En fika med  Lisa Laskaridis Sarmiento, som är orförande i SWEA NEW York.  Foto: Lena Andersson

Hon smälter in i det mångkulturella vimlet

SWEA New York är ett professionellt och socialt nätverk för svenska kvinnor som bor i New York. Tidningen Kulturen träffade ordförande Lisa Laskaridis Sarmiento för att ta reda på vad ...

Av: Lena Andersson | 20 juli, 2016
Resereportage

Normbrytande unga kvinnliga författare i Europa

  Den svenska utgivningen av översatt, ny centraleuropeisk litteratur är på frammarsch. Någon menar att det beror på att nya, unga förlag skyndat att nischa sig inom genren, andra hävdar vikten ...

Av: Johanna Gredfors Ottesen | 05 april, 2010
Litteraturens porträtt

Takida - stort band, stark Rot

Popbandet tAKIDA. Foto: Combust Jack Edstrand intervjuar popbandet Takida från Ånge i Västernorrland. När vi klev ut på scen så hade runt 4000 människor samlats inom loppet av någon halvtimme.Bara ...

Av: Jack Edstrand | 06 augusti, 2008
Musikens porträtt

Franz Xaver von Baader: liberal, exoterisk filosof och erotiker

   Franz Xaver von Baader 1765 -1841 Franz Xaver von Baader liberal, exoterisk filosof och erotiker I en tid präglad av new age-läror, shamaner, doftljus och frimurare bör kanske även Franz Xaver von Baader ...

Av: Bo I. Cavefors | 14 september, 2006
Övriga porträtt

Sarah Crossan

Litteratur: Sarah Crossan - Vi är en



Siamesiska tvillingar i poetisk vinnare av The Carnegie Medal 2016

"Vi är en" är en annorlunda läsupplevelse som inte kommer att lämna dig oberörd en enda sekund. Du kommer rödögd att läsa tills morgonen gryr och undra var natten blev av. Boken är knappast proppad med "action" och "plot twists" - men Sarah Crossnans sätt att skriva suger obönhörligt in läsaren i boken. Modern klassiker är bara förnamnet!

Men man får inte veta hur Grace klarar av att stå på egna ben. Eller eget ben. Det andra benet tillhörde ju den andra halvan.
Sarah Crossan
Vi är en
ISBN: 9789132169793
Översättning: Lina Erkelius
Förlag: B. Wahlströms



Varje köp via denna
länk stödjer TK.


Sarah Crossan

Sarah Crossan

 Det står dig dyrt att vara sjuk i USA

"Vi är en" kammade hem den prestigefulla utmärkelsen The Carnegie Medal 2016. The Carnegie Medal är en brittisk utmärkelse som tilldelas den bästa boken skriven för barn och tonåringar. Boken måste vara skriven på engelska och utgiven i Storbritannien eller Nordirland året innan. Första året, 1936, gick priset till Arthur Ransome för "Guld i berget" och sedan dess har många blivande "klassiker" bland barnböcker och barnboksförfattare belönats med priset.

Observera att den geografiska avgränsningen när det gäller priset bara gäller förlaget - boken kan utspela sig i något annat land (och den vinnande författaren kan komma från något annat land) - och "Vi är en" utspelar sig i USA. Sarah Crossnan är från Irland, men har bott i New York och kan sin miljö och det amerikanska systemet - att få barn som behöver mycket vård är inte bara emotionellt tärande för föräldrarna utan även ekonomiskt tärande. Hade huvudpersonerna bott i Storbritannien hade de haft gratis vård från NHS (National Health Service). 

Tonårsliv och amerikansk high school skildring

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Boken "Vi är en" är på många sätt väldigt amerikansk och tonåringarna i boken låter som och uppför sig som sådana där typiska tonåringar som man ser i alla amerikanska ungdomsfilmer. De populära och sportiga ungarna är alltid otrevliga och fördomsfulla. De som är "trevliga" och "ofördomsfulla" är de som är "annorlunda" och de tillbringar tiden med att skolka och sitta på något undanskymt ställe på skolan och röka. Breakfast club, here we come!

Det som är ovanligt med boken är formen - den är skriven som en enda lång dikt eller snarare som en rad små dikter. I vanliga böcker kan man oftast hoppa över kapitelrubrikerna, men om man gör det i "Vi är en" förlorar en del av texten i betydelse.

Alla barn älskar Julia Donaldson

Det är lätt att förstå varför kritiker och prisjurymedlemmar blev glada över en ungdomsboksförfattare som skrev sin bok som en dikt, men Sarah Crossnan själv tog uppståndelsen med ro. Hon påpekade att alla barn älskar Julia Donaldson, som är en av Sarahs egna favoritförfattare. Julia Donaldson har bland annat skrivit om Gruffalon och den lilla draken Zogg. Men sedan försvinner poesin ur barnböckerna allteftersom barnen blir äldre och kommer in i tonåren. Nu är det ju en viss skillnad på poesi och poesi. Julia Donaldson skriver rimmade barnböcker (Lennart Hellsing har gjort Zogg till en fantastisk upplevelse även på svenska, men det är svårt att översätta humoristiska rim så att de både rimmar och är roliga på ett annat språk!). Sarah Crossnan skriver fri vers utan rim. "Vi är en" är rekommenderad för åldersgruppen 12-15, och trots att det är en rejält tjock bok går den relativt fort att läsa, tack vare korta kapitel och textens luftiga uppställning. Trots att titeln är "Vi är en", så få man faktiskt bara en av tvillingarnas perspektiv och det är Grace som berättar.

Alfred Hitchcocks favoritskådespelerskor

Föräldrarna till Grace och Tippi var stora Alfred Hitchcock fans. Därför bestämde de sig för att tvillingarna skulle få sina namn efter två av Hitchcocks favoritskådespelerskor: Grace Kelly och Tippi Hendren. Men Hitchcock har aldrig hittat på en sådan ovanlig historia som "Vi är en" ... Grace och Tippi är nämligen siamesiska tvillingar, de har två huvuden, två hjärnor, två viljor, två hjärtan (som klappar för olika killar), fyra armar ... och två ben. Som de måste dela på. Allt är en utmaning att klara av, från gympalektionen till toalettbesöket. Dit en går, måste den andra följa efter. Grace och Tippi älskar varandra, i alla fall enligt vad Grace påstår, men nu är de tonåringar och det märks att de inte alltid kommer överens. Tippi äter så mycket som hon vill, och Grace surar, för Grace märker att hon håller på att bli tjock, trots att det inte är "hennes fel". Tippi provar på att röka och Grace surar igen, för Tippi är redan kaffeberoende och Grace gillar bara te. Tippi provar på att supa och ... ja, ni förstår själva. Det är inte lätt att dela på samma blodomlopp. Och när Grace vill gå ut och plocka nedfallna äpplen efter stormen, för att baka en äppelpaj, surar Tippi, eftersom hon måste följa med ut.

Kända tvillingar i litteraturen

Det finns många kända tvillingar i litteraturen, från Enid Blytons tvillingar på internatskola, till den prisbelönta "Double Act" av Jacqueline Wilson, som är en av de bästa tvillingböckerna någonsin - bland annat för att den byter perspektiv (och illustratör) mellan de båda tvillingarna Ruby och Garnet hela tiden.

I många tvillingböcker är det en tvilling som är dominant, den andra är tystare och mer "skötsam".

Så är det även med de siamesiska tvillingarna Grace och Tippi. En av dem är dominant. Det är Tippi som pratar, säger vad hon heter och vad Grace heter. Grace längtar efter att få prata själv. Alla ser Tippi som den starkare tvillingen. Både fysiskt och mentalt. När Graces hjärta behöver bytas ut får hon reda på att det är Tippis hjärta som hållit henne vid liv. Som har hållit dem båda vid liv. Vid operationen kommer de att bli delade, men efter det kommer Grace även att behöva ett nytt hjärta. Två så stora operationer är ett mirakel att överleva och ingen väntar sig att Grace ska överleva. Operationen är för att rädda Tippi - utan den delande operationen kommer både Tippi och Grace att dö.

Feel-good med "bucket list"

Grace gör alltså en "bucket list" och Grace och Tippi försöker göra så mycket som möjligt på den listan, tillsammans med sina två bästa vänner, en tjej som har hiv (och därför förstår hur det är att leva så nära döden som Grace och Tippi gör) och en kille som Grace är förälskad i.

Just där börjar berättelsen spåra ur. Otaliga amerikanska böcker och filmer har med "bucket lists" och gör sjukdom och död till någon slags feel-good för tonåringar (vanligtvis är konsumenterna kärnfriska och gillar det gråtmilda melodramat?!). Förr eller senare exploderar jag om jag måste läsa flera sådana utslitna klichéer! Det är märkligt hur mycket dödsjuka och försvagade ungdomar plötsligt orkar med! Dessutom är det ofta ganska larviga saker som de dödsdömda tonåringarna vill göra. Sedan kan man fråga sig hur nyttigt det är att supa och köra bil samtidigt. Som i "Vi är en". (Det där är något man inte ska göra även om man är kärnfrisk). Detta följs upp med att röka och supa ännu mera tillsammans med kompisarna (räcker det inte med soluppgången?). Operationen är tillräcklig riskfylld som den är, och läkaren har sagt ifrån om inga cigaretter och ingen alkohol innan operationen. Men Grace får i alla fall allt gjort på sin "bucket list" inklusive klättra upp i ett träd och pussa en pojke.

Vad tänker Tippi?

Slutet är rent och skärt melodrama. Något som man saknar är perspektivbyten - det roliga med t.ex. "Double Act" var att man hela tiden byter vilken tvilling man "håller på". Här handlar det om Grace hela tiden och är ur hennes perspektiv. Eftersom Tippi hela tiden är så dominant och bitchig (hennes eget ordval) blir det att läsaren "håller på" att det ska bli Grace som ska blir den överlevande tvillingen, eftersom hon aldrig fått möjlighet att stå i rampljuset, Tippi hörs hela tiden mest. Men vad tänker egentligen Tippi? Är hon så bitchig som hon låter, eller är det bara en fasad? Spelar Tippi bara tuff för dem båda? Eftersom boken heter "Vi är en" hade det varit intressant att läsa vad den andra halvan av "en" tänker och hur hon resonerar!

Ett helt liv på egna ben

Något som är synd är att boken slutar just när den börjar bli riktigt spännande --- hur är det att leva som "halv", hur är det att leva utan sin tvilling?

Den peripetin var den mest spännande i "Double Act" av Jacqueline Wilson - visst, den boken handlade om enäggstvillingar, men principen är densamma, hur går man vidare själv och hur hittar man sin egen identitet? Det intressantaste i "Double Act" var att läsa om hur Garnet utvecklades när hon hamnade i en annan skola och levde sitt eget liv, och inte "satt ihop med" Ruby längre. Även Ruby utvecklades när hon inte "tog hand om" Garnet. Ett halvt liv kan bli mer helt, när man lär sig att inte förlita sig på en annan person.

Men man får inte veta hur Grace klarar av att stå på egna ben. Eller eget ben. Det andra benet tillhörde ju den andra halvan.

Reklamvärdet av en sällsynt operation

En intressant reflektion från författaren (genom berättaren Grace) är att föräldrarna till Grace och Tippi inte har råd att bekosta tjejernas operation, ska föräldrar som inte har råd bara se sina barn dö? I det här fallet säger läkarteamet plötsligt att de ställer upp gratis. Grace noterar surt att vården har tagit deras mammas lön och besparingar hela deras liv --- men det allra dyraste ingreppet erbjuds nu gratis. Har läkarna plötsligt blivit intresserade av välgörenhet  --- eller blivit inspirerade av NHS i Storbritannien, där regeln är att "behöver du vård får du vård" (oavsett hur mycket du tjänar)? Nej, Grace påpekar i sin inre monolog att det är för att läkarna hoppas på att bli KÄNDA och sedan kan de tjäna precis hur mycket pengar som helst! Att operera siamesiska tvillingar är alltså värt sin reklamvikt i guld!

Utmanar invanda ramar

Något som är mycket positiv med "Vi är en" är formen och språket --- det är inte ofta man ser en ungdomsroman som är så lyriskt och luftigt skriven. "Vi är en" utmanar konventionen om hur ungdomsböcker brukar se ut när det gäller form och språk. "Vi är en" är en bok att rekommendera för alla som vill ha en annorlunda läsupplevelse.

Sarah Crossan växte upp på Irland och bodde senare i New York under sju år. Hon undervisade i engelska och drama vid Cambridge University, men skriver numera böcker på heltid och är bosatt i London. "Apple and Rain" och "The Weight of Water" har båda nominerats till The Carneige Medal - vinsten med "One" blev alltså tredje gången gillt för Sarah Crossnan. "One" har även kammat hem fler priser, bland annat priset för bästa irländska ungdomsbok. Översättningen av "One" - "Vi är en"  - är den första boken av Sarah Crossnan som kommit ut på svenska. Förhoppningsvis kommer många, många fler att följa i framtiden!

 

Belinda Graham

Ur arkivet

view_module reorder

Renässans för Rönblom

”Råkefårt, sade handlaren på sin flytande franska och svängde med armen.” H.–K. Rönbloms deckare ”Skratta, Pjazzo” från 1956 inleds i speceriaffären på en lantlig ort där ryktena snabbt tar fart ...

Av: Ivo Holmqvist | Essäer om litteratur & böcker | 05 december, 2017

Erotik - en väg till Gud

"Till Dig, / därför att jag älskar Dig. / Ibland är Du en främling för mig / eftersom Du är så annorlunda... "Idag var jag mycket lycklig och helt uppfylld ...

Av: Bo I. Cavefors | Essäer om religionen | 27 december, 2007

Nell Walden och Der Sturm

Kvinnliga konstnärer hade en aktiv roll i det svenska modernistiska projektet. De ifrågasatte den traditionella könsordningen och sökte nya estetiska uttryck men marginaliserades ofta av de samtida manliga kritikerna. Daniel ...

Av: Lena Månsson | Konstens porträtt | 15 november, 2013

Maria Lang - Sveriges Agatha Christie med rätt till (minst) ett mord om…

Maria Lang var Sveriges odiskutabla deckardrottning i ett Sverige som bara hade EN deckardrottning under ett par decennier. 1949 kom Mördaren ljuger inte ensam (vars handling utspelar sig 1947) och därefter kom en deckare ...

Av: Belinda Graham | Essäer om litteratur & böcker | 22 april, 2013

Med barnet som förebild

Anneli Sandberg är pastor och församlingsföreståndare i Tingvallakyrkan, en frikyrka belägen mitt i Karlstad. Barnets roll i den världsvida kyrkan, barnvälsignelsen och dopet är frågor som engagerar henne. Anneli jobbar ...

Av: Robert Halvarsson | Kulturreportage | 14 juni, 2014

Från diskurs till vägledande sanning

Bakgrund  Denna text handlar om hur en diskurs kan förvandlas till vägledande sanning. Utgångspunkten för detta arbete är Talal Asads argumentation kring religionsbegreppet vilket lyder: My argument is that there cannot be ...

Av: Kristian Pella | Essäer om religionen | 16 april, 2012

En värld utan män

Eva Heggestad har i sin essäsamling En bättre och lyckligare värld Kvinnliga författares utopiska visioner 1850-1950 (2003) behandlat Maria Sandels roman Droppar i folkhavet som publicerades 1924. Heggestad hänvisar i ...

Av: Bertil Falk | Essäer | 03 maj, 2013

Men det här är Serbien

  Kvinnor i Nis. foto Sophie Malmros Men det här är Serbien Tåget från Belgrad till Nis ser ut som tågen i Sverige på 1970-talet. Jag har tur och får plats i en ...

Av: Sophie Malmros | Resereportage | 05 december, 2009

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.