Nina Ahlzén

Ur Rumänska hundar av Nina Ahlzén

Poeten och skribenten Nina Ahlzén är född och bosatt i Göteborg. Bland annat har hon publicerat tre diktsamlingar och medverkat i flera antologier, till exempel The concept of interception Masspoem Series och Svensk ...

Av: Nina Ahlzén | 05 september, 2017
Utopiska geografier

Minnesmonumentet vid platsen där Kaspar Hauser mördades. Här dödades en okänd av en okänd.

Kaspar Hauser och självmordsbombaren i Ansbach

I låten ”Fri till slut” nämner Håkan Hellström inledningsvis en viss Kaspar Hauser. Vem var han och vad gjorde han i Ansbach – en av flera städer i Bayern som ...

Av: Johan Werkmäster | 05 juli, 2017
Resereportage

45. Erik

Erik skyndade sig lite extra när han passerade Kulturanatomen. Han tittade ner på de intrampade gula löven så att han skulle slippa se den vackra tegelbyggnaden som dolde den modernare ...

Av: Erik | 02 november, 2012
Lund har allt utom vatten

Farväl arbetsförmedlingen!

Jag har sagt upp mig från arbetsförmedlingen. Jag känner mig befriad. Jag känner mig lättad och plötsligt kom det en massa kraft till mig, och lust som jag inte känt ...

Av: Stina Tobiasson | 22 februari, 2013
Gästkrönikör

Mats Waltré

Litteratur: Mats Waltré - inte bara stenarna – utan den ljusa sanden också



Det mänskliga livet visar sig i inte bara stenarna

Mats Waltré

inte bara stenarna – utan den ljusa sanden också

Alhambra

 

Mats Waltrés nya diktsamling inte bara stenarna – utan den ljusa sanden är precis som hans förra bok Om O en diktsvit. Diktsviten i den nya diktsamlingen utgår från en slags vägs ände där dikterna tidsmässigt sedan löper över sex dagar.

 




Waltrés poesi borde upptäckas av fler. Just inte bara stenarna – utan den ljusa sanden också skulle vara en mycket förträffligt bra introduktion till hans poesi för den som känner sig manad att beträda hans lyriska sfär.
Mats Waltré

Mats Waltré

Det bästa sättet att ta sig in i Waltrés bildrika poesi, som med så klart mycket annan lyrik, är inte att genast behöva försöka förstå något alls egentligen konkret utan snarare då närmast låta sig musikaliskt och rytmiskt bara flyta med. Poesi, då den är god, precis som sin nära släkting musiken, kan i sin skönhetsupplevelse upplevas alltigenom abstrakt och friställd från all analys.

Man slås också just genast av det poetiskt musikaliska och rytmiska gehör med vilket Waltré för fram dikterna i inte bara stenarna – utan den ljusa sanden också. Trots de djärva och rikt förekommande metaforerna känner man sig därför direkt harmoniskt hemma i ordflödet utan att för den skull direkt möjligtvis känna sig manad eller i behov av att direkt tolka eller dissekera det textuella.

Naturen står ofta för det metaforiska i Waltrés poesi, och detta gäller även i diktsamlingen inte bara stenarna – utan den ljusa sanden också. Inte minst då växter som frön, groende, växande eller vissnande, är återkommande som bildliga element för olika själsliga tillstånd och varanden. Redan den inledande dikten, vilken har titeln Vid vägens slut, i inte bara stenarna – utan den ljusa sanden också innehåller i sin inledning en tydlig växtmetaforik: mitt fång med blommor/ alla de jag samlat/ de finaste, de skönaste/ mina hopade skatter/ och jag var så stolt/ stolt över vad jag samlat/ resans testamente/ blommorna ur mina händer.

Diktjaget verkar i dessa inledande rader stå inför den vägs ände som livet ofta oundvikligen ställer upp för oss. Vägs ände är här därför inte att se som något slutgiltig. Denna vägs ände är snarare att se som en själslig uttömdhet, att befinna sig bland minnenas kvarlåtenskap, men också början på något nytt, eller som det står i dikten Ur dimfyllda sinnen: ur dimfyllda sinnen/ en resa har börjat/ bunden med rep från minnen/ till den stumma frågan/ frågan som bara har viskat/ du vet att jag finns/ och ändå doftar vägen/ citronbestänkt och glad.

Det mänskliga livet visar sig i inte bara stenarna – utan den ljusa sanden återkommande som ett ytterst oförutsägbart existerande, och diktjaget står här ständigt just inför denna livets stora ovisshet. Trots att livet genom ödets nycker ofta här visar sig smärtsamt eller hopplöst svårhanterligt förblir dock själen ändå i dikterna som fri då det som ödet bringar också meningsfullt kan låta sig hanteras och oundvikligen också omdana det själsliga och öppna inför nya livsbejakande möjligheter. Dessa starka rader ur inte bara stenarna – utan den ljusa sanden också förmedlar just mycket den insikten: skimrande frimodsvingar/ släcks under bröstet/ grad för grad/ stänger om hjärtat/ rum för rum/ en ospårad stig är kvar.

Waltrés poesi borde upptäckas av fler. Just inte bara stenarna – utan den ljusa sanden också skulle vara en mycket förträffligt bra introduktion till hans poesi för den som känner sig manad att beträda hans lyriska sfär. Förutom skönhetsupplevelsen att få färdas med dessa musikaliska, bildrika och suggererande dikter, och längs dess vägar stanna upp, fundera, avnjuta och meditera kring dess innebörder, som både lättvindigt kommer till en för att i samma stund röra sig bort för att aldrig helt avtäcka sin mystik, har de också en allmänmänsklighet som för den som äger känslighet nog är starkt drabbande.

 

 

Tommy Gunnarsson

 

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ur arkivet

view_module reorder
Johannes Vermeers  

Med karta och GPS genom konsten

Minns du krysset på den hemmagjorda skattkartan som var starten på barndomens äventyr? Eller när du tog fram kartboken ur bokhyllan och följde floder och bergskedjor till exotiska städer? Idag ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 27 december, 2017

”Gud slickar sina testiklar” Anteckningar till Noréns ”Ingen”

Det handlar om döden. Den annalkande. Det tillstånd som kommer att äga fullt tillträde till din kropp i en icke alltför avlägsen framtid. Döden. Denna kvalité. Inte i betydelsen något ...

Av: Benny Holmberg | Essäer om litteratur & böcker | 27 mars, 2014

Aki Onda: Musik skapad av minnen

Den japanske ljudkonstnären var nyligen på besök i Stockhom för att uppträda på konstscenen Weld. Tidningen Kulturens Dev Karnal Fridén var där och passade då också på att prata lite ...

Av: Dev Karnal Fridén | Musikens porträtt | 23 juni, 2010

Noemi Scéci, Krizstina Tóth, Anna Jókai, Ágnes Judit Kiss  Foto: Linda Johansson

Kvinnliga författare från Ungern kämpar vidare under Bokmässans invigningsdag

Balassi-institutets ledare lämnade alla invigningen efter att blivit hårt kritiserade av kända författare, bland andra författarinnan Masha Gessen, vilka öppet kritiserade det statligt finansierade kulturinstitutet och bokmässans samarbete.

Av: Linda Johansson | Essäer om litteratur & böcker | 30 september, 2015

Kan teatern dra nytta av höstens filmdebatt? Teatersåret 2009

I samband med Stockholms Filmfestival i november anno 2009 vaknade för en gång skull ett debattsuget Sverige till liv. Kanske minns ingen lika tydligt festivalfilmerna som den debatt med fokus ...

Av: Anna Nyman | Kulturreportage | 25 december, 2009

Lin Fengmians uggla är egentligen en uv

Den kinesiska uven av konstnären Lin Fengmian (1963) förefaller så sorgsen. Kanske för att den kom till Sverige, förvärvad mer eller mindre direkt av familjen Ramel, och blev kallad uggla ...

Av: Birgitta Milits | Konstens porträtt | 07 december, 2013

Västerngenrens reformer och möjligheter – 1950-1990. Del 7

 Artikelserien Sceniska rum undersöker de sceniska rummen i vår verklighet, vår icke-verklighet och allt däremellan. Serien försöker ge oss nya perspektiv på vad dessa sceniska rum är, vad de innebär och var de finns. Genom undersökningen försöker vi ...

Av: Fredrik Stomberg | Essäer om film | 16 juli, 2013

Om blicken från WM-Data

Ibland när jag blickar på något kan jag snarare, eller mer än det jag ser, föras vidare av detta tillstånd jag bevittnar mot ett annat. Idag är det emot vad ...

Av: Eleonora Bru | Utopiska geografier | 20 juli, 2009

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.