Ljuden i en indisk palmlund

Ljuden i en indisk palmlund Folke Rabe reser i södra Indien och fascineras av de tre största religionernas ljudbilder.

Av: Folke Rabe | 04 september, 2006
Allmänna reportage

Seamus Heaney, 2009. Foto: Sabahrat

En dikt för Irland

Litteraturen har en stark ställning på Irland. Inkomster från konstnärliga verk är fortfarande skattebefriade, och författare tycks minst lika uppskattade som sportstjärnor. I ett av Dublins största varuhus finns – ...

Av: Ivo Holmqvist | 18 maj, 2015
Litteraturens porträtt

Ännu en hundraåring: Budd Schulberg

Det är inne just nu att påminna om hundraårsdagar. För några dagar sedan uppmärksammade man tjecken Bohumil Hrabal med en understreckare i Svenska Dagbladet (han är mycket rolig – festligast ...

Av: Ivo Holmqvist | 04 april, 2014
Övriga porträtt

Att löpa för nåd. En intervju med Mauro Covacich

Mauro Covacich är en italiensk författare född i Trieste som sedan många år tillbaka är bosatt i Rom. Mauro Covacich har givit ut många böcker lovprisade av både läsare och ...

Av: Guido Zeccola | 06 maj, 2013
Litteraturens porträtt

Litteratur: Julian Gough - Björn & Kanin - Kanins dåliga vanor



En enastående barnboksdebut med mycket spänning och humor och en gnutta bajs

 

Julian Gough
Björn & Kanin - Kanins dåliga vanor
Illustrationer: Jim Field Översättning: Erika Schollin
Känguru

Nallebjörnar, kaniner och snögubbar hör till barnens favoriter. Liksom kul skämt om bajs. Här får man ALLT  i en och samma mästerliga moderna saga! Se till att läggdags kommer tidigt innan ni börjar läsa, för man kommer att skratta länge tillsammans med Björn och Kanin!




Det här är en charmig, fartfylld och mycket humoristisk berättelse om vänskap, gravitation och kaninbajs!

 

De roligaste omaka vännerna 

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Sällan har väl en barnboksdebut varit så helgjuten som Björn & Kanin - Kanins dåliga vanor! Men så har också Julian Gough genom sin karriär skrivit massor i alla möjliga olika genrer, utom just i barnboksgenren.

Det har funnits många omaka vänner genom barnbokshistorien - Björn och Kanin är ett av de absolut roligaste omaka vänskapsparen! Det här är historien om hur de två träffades och blev vänner. Trots att Björn borde sova hela vintern. Trots att Kanin från början är ganska självisk.

Björn och Kanin lär sig att allt är roligare när man är två. Livet blir både godare och säkrare! Allt börjar med att Björn vaknar upp ur sitt ide och konstaterar att våren inte är här. Världen är fortfarande full av snö. Men om hon inte kan sova, kan hon ju åtminstone bygga en snögubbe. Något som hon alltid har velat göra! Björn är positivt inställd till det mesta och det blir en underbar, solig dag. 

Tyngdlagen kan vara bra att ha

Kanin är däremot övertygad att världens undergång är nära eftersom solen har slocknat (det visar sig bara vara en snöboll som skymmer solen) och Kanin är på alla sätt och vis Björns motsats. Kanin är också något av en besserwisser. Det är mycket möjligt att han är avlägset släkt med Kanin i Nalle Puh böckerna, han som jämt vill hålla långa föredrag om allt möjligt och som gärna använder långa ord.

Kanin i den här boken gillar också att göra sig viktig och att använda långa ord. Som tyngdlagen. Kanin förklarar tyngdlagen länge och väl för Björn, innan han förstör hennes snöboll, för att demonstrera tyngdlagen. 

Självutnämnd expert håller föredrag om kaninbajs

Kanin förklarar lika grundligt kaninernas matsmältningssystem (helt korrekt) och varför kaniner äter sitt eget bajs. (Vad han säger är helt sant - det där är något kaniner har gemensamt med andra gnagare, för att utvinna maximalt med energi ur sin vegetariska diet - något som barn gillar att lära sig och som de skrattar mycket åt!). Om Björn är intresserad? Hon slutar i alla fall att vara hungrig. Allt prat om att äta bajs gör att hon tappar aptiten!

Kanin är hela tiden den självutnämnde experten. Kanin har visserligen aldrig gjort en snögubbe tidigare, men han vill verklien göra en nu - bara för att visa Björn att han kan göra en som är större och bättre. Men det går inte så bra, Kanins snögubbe blockerar ingången till kaninhålet och så kommer en hungrig varg förbi, med fler vassa tänder en den i Rödluvan. Och Varg har siktet inställt på att äta Kanin ...

Vegetarisk mat håller sig på sin plats

Det är Björn som kommer på hur Varg ska stoppas - inte genom några långa ord, utan genom handling - och Björn är bra mycket smartare än hon tror! Tyngdlagen är inte att leka med. Det har Kanin förklarat. Men tyngdlagen kan vara bra att ha ibland, speciellt när man vill stoppa en hungrig varg med en lavin.

Vore det inte trevligt att äta grönsaker istället, de springer i alla fall inte iväg?! Varg funderar en stund allvarligt på att bli vegetarian - tills han smakar sin första morot!

Det här är en charmig, fartfylld och mycket humoristisk berättelse om vänskap, gravitation och kaninbajs!

Ett lackmustest på en bra barnbok: den ska fungera som högläsningsbok. Och det  här är den roligaste boken på mycket, mycket länge! Det är så lätt att göra rösterna till Björn, Kanin och Varg och mjölka komiken på ännu fler poänger! 

Omöjligt att inte skratta högt

Boken är rekommenderad till 6-9 års åldern, men jag utmanar vem som helst att läsa den här boken och INTE skratta högt! Det är stört omöjligt! (Klarar du av den utmaningen måste du vara på surare humör än Kanin i början av boken). Jag började skratta högt redan under förordet! Julian Gough tackar nämligen sin dotter Sophie, som hjälpt till med historien och påpekar att hon grät under uppläsningen av en rolig scen - eftersom hennes favoritreplik var struken! Tack och lov kom den repliken tillbaka i handlingen igen och är med i boken (ja, det är en mycket rolig scen!).

6-9 års åldern är en svår ålder att hitta bra böcker för, därför är man extra glad när man lyckas lägga vantarna på något med extra hög kvalitet och med mycket humor! Barnen vill inte har något som är för "barnsligt" eller för "sött", saker som tar slut för fort får också underkänt, men man kan inte komma med tjocka textmassor som inte har något slut i sikte, och som inte har några roliga eller spännande bilder.

Aldrig tillrättalagt, alltid fartfyllt

Björn & Kanin passar perfekt in mellan de gulliga bilderböckerna och slukarålderns textmassor. Här finns lagom mycket text, och det blir aldrig för tillrättalagt, för sött eller för barnsligt. Dessutom finns här bilder på varje sida, utan att vara en bilderbok!

De smakfulla och mycket humoristiska illustrationerna går i grått, vitt och blått. De är snygga, roliga och varma, trots de kalla färgerna, och växlar på ett kul sätt mellan skojiga detaljer och storslagna landskapsbilder. Illustratören Jim Field har illustrerat en mängd olika projekt och har belönats med Roald Dahl Funny Prize.

Björn och Kanin är en underbar ny bekantskap och jag kan knappt vänta tills jag får läsa om dem igen!

 

Belinda Graham

 

Ur arkivet

view_module reorder

Upplevelseteater bortom handikappet

I en industrilokal i Stockholm skapar Mosaikteatern ett nytt kulturcentrum för personer med intellektuella funktionsnedsättningar. Hit flyttade man i februari i år och även om större delen av de 1200 ...

Av: Marcus Ridung | Scenkonstens porträtt | 08 mars, 2012

William Wordsworth Franska revolutionen som den i början tedde sig för anhängarna

Den romantiske poeten William Wordsworth (1770-1850) är mest känd för poesi med naturen som föremål och med meditativ grundstämning. På senare år var han konservativ, och utnämndes 1843 till Poet ...

Av: William Wordsworth | Utopiska geografier | 22 juli, 2013

Titta det snöar i Mumindalen!

Muminfamiljen är varken människor eller djur. Dock sover de vintersömn. I berättelsen "Granen" blir de emellertid störda av en hemul som krafsar bort snön från taket på deras hus. (Kan ...

Av: Birgitta Milits | Gästkrönikör | 28 december, 2009

Sguardi. Foto: Hebriana Alainentalo

Borgerlig filosofi

Før i tiden var filosofen både svært fryktet og den som ble mest forfulgt av alle som ble forfulgt. Hvorfor var det slik? En inngangsport til å forstå spørsmålet er ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 09 mars, 2015

Kulturradikalen Anna Charlotte Leffler

1873 uppfördes på Dramaten i Stockholm pjäsen ”Skådespelerskan”, som väckte ett stort gensvar hos publiken. Den var skriven av en ung debutant som ville vara anonym. Det utmanande med den ...

Av: Eva-Karin Josefson | Litteraturens porträtt | 10 maj, 2014

Slaveriets omfattning och betydelse under Antiken

Ett slavsanhälle utmärks av att det domineras av slavproduktion. Detta betyder slavarna som inte äger sina produktionsmedel och heller inte sina redskap står för större delen av produktionen. Det finns ...

Av: Martin Oskarsson | Essäer om samhället | 19 december, 2017

Peter Englund. Foto: Wikipedia

Litteraturkrönika i mars

Efter de mastodontiska dagboksvolymerna häromåret med djungeltäta textmassor återkommer Lars Norén med en hårt komprimerad lyrik à la 70-talets dagboksdikter; den nya volymen Fragment (Bonniers) påminner om vilken betydande poet ...

Av: Björn Gustavsson | Björn Gustavsson | 26 mars, 2015

”En mans karaktär är hans öde”

Trots att jag dragit in salt och bröd på bordet med min penna i snart trettio år – nja, penna och penna, snarare med skrivmaskin som sedan byttes ut mot ...

Av: Crister Enander | Crister Enander | 01 december, 2011

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.