammaren arbetar den sjuke Marcel Proust nätterna igenom med sitt mästerverk. Sönderhostad av en tuberkulös hosta, drogad av tunga ...

Av: Benny Holmberg | 26 juli, 2010
Essäer om litteratur & böcker

Theodor Kallifatides foto Caroline Andersson

Litteratur: Theodor Kallifatides - Ännu ett liv



En sann vänskap bleknar aldrig

Theodor Kallifatides

Ännu ett liv

Bonniers

 

Detta är en bok om en författare, som inte kan fortsätta att skriva, om skrivkramp, arbetslokalen lämnas och skrivarverkstaden monteras ner; paradoxalt nog fortsätter skrivandet, på en ny plats och fragment växer fram till något större.




Så länge minnena lever, så länge lever människorna. Det kan vara tunna minnesbilder, men de kan komma mot honom, som ett vinddrag, mjukt, tyst, men bestämt. Och i ett förklarat ljus kan det lysa ett ord – vänskap. Boken inleds med ett citat av Aristoteles;
Theodor Kallifatides foto Caroline Andersson

Theodor Kallifatides foto Caroline Andersson

Det är inte underligt, Theodor Kallifatides har skrivit och gett ut böcker sedan 1969, mest romaner, men Min exil, som kom just 1969 var en diktsamling. Ett trettiotal böcker har det blivit under åren och vad ska han göra om inte fortsätta att skriva, jag är övertygad om att han redan nu skriver på nästa bok.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Tematiken känns igen, den handlar ofta om hur det är att leva ett liv i exil, han kom till Sverige redan 1964, och hur arbetet ständigt måste pågå med att hantera ett främlingskap, i både arbete och i språkligt umgänge. Denna berättelse är skriven på grekiska och sedan översatt till svenska. Denna dubbla tillhörighet är både en styrka och en svaghet, det sistnämnda på så sätt att det är svårt att kunna känna sig riktigt hemma nånstans.

Men när resan görs till Athén och han besöker sin hemby Molai, då är det utan tvekan där han har sitt första hem, det andra finns i Sverige. Han skriver om sin familj, särskilt om sin mormor på ett gripande sätt, liksom om sina kamrater från ungdomen, som inte finns längre.

Det är de personer, som får ett namn i boken, för att ge tyngd och för att göra skillnad; de har betytt och betyder fortfarande mycket för författaren. Så länge minnena lever, så länge lever människorna. Det kan vara tunna minnesbilder, men de kan komma mot honom, som ett vinddrag, mjukt, tyst, men bestämt. Och i ett förklarat ljus kan det lysa ett ord – vänskap. Boken inleds med ett citat av Aristoteles;

”Inget är dyrbarare än en vän”

Theodor Kallifatides skildrar dessa minnen från förr både levande och med stor värme, de ger honom orden och språket tillbaka, det går bra att skriva på ett annat sätt, han behöver inte varje morgon gå till sin skrivarstuga, som han gjort i åratal, det finns andra sätt att skriva på. Det finns ett annat liv. Att se på andra sätt och sjunka ner i det seendet, gå förbi det slitna trädet, den trista gråstenen och upptäcka en ny människa i en ny bild, som plötsligt står framför dig, som silverglitter i en daggig spindelväv.

Bortom detta med skrivandet och främlingskapet, finns det i boken smärtsamma kommentarer om krisen i Grekland och om det svenska samhällets förfall, där det finns en yttrandefrihet, som undergräver allas lika värde och all medkänsla.

Det är ändå skärvorna och utsnitten från Grekland och de särskilda människorna där som lyser starkast; när jag började skriva detta var det helgrått, nu lyser en blek vårsol, så fungerar även läsningen av Theodor Kallifatides, i ljuset finns det ett kristallklart språk och en stor omsorg om det viktiga i livet.

 

 

 

Bo Bjelvehammar

 

Ur arkivet

view_module reorder

”Jag kommer att förverkliga barnhemmet ”

”Jag kommer att förverkliga barnhemmet ” Varje enkrona i vårt land gör reklam för Nisti Stêrks hyllade revy För Sverige i tiden som åter spelas i Stockholm. På Maxim bjuder hon ...

Av: Agneta Tröjer | Filmens porträtt | 09 oktober, 2007

"Att skriva är att verka..." En palestinsk intellektuell som försökt ta sitt ansvar

Jag visste inte att han nyligen hämtat sig efter hjärninfarkt och lungcancer-operation. Sedan den där julidagen har jag hunnit möta Abdel-Qader Yassine några gånger. Och när jag väl kommit över ...

Av: Pia Brimstedt | Övriga porträtt | 06 oktober, 2013

Slutet i Blå Tornet

I juni 1911 kom August Strindberg fram till att hans dödsår borde vara 1912. Den slutsatsen drog han genom att kombinera årtal ur sitt liv. I ett brev till den ...

Av: Kurt Bäckström | Essäer om litteratur & böcker | 13 Maj, 2012

Ungdomlig revolt i bildningsromanen

Om Wilhelm Meisters läroår av Goethe Goethe på landet i Italien. Johann Heinrich Wilhelm Tischbein, 1786 Det är sent 1700-tal och den tyske köpmanssonen Wilhelm Meister vill bryta sig loss från sin ...

Av: Elin Schaffer | Essäer om litteratur & böcker | 07 april, 2008

Frances Hodgson Burnett

Du kan aldrig finna samma trädgård två gånger

Trädgården. Drömmen om den egna täppan. Paradiset på jorden. Edens lustgård eller Candides lustfyllda odlande i Voltaires upplysningsroman. Har du en boksamling och en trädgård så har du allt!

Av: Belinda Graham | Essäer om litteratur & böcker | 16 juli, 2017

Hämta andan och anden i Wien

Wienarna hämtar andan på söndagarna. Efter en veckas hård stress är det en utmärkt idé. På Heldenplatz möts lokalbefolkningen och turisterna som med kameror på magen eller mobiltelefoner i händerna ...

Av: Lilian O. Montmar | Resereportage | 29 oktober, 2013

Jag drömde om Cornell…igen

Egentligen är det en ganska osannolik historia. En tjugosjuårig försäljare av designade textilier råkar av en slump få syn på en collageroman av Max Ernst, La Femme 100 têtes, blir ...

Av: Gilda Melodia | Gilda Melodia | 16 januari, 2017

Ben Jonson Senaste statsmannaropet

Britten Ben Jonson (1572-1637) skrev satirer och komedier, som länge gjorde honom minst lika uppskattad som Shakespeare. En av dem uppfördes av Shakespeares trupp. Jonson formulerade sig någon gång ganska snålt ...

Av: Ben Jonson | Utopiska geografier | 29 juli, 2013

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.