Kan islam och demokrati förenas?

Om 1980-talet dominerades av fruktan för export av den iranska revolutionen, så har perspektivet under 1990-talet vidgats till ett globalt islamiskt hot. 1 De olika riktningarna inom dagens islam tenderar ...

Av: Abdel-Qader Yassine | 26 augusti, 2013
Essäer om samhället

Zonen mellan verklighet och verklighet

Under större delen av 2000-talets första årtionde publicerades en liten tidskrift i A5-format som kom fyra gånger om året. Den hette Mitrania och trots det obetydliga formatet var Mitrania en ...

Av: Bertil Falk | 16 mars, 2012
Essäer om litteratur & böcker

Lovsång

Tidig morgon vid Gryningens Port Din hand sträcktes ut- möte med min Vi vandrade igenom och - det blev Morgon - det blev Zenit - allt stod stilla Vi voro en - varandras like  

Av: Violet Tengberg | 26 april, 2010
Utopiska geografier

När vetenskap blir till religion

Jag är för vetenskap. Så länge den inte blir till religion. När den blir till religion händer det att bokstavstrogna vetenskapsfundamentalister kryper fram ur gömmorna och etablerar sig som nät-terrorister. Till ...

Av: Stefan Whilde | 01 Maj, 2013
Stefan Whilde

Mats Waltré

Litteratur: Mats Waltré - inte bara stenarna – utan den ljusa sanden också



Det mänskliga livet visar sig i inte bara stenarna

Mats Waltré

inte bara stenarna – utan den ljusa sanden också

Alhambra

 

Mats Waltrés nya diktsamling inte bara stenarna – utan den ljusa sanden är precis som hans förra bok Om O en diktsvit. Diktsviten i den nya diktsamlingen utgår från en slags vägs ände där dikterna tidsmässigt sedan löper över sex dagar.

 




Waltrés poesi borde upptäckas av fler. Just inte bara stenarna – utan den ljusa sanden också skulle vara en mycket förträffligt bra introduktion till hans poesi för den som känner sig manad att beträda hans lyriska sfär.
Mats Waltré

Mats Waltré

Det bästa sättet att ta sig in i Waltrés bildrika poesi, som med så klart mycket annan lyrik, är inte att genast behöva försöka förstå något alls egentligen konkret utan snarare då närmast låta sig musikaliskt och rytmiskt bara flyta med. Poesi, då den är god, precis som sin nära släkting musiken, kan i sin skönhetsupplevelse upplevas alltigenom abstrakt och friställd från all analys.

Man slås också just genast av det poetiskt musikaliska och rytmiska gehör med vilket Waltré för fram dikterna i inte bara stenarna – utan den ljusa sanden också. Trots de djärva och rikt förekommande metaforerna känner man sig därför direkt harmoniskt hemma i ordflödet utan att för den skull direkt möjligtvis känna sig manad eller i behov av att direkt tolka eller dissekera det textuella.

Naturen står ofta för det metaforiska i Waltrés poesi, och detta gäller även i diktsamlingen inte bara stenarna – utan den ljusa sanden också. Inte minst då växter som frön, groende, växande eller vissnande, är återkommande som bildliga element för olika själsliga tillstånd och varanden. Redan den inledande dikten, vilken har titeln Vid vägens slut, i inte bara stenarna – utan den ljusa sanden också innehåller i sin inledning en tydlig växtmetaforik: mitt fång med blommor/ alla de jag samlat/ de finaste, de skönaste/ mina hopade skatter/ och jag var så stolt/ stolt över vad jag samlat/ resans testamente/ blommorna ur mina händer.

Diktjaget verkar i dessa inledande rader stå inför den vägs ände som livet ofta oundvikligen ställer upp för oss. Vägs ände är här därför inte att se som något slutgiltig. Denna vägs ände är snarare att se som en själslig uttömdhet, att befinna sig bland minnenas kvarlåtenskap, men också början på något nytt, eller som det står i dikten Ur dimfyllda sinnen: ur dimfyllda sinnen/ en resa har börjat/ bunden med rep från minnen/ till den stumma frågan/ frågan som bara har viskat/ du vet att jag finns/ och ändå doftar vägen/ citronbestänkt och glad.

Det mänskliga livet visar sig i inte bara stenarna – utan den ljusa sanden återkommande som ett ytterst oförutsägbart existerande, och diktjaget står här ständigt just inför denna livets stora ovisshet. Trots att livet genom ödets nycker ofta här visar sig smärtsamt eller hopplöst svårhanterligt förblir dock själen ändå i dikterna som fri då det som ödet bringar också meningsfullt kan låta sig hanteras och oundvikligen också omdana det själsliga och öppna inför nya livsbejakande möjligheter. Dessa starka rader ur inte bara stenarna – utan den ljusa sanden också förmedlar just mycket den insikten: skimrande frimodsvingar/ släcks under bröstet/ grad för grad/ stänger om hjärtat/ rum för rum/ en ospårad stig är kvar.

Waltrés poesi borde upptäckas av fler. Just inte bara stenarna – utan den ljusa sanden också skulle vara en mycket förträffligt bra introduktion till hans poesi för den som känner sig manad att beträda hans lyriska sfär. Förutom skönhetsupplevelsen att få färdas med dessa musikaliska, bildrika och suggererande dikter, och längs dess vägar stanna upp, fundera, avnjuta och meditera kring dess innebörder, som både lättvindigt kommer till en för att i samma stund röra sig bort för att aldrig helt avtäcka sin mystik, har de också en allmänmänsklighet som för den som äger känslighet nog är starkt drabbande.

 

 

Tommy Gunnarsson

 

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ur arkivet

view_module reorder
Stefan Zweig

Stefan Zweig om den politiska människan

Tobias Harding om den  österrikisk-ungerske författaren Stefan Zweigs politiska konservatism.

Av: Tobias Harding | Litteraturens porträtt | 05 oktober, 2015

Ndue Ukaj; Godo

Ndue Ukaj (1977) är en albansk-svensk författare, publicist och litteraturkritiker. Han har varit medarbetare i flertalet litterära tidskrifter och redaktör till ett antal litterära verk. Han har också varit chefredaktör ...

Av: Ndue Ukaj | Utopiska geografier | 30 juli, 2012

 Leandro Erlich“Swimming Pool”  The 21 st. Century Museum of Art of Kanazawa, Courtesy the Artist

Ända in i kaklet! - simbassänger i konsten

Simbassängerna låg uppradade i dalen som en flod som ledde ända fram till huset. När Burt Lancaster dyker upp i början av filmen The Swimmer från 1968 har han bara ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 25 februari, 2017

En generation som var kåt på att leva! Intervju med Benny Holmberg

Benny Holmberg är en av Tidningen Kulturens portalfigurer. Han har skrivit essäer, recensioner, skönlitterära texter och är aktiv del av Tidningen Kulturens verklighet. Det känns därför konstigt att redaktionen intervjuar honom ...

Av: Guido Zeccola | Litteraturens porträtt | 29 augusti, 2013

Det litterära Estland storsatsa­r på sina författare

Foto: Teymor Zarre' Det litterära Estland storsatsa­r på sina författare Helga och Enn Nõu tar emot i sitt hus i Sunnersta i Uppsala. Och det syns verkligen att det bor ...

Av: Anna Franklin | Litteraturens porträtt | 16 oktober, 2007

Om divergent tänkande – det spruckna jaget och den dualistiska kulturen

Ordet ”bipolär” kan förklaras och förstås etymologiskt genom att hänvisa till det äldre latinets dvi som är besläktat med svenskans ”tve” (två eller dubbel). Latinets polus har i sin tur ...

Av: Viklas Mossperg | Gästkrönikör | 14 december, 2013

Oväder

Nog går det att läsa Nick Caves omarbetning av John Lee Hookers "Tupelo Blues" som en dikt:Looka yonder! Looka yonder!Looka yonder! A big black cloud come!A big black cloud come!O ...

Av: Thomas Sjösvärd | Essäer om litteratur & böcker | 03 januari, 2011

John Updike, rovdjursinstinkten och förloraren

Villa ligger invid villa. Likt rader av fyrkantiga lådor fyllda av välordnat och välartat medelklassliv i ändlösa rader. De välklippta gräsmattorna. De välkammade barnen. De skinande leendena. Männen som firar ...

Av: Crister Enander | Litteraturens porträtt | 17 februari, 2009

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.