Dalai lama, lamaismen och lyckan

Det finns många böcker som beskriver vägen till lycka och framgång. Men vad är egentligen lycka och vad gör oss lyckliga? Från att ha varit något som mer liknade de ...

Av: Lena Månsson | 05 juli, 2011
Essäer om religionen

Det sicilianska bröllopet

- Men har du en lämplig klänning? frågar min kusin misstänksamt. Mina sicilianska kusiner, har blivit bjudna till ett bröllop och vänligt nog har de bestämt sig för att ta mig ...

Av: Nadia Scapoli | 21 mars, 2013
Resereportage

Vad sysslar du med?

Jag är argJag är arg på världenMen mest är jag förbannad på digFör jag trodde att du var annorlundaTrodde att du var rättvisans ansikteFaktiskt så trodde jag blint på den ...

Av: Sofia Ahmad | 10 januari, 2011
Utopiska geografier

47. Lina, Tobbe och Nils-August

”Och sedan fanns det en stor scen och mitt på den stod en stor balustrad. Den ledde upp till en hög och utsvängd trappa, ungefär som i en gammal sång- ...

Av: Lina, Tobbe och Nils-August | 16 november, 2012
Lund har allt utom vatten

Theodor Kallifatides foto Caroline Andersson

Litteratur: Theodor Kallifatides - Ännu ett liv



En sann vänskap bleknar aldrig

Theodor Kallifatides

Ännu ett liv

Bonniers

 

Detta är en bok om en författare, som inte kan fortsätta att skriva, om skrivkramp, arbetslokalen lämnas och skrivarverkstaden monteras ner; paradoxalt nog fortsätter skrivandet, på en ny plats och fragment växer fram till något större.




Så länge minnena lever, så länge lever människorna. Det kan vara tunna minnesbilder, men de kan komma mot honom, som ett vinddrag, mjukt, tyst, men bestämt. Och i ett förklarat ljus kan det lysa ett ord – vänskap. Boken inleds med ett citat av Aristoteles;
Theodor Kallifatides foto Caroline Andersson

Theodor Kallifatides foto Caroline Andersson

Det är inte underligt, Theodor Kallifatides har skrivit och gett ut böcker sedan 1969, mest romaner, men Min exil, som kom just 1969 var en diktsamling. Ett trettiotal böcker har det blivit under åren och vad ska han göra om inte fortsätta att skriva, jag är övertygad om att han redan nu skriver på nästa bok.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Tematiken känns igen, den handlar ofta om hur det är att leva ett liv i exil, han kom till Sverige redan 1964, och hur arbetet ständigt måste pågå med att hantera ett främlingskap, i både arbete och i språkligt umgänge. Denna berättelse är skriven på grekiska och sedan översatt till svenska. Denna dubbla tillhörighet är både en styrka och en svaghet, det sistnämnda på så sätt att det är svårt att kunna känna sig riktigt hemma nånstans.

Men när resan görs till Athén och han besöker sin hemby Molai, då är det utan tvekan där han har sitt första hem, det andra finns i Sverige. Han skriver om sin familj, särskilt om sin mormor på ett gripande sätt, liksom om sina kamrater från ungdomen, som inte finns längre.

Det är de personer, som får ett namn i boken, för att ge tyngd och för att göra skillnad; de har betytt och betyder fortfarande mycket för författaren. Så länge minnena lever, så länge lever människorna. Det kan vara tunna minnesbilder, men de kan komma mot honom, som ett vinddrag, mjukt, tyst, men bestämt. Och i ett förklarat ljus kan det lysa ett ord – vänskap. Boken inleds med ett citat av Aristoteles;

”Inget är dyrbarare än en vän”

Theodor Kallifatides skildrar dessa minnen från förr både levande och med stor värme, de ger honom orden och språket tillbaka, det går bra att skriva på ett annat sätt, han behöver inte varje morgon gå till sin skrivarstuga, som han gjort i åratal, det finns andra sätt att skriva på. Det finns ett annat liv. Att se på andra sätt och sjunka ner i det seendet, gå förbi det slitna trädet, den trista gråstenen och upptäcka en ny människa i en ny bild, som plötsligt står framför dig, som silverglitter i en daggig spindelväv.

Bortom detta med skrivandet och främlingskapet, finns det i boken smärtsamma kommentarer om krisen i Grekland och om det svenska samhällets förfall, där det finns en yttrandefrihet, som undergräver allas lika värde och all medkänsla.

Det är ändå skärvorna och utsnitten från Grekland och de särskilda människorna där som lyser starkast; när jag började skriva detta var det helgrått, nu lyser en blek vårsol, så fungerar även läsningen av Theodor Kallifatides, i ljuset finns det ett kristallklart språk och en stor omsorg om det viktiga i livet.

 

 

 

Bo Bjelvehammar

 

Ur arkivet

view_module reorder

Ensamheten bränns

Ensamheten bränns Fingertoppar möts i vinden Luften möter ett motstånd han skälver till därför sedan hälften ryker då bort surrar gör bina lejonen ryter regndropparna förvirrar synen Flygplan över haven, han har färdats ...

Av: Alexandra Rutz | Utopiska geografier | 16 februari, 2009

”Nu vill mormor ha champagne!”

Det börjar redan på planet. Vi sätter oss rätt långt bak tillsammans med de andra rökarna. Avsikten med resan är uttalad. Jag och Barbro Svensson – kanske mer känd som ...

Av: Crister Enander | Crister Enander | 13 januari, 2012

Jens Assur har fotograferat en kontinent med en ny hunger

En av tre afrikaner tillhör medelklassen, enligt den brittiska tidningen The Guardian. Antalet internetanvändare ökade med 1800% mellan 2000 och 2008. I USA:s tio mest lästa tidningar publicerades 245 artiklar ...

Av: Belinda Graham | Konstens porträtt | 25 juni, 2014

Disciples of many beliefs

Dr. Ignatius Jesudasan, SJ, has through a series of books and articles applied his searchlight to the intolerance, which tends to grew when religion and ethnicity get identified with each ...

Av: Carsten Palmer Schale | Essäer om religionen | 17 november, 2012

42. Ines

Hon stängde av P2, knackade ihop sedelbunten till en prydlig hög och stoppade den i bröstfickan. Sedan satte hon sig och funderade så som hon brukade, men lät virkningen ligga ...

Av: Ines | Lund har allt utom vatten | 12 oktober, 2012

Västerngenrens reformer och möjligheter – 1950-1990. Del 8

Artikelserien Sceniska rum undersöker de sceniska rummen i vår verklighet, vår icke-verklighet och allt däremellan. Serien försöker ge oss nya perspektiv på vad dessa sceniska rum är, vad de innebär och var de finns. Genom undersökningen försöker vi ...

Av: Fredrik Stomberg | Essäer om film | 19 juli, 2013

När det var bättre förr

När det var bättre förr Nyligen är det femtio år sedan sista numret av Sveriges utan konkurrens bästa novelltidskrift kom ut. Någon riktig efterföljare har den aldrig fått och det är ...

Av: Bertil Falk | Essäer om litteratur & böcker | 01 mars, 2007

Lin Fengmians uggla är egentligen en uv

Den kinesiska uven av konstnären Lin Fengmian (1963) förefaller så sorgsen. Kanske för att den kom till Sverige, förvärvad mer eller mindre direkt av familjen Ramel, och blev kallad uggla ...

Av: Birgitta Milits | Konstens porträtt | 07 december, 2013

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.