Bandyspel med början i Habo - en personlig bandyhistoria

 Habo och bandy  En ung man som under tonårstid växte upp i Habo under femtiotalet kunde inte undvika att delta i ett fostrande bandyspel. Att leka med ”det röda nystanet” var ...

Av: Hans-Evert Renérius | 12 augusti, 2014
Essäer

Vuxen mot min vilja

En bieffekt av den underbara erfarenheten av att vara förälder är att man tvingas vara så förbaskat vuxen. Man måste lyssna till sin egen tjatröst: Klä på dig nu, borsta ...

Av: Marja Beckman | 26 februari, 2013
Gästkrönikör

Ernst Jüngers Glasbin

Ernst Jüngers Gläserne Bienen, eller The Glass Bees, som den heter i den engelska utgåva som jag själv har läst, är en på många sätt märklig bok, som hittills inte ...

Av: Tobias Harding | 13 december, 2011
Essäer om litteratur & böcker

Contemplando nello specchio di Dioniso av Fernando Mastropasqua

Parnassos toppar

"Tragedins födelse" från 1872 är för den breda allmänheten kanske mest känt för att ha populariserat de konstnärliga motsatsparen det dionysiska och det apolloniska. Nietzsche var ingalunda först ut ...

Av: Adam Johansson | 10 juli, 2015
Agora - filosofiska essäer

Bild: Melker Garay

De skapande våndorna



Ett tankefragment om skapandets våndor av Melker Garay. 
För när varje försök till konstnärlig förnyelse avvisas blir hon frustrerad, nedslagen... och för ett ögonblick blir resignationen något begärligt.

I Shakespeares sonett 76 kan vi från rad fem till åtta läsa:

Why write I still all one, ever the same,
And keep invention in an noted weed,
That every word doth almost tell my name,
Showing their birth, and where they did proceed?

På svenska:

Jag skriver jämt det samma, likadant,
bekläder nya grepp i gammal dress,
och låter dikten ta mitt namn i pant,
visa på mig, min skapelseprocess.

(Översättning: Eva Ström)

Vittnar dessa sonettrader om den seriöst skapande människans stränga självrannsakan och ängslan? Hennes rädsla för att inte längre ha förmågan att skapa något nytt, oron att inte kunna förlösa den kraft hon bär inom sig, och osäkerheten om värdet av det hon skapar.

Skapelseakten blir här likt ett sisyfosarbete. Ett smärtfyllt allvar. Och det är inte undra på att hon ibland – när tvivlet blir övermäktigt – hemsöks och frestas av den oerhörda tanken att ta av sig det förpliktande skapelseok hon bär på.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

För när varje försök till konstnärlig förnyelse avvisas blir hon frustrerad, nedslagen... och för ett ögonblick blir resignationen något begärligt.

Men vem är det som avvisar henne? Det är hon själv och ingen annan än hon själv, då hon vet att det är endast hennes eget skapande som kan mota bort den existentiella tomhet som ständigt hotar att rasa in i hennes liv; en tomhet som ödelägger allt hon skapat.

Men däri ligger också en paradox då ödeläggelsen blir en drivkraft i allt skapande. Och kanske är det just därför hon – som avvisade sig själv – återigen tar mod till sig... och fattar tag i den penna, i den pensel, i det partitur som tålmodigt väntar på henne.

Melker Garay

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

Kalle på Spången

För några dagar sedan under en promenad i byn vid havet på ön Korčula, cruisade en bil med svenska registreringsplåtar och nedvevade rutor förbi oss långsamt. Jag sa instinktivt ”hejsan ...

Av: Merima Dizdarevic | Gästkrönikör | 16 augusti, 2013

Rabbe Enckell: ”I flykten går tiden förbi”

Vem kan läsa sig till kunskap nog. Vilkens flit kan liknas vid en hand som kan genombläddra livets skog. Outtömlig ter sig gåtans bok och oändlig läsning återstår. / H. Martinson: Ur Boken i vårt ...

Av: Göran af Gröning | Litteraturens porträtt | 13 oktober, 2014

Paula Modersohn-Becker – det tyska avantgardets förstadam

TEMA KONST Mor med barn på bröstet, 1906.. Utanför Tyskland är Paula Modersohn-Becker ett relativt okänt namn, trots att hon kan räknas som en pionjär inom nordeuropeisk modernism. Denna vinter har ...

Av: Line Engen | Essäer om konst | 05 mars, 2008

Skulle Stålmannen vinna över Übermensch?

Rädslan som finns för en ondskefull Stålmannen påminner om rädslan för en hemsk version av Nietzsches Übermensch. Idén om en fascistisk ledare (General Zod i Superman-världen), "övermänniskan" med oändlig makt ...

Av: Mats Hansson | Essäer | 26 oktober, 2013

Ida Andersen. Foto: Privat

”Det handlar om att bryta sig ur en identitet ”

Ida Andersen är översättare, skribent med mera. Hennes essäer och intervjuer publiceras i flera tidningar och tidskrifter bland andra Tidningen Kulturen. Nu har Ida Andersen givit ut en roman: ...

Av: Guido Zeccola | Litteraturens porträtt | 30 augusti, 2016

Den svåra konsten att ha stund-fokus

Avlyssnat samtal på en buss i Stockholm en vanlig vardagseftermiddag: En flicka i 8-årsåldern sitter tillsammans med sin pappa.Hon pratar oavbrutet med pappan som hummar till svar samtidigt som han ...

Av: Marja Beckman | Gästkrönikör | 04 juni, 2009

Hans Kirk

Den kollektiva blickens mästare

Hans Kirk, född 1898 i Hadsund och död 1962 i Köpenhamn, var en av de första att introducera den kollektiva romanen inte bara i hemlandet Danmark men också i världslitteraturhistorien ...

Av: Tommy Gunnarsson | Essäer om litteratur & böcker | 27 februari, 2017

Rösten är ett väldigt personligt instrument

Rösten är ett väldigt personligt instrument Ylva Q. Arkvik har framför allt komponerat instrumentalmusik, alltifrån solostycken till orkester och opera, men även elektroakustiska verk och stycken för instrument och band. Hon ...

Av: Guido Zeccola | Musikens porträtt | 26 oktober, 2006

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.