Malin Vulcano – Ingens tussilago

Foto:  Carl Abrahamsson Malin Vulcano – Ingens tussilago Malin Vulcano gör musik, tavlor och är skådespelerska i grunden. Hon har också gjort en film, Tänk!, och skrivit och framfört tre performance-monologer. Hennes ...

Av: Carl Abrahamsson | 27 november, 2007
Porträtt om politik & samhälle

Emmakrönika XXIV. Om allt går i lås

Om det här året går helt riktigt i lås får jag äntligen inte mindre än fem böcker utgivna, 1, 2, äntligenskarabéerboken I-III, Hotellogram, därtill en bok antagen på ett av ...

Av: Stefan Hammarén | 20 augusti, 2009
Stefan Hammarén

Sceniska rum – Kyrkorummet som scen. Del 1

Artikelserien Sceniska rum undersöker de sceniska rummen i vår verklighet, vår icke-verklighet och allt däremellan. Serien försöker ge oss nya perspektiv på vad dessa sceniska rum är, vad de innebär ...

Av: Liv Kristin Holmberg | 10 februari, 2013
Reportage om scenkonst

Den avtrubbade framtiden är redan här

Förhållandet mellan fiktion och verklighet tycks mer och mer glida in i en gråzon av “transparens”. Jag menar inte i mitt eget huvud, även om det säkert stämmer där också ...

Av: Carl Abrahamsson | 26 augusti, 2011
Carl Abrahamsson

Bild: Melker Garay

De skapande våndorna



Ett tankefragment om skapandets våndor av Melker Garay. 
För när varje försök till konstnärlig förnyelse avvisas blir hon frustrerad, nedslagen... och för ett ögonblick blir resignationen något begärligt.

I Shakespeares sonett 76 kan vi från rad fem till åtta läsa:

Why write I still all one, ever the same,
And keep invention in an noted weed,
That every word doth almost tell my name,
Showing their birth, and where they did proceed?

På svenska:

Jag skriver jämt det samma, likadant,
bekläder nya grepp i gammal dress,
och låter dikten ta mitt namn i pant,
visa på mig, min skapelseprocess.

(Översättning: Eva Ström)

Vittnar dessa sonettrader om den seriöst skapande människans stränga självrannsakan och ängslan? Hennes rädsla för att inte längre ha förmågan att skapa något nytt, oron att inte kunna förlösa den kraft hon bär inom sig, och osäkerheten om värdet av det hon skapar.

Skapelseakten blir här likt ett sisyfosarbete. Ett smärtfyllt allvar. Och det är inte undra på att hon ibland – när tvivlet blir övermäktigt – hemsöks och frestas av den oerhörda tanken att ta av sig det förpliktande skapelseok hon bär på.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

För när varje försök till konstnärlig förnyelse avvisas blir hon frustrerad, nedslagen... och för ett ögonblick blir resignationen något begärligt.

Men vem är det som avvisar henne? Det är hon själv och ingen annan än hon själv, då hon vet att det är endast hennes eget skapande som kan mota bort den existentiella tomhet som ständigt hotar att rasa in i hennes liv; en tomhet som ödelägger allt hon skapat.

Men däri ligger också en paradox då ödeläggelsen blir en drivkraft i allt skapande. Och kanske är det just därför hon – som avvisade sig själv – återigen tar mod till sig... och fattar tag i den penna, i den pensel, i det partitur som tålmodigt väntar på henne.

Melker Garay

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

Var bärsärken en shaman?

  Myten om de gamla bärsärkarna kan än idag sägas vara högst levande. Forskarna har dock länge tvistat om vilka dessa elitkrigare egentligen var. Medan vissa menar att de bör ...

Av: Thomas Jonsson | Essäer om religionen | 08 mars, 2010

Aforismer om makten

1.    I förövarens värld ligger skulden alltid i grunden hos offret.2.    Alltså är förövaren i själva verket offret och offret den verkliga orsaken till det onda som skett. 3.    Den ...

Av: Oliver Parland | Utopiska geografier | 20 september, 2010

Baserat på ett sant rykte

Platsannons Ett väl sammansvetsat kollektiv söker en sammansvuren: Osjälvständighet, självupptagenhet, oduglighet och förmågan att vända kappan efter vinden värdesätts extra. Vi skiljer inte agnarna från vetet, ej heller rövslickeri från lojalitet och civilkurage ...

Av: Vladimir Oravsky | Gästkrönikör | 12 oktober, 2013

Gustav Mellberg - den förste utvandraren från Habo till Nordamerika 1843

För drygt tvåhundra år sedan föddes Gustav Mellberg eller Gustav Andersson, som han hette fram till den dag då han vid 14 års ålder började skolan vid Jönköpings Högre Lärdomsskola. Gustav ...

Av: Hans-Evert Renérius | Kulturreportage | 21 mars, 2014

Jag vandrar inte längre i Padjelanta. Jag går i cirklar i mitt eget…

Vi går i korridorer genom granskog. Luften smakar äventyr. Ida går framför mig. Ida som föddes på samma sjukhus som jag. Ida från min gymnasieklass. Vi vandrar på sommarleden genom ...

Av: Viktoria Silfverdal | Resereportage | 28 augusti, 2012

Rosa Luxemburgs martyrium

I förordet till antologin Röster om Rosa Luxemburg (1998) berättar Göran Greider om hur det gick till när Rosa Luxemburg mördades den 15 januari 1919. Fyra soldater kommer för att ...

Av: Mohamed Omar | Essäer om politiken | 07 januari, 2014

Ta mej – jag känner henne inte (eller varför man lämnar fb)

Alessia Niccolucci är en ung italiensk författarinna, med flera romaner, noveller och diktsamlingar bakom sig. Hon kan anses ha valt ”den kvinnliga kontinenten”, som Lacan hade kunnat säga, men varierar ...

Av: Alessia Niccolucci | Utopiska geografier | 24 september, 2012

En drömsk stund i Loulou d’Akis värld

Att betrakta verkligheten är ett återkommande tema i Loulou d'Akis arbete. Genom sina bilder låter hon betraktaren tolka och skapa sin egen sanning. Något som kan tyckas självklart för en ...

Av: Anna Mezey | Essäer om konst | 20 november, 2008

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.