Samuel Beckett, nobelpristagare 1969. En tillbakablick

Samuel Beckett fick nobelpriset år 1969 och har nått ut till en stor publik, framför allt när det gäller pjäsen I väntan på Godot, just nu aktuell på Stockholms Stadsteater ...

Av: Percival | 14 december, 2009
Essäer om litteratur & böcker

Veckan från Krisen

Det är kris i världsekonomin. Börserna faller, kreditbetyg sänks, räntan likaså. Den vanligast förekommande benämningen är ”skuldkris”, och det största problemet är ”underskott”. Precis som att det var något man upptäckte ...

Av: Gregor Flakierski | 14 augusti, 2011
Veckans titt i hyllan

Kanna & Potta

Som här varit skördlöst och ett enda löshårlöss en tid, i fruktan för kärnan, den senare förgripen, jag är full som en alika på saft jag inte druckit ännu, så ...

Av: Stefan Hammarén | 04 december, 2010
Stefan Hammarén

Internationell Filmfestival i Amsterdam

Amsterdam är en levande stad full av kreativitet och mångfald. Detta blir extra tydligt en vecka om året då International Documentary Film Festival Amsterdam (IDFA) hålls och staden fylls av ...

Av: Natalija Sako | 29 november, 2012
Kulturreportage

Jo Salmson foto  Cato Lein

Litteratur: Jo Salmson - Drakarnas öde: Draksången



Originell svensk fantasyvärld presenteras i Drakarnas öde


Jo Salmson
Drakarnas öde: Draksången
Bonnier Carlsen

 

Att läsa Jo Salmson är som att avnjuta en perfekt sammansmältning av Astrid Lindgren, Eragon, Avatar, Trollkarlens lärling och Visbys medeltidsvecka. Här är en fantasyvärld som man skulle vilja åka på semester till! Snälla drakar, komplexa skurkar och en alldeles oemotståndlig hjältinna är kronan på verket.

 




Vi befinner oss i den nordliga staden Hammar där folket genomlevt en lång vinter. Huvudpersonen, den 14-åriga Nea, ska testas för att se om hon håller måttet för att få en av de ytterst eftertraktade lärlingsplatserna som finns för att utbilda stjärntolkare.
Jo Salmson foto  Cato Lein

Jo Salmson foto Cato Lein

Har man en gång läst Jo Salmson och fastnat för hennes vackra drakar och idylliska fantasymiljöer så blir man absolut inte besviken på den nya serien Drakarnas öde. Jo Salmsons bästa verk hittills: magiskt vacker, komplex, mystisk, spännande och inte helt lätt att tolka.

Fantasyböcker idag är ofta av modellen "pang på rödbetan" - det lånas flitigt från skräckgenren och det råder oftast inget tvivel om vilka som är de goda och de onda, vilka som ska vinna och vilka som ska utrotas och blodet flyter friskt i strida floder.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Jo Salmson har i Drakarnas öde fått in välbehövlig komplexitet - och andrum - i den svenska fantasygenen.

Kommer Nea att få drömjobbet som stjärntolkare? Vilka kan hon lita på? Vem kan hon vända sig till när alla vänder sig mot henne?

Vi befinner oss i den nordliga staden Hammar där folket genomlevt en lång vinter. Huvudpersonen, den 14-åriga Nea, ska testas för att se om hon håller måttet för att få en av de ytterst eftertraktade lärlingsplatserna som finns för att utbilda stjärntolkare.

Genom stjärnstenarna kan stjärntolkarna se och varna för annalkande faror. Nea vet mycket väl om att hon har gåvan, som hon ärvt efter sin far, hon oroar sig bara för om hon ska befinnas vara tillräckligt bra för den mycket kräsne mäster Fenel.

Så här långt följer Drakarnas öde den vanliga mallen för mycken fantasy för unga konsumenter av idag. Jaha, vi har alltså en hjälte (eller hjältinna) som är den utvalde och denne kommer att få gå i lära hos en Merlin-aktig figur och lära sig att kontrollera och utforska sina förmågor, få kompisar och flickvän/pojkvän och strida mot mörkrets makter.

Men här händer något redan under fasen "få gå i lära hos en Merlin-aktig figur".

För när mäster Fenel får höra vad Nea sett i stjärnstenarna fördömer han henne och säger att hon och hennes gåva är en förbannelse. Hela staden vänder sig mot Nea och hon får fly för sitt liv. Historien omvärderas och skrivs om.

Under berättelsens gång inser Nea att hon måste omvärdera allt vad hon en gång trodde var sant. Vad hände egentligen en gång i det förslutna när Fenel enligt egen utsago ensam besegrade Häxmästaren?

Nea bestämmer sig för att ta sig till den andre stjärntolkaren, långt uppe i norr, högt uppe i bergen. plötsliga attacker kommer från klanernas rike i norr, attacker som inga stjärntolkare kan se eller förvarna om.

Det här är lättläst fantasy som rekommenderas för 9-12 års ålder, men även yngre, läsvana fantasyälskare kommer säkert att sluka Drakarnas öde.

Jo Salmson har tidigare skrivit fyra populära och lättlästa fantasyserier för 6-9-åringar och nu återkommer hon till Tam tiggarpojkens värld från Drakriddarserie.  Böckerna är något tjockare, mycket mer komplexa och minst lika bra som de tidigare. Jo Salmson har också ett helt eget sätt att beskriva miljöer på, vilket är mycket sympatiskt, och som inte lider av Tolkien/Harry Potter-komplex. De nordiska vidderna är som gjorda för en typ av fantasy där en ensam hjältinna kämpar inte bara mot elementen utan även mot ödet och historien.

Det här är lite som att sjunka ner i en snödriva efter en lång tur och njuta av en termos hemlagad varm choklad. Man har kontrasterna: idyllen, värmen, kylan, sötman, syrligheten och en hemlig magisk ingrediens i botten.

 

 

Belinda Graham

 

Ur arkivet

view_module reorder

Vilse i en paradox – om kreativitetens baksida

Jag är tonsättare. Just nu har jag en paralyserande och skoningslös skrivkramp. Kreativitet är en naturkraft, och som alla naturkrafter har den en inneboende potential att orsaka stor förödelse. Vad ...

Av: Oliver Bowers | Musikens porträtt | 06 november, 2012

Progressiv festivalhelg på Lava i Stockholm

En festival uppbyggd kring många viljor är kanske bästa sättet att förklara Ny musik för hållbar utveckling som ägde rum på Lava mellan den 14 och 15 november. Ett flertal ...

Av: Albin Boman | Kulturreportage | 02 december, 2009

Mjällare än älfvenben

Orden här uppe tillhör Viktor Rydberg, för våra unga läsare vill jag berätta att han inte är någon programledare från tevens barndom, utan en svensk författare som dog redan 1895 ...

Av: Bo Bjelvehammar | Essäer | 12 april, 2012

Kunskapsträdets skuldror och luckorna mellan 2

utförundersträcktutblotta ändomhel poet hållets den med massan som i ett rikt valt Thoughlandsskogbeväxt tätheters firade ihopdragsvisade dagsmälta utända tilltroll, ting kommet ungefär dem emot mittradikal provbitsvald tag stubbe flatyta träåödlaårsmästerverksringar ...

Av: Stefan Hammarén | Stefan Hammarén | 15 oktober, 2012

Det finns utvägar (bara man inte ställer sig i mitten)

Jag gjorde ett besök eller rättare sagt skulle man kunna säga en inläggning på en psykiatrisk klinik nu i julhelgen. Jag mådde inte vidare bra, då jag inte längre kände ...

Av: Jonas Lindman | Gästkrönikör | 30 december, 2014

Sofia Karlsson. Slutprojekt 2

   

Av: Sofia Karlsson | Kulturen strippar | 09 juni, 2012

En resa till dagens ände. Om Denise Mina

Himlen ligger som ett lock över staden. Det är grått och kallt, vinden viner vasst och snålt genom gatorna och ett isande regn tycks falla vareviga dag. Här härskar nöden ...

Av: Crister Enander | Litteraturens porträtt | 02 augusti, 2010

I malströmmen, intervju med Stefan Foconi

Stefan Foconi är född 1955 i Uppsala men är bosatt i Stockholm. Han började ganska sent som författare men sedan debutten med boken ”Lergök” 1991 har han givit ut ett ...

Av: Guido Zeccola | Litteraturens porträtt | 27 juli, 2012

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts