Denna dag ett liv Essä i fragment

En humanism. Självkännedom, insikten om det existensiellt lika som förutsättning, tillsammans med psykologisk fantasi och inlevelse. Inte vara en ovanpå flytande ”humanitarian”, utan använda sin erfarenhet för att förstå vad ...

Av: Gunnar Lundin | 06 november, 2013
Essäer

Kanon och labyrinten

Litterär kanon. Ett ämne som väcker diskussion fast många kanske inte riktigt vet vad det innebär. Det blir ofta en diskussion om estetik och personlig smak; litteratur som ett slags ...

Av: Daniel Svederud | 31 januari, 2012
Essäer om litteratur & böcker

Jag väljer att dyrka Torbjörn Säfve

På teatern i Zaragoza möts Torbjörn Säfve och Lucientes Francisco de Goya för att mäta vem som dyrkar kvinnorna allra mest, detta trots att proffsboxning såväl som skönhet är förbjudet ...

Av: Stefan Whilde | 03 september, 2012
Stefan Whilde

Emmakrönika XXXII, Spiraltrappan

Jag har om efter en mening få oppsöka dig, givna ordet så utstuderat och valt med att få det vara i ett myller av individer du fanns bland av ...

Av: Stefan Hammarén | 03 december, 2009
Stefan Hammarén

Mats Waltré

Litteratur: Mats Waltré - inte bara stenarna – utan den ljusa sanden också



Det mänskliga livet visar sig i inte bara stenarna

Mats Waltré

inte bara stenarna – utan den ljusa sanden också

Alhambra

 

Mats Waltrés nya diktsamling inte bara stenarna – utan den ljusa sanden är precis som hans förra bok Om O en diktsvit. Diktsviten i den nya diktsamlingen utgår från en slags vägs ände där dikterna tidsmässigt sedan löper över sex dagar.

 




Waltrés poesi borde upptäckas av fler. Just inte bara stenarna – utan den ljusa sanden också skulle vara en mycket förträffligt bra introduktion till hans poesi för den som känner sig manad att beträda hans lyriska sfär.
Mats Waltré

Mats Waltré

Det bästa sättet att ta sig in i Waltrés bildrika poesi, som med så klart mycket annan lyrik, är inte att genast behöva försöka förstå något alls egentligen konkret utan snarare då närmast låta sig musikaliskt och rytmiskt bara flyta med. Poesi, då den är god, precis som sin nära släkting musiken, kan i sin skönhetsupplevelse upplevas alltigenom abstrakt och friställd från all analys.

Man slås också just genast av det poetiskt musikaliska och rytmiska gehör med vilket Waltré för fram dikterna i inte bara stenarna – utan den ljusa sanden också. Trots de djärva och rikt förekommande metaforerna känner man sig därför direkt harmoniskt hemma i ordflödet utan att för den skull direkt möjligtvis känna sig manad eller i behov av att direkt tolka eller dissekera det textuella.

Naturen står ofta för det metaforiska i Waltrés poesi, och detta gäller även i diktsamlingen inte bara stenarna – utan den ljusa sanden också. Inte minst då växter som frön, groende, växande eller vissnande, är återkommande som bildliga element för olika själsliga tillstånd och varanden. Redan den inledande dikten, vilken har titeln Vid vägens slut, i inte bara stenarna – utan den ljusa sanden också innehåller i sin inledning en tydlig växtmetaforik: mitt fång med blommor/ alla de jag samlat/ de finaste, de skönaste/ mina hopade skatter/ och jag var så stolt/ stolt över vad jag samlat/ resans testamente/ blommorna ur mina händer.

Diktjaget verkar i dessa inledande rader stå inför den vägs ände som livet ofta oundvikligen ställer upp för oss. Vägs ände är här därför inte att se som något slutgiltig. Denna vägs ände är snarare att se som en själslig uttömdhet, att befinna sig bland minnenas kvarlåtenskap, men också början på något nytt, eller som det står i dikten Ur dimfyllda sinnen: ur dimfyllda sinnen/ en resa har börjat/ bunden med rep från minnen/ till den stumma frågan/ frågan som bara har viskat/ du vet att jag finns/ och ändå doftar vägen/ citronbestänkt och glad.

Det mänskliga livet visar sig i inte bara stenarna – utan den ljusa sanden återkommande som ett ytterst oförutsägbart existerande, och diktjaget står här ständigt just inför denna livets stora ovisshet. Trots att livet genom ödets nycker ofta här visar sig smärtsamt eller hopplöst svårhanterligt förblir dock själen ändå i dikterna som fri då det som ödet bringar också meningsfullt kan låta sig hanteras och oundvikligen också omdana det själsliga och öppna inför nya livsbejakande möjligheter. Dessa starka rader ur inte bara stenarna – utan den ljusa sanden också förmedlar just mycket den insikten: skimrande frimodsvingar/ släcks under bröstet/ grad för grad/ stänger om hjärtat/ rum för rum/ en ospårad stig är kvar.

Waltrés poesi borde upptäckas av fler. Just inte bara stenarna – utan den ljusa sanden också skulle vara en mycket förträffligt bra introduktion till hans poesi för den som känner sig manad att beträda hans lyriska sfär. Förutom skönhetsupplevelsen att få färdas med dessa musikaliska, bildrika och suggererande dikter, och längs dess vägar stanna upp, fundera, avnjuta och meditera kring dess innebörder, som både lättvindigt kommer till en för att i samma stund röra sig bort för att aldrig helt avtäcka sin mystik, har de också en allmänmänsklighet som för den som äger känslighet nog är starkt drabbande.

 

 

Tommy Gunnarsson

 

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ur arkivet

view_module reorder
Barbro Alving-Bang

Cyniskt eller aningslöst? Om ett reportage från Berlinolympiaden 1936

I Svenska dagbladet den 18 augusti 1936, ett tidningsnummer som jag råkat få i min hand, ägnas sporten en helsida och två halva, men så pågår också Berlinolympiaden. Intressantast ...

Av: Ivo Holmqvist | Kulturreportage | 31 augusti, 2017

William Wordsworth Franska revolutionen som den i början tedde sig för anhängarna

Den romantiske poeten William Wordsworth (1770-1850) är mest känd för poesi med naturen som föremål och med meditativ grundstämning. På senare år var han konservativ, och utnämndes 1843 till Poet ...

Av: William Wordsworth | Utopiska geografier | 22 juli, 2013

Kim Larsson - SS/opiat/ambientia

Kim Larsson bor i Stockholm och är redaktör på nättidskriften Eremonaut, sjösatt 2010. Hans har tidigare studerat teatervetenskap, litteraturvetenskap och filmvetenskap, och är fil. mag. med filmvetenskap som huvudämne. De motvilligt ...

Av: Kim Larsson | Utopiska geografier | 18 juni, 2012

Erotiskkrönika 01

Den nakne spricker kroppen som spänt ut sina diktsandsfötterna i bortgåendets märkta yta. Ett tungt steg tidgenomfor skikningens glossistor, lagom den bakom steget fanns, denna kamrats som såg efter sig ...

Av: Stefan Hammarén | Stefan Hammarén | 17 juni, 2010

Ny-nihilismen, den post(sen)moderne tilstanden og det postmoderne mennesket

Konkrete menneskeliv, menneskelige personer, er om slike eksisterende entiteter som har absolutt verdi, har sitt mål i seg selv og som lever livet sitt for sin egen skyld, i den ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 14 februari, 2010

Tiziana Luciani Foto: Chicco Fratta

Det är medvetenheten om kön och genus som skapar vår identitet

Tiziana Luciani är psykoterapeut och författare, hon föddes i Rom men bor i Perugia. På grund av sitt arbete reser hon ofta i Italien och utomlands. Jag har alltid uppskattad ...

Av: Guido Zeccola | Porträtt om politik & samhälle | 10 mars, 2015

Benjamin 24

Av: Håkan Eklund | Kulturen strippar | 28 januari, 2012

Narkissus i Pompeji

Valsäng och Hälleviksstrand

I mitt universum överlappar alla kronologier och geografier varandra. I mitt universum, som i Modianos och Prousts, är varje minne förbundet med en plats. Och varje verklig plats förknippad med ...

Av: Carsten Palmer Schale | Gästkrönikör | 16 oktober, 2015

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts