"Jag tycker om opolerade, smutsiga ljud."

Ett samtal med Pan Sonics Mika Vainio. Pan Sonics musik är både enkel och svår att beskriva. Schematiskt kan man väl säga att monotona rytmer och djupa basljud skapar ett ...

Av: Carl Abrahamsson | 14 juli, 2010
Musikens porträtt

Släpp inte fan över bron!

Släpp inte fan över bron! Ann Hingström träffar Hans Alfredson.    Hans Alfredson, foto: Julia Peirone/W&W Två fullvuxna män med akademisk bakgrund och smak för det burleska slår sig alltså ihop och ...

Av: Ann Hingström | 12 januari, 2007
Scenkonstens porträtt

Dikter

Text · Thore Rösnes (1935–2005) |llustrationer · Gudrun Edel Rösnes Kari Bakke Två dalar, två språk men samma ärliga känsla ...flyga vill du kan du... som den vita fågeln i trädet hör... nu skriker måsarna även över bondens ägor

Av: Thore Rösnes | 29 januari, 2008
Utopiska geografier

Födelsedagens dag

Härmed utnämner jag 22 januari till Födelsedagens dag. Yes meine Damen und Herren, i dag, tisdagen den 22 januari firar vi ”Födelsedagsdagen”. Här kommer mitt bidrag till dess hugfästelse. I dag är det ...

Av: Vladimir Oravsky | 22 januari, 2013
Gästkrönikör

Litteratur: Åsa Öhnell - Tallskogens hemlighet



Små hundar i stor fara i samhällskritisk ungdomsdeckare

Åsa Öhnell

Tallskogens hemlighet

Idus

 

Klaras kompis Rut ber Klara att passa en hundvalp, en charmig liten chihuahua, vid namn Napoleon, som hennes städerskas dotter har köpt för 12.000 kronor. Men valpen blir sjuk, trots att Klara passade den så noga. Sedan, när hunden ska till veterinären, försvinner den!

 




Gränsen mellan idyll och mardröm är hårfin - och boken växlar snabbt mellan de två. Handlingen håller hela tiden ett högt tempo och driver läsaren att snabbt vända blad efter blad

 

Uppdrag: rädda Napoleon!

Rut ber Klara att lösa mysteriet, eftersom Klara är känd för att vara duktig på att lösa på mysterier. Klara förstår egentligen inte vad hon kan göra: för det första är det egentligen Klaras vän Bella som är intresserad av att lösa mysterier, för det andra, är det inte troligt att hunden finns kvar någonstans i Göteborgsområdet? Klara och Bella ska ju hälsa på hos Klaras släktingar i Laholm, och det är inte speciellt troligt att valpen finns där. Men Bella lyckas ta reda på att kenneln finns i närheten, och då kan de ju spana lite när de ändå är på semester. Efter en fruktansvärd upptäckt i skogen vid Mellbystrand börjar detta utveckla sig till ett riktig hemskt äventyr. Dessutom möter Klara och Bella en kamphund med lika otäckt utseende som sin husse på stranden ...

Hur hänger allt ihop? Klara och Bella får mycket att klura på i denna Klarabelladeckare, som utspelar sig i Laholm, Mellbystrand och Båstad. Men deras viktigaste uppdrag blir att hitta valpen!

Chihuahua: en populär och värdefull hundras

Det finns två olika typer av chihuahua: långhårig och korthårig, men om man räknar samman de båda raserna är chihuahua Sveriges populäraste hundras. Det är den fjärde populäraste hundrasen i hela världen. Den är också svindyr - vilket vi får lära oss i denna Klarabelladeckare - och redan i öppningskapitlet anar man att hundvalpar smugglas över gränsen in i Sverige, eftersom de är riktiga små guldklimpar. Inte värda sin vikt i guld kanske (de väger ju inte så mycket), men det finns länder där de är billigare än i Sverige och det går att tjäna en del på import. 

Hela gänget från den första Klarabelladeckaren, Snögubbens hemlighet, som utspelar sig under ett sportlov i Sälen, är tillbaka i Tallskogens hemlighet. Inte bara Klara och Bella utan hela Klaras familj och släkt. Klaras storasyster, kusin, faster och farbror sitter och minns våfflorna i Sälen, samtidigt som de mumsar våfflor på ett mysigt fik i Båstad.

Mycket mys och mumsig mat

Det är på det hela taget mycket mys i en Klarabella deckare och maten skildras ordentligt, vilket är ett extra plus. Barn gillar att veta vad som serveras. Inte bara barn förresten. Torgny Lindgren sa i en intervju att ingenting gör honom så förbannad som att läsa i en bok att "de åt middag" och inte få veta vad de fick för mat! Det är ju viktigt! 

Men på det hela taget är myset nedtonat i denna uppföljare. Jämfört med Snögubbens hemlighet är tonen mörkare och mycket mer står på spel. Inte bara hundvalparnas liv utan även Klaras och Bellas ...

Åsa Öhnell har skrivit en barn- och ungdomsdeckare som är rekommenderad för åldersgruppen 9-12, men mörkret i den här boken gör att den känns mer besläktad med bästsäljande deckare för vuxna än med "barndeckare", och Tallskogens hemlighet är på många sätt lika genomarbetad och genomtänkt, med ett angeläget tema. Vuxna människors snikenhet verkar inte ha några gränser ibland. Som när det gäller att smuggla sjuka hundvalpar över nationsgränserna.

Det enda som klingar lite falskt är att en person som uppenbarligen lider av extrem städmani har brev att ligga framme på en stol, så att Klara och Bella kan snoka och lätt hitta ledtrådar. Ingen har brev liggande framme på en stol när det kommer planerat besök in i köket. Även personer utan städdille städar faktiskt undan posten så att den finns på sin plats (och "sin plats" är inte den plats där eventuella gäster ska sitta).


Var ligger det en hund begraven?

Man blir verkligen engagerad i det här äventyret och hoppas på ett lyckligt slut, inte bara för den lille Napoleon utan för alla små hundvalpar, trots att man inser att ett sådant slut är orealistiskt.

Precis som när det gäller handel med utrotningshotade djur och djurdelar: man måste visa handelns baksida och grymhet för att få en publik engagerad. Om ingen köper smuggelgods så kommer handeln att upphöra. Och djuren kommer att må mycket bättre.

Miljöerna är som alltid i en Klarabella deckare mycket välskrivna och troget skildrade. Det är lätt att fantisera om att man är på plats i Sälen, Göteborg, Båstad, Laholm, Mellbystrand ... eller var nu Klara och Bella håller på med sina undersökningar.

Hårfin gräns

Gränsen mellan idyll och mardröm är hårfin - och boken växlar snabbt mellan de två. Handlingen håller hela tiden ett högt tempo och driver läsaren att snabbt vända blad efter blad. 

Boken har stor stil och är relativt lättläst - eller, för att citera en deckarälskare: den är "alldeles lagom".

Alla böcker behöver inte vara stora och tunga. Vilket också stämmer på hundvalpar. Det är många gånger de minsta hundarna som är de charmigaste. 

 

Belinda Graham

 

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ur arkivet

view_module reorder

Städning eller Abdullahs och mitt öde

En dag fick jag ett kort meddelande. Jag blev anvisad ett arbete. Jag betraktade kuvertet, poststämpelns datum. Hur länge hade brevet varit på väg? Jag visste inte när jag skulle ...

Av: Peter Terrin | Utopiska geografier | 17 augusti, 2009

"Jag är långt radikalare än någon kan ana."

Den 3 oktober 1974: Svenska Akademiens ständige sekreterare, Karl-Ragnar Gierow, kliver ut genom Börssalens dörr och betraktar mediauppbådet framför sig. Han meddelar, men i påfallande behärskade, nästan kärva ordalag, att ...

Av: Björn Gustavsson | Essäer om litteratur & böcker | 29 oktober, 2009

Way Out West, en musikfest i Slottsskogen

Årets festival bjöd på ett fullspäckat schema med många stora bokningar och förväntningarna från festivalbesökarna var skyhöga. Första dagen var det en relativt lugn stämning, anledningen var antagligen att Neil ...

Av: Sunna Nordgren | Kulturreportage | 16 augusti, 2013

En mademoidame som går sin egen väg

Den franska traditionen och allmänna regeln säger att man av hövlighet skall titulera personer och ge dem epitet som monsieur, madame och mademoiselle. Den franska författarinnan Isabelle Sojfer ifrågasätter denna ...

Av: Anna Nyman | Litteraturens porträtt | 05 oktober, 2011

Vi behöver A-filosofi!

”Teknik, naturvetenskap, ekonomi – och resten av din kolumn i dagens GP (2/7 -11)”, skrev jag för några månader sedan till Cecilia Verdinelli, ”var intressant och givande”. Och fortsatte: ”Inte ...

Av: Carsten Palmer Schale | Agora - filosofiska essäer | 15 september, 2011

Umami, salinitet och Sakurai

Sommarelden   I empiriska och rituella sammanhang är det bärare av den, av verk eller andra strukturer knutna till det sociokulturella mottagandet, kommunicerandet av det, själva aspekten som belyser, samt de facto ...

Av: Freke Räihä | Agora - filosofiska essäer | 18 juni, 2012

Andreas Slominski och den onödiga konsten

Andreas Slominski är född 1959 i Tyskland och har, mig veterligen, ännu inte ställt ut i Sverige. Han tog examen 1986 från Hamburg Academy for Applied Arts. Innan han började ...

Av: Richard Krantz | Konstens porträtt | 29 juni, 2013

Lars Hertervig - Ljusets målare

Naturen brukar räknas som den främsta kulturella resursen i Norden. Landskapet har blivit en spegel som reflekterar många kulturella begrepp i vårt samhälle. Den nordiska kulturkretsen förbinds ofta med extrema ...

Av: Lena Månsson | Konstens porträtt | 22 juni, 2014

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.