En ny novell av Mats Waltrè

En novell av Mats Waltré ur en opublicerad novellsamling "Stockholm noir"

Av: Mats Waltrè | 08 november, 2017
Utopiska geografier

Niklas Aurgrunn Ögonblick av skräckslagen nåd

Niklas Aurgrunn (tidigare Erixon), född 1962, debuterade i Grupp 84 (W&W) och har vid sidan av otaliga helt misslyckade projekt, en handfull romaner och barnböcker på eget förlag och nåt ...

Av: Niklas Aurgrunn | 10 juni, 2013
Utopiska geografier

Problemet med Grekland eller Greklands problem

Visst är Grekland korrupt och ineffektivt. Det låter hemskt svepande att säga så men det är sant. De 320 miljarder dollar som landet fått i stöd från EU de senaste ...

Av: Pierre Gilly | 12 maj, 2010
Essäer om samhället

Hegel, Chesterton eller surrealismens oneirism

Vortex. Bild: Guido Zeccola Kunde G.K. Chesterton (1874-1936) sin Friedrich Hegel? Hur skulle han annars ha kunnat strukturera en roman på basis av en vanlig, men som det påstås av ...

Av: Bertil Falk | 10 december, 2008
Essäer om litteratur & böcker

Hans Keilson. Foto Förlaget

Litteratur: Hans Keilson - Komedi i moll och Vedersakarens död



Två tidlösa berättelser om förföljese av Hans Keilson

Hans Keilson
Komedi i moll
Översättare:Henrik B. Nilsson

Vedersakarens död
Översättare: Katarina Karlsson
Nilsson Förlag

 

År 1933, samma år som Hitler kom till makten i Tyskland, debuterade den tjugofyraårige läkarstudenten, gymnastikläraren och musikern, Hans Keilson, med den självbiografiska romanen ”Livet går vidare”. Keilson blev den siste författaren av judisk börd som gavs ut på Fischer Verlag och ett år senare brändes hans bok på bål av nazisterna.

 




Båda romanerna påbörjades under Hans Keilsons tid som gömd i Holland under krigsåren. Han påbörjade manuskripten, men grävde, för att skydda sig själv, ner dem i trädgården till det hus där han gömdes undan av ett ungt nederländskt par.
Hans Keilson. Foto Förlaget

Hans Keilson. Foto Förlaget

På senare år brukade Keilson ofta skämta om att hans debutroman kom ut just i tid för att bli förbjuden. Som tur är finns hans romaner nu tillgängliga för en internationell läsekrets och efter återupptäckten 2007 har han hyllats som ett geni av en nästan enig kritikerkår. 2010 nominerades han till National Book Critcs Circle Award för bästa roman utgiven i USA. Han hade då fyllt hundra år men var vid full vigör och han skrattade gott åt de kritikerröster som geniförklarade honom. Han var ju, ansåg han själv, först och främst psykiater och inte en riktig författare

Hans Keilson, som blev hundraett år gammal, föddes 1909 i Bad Freiwalde i Tyskland och avled 2011 i Nederländska Hilversum. För att undkomma nazisterna hade han flytt tillsammans med sin första fru, Gertrude, 1936 och när Andra Världskriget bröt ut höll han sig gömd hos ett par ute på den holländska landsbygden. Gertrude, som inte var judinna, höll sig kvar på utsidan där hon födde deras dotter, Barbara. Under sin tid som gömd gick Keilson med i motståndsrörelsen och han skickades ibland ut för att hjälpa svårt traumatiserade judiska barn som förlorat sina föräldrar i förintelsen. Detta lade grunden för Keilsons senare karriär som psykiater och psykoanalytiker med traumatiserade barn som specialområde, ett arbete som han lade ner hela sin själ i. Han skrev också ett standardverk inom området, ”Sequentielle Traumatserung bei Kindern”, som han själv var mycket stolt över.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

De två romaner som gjorde så starkt intryck på både kritiker och läsare, ”Komedi i Moll” och ”Vedersakarens död” hade kanske aldrig utgivits på nytt om det inte hade varit för den amerikanske översättaren Damion Searles. För tio år sedan befann Searles sig i Österrike, där han rotade igenom en låda med utrangerade böcker utanför ett Antikvariat i Klagenfurt. Av en slump fick han tag i ett gammalt exemplar av ”Komödie in Moll” och insåg direkt att boken var en bortglömde liten pärla. Searles, som även insåg att den uråldrige författaren fortfarande levde, bestämde sig snabbt för att översätta boken till engelska och efter en tid av förhandlingar gick New York-förlaget Farrar, Strauss och Giroux med på att ge ut den lilla kortromanen tillsammans med Keilsons numera mest kända verk ”Vedersakarens död”. Resten är historia och Keilson utnämndes av en entusiastisk kritiker i The Guardian till kanske ”den främste författare du aldrig har hört talas om”. Något som naturligtvis också roade Keison själv.

Båda romanerna påbörjades under Hans Keilsons tid som gömd i Holland under krigsåren. Han påbörjade manuskripten, men grävde, för att skydda sig själv, ner dem i trädgården till det hus där han gömdes undan av ett ungt nederländskt par. Efter kriget grävde han upp dem igen och sammanställde sina berättelser. ”Komedi i Moll” gavs ut i Nederländerna 1947, men i Tyskland fick utgivningen vänta till 1988 på grund av författarens misstänkta kommunistiska sympatier. Vedersakarens död gavs inte ut förrän 1959 och översattes 1962 till engelska. Under åren kom den dock att glömmas bort, bara för att återuppstå 2007 tillsammans med ”Komedi i Moll”, ett stort lyft både för Hans Keilson och den litterära världen.

”Komedi i Moll” är i det stora hela baserad på Keilsons egna erfarenheter som gömd i Holland under kriget. Romanen är kort, tonläget är lågmält och författaren skriver utan större åthävor om ett ungt par som gömmer en judisk flykting i sitt sovrum. Berättelsen utgår från parets perspektiv och den känsla av påtvingad intimitet som infinner sig i deras vardag. De vill sin inneboende väl, men monotonin och skräcken för upptäckt sliter och när flyktingen helt plötsligt dör av naturliga skäl infinner sig ett helt nytt dilemma som får historien att utveckla sig till en bladvändare som kan sluta hur som helst. Keilsons återhållsamma berättarstil bidrar till att öka spänningen och förmedla den klaustrofobiska stämningen i huset, man inser med plågsam tydlighet hur situationen ser ut för människor som tvingas gå under jorden och för dem som av ren medmänsklighet väljer att hjälpa dem.

”Vedersakarens död” är en mer komplicerad roman både när det gäller innehåll och berättarteknik. Keilson har valt att berätta sin historia genom något som känns som en hybrid mellan psykoanalytisk essä och självbiografisk berättelse. Historien har en ram och innanför den uttrycker Keilson sina tankar om förföljare och offer och bådas starka bindning till varandra. Han återberättar också minnen från författarjagets barndom och ungdom och beskriver hur han upptäckte att han hade en fiende som var ute efter att förgöra honom. Fienden nämns aldrig vid namn, men det är tydligt av det historiska förloppet i berättelsen att Keilson skriver om Hitler och den uppblossande, förgörande antisemitism som tog över Tyskland efter hans tillträde. Inte heller nämner Keilson att hans fiende hatar honom, och i sin tur ser på honom som en fiende, på grund av att han är av judisk börd. Utelämnandet av namn och etnisk tillhörighet gör att romanen även kan tillämpas på den verklighet vi lever i idag och hela konceptet framträder mycket, mycket tydligt. Keilsons berättarstil är även här lugn, klar och tillbakalutad och den ganska komplicerade tankegång som han utvecklar runt temat förföljare och offer, blir inte alltför svår att följa.

Romanen kan kräva ett par omläsningar, men det är den väl värd, mycket på grund av de utomordentligt skickligt skildrade återblickarna in i barndomen och ungdomen. Det här är inte en bok jag personligen nöjer sig med att läsa bara en gång, snarare ser jag på den som en följeslagare som jag gärna tar ut ur bokhyllan då och då för omläsning. I mitt fall hade recensenten i The Guardian rätt: Hans Keilson är den främste författare jag aldrig har hört talas om.

 

Elisabeth Brännström

 

Ur arkivet

view_module reorder

Veckan från hyllan Vecka 3-2012

USA lämnar Irak. Frågan är förstås vad de hade där at göra. Svaret får sökas i en annan invasion, och i hur folkhumorn hanterade den. 1968 ställdes frågan vad sovjetiska ...

Av: Gregor Flakierski | Veckans titt i hyllan | 14 januari, 2012

Nattvandrare, magiker och deras anhang... (Heracleitus)

På Slingan, stigen mellan berg och hav, söker jag svar på mina frågor. Jag letar bland musselskal, i kaprifolsnåren eller bland de hemlighetsfulla tecken som ristats i de gamla bänkarna ...

Av: Kerstin Svea Dahlén | Agora - filosofiska essäer | 01 september, 2014

Bed och arbeta. Om religion, diskriminering och mänskliga rättigheter

”Bed och arbeta” av Professor emeritus vid Lunds universitet Reinhold Fahlbeck är en mycket välskriven bok om svåra och brännande frågor (Liber förlag). Fahlbeck är föredömligt klartänkt och ett helt livs ...

Av: Leif V Erixell | Essäer | 27 juni, 2014

Några dikter av Andreas Nyquist

NOSTALGHIA   vi har lovat varandra en sommar utan klockor   du ror mig över skogssjön genom Tarkovskij's dimma med långa tagningar samtalet klipps bort efter hand  

Av: Andreas Nyquist | Utopiska geografier | 19 april, 2010

Stefan Whilde. Foto: Jane Hansson

Det ska vara gott att leva, annars kan det kvitta

Vi tog tåget från sönderbyggda staden Malmö till hamnbyn Ystad för att leka, frossa och vila. Resan kan vi förstås utan och innan sedan länge eftersom vi har en sommarstuga ...

Av: Stefan Whilde | Stefan Whilde | 01 juli, 2016

Redighet, rättvisa och redaktionellt arbete

Redighet, rättvisa och redaktionellt arbete Håkan Olsson kan konsten göra varje bok till ett konstverk. På Bokförlaget Mormor ger han ut konst, lyrik, romaner, biografier och samhällsanalys. Han arbetar med sina ...

Av: Agneta Tröjer | Porträtt om politik & samhälle | 25 september, 2007

Släpp inte fan över bron!

Släpp inte fan över bron! Ann Hingström träffar Hans Alfredson.    Hans Alfredson, foto: Julia Peirone/W&W Två fullvuxna män med akademisk bakgrund och smak för det burleska slår sig alltså ihop och ...

Av: Ann Hingström | Scenkonstens porträtt | 12 januari, 2007

Gustav Mellberg - den förste utvandraren från Habo till Nordamerika 1843

För drygt tvåhundra år sedan föddes Gustav Mellberg eller Gustav Andersson, som han hette fram till den dag då han vid 14 års ålder började skolan vid Jönköpings Högre Lärdomsskola. Gustav ...

Av: Hans-Evert Renérius | Kulturreportage | 21 mars, 2014

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.