Ljuden i en indisk palmlund

Ljuden i en indisk palmlund Folke Rabe reser i södra Indien och fascineras av de tre största religionernas ljudbilder.

Av: Folke Rabe | 04 september, 2006
Allmänna reportage

Seamus Heaney, 2009. Foto: Sabahrat

En dikt för Irland

Litteraturen har en stark ställning på Irland. Inkomster från konstnärliga verk är fortfarande skattebefriade, och författare tycks minst lika uppskattade som sportstjärnor. I ett av Dublins största varuhus finns – ...

Av: Ivo Holmqvist | 18 maj, 2015
Litteraturens porträtt

Ännu en hundraåring: Budd Schulberg

Det är inne just nu att påminna om hundraårsdagar. För några dagar sedan uppmärksammade man tjecken Bohumil Hrabal med en understreckare i Svenska Dagbladet (han är mycket rolig – festligast ...

Av: Ivo Holmqvist | 04 april, 2014
Övriga porträtt

Att löpa för nåd. En intervju med Mauro Covacich

Mauro Covacich är en italiensk författare född i Trieste som sedan många år tillbaka är bosatt i Rom. Mauro Covacich har givit ut många böcker lovprisade av både läsare och ...

Av: Guido Zeccola | 06 maj, 2013
Litteraturens porträtt

Clemens Altgård Foto  Adrian Altgård

Litteratur:Clemens Altgård - Grå dub- diktsamling



Denna diktbok våldför sig. Tar rygg. Applicerar. Gör otrygg.

Clemens Altgård

Grå dub- diktsamling

Smockadoll förlag

 

Inledningsvis börjar ett motstånd, ett stort apokalyptiskt subjektnej! Nutidens död. Nutidens murar. Där avstannar medvetandeslingorna i ren hängiven vilsenhet inför detta anslag av lyriskt djup och verbal mångfascination om en vattenburen, muromgärdad samtid till nutid.




Detta i ärende av tidsmarkeringar, apostrofering och annat definierbart utanförståendegods i komprimerings- alternativt -dechiffrerings-alternativt- sorteringshänseende och annat kontextuellt påverkandeinslag som där-pekande och sådär-karakteriserande sidogods att så på den tänkta upplevelseåkern bemyndigat av en viss initierad läsning vilken för den intresserade förpliktar i kunskaps- och eller lexikalt hänseende, men också och mest detta att det är en mycket djuptagen bitvis svalghisnande associeringsdekokt av möjligheter i de uppställda tolkningsvagnarna på denna dub till den assiciationsrika gentilt erbjudna intellektuella bangården
Clemens Altgård Foto  Adrian Altgård

Clemens Altgård Foto Adrian Altgård

Från två håll kan man ta sig in vad det verkar. Nutid-dåtid, två sidor om murarna, två sidor av saken, i divergerande tankespillror. I de olika elementen, vatten, eld, tankevidgande och tankeflykt, från de motsatta sidorna av saken tillvägagångssätten referensramarna.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ingen nåd. Ingen vila. Nuet i belysning. De döda, de döende, de som dödats, tiden som stannar i sin egen intighet, nutiden som bär människors öden över haven, gränder, vakter, murar som skiljer liv och död, floder, vatten, eld. Allt i detta nu. Det är starkt, det är stärkande! Det är starka intellektuella tankescener. Det är verkligen verkligheten!

”I cirklar går vi, går i cirklar

genom natten, genom dagen

stannar upp.

Vi vill att våldet stannar upp,

ser oss själva i en spegel

stannar upp 

 

men det varar inte en minut.

Stammar stammar stam stam stammar...

Genom hela skådespelet.

Och i skådespelet: skådespelet” 

 

De två tänkta. Den tidsmärkta associations- och referensingången och den förutsättningslöst verbala basingången.  

Att denna diktsamling är tveeggad, tvåvägad,tvångsdelad på än den ena och än den andra sidan mureriet Att i medvetandet om detta, se tänkbara vägar förbi murar, taggtråd, motstånd, nedgång, tankegång, med det dubbelspelande minnet i arsenalen ta sig någorlunda uppmärksamt rakt fram i denna divergerande dub av allusioners länkmassa, att försiktigt slira mellan disparata referenser, skenbart splittrad av intryckens flipperkulor, helt enkelt sätta sig på baken i beslutsam tanke rakt ned i den nakna texten...detta i konkret tinglig bemärkelse, se sakskälen, och därpå det associativa, innan de underliggande texterna (under undertexterna) och den överliggande symboliken (som i övertydligheter eller skrivapånäsandeklarationer) ger sin absoluta verkan, detta i förnöjsam bedragelse och betydelsefylld förmörkelse smått bestulen på den inledande tillförsikt man steg in i detta med i en initialt bärande kittlande naiv outgrundligt bedräglig lusttanke med tvenne ingångar:

 

”In girum imus nocte ecce et consumimur igni

Det är just så det börjar:

Brinner för de döda.

Information kan lågan inte ge.

Den slukar den.

till slut. Och det blir åter tyst.”

 

Vad har vi då i detta? Folkslakt, folkflykt, nutida rörelser över gränser, ett annalkande från två håll, se saker från de bägge sidorna, kampen för livet börjar med döden. Hela bygget skakar.

 

Eller vad?

Hängivelse till vad som ses...sägs...

...och i detta fall undvika att falla i verbala fällor som slår igen i sina medvetet tvådisparata utgjutelser.

Poeten ifråga är en bedräglig ordstrykare, en djuplodande tanke(för)virrare, en finurlig textmixare i betydelsen vad du ser är inte vad du får VDSÄIVDF.

Clemens Altgård är en befaren, hängivet tankedriven, tungt mångfacetterad poet som i sin bakgrund i Malmöligan äger intrikata meriter och framgångar i ägandet av ett mäkta digert och konstnärligt djuplodande mentalt upplyftande anslag i generna med tungt poetiskt syndafallsregister i bagaget.

Inte minst just därför, i det subtila medlemskapet av Malmöligan, har det burits fram delikata lyrikärenden genom åren av Altgårds illusoriska verkshand.

När nu närheten pockar framför Grå dub- diktsamlings poetiska brandvägg vars gråmelerade yta skyldrar värn klädd i detta tunna ordhäftes silverinfattade invit, ger redan ingången en djup avsats av lockelse att hoppa rakt ut i det ordgivande tankekomplicerade.

Det är vad texten vet initialt och i sin läsattraktion kan beses med en viss tydlighet i hur det förekommer sig i sina sakskäl anförda i sina åkallade referenser som äger den sprängda vidhetens rymliga tidsprägel. Det är nutid, ja. Men det är också annan tid. Det är den filuriska tanken den att man antingen skulle ha levt under viss del av tid under vissa datum av dess era(den anmälda kontextens ärende) och att sådan upplevd allehanda ska ha satt sig cerebralt inpräglandes i minnesbärandet av det som var då, så som det görs när det utgörs av sådant medhavt i tiden.

Till exempel Velvet Undergroundestetik samt något Lou Reed-ting i vad här säger sig vara sådant som präglar som det sades. Vilket smalnar av synfältet naturligtvis men är i linje med poetens medvetna val som till ex:

”Lugnet ligger nära.

Där går hobbymusiker. Stegrande par.

Ett ansikte dränkt i förtida Yule-tårar.

Tänk dig ett Velvet- album med

tonsatta Ekelöf-dikter

fast utan Lou Reed.

Ett slags 65-plusfantasi

(wine me, dine me, 69 me.)

'When I´m 64' ”

likaledes...

...Eller att man går rakt in i orddjungeln naken

utan förutfattade...

 

Och åter det magiska:”In girum imus nocte ecce et consumimur igni”

En tvåvägars.

Vilket vill säga att förtydliganden anges i textens fotnot.

Men så kan sägas att det kanske ändå var Vergilius som upphov kanske eller om en palindrom lösning eller ett musikstycke eller en film. Det är associativitetens grundelement som här gestaltar sig, det latinska i citerad form som rebus.

 

Denna dub anslår flera tonfall, inledningsvis kan man säga att det börjar med ett motstånd, ett NEJET, ett stort apokalyptisk subjektnej! Där avstannar medvetandet omedelbart för läsaren i generat nerdragna verbalabrallor iförd endast tankekallingarna med löst hängande greppsugna analyshandflator vilande obeslutsamma mot eftertänksamt gubbmagra knäskålar lätt skramlande.

Jag aptitretas i dessa tanketentakler, tar in gubbjäveln som går över det gulsebrarandiga strecken havande med DÖDEN!

Han bär sin ålder gubbjäveln, trafiken skapar död, övergångsstället den sebrarandiga dödsfällan, eller den sebrarandiga helvetesbron av tankegummiband till tankarnas hängtaskar vilka ger ingen vila, jag går rakt ut och tappar ned mig handlöst i analysmörkret.

Den är finurligt utlagd för att lönnmörda tetiga gubbjävlar och analysjesusar:

”STORA NEJET: Den gamle mannen.

Skalligt russinhufvud. (Säker 80+)

Går över zebrastrecken.

Bilar, tvärnitar, tutar.

Han går mot rött!

Med silverfärg målat

på mc-jackan han bär

står ordet: DÖD”

Elegant anslag med mördartanken den refflade vägen. Mannen som går över det vad vi kan kalla denna sebrarandiga lokala stegskala. Döden på bröstet indelad i gatans stegrande farostreck. Jag ska inte hyckla jag är utsåld på denna tryfferade spänning initialt. Jag åskådligletar i mina tanketentakler och tar in gubbjäveln så gott som det går i den sebrarandiga dansen med DÖDEN!

Det är tid och vatten, vattentid och tidvatten, allt i ett i denna rinnande rörliga flyktiga tid. Det är vaktande sedligt omstyrande flykt över vatten och vakt:

”DÖDVATTEN. Som att parkera

mellan yttre verklighet

och helt interna frågor,

ett slags suspension

där kraften tappas upp”

 

Så genialt påkallat sidosägande ändå!

Och sedan nedan alla dessa nutidsbevakande självspeglingar

inför det nakna samvetet:

 

”Så följer som alltid en morgon

tanken nu tom, taken så vita.

I spegeln ögon: de ser dig.

Blickar tillbaka:

tiden som driver, tid som sväller”

 

Det är så tanken har det i dess mest utvecklade finalscenario i nutiden:

 

In girum imus nocte ecce et consumimur igni

Det är just så det börjar:

Brinner för de döda.

Informationen kan lågan inte ge.

Den slukar den.

Iill slut. Och det blir åter tyst.”

 

Detta i ärende av tidsmarkeringar, apostrofering och annat definierbart utanförståendegods i komprimerings- alternativt -dechiffrerings-alternativt- sorteringshänseende och annat kontextuellt påverkandeinslag som där-pekande och sådär-karakteriserande sidogods att så på den tänkta upplevelseåkern bemyndigat av en viss initierad läsning vilken för den intresserade förpliktar i kunskaps- och eller lexikalt hänseende, men också och mest detta att det är en mycket djuptagen bitvis svalghisnande associeringsdekokt av möjligheter i de uppställda tolkningsvagnarna på denna dub till den assiciationsrika gentilt erbjudna intellektuella bangården.

Det är med andra ord en mångfacetterat associationsrik diktsamling hanterande vår komplicerade nutid. Mycket läsvärd!

En djuplodande källa av tankemärg som topprider läsaren över verbal stock och mental sten, alltid lurande runt hörnet med nya överfallsvinklingar och meriterat beschäftiga ord-kommanden. Det är svarta djup och hög medvetenhet insprängt om den oroliga nutiden. Det är mycket behållningstätt och ytterligt läsvärt i kvarstannande verkan.

Clemens Altgård f 1959 följer upp sin rosade återkomst till lyriken, Odöd, med denna härtagade Grå-dub diktsamling fylld av nutidsapostroferingar.

 

 

 

Benny Holmberg

 

Ur arkivet

view_module reorder

Upplevelseteater bortom handikappet

I en industrilokal i Stockholm skapar Mosaikteatern ett nytt kulturcentrum för personer med intellektuella funktionsnedsättningar. Hit flyttade man i februari i år och även om större delen av de 1200 ...

Av: Marcus Ridung | Scenkonstens porträtt | 08 mars, 2012

William Wordsworth Franska revolutionen som den i början tedde sig för anhängarna

Den romantiske poeten William Wordsworth (1770-1850) är mest känd för poesi med naturen som föremål och med meditativ grundstämning. På senare år var han konservativ, och utnämndes 1843 till Poet ...

Av: William Wordsworth | Utopiska geografier | 22 juli, 2013

Titta det snöar i Mumindalen!

Muminfamiljen är varken människor eller djur. Dock sover de vintersömn. I berättelsen "Granen" blir de emellertid störda av en hemul som krafsar bort snön från taket på deras hus. (Kan ...

Av: Birgitta Milits | Gästkrönikör | 28 december, 2009

Sguardi. Foto: Hebriana Alainentalo

Borgerlig filosofi

Før i tiden var filosofen både svært fryktet og den som ble mest forfulgt av alle som ble forfulgt. Hvorfor var det slik? En inngangsport til å forstå spørsmålet er ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 09 mars, 2015

Kulturradikalen Anna Charlotte Leffler

1873 uppfördes på Dramaten i Stockholm pjäsen ”Skådespelerskan”, som väckte ett stort gensvar hos publiken. Den var skriven av en ung debutant som ville vara anonym. Det utmanande med den ...

Av: Eva-Karin Josefson | Litteraturens porträtt | 10 maj, 2014

Slaveriets omfattning och betydelse under Antiken

Ett slavsanhälle utmärks av att det domineras av slavproduktion. Detta betyder slavarna som inte äger sina produktionsmedel och heller inte sina redskap står för större delen av produktionen. Det finns ...

Av: Martin Oskarsson | Essäer om samhället | 19 december, 2017

Peter Englund. Foto: Wikipedia

Litteraturkrönika i mars

Efter de mastodontiska dagboksvolymerna häromåret med djungeltäta textmassor återkommer Lars Norén med en hårt komprimerad lyrik à la 70-talets dagboksdikter; den nya volymen Fragment (Bonniers) påminner om vilken betydande poet ...

Av: Björn Gustavsson | Björn Gustavsson | 26 mars, 2015

”En mans karaktär är hans öde”

Trots att jag dragit in salt och bröd på bordet med min penna i snart trettio år – nja, penna och penna, snarare med skrivmaskin som sedan byttes ut mot ...

Av: Crister Enander | Crister Enander | 01 december, 2011

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.