Tankens ambivalens (Tredje brevet)

11/2 I mina tidigare litteraturstudier trodde jag att jag skulle hitta ett ädlare liv, högre i sin strävan att genomskåda maktens struktur och i stället känna den fria andens sublima liv ...

Av: Göran af Gröning | 16 juli, 2014
Utopiska geografier

Upplands Michelangelo – ett 500 årsjubileum

Albertus Pictor är den mest produktiva konstnären i svensk historia. Denne Upplands Michelangelo levde delvis samtidigt som sin italienska kollega. Trots att mer än trettio av Pictors målade kyrkor finns ...

Av: Mikael Mogren | 09 februari, 2009
Konstens porträtt

Den besatte vikingen - Strindberg och England

I Fröken Julie förespeglas Kristin en framtid som hovmästarinna på ett hotell i Schweiz: du kan nog knipa dig en man en vacker dag! en rik engelsman, ser du, det ...

Av: Kurt Bäckström | 05 oktober, 2009
Essäer om litteratur & böcker

Släpp inte fan över bron!

Släpp inte fan över bron! Ann Hingström träffar Hans Alfredson.    Hans Alfredson, foto: Julia Peirone/W&W Två fullvuxna män med akademisk bakgrund och smak för det burleska slår sig alltså ihop och ...

Av: Ann Hingström | 12 januari, 2007
Scenkonstens porträtt

Theodor Kallifatides foto Caroline Andersson

Litteratur: Theodor Kallifatides - Ännu ett liv



En sann vänskap bleknar aldrig

Theodor Kallifatides

Ännu ett liv

Bonniers

 

Detta är en bok om en författare, som inte kan fortsätta att skriva, om skrivkramp, arbetslokalen lämnas och skrivarverkstaden monteras ner; paradoxalt nog fortsätter skrivandet, på en ny plats och fragment växer fram till något större.




Så länge minnena lever, så länge lever människorna. Det kan vara tunna minnesbilder, men de kan komma mot honom, som ett vinddrag, mjukt, tyst, men bestämt. Och i ett förklarat ljus kan det lysa ett ord – vänskap. Boken inleds med ett citat av Aristoteles;
Theodor Kallifatides foto Caroline Andersson

Theodor Kallifatides foto Caroline Andersson

Det är inte underligt, Theodor Kallifatides har skrivit och gett ut böcker sedan 1969, mest romaner, men Min exil, som kom just 1969 var en diktsamling. Ett trettiotal böcker har det blivit under åren och vad ska han göra om inte fortsätta att skriva, jag är övertygad om att han redan nu skriver på nästa bok.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Tematiken känns igen, den handlar ofta om hur det är att leva ett liv i exil, han kom till Sverige redan 1964, och hur arbetet ständigt måste pågå med att hantera ett främlingskap, i både arbete och i språkligt umgänge. Denna berättelse är skriven på grekiska och sedan översatt till svenska. Denna dubbla tillhörighet är både en styrka och en svaghet, det sistnämnda på så sätt att det är svårt att kunna känna sig riktigt hemma nånstans.

Men när resan görs till Athén och han besöker sin hemby Molai, då är det utan tvekan där han har sitt första hem, det andra finns i Sverige. Han skriver om sin familj, särskilt om sin mormor på ett gripande sätt, liksom om sina kamrater från ungdomen, som inte finns längre.

Det är de personer, som får ett namn i boken, för att ge tyngd och för att göra skillnad; de har betytt och betyder fortfarande mycket för författaren. Så länge minnena lever, så länge lever människorna. Det kan vara tunna minnesbilder, men de kan komma mot honom, som ett vinddrag, mjukt, tyst, men bestämt. Och i ett förklarat ljus kan det lysa ett ord – vänskap. Boken inleds med ett citat av Aristoteles;

”Inget är dyrbarare än en vän”

Theodor Kallifatides skildrar dessa minnen från förr både levande och med stor värme, de ger honom orden och språket tillbaka, det går bra att skriva på ett annat sätt, han behöver inte varje morgon gå till sin skrivarstuga, som han gjort i åratal, det finns andra sätt att skriva på. Det finns ett annat liv. Att se på andra sätt och sjunka ner i det seendet, gå förbi det slitna trädet, den trista gråstenen och upptäcka en ny människa i en ny bild, som plötsligt står framför dig, som silverglitter i en daggig spindelväv.

Bortom detta med skrivandet och främlingskapet, finns det i boken smärtsamma kommentarer om krisen i Grekland och om det svenska samhällets förfall, där det finns en yttrandefrihet, som undergräver allas lika värde och all medkänsla.

Det är ändå skärvorna och utsnitten från Grekland och de särskilda människorna där som lyser starkast; när jag började skriva detta var det helgrått, nu lyser en blek vårsol, så fungerar även läsningen av Theodor Kallifatides, i ljuset finns det ett kristallklart språk och en stor omsorg om det viktiga i livet.

 

 

 

Bo Bjelvehammar

 

Ur arkivet

view_module reorder
Den nya flaggan?

Nytt från Nya Zeeland – flaggan fortsätter flamma stolt

I ”Sörgården”, den trevliga läseboken för folkskolans yngre åldrar som kom ut kring början av förra sekelskiftet och som trycktes om i många upplagor, finns en trevlig bild på en ...

Av: Ivo Holmqvist | Essäer om politiken | 26 mars, 2016

Att spela sig själv American Splendor och Crumb

Det finns en scen i American Splendor (2003), regisserad av Shari Springer Berman och Robert Pulcini, som visar hur filmens huvudperson Harvey Pekar och serietecknaren Robert Crumb lärde känna varandra. Pekar ...

Av: Davor Abazovic | Essäer om film | 03 december, 2008

Veckans porträtt: Agneta Klingspor om Agneta Klingspor

Agneta Klingspor om Agneta Klingspor     Agneta: Hörrududu... Agneta: Mmmm. A: Varför skriver du? A:När jag började i 11 års åldern med dagbok , skrev jag för att  ha kontroll över ...

Av: Agneta Klingspor | Litteraturens porträtt | 21 december, 2006

Robert Burns på Kronofogden

Det finns folk som tycker det är häftigt att betala skatt. Men också den motsatta åsikten sägs förekomma, och den får uttryck i denna dikt av Robert Burns. Under en tid ...

Av: Robert Burns | Kulturreportage | 04 juni, 2013

Och snön, den föll och föll

Det snöar ymnigt i litteraturen. Snön faller redan i Heidenstams ”Sverige” som borde varit vår nationalsång om Stenhammars melodi inte varit så svår att sjunga: ”Fall julesnö och susa djupa ...

Av: Ivo Holmqvist | Kulturreportage | 25 december, 2014

Nationalteaterns gyllene krona.  Foto: Belinda Graham.

Národní divadlo – Nationalteatern är folkets teater i Prag

Det vimlar av små skolbarn på besök på Nationalteatern i Prag, som på tjeckiska heter Národní divadlo. Entusiasmen och stoltheten över teatern går inte att ta miste på. Den duktiga ...

Av: Belinda Graham | Resereportage | 10 maj, 2015

Vad gör socialdemokratin med bohemen, satirikern och radikalen Bengt Lidforss?

En nyutkommen bok om den ofta förtalade och motarbetade Bengt Lidforss, ”Bortom det acceptablas gränser – Bengt Lidforss och lundaradikalismen” kompletterar och fördjupar den biografi som redan finns; Nils Beyers ...

Av: Michael Economou | Litteraturens porträtt | 10 februari, 2015

Decembersymfonierna

I. Kvinnan på hotellet väcks till sans av rimfrost i sängkläderna ejderdunsbolstrarna går i ciss-moll och psalmboken på nattduksbordet har fallit med ett stumt ljud mot trägolvet Hon säger något och det är som om värmen från hennes ord får ...

Av: Stefan Whilde | Stefan Whilde | 01 december, 2013

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.