"Jag tycker om opolerade, smutsiga ljud."

Ett samtal med Pan Sonics Mika Vainio. Pan Sonics musik är både enkel och svår att beskriva. Schematiskt kan man väl säga att monotona rytmer och djupa basljud skapar ett ...

Av: Carl Abrahamsson | 14 juli, 2010
Musikens porträtt

Släpp inte fan över bron!

Släpp inte fan över bron! Ann Hingström träffar Hans Alfredson.    Hans Alfredson, foto: Julia Peirone/W&W Två fullvuxna män med akademisk bakgrund och smak för det burleska slår sig alltså ihop och ...

Av: Ann Hingström | 12 januari, 2007
Scenkonstens porträtt

Dikter

Text · Thore Rösnes (1935–2005) |llustrationer · Gudrun Edel Rösnes Kari Bakke Två dalar, två språk men samma ärliga känsla ...flyga vill du kan du... som den vita fågeln i trädet hör... nu skriker måsarna även över bondens ägor

Av: Thore Rösnes | 29 januari, 2008
Utopiska geografier

Födelsedagens dag

Härmed utnämner jag 22 januari till Födelsedagens dag. Yes meine Damen und Herren, i dag, tisdagen den 22 januari firar vi ”Födelsedagsdagen”. Här kommer mitt bidrag till dess hugfästelse. I dag är det ...

Av: Vladimir Oravsky | 22 januari, 2013
Gästkrönikör

Lena Einhorn Foto  Agneta Åkesson

Litteratur: Lena Einhorn - Madeleine F



Vem har rätt att skriva om andra?

Lena Einhorn
Madeleine F

Natur&Kultur

 

Lena Einhorn, en gång läkare och tumörbiolog, numera regissör och författare, har släppt sin tredje roman. Den förra, Blekingegatan 32, handlade om Greta Garbos förhållande med Mimi Pollak. Den senaste heter Madeleine F.




Det är porträttet av den unga, begåvade flickan Magdolna som är romanens behållning. Det är en historia om när vuxenvärlden sviker och ingen lyssnar. Om att inte få rätt hjälp, i rätt tid. Men det är inte förrän mot slutet som Madeleine F verkligen blir fängslande. När de två historierna vävs ihop och vi börjar förstå. Under resten av läsningen griper romanen inte riktigt tag i mig.
Lena Einhorn Foto  Agneta Åkesson

Lena Einhorn Foto Agneta Åkesson

Madeleine F skildrar två historier parallellt. Den första handlar om den nutida studenten Hanna. Hon har hoppat av Konstfack och börjat på en författarskola. Under introduktionen av en ny kurs får hennes klass i uppgift att skriva om en kvinna som ett antal år tidigare satt in några mystiska annonser i Gula Tidningen. Någon som kallar sig Madeleine F erbjuder sig att översätta från sex olika språk, säger sig vara utbildad dansare, konstnär, naturvetare och konsertmusiker. Klassen får i uppdrag att skriva om henne, utifrån det lilla de vet. Men Hanna tycker det känns fel. De vet ju inte vem denna kvinna är? Vem har rätt att skriva om andra, kanske nu levande, människors liv på det sättet?

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Nästan mot sin vilja blir Hanna besatt av att finna den mystiska, multibegåvade Madeleine F. Hon går från arkiv till arkiv för att finna information. Hennes omgivning förstår inte vad hon håller på med. Och det vet inte hon heller. Varken varför hon letar så febrilt, eller varför hon hoppat av Konstfack. Varför hon inte lyckas måla längre.

Den andra historien skildrar den unga Magdolna som växer upp i femtiotalets Sverige. Vi är med henne när hon först kommer till Sverige. När hon börjar i en ny klass och får vänner. När hon växer upp, möter kärleken, drömmer. Hon är otroligt begåvad: hon kan dansa, sjunga, spela instrument, är duktigast av alla i skolan och vacker som en dag. Ja, en till ytan perfekt ung flicka. Men, som så ofta så är det något under den perfekta ytan som inte stämmer. Trots att hon har lätt för allt verkar hon inte lycklig. Först känns det bara lite grann, sen lite mer och så ännu mer.

Det är porträttet av den unga, begåvade flickan Magdolna som är romanens behållning. Det är en historia om när vuxenvärlden sviker och ingen lyssnar. Om att inte få rätt hjälp, i rätt tid. Men det är inte förrän mot slutet som Madeleine F verkligen blir fängslande. När de två historierna vävs ihop och vi börjar förstå. Under resten av läsningen griper romanen inte riktigt tag i mig.

 

 

Evelina Ivarsson

 

Ur arkivet

view_module reorder

Städning eller Abdullahs och mitt öde

En dag fick jag ett kort meddelande. Jag blev anvisad ett arbete. Jag betraktade kuvertet, poststämpelns datum. Hur länge hade brevet varit på väg? Jag visste inte när jag skulle ...

Av: Peter Terrin | Utopiska geografier | 17 augusti, 2009

"Jag är långt radikalare än någon kan ana."

Den 3 oktober 1974: Svenska Akademiens ständige sekreterare, Karl-Ragnar Gierow, kliver ut genom Börssalens dörr och betraktar mediauppbådet framför sig. Han meddelar, men i påfallande behärskade, nästan kärva ordalag, att ...

Av: Björn Gustavsson | Essäer om litteratur & böcker | 29 oktober, 2009

Way Out West, en musikfest i Slottsskogen

Årets festival bjöd på ett fullspäckat schema med många stora bokningar och förväntningarna från festivalbesökarna var skyhöga. Första dagen var det en relativt lugn stämning, anledningen var antagligen att Neil ...

Av: Sunna Nordgren | Kulturreportage | 16 augusti, 2013

En mademoidame som går sin egen väg

Den franska traditionen och allmänna regeln säger att man av hövlighet skall titulera personer och ge dem epitet som monsieur, madame och mademoiselle. Den franska författarinnan Isabelle Sojfer ifrågasätter denna ...

Av: Anna Nyman | Litteraturens porträtt | 05 oktober, 2011

Vi behöver A-filosofi!

”Teknik, naturvetenskap, ekonomi – och resten av din kolumn i dagens GP (2/7 -11)”, skrev jag för några månader sedan till Cecilia Verdinelli, ”var intressant och givande”. Och fortsatte: ”Inte ...

Av: Carsten Palmer Schale | Agora - filosofiska essäer | 15 september, 2011

Umami, salinitet och Sakurai

Sommarelden   I empiriska och rituella sammanhang är det bärare av den, av verk eller andra strukturer knutna till det sociokulturella mottagandet, kommunicerandet av det, själva aspekten som belyser, samt de facto ...

Av: Freke Räihä | Agora - filosofiska essäer | 18 juni, 2012

Andreas Slominski och den onödiga konsten

Andreas Slominski är född 1959 i Tyskland och har, mig veterligen, ännu inte ställt ut i Sverige. Han tog examen 1986 från Hamburg Academy for Applied Arts. Innan han började ...

Av: Richard Krantz | Konstens porträtt | 29 juni, 2013

Lars Hertervig - Ljusets målare

Naturen brukar räknas som den främsta kulturella resursen i Norden. Landskapet har blivit en spegel som reflekterar många kulturella begrepp i vårt samhälle. Den nordiska kulturkretsen förbinds ofta med extrema ...

Av: Lena Månsson | Konstens porträtt | 22 juni, 2014

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.