Hon fångar djurens blickar

Hare – bearbetad litografi på frigolit av Riitta Tjörneryd Blicken mellan djur och människa, som kanske har spelat en avgörande roll i det mänskliga samhällets utveckling, och som alla människor i ...

Av: Niels Hebert | 24 mars, 2008
Konstens porträtt

En stor opinionsbildare

Jag befann mig i Indien när jag strax före jul fick budskapet att Björn Fremer gått bort. Det kändes vemodigt, främst för att han var en god vän (som dessutom ...

Av: Bertil Falk | 30 januari, 2014
Övriga porträtt

Utklädd till livet . Intervju med Little Annie

Som sextonåring i New Yorks förort ville hon bli artist – och började klä sig som en. "Du ser ut som om du borde stå på scen", sa någon. Hon ...

Av: Frida Sandström | 23 juli, 2013
Musikens porträtt

Vilken napp är din napp?

Om vi kunde se all den strålning som omgärdar oss, skulle vi märka att det dominerande inslaget i vår miljö stammar från mobiltelefoner. Inte nog med att man måste lyssna ...

Av: Carl Abrahamsson | 20 februari, 2011
Carl Abrahamsson

Mats Waltré

Litteratur: Mats Waltré - inte bara stenarna – utan den ljusa sanden också



Det mänskliga livet visar sig i inte bara stenarna

Mats Waltré

inte bara stenarna – utan den ljusa sanden också

Alhambra

 

Mats Waltrés nya diktsamling inte bara stenarna – utan den ljusa sanden är precis som hans förra bok Om O en diktsvit. Diktsviten i den nya diktsamlingen utgår från en slags vägs ände där dikterna tidsmässigt sedan löper över sex dagar.

 




Waltrés poesi borde upptäckas av fler. Just inte bara stenarna – utan den ljusa sanden också skulle vara en mycket förträffligt bra introduktion till hans poesi för den som känner sig manad att beträda hans lyriska sfär.
Mats Waltré

Mats Waltré

Det bästa sättet att ta sig in i Waltrés bildrika poesi, som med så klart mycket annan lyrik, är inte att genast behöva försöka förstå något alls egentligen konkret utan snarare då närmast låta sig musikaliskt och rytmiskt bara flyta med. Poesi, då den är god, precis som sin nära släkting musiken, kan i sin skönhetsupplevelse upplevas alltigenom abstrakt och friställd från all analys.

Man slås också just genast av det poetiskt musikaliska och rytmiska gehör med vilket Waltré för fram dikterna i inte bara stenarna – utan den ljusa sanden också. Trots de djärva och rikt förekommande metaforerna känner man sig därför direkt harmoniskt hemma i ordflödet utan att för den skull direkt möjligtvis känna sig manad eller i behov av att direkt tolka eller dissekera det textuella.

Naturen står ofta för det metaforiska i Waltrés poesi, och detta gäller även i diktsamlingen inte bara stenarna – utan den ljusa sanden också. Inte minst då växter som frön, groende, växande eller vissnande, är återkommande som bildliga element för olika själsliga tillstånd och varanden. Redan den inledande dikten, vilken har titeln Vid vägens slut, i inte bara stenarna – utan den ljusa sanden också innehåller i sin inledning en tydlig växtmetaforik: mitt fång med blommor/ alla de jag samlat/ de finaste, de skönaste/ mina hopade skatter/ och jag var så stolt/ stolt över vad jag samlat/ resans testamente/ blommorna ur mina händer.

Diktjaget verkar i dessa inledande rader stå inför den vägs ände som livet ofta oundvikligen ställer upp för oss. Vägs ände är här därför inte att se som något slutgiltig. Denna vägs ände är snarare att se som en själslig uttömdhet, att befinna sig bland minnenas kvarlåtenskap, men också början på något nytt, eller som det står i dikten Ur dimfyllda sinnen: ur dimfyllda sinnen/ en resa har börjat/ bunden med rep från minnen/ till den stumma frågan/ frågan som bara har viskat/ du vet att jag finns/ och ändå doftar vägen/ citronbestänkt och glad.

Det mänskliga livet visar sig i inte bara stenarna – utan den ljusa sanden återkommande som ett ytterst oförutsägbart existerande, och diktjaget står här ständigt just inför denna livets stora ovisshet. Trots att livet genom ödets nycker ofta här visar sig smärtsamt eller hopplöst svårhanterligt förblir dock själen ändå i dikterna som fri då det som ödet bringar också meningsfullt kan låta sig hanteras och oundvikligen också omdana det själsliga och öppna inför nya livsbejakande möjligheter. Dessa starka rader ur inte bara stenarna – utan den ljusa sanden också förmedlar just mycket den insikten: skimrande frimodsvingar/ släcks under bröstet/ grad för grad/ stänger om hjärtat/ rum för rum/ en ospårad stig är kvar.

Waltrés poesi borde upptäckas av fler. Just inte bara stenarna – utan den ljusa sanden också skulle vara en mycket förträffligt bra introduktion till hans poesi för den som känner sig manad att beträda hans lyriska sfär. Förutom skönhetsupplevelsen att få färdas med dessa musikaliska, bildrika och suggererande dikter, och längs dess vägar stanna upp, fundera, avnjuta och meditera kring dess innebörder, som både lättvindigt kommer till en för att i samma stund röra sig bort för att aldrig helt avtäcka sin mystik, har de också en allmänmänsklighet som för den som äger känslighet nog är starkt drabbande.

 

 

Tommy Gunnarsson

 

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ur arkivet

view_module reorder

Vilket språk talar Gud? — om bibelns väg till Sverige

Fader war i himiriki hælecht hauis thit namn. til kom os thit rike. warde thin wili hær i iordhriki swa sum han warder i himiriki. wart daglict brød gif os ...

Av: Thomas Notini | Essäer om religionen | 11 mars, 2013

En skånsk europé. Om Göran Lundstedt

Göran Lundstedt är en gedigen litteraturvetare som valt att ställa sig utanför universitetet och bli kritiker och essäist. Han riktar sig inte mot den akademiska sfären utan mot ett marknadsanpassat ...

Av: Gunnar Lundin | Essäer om litteratur & böcker | 20 december, 2010

En mademoidame som går sin egen väg

Den franska traditionen och allmänna regeln säger att man av hövlighet skall titulera personer och ge dem epitet som monsieur, madame och mademoiselle. Den franska författarinnan Isabelle Sojfer ifrågasätter denna ...

Av: Anna Nyman | Litteraturens porträtt | 05 oktober, 2011

Mastodon - på jakt efter herravälde

Heavy metal med dess otaliga subgenrer är en av de konstformer som nått bred publik och samtidigt delvis kunnat vara relativt svårtillgänglig. Inom kommersiell pop, r´n´b, hip hop och rock ...

Av: Mattias Segerlund | Musikens porträtt | 24 januari, 2012

Ellen Thesleff foto Public Domain Wikipedia

Kulturkrönika, tidig vår 2016

Björn Gustavsson fortsätter att tycka. Nu om Ellen Thesleff med flera

Av: Björn Gustavsson | Björn Gustavsson | 28 mars, 2016

I nationalskaldens kristallkula

Förr höll de sig i skymundanskrev anonyma brevkom med anonyma tillropanonyma uppringningarföretog anonyma överfallnu törs de kasta maskernanu har de namn och ansiktengoda danska namnfrostiga danska ansiktennu har de upptäckt ...

Av: Nancy Westman | Övriga porträtt | 07 november, 2010

Målarprinsen i arbete (omkring 1905).  Foto: Emil Eiks

Prins Eugen och folkbildningsfrågorna i början av 1900-talet

Övertygad antinazist, liberal demokratianhängare och folkbildare - Mats Myrstener ger oss en inblick i målarprinsen Eugens liv och verk.

Av: Mats Myrstener | Essäer om konst | 09 december, 2017

De döda författarnas skog

Jag slår av motorn, stiger ur bilen och lyssnar till den stora stillheten i de döda författarnas skog, hör vinden prassla i cedrar och kastanjer, ser den svepa vidare i ...

Av: Johan Werkmäster | Essäer om litteratur & böcker | 21 april, 2010

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.