Craig Taylor: Londoners

Metoden är enkel men effektiv: man låter folk prata på om egna erfarenheter, några stickrepliker behövs knappast för att hålla igång berättarflödet. Så får man, med varsam redigering och trivialiteterna ...

Av: Ivo Holmqvist | 07 augusti, 2012
Essäer om litteratur & böcker

Agape

Amor trahit amantem extra se…   (”Kärleken (Eros) drar den älskade ut­anför sig själv”, Dante, Vita Nuova.)   När en människa tar in världen och världen speglas i henne lättsamt och smärtfritt såsom under ...

Av: Guido Zeccola | 29 mars, 2013
Essäer om religionen

Den underbara Agda Holst

Den officiella svenska konsthistorien är männens historia. På artonhundratalet ansågs kvinnor som målade på sin höjd vara pittoreska. Runt förra seklet var det snarare regel än undantag att kvinnliga konstnärskap ...

Av: Lena Månsson | 16 december, 2011
Konstens porträtt

”Klockan två kommer jag att må riktigt illa” – George Bernard Shaw möter…

Det är inte särskilt svårt att vara den perfekta värdinnan och den omtyckte värden. Bara två ord behövs: ”Äntligen!” när gästerna kommer, och ”redan?” när de går (fast man måste ...

Av: Ivo Holmqvist | 18 juli, 2012
Essäer

Litteratur: E.T.A. Hoffmann - Kreisleriana



Kreisleriana för första gången på svenska i sin helhet

E.T.A. Hoffmann

Kreisleriana

Ellerströms

 

Många av den preussiske romantiske författaren E.T.A. Hoffmanns centrala verk, såsom Katten Murrs tankar om livet och Den gyllene krukan, finns i lättfunna svenska översättningar. Det känns ändå närmast mirakulöst när nu Ellerström valt att ge ut Kreisleriana för första gången i svensk översättning.




Berättarstrukturen i Kreisleriana, vilken saknar egentlig ramberättelse utan tar upp flera berättelser och händelser ur sin huvudpersons liv, är inte helt enkel att komma in i. Boken har karaktären av ett slags litterärt allkonstverk, ja, nästan collage, där fiktiva brev samsas med essäistiska och aforistiska texter och konventionellt berättande.

 

Romantiken står nämligen inte högt i kurs bland dagens svenska läsare, i alla fall om man får döma efter hur dåligt utbudet är gällande nyutgåvor av både inhemska som utländska klassiska verk från romantikens guldålder. Vill man ha tag på storheter som Novalis och Schiller i svensk översättning lyser nyutgåvorna och nyöversättningarna med sin nästan totala frånvaro.

Förutom en skicklig, och med känslig fingertoppskänsla för den romantiska texten, utförd översättning av Kreisleriana, så presenterar översättaren Lars Nyberg också ett välskrivet och omfångsmässigt generöst förord i boken. För novisen är förordet här närmast att anse som obligatorisk läsning, inte minst då det är en utmärkt bildad guidning, både allmänt in i Hoffmanns litterära universum och in i den text, eller snarare texter, som är Kreisleriana.

Huvudpersonen i Kreisleriana, kapellmästaren Johannes Kreisler, arketypen för det lidande romantiska skapargeniet, återfinns i flera av Hoffmanns tidigare verk. Han är bland annat samma person som senare återkommer som huvudkaraktär i Katten Murrs tankar om livet.

Hoffmann själv var musiker och kompositör, en ytterst flitig sådan dessutom, även om hans musikaliska gärning kommit att hamna i skymundan för hans litterära, i alla fall utanför Tyskland. Det blir i och med Hoffmanns egen bakgrund som kompositör givetvis lockande att försöka se honom själv i karaktären Kreisler. Nog känns det också när man läser i Kreisleriana, eller för den delen i andra verk där Kreisler skildras, att Kreisler som skapad karaktär fungerar texten igenom nästan som ett slags litterärt alter ego och moraliskt stöd för de ibland närmast manifestliknande utspelen som görs till den romantiska konstens försvar.

Kreisleriana innehåller också ur Hoffmanns egna liv mer eller mindre självbiografiska avsnitt som lånats ut till huvudpersonen Kreisler. Kreisler bär dessutom inte minst i sin karaktär mycket av Hoffmanns verkliga person, vilken levde ett utsvävande dryckesliv vid sidan av sitt flitiga och ansvarfulla yrkesliv som tjänsteman, även om Kreisler måste i de flesta avseenden ses som en betydligt mer uppskruvad version av sin författare.

Berättarstrukturen i Kreisleriana, vilken saknar egentlig ramberättelse utan tar upp flera berättelser och händelser ur sin huvudpersons liv, är inte helt enkel att komma in i. Boken har karaktären av ett slags litterärt allkonstverk, ja, nästan collage, där fiktiva brev samsas med essäistiska och aforistiska texter och konventionellt berättande. Ibland är det Hoffmann själv som talar direkt i texten. Ifrån början var inte heller Kreisleriana publicerad som en samlad text utan publicerades som spridda delar i bland annat samtida tidskrifter.

Kreisleriana har inte det genomgående fantastiska elementet som i det närmaste för många är förknippat och synonymt med Hoffmanns litteratur. Den som törstigt söker fullblodig skräckromantik eller fantastik finner det inte i Kreisleriana. Boken är dock i sitt högromantiska anslag lika polemiskt inställd till det samtida preussiska linjära framgångstroende samhället som någon av hans mer fantasitillvända verk. En svensk läsekrets får nu alltså på svenska ta del av en sida av Hoffmanns författarskap som nog för många nästan helt hamnat i skuggan av han som renodlad fantastikförfattare.

Givetvis spelar musiken i Kreisleriana en särskilt central roll. För Hoffmann var musiken den romantiska av alla konstarter, eller som han själv uttrycker det i Kreisleriana: ”Den är den mest romantiska av alla konster, ja man frestas nästan säga; den enda äktromantiska konsten, ty oändligheten är dess motiv. – Orfeus lyra öppnade Orkus portar. Musiken inbjuder människan till ett okänt rike, en värld som inte har nåt gemensamt med den sinnenas yttre värld som omger henne, där hon lämnar bakom sig alla påtagliga intryck för att hänge sig åt en outsäglig trånad.”Kreisleriana är full av liknande aforistiskt fruktbara texter där Hoffmann hela tiden försöker sig på att avtäcka musiken dess mystik. Som romantiskt vital eldskrift funkar Kreisleriana lika bra i dag för den som vill motvärja och besvärja sig mot rådande andefattighet.

 

 

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

 

Tommy Gunnarsson

 

Ur arkivet

view_module reorder

Myteriet på Batavia

Mer än sjuttonhundra böcker har skrivits om myteriet på Bounty, skrev Nalle Valtiala i en intressant understreckare i Svenska Dagbladet häromveckan i samband med att ännu en lagts till den ...

Av: Ivo Holmqvist | Kulturreportage | 06 september, 2014

Västerngenrens reformer och möjligheter – 1950-1990. Del 3

Artikelserien Sceniska rum undersöker de sceniska rummen i vår verklighet, vår icke-verklighet och allt däremellan. Serien försöker ge oss nya perspektiv på vad dessa sceniska rum är, vad de innebär och var de finns. Genom undersökningen försöker vi ...

Av: Fredrik Stomberg | Essäer om film | 05 juli, 2013

Goethe Farbkreis

Kungen av Kalifornien

Romanen är en parasitär form, en hybridexistens som Frankensteins monster, skriver Kristoffer Leandoer. Visst har den lånat ihop till sin form och gestalt av saga, fabel och skröna, men memoaren ...

Av: Kristoffer Leandoer | Essäer om litteratur & böcker | 23 september, 2017

Autodidaktiskt manifest

 Självinlärning bör vara en av flera grundpelare för ett modernt bildningsideal. I dag är kunskapen demokratiserad men ändå förstår vi inte världen bättre än tidigare generationer. Varför är det så? ...

Av: Kristian Borg | Essäer om samhället | 31 mars, 2008

Skratt på fel plats

Vad man minst av allt förväntar sig på Judiska Museet i Berlin är att få sig ett gott skratt. Det är inte därför man går dit. Det som möter en ...

Av: Ulf Stenberg | Gästkrönikör | 30 juli, 2009

Roberto Bolaños svarta karneval

Roberto Bolaño (1953-2003) är en av de senaste årens största internationella författarsuccéer. På svenska finns sedan i fjol inte bara de båda stora romaner som grundlagt hans berömmelse, De vilda ...

Av: Ulf Lindberg | Essäer om litteratur & böcker | 10 januari, 2012

Viktor Rydberg – mer än författaren till Tomten och julsångerna

I en av mina favorittidskrifter Allt om Historia läser jag om hur den 17-åriga Kalmarflickan Jenny Nyström kom att börja illustrera Viktor Rydbergs julsaga Lille Viggs äfventyr på julafton. Hon ...

Av: Mats Myrstener | Övriga porträtt | 28 december, 2013

Reflektion och analys av Hos mrs Sen

Jhumpa Lahiri är av indiskt-Amerikanskt ursprung. Hennes novellsamling: Den indiske tolken tilldelades Pulitzerpriset år 2000. Boken The Lowland, publicerad 2013, blev nominerad till Man Booker Prize and the National Book ...

Av: Lejla Fazlic´ | Essäer | 02 juni, 2014

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.