En fika med  Lisa Laskaridis Sarmiento, som är orförande i SWEA NEW York.  Foto: Lena Andersson

Hon smälter in i det mångkulturella vimlet

SWEA New York är ett professionellt och socialt nätverk för svenska kvinnor som bor i New York. Tidningen Kulturen träffade ordförande Lisa Laskaridis Sarmiento för att ta reda på vad ...

Av: Lena Andersson | 20 juli, 2016
Resereportage

Normbrytande unga kvinnliga författare i Europa

  Den svenska utgivningen av översatt, ny centraleuropeisk litteratur är på frammarsch. Någon menar att det beror på att nya, unga förlag skyndat att nischa sig inom genren, andra hävdar vikten ...

Av: Johanna Gredfors Ottesen | 05 april, 2010
Litteraturens porträtt

Takida - stort band, stark Rot

Popbandet tAKIDA. Foto: Combust Jack Edstrand intervjuar popbandet Takida från Ånge i Västernorrland. När vi klev ut på scen så hade runt 4000 människor samlats inom loppet av någon halvtimme.Bara ...

Av: Jack Edstrand | 06 augusti, 2008
Musikens porträtt

Franz Xaver von Baader: liberal, exoterisk filosof och erotiker

   Franz Xaver von Baader 1765 -1841 Franz Xaver von Baader liberal, exoterisk filosof och erotiker I en tid präglad av new age-läror, shamaner, doftljus och frimurare bör kanske även Franz Xaver von Baader ...

Av: Bo I. Cavefors | 14 september, 2006
Övriga porträtt

Czeslaw Milosz  Foto Artur Pawlowski CCBYSA4.0

Litteratur: Czeslaw Milosz - Traktater på vers



En ark i tidens flod

Ordet traktat (franskans traité) för tankarna till upplysningstiden, till Voltaire och Alexander Pope. Det är knappast en ”lyrisk” genre. Den präglas av rationalism och common sense.

Då Czeslaw Milosz kallar en av sina tre traktater för Traktat om poesin låter det därför närmast som en paradox, som en kollision mellan oförenliga storheter. Så rör det sig också om ett försök att skapa en dikt bortom stämningsmåleri och välljud: ”Glöm poesin, jag vill ha ny diktion”.

Att ”rädda” poesin är även att ”ta upp en evig stund ur rörelsen”, att försöka fasthålla ett absolut värde, då moralen adopteras av politiken. Det finns en förbindelse mellan liv och konst, stil och existens.
Czeslaw Milosz
Traktater på vers
ISBN: 9789173272247
Översättare: Jurek Hirschberg
Förlag: H:ströms



Varje köp via denna
länk stödjer TK.


Czeslaw Milosz  Foto Artur Pawlowski CCBYSA4.0

Czeslaw Milosz  Foto Artur Pawlowski CCBYSA4.0

Milosz eftersträvar en förening av intellekt och känsla. Den utgår från en tankeakt. Han misstror metaforer och vill tala direkt: ”Jag skall helt enkel säga ”bord”, jag skall inte använda ett språk där orden blir förundrade över orden”.

Det är inte bara poetik. Udden är också riktad mot ideologiernas utfästelser och mot nationalistisk retorik. Genom att underordna sig traktatens form vill Milosz befria sig från esteticism till förmån för innehåll och uttryckskraft.

Att ”rädda” poesin är även att ”ta upp en evig stund ur rörelsen”, att försöka fasthålla ett absolut värde, då moralen adopteras av politiken. Det finns en förbindelse mellan liv och konst, stil och existens.

Försöket att extrahera ”en liten bit” av realitet i anslutning till klassicismen inleds i Traktat om moralen, som skrevs i Washington 1947, då Milosz  verkade vid den polska ambassaden. Det är en tid präglad av katastrofkänsla och diktens sista ord är ”mörkrets hjärta”.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Milosz  hyllar vardagsting och förordnar ”ett tryggt hjärta”. Så skapar han en ark i tidens flod, men han är också uppenbart fascinerad av marxismens föreställning om vardandet och senare utvecklar han en subtil dialektik, enligt vilken man måste göra bruk av vardandet för att återerövra en ny dimension. På samma sätt menar han, att de sanna dissidenterna är de som först var tvungna att ” gå genom marxismen, genom denna historiska dimension”.

Förhållandet mellan ”ÄR” (être) och ”Blir” (devenir) är ett genomgående tema i traktaterna.
Milosz  anklagar dem som i Nietzsches efterföljd ”accepterar förändringens flod utan att avskilja sanningsbegreppet från rörelsen”.

Det är inte främst en filosofisk fråga. Den beror djupa skikt i Milosz  personlighet och är förenad med skuldideologier. Dessa känslor avspeglas i de partier av Traktat om poesin, som behandlar ockupationsåren i Polen.

Dikten, som skrevs i Frankrike 1955 och som har försetts med en utförlig kommentar av författaren, har fyra delar. De är lokaliserade till sekelskiftets Kraków, mellankrigstidens Warszawa, krigsårens Warszawa och Pennsylvania 1948-49.

Aldrig tycktes människan vara så underkastad determinismen och så berövad hoppet som i andra världskrigets Polen. Det är Demiurgens värld, varat som fängelse, och mot den står hos Milosz  två makter: minnet av barndomens Litauen och hans katolska tro eller kanske snarare av mystik färgade tro på en transcendens.

Milosz  var liksom sin främsta förebild Adam Mickiewicz född i Litauen och skulle alltid spela ut barndomslandskapets skogklädda kullar mot den monotona polska slätten.

Vilnius blir en utopisk mikrokosmos liksom Trieste hos Claudio Magris.

Författare har i Polen av hävd haft en representativ roll: ” I ett land vars historia dignar av tragedier, invasioner av mäktiga grannar, främmande ockupationer och uppror mot ockupanterna, hade poesin fått rollen av osynlig regering och var hyllad som sådan”.

Så är också Traktat om poesin närmast en versifierad polsk litteraturhistoria, där Milosz  prövar författarens halt och motståndskraft mot tidsandans politiska och estetiska manifestationer.

De är betecknande, att då Milosz  överväger stanna i USA är den själva förpliktelsen som polsk författare, denna särskilda mission, som får honom att återvända till Europa. Han menar visserligen att i vår tid är alla författare emigranter, men utan ”mitt Europa” är han ingen.

Hans förpliktelse gäller inte minst de döda. Historien återerövras och blir ett vapen mot värderelativism. Minne är också motstånd.

Jurek Hirschbergs översättning kompletteras av tre omfattande intervjuer med Milosz  gjorda av polska kritiker. Det arbete som Hirschberg utfört är ett ”labour of love”, en kärleksgärning.

Milosz  försök att införa en ny dimension har inte förlorat sin relevans. I en värld av ettor och nollor saknas ett dialektiskt, överskrikande moment om man erinrar sig Vilhelm Ekelunds uppmaning till den beträngda människan: ”Ett tredje måste hon söka – där hon kan återvinna det första”.

 

 

Göran Lundstedt

Ur arkivet

view_module reorder

Renässans för Rönblom

”Råkefårt, sade handlaren på sin flytande franska och svängde med armen.” H.–K. Rönbloms deckare ”Skratta, Pjazzo” från 1956 inleds i speceriaffären på en lantlig ort där ryktena snabbt tar fart ...

Av: Ivo Holmqvist | Essäer om litteratur & böcker | 05 december, 2017

Erotik - en väg till Gud

"Till Dig, / därför att jag älskar Dig. / Ibland är Du en främling för mig / eftersom Du är så annorlunda... "Idag var jag mycket lycklig och helt uppfylld ...

Av: Bo I. Cavefors | Essäer om religionen | 27 december, 2007

Nell Walden och Der Sturm

Kvinnliga konstnärer hade en aktiv roll i det svenska modernistiska projektet. De ifrågasatte den traditionella könsordningen och sökte nya estetiska uttryck men marginaliserades ofta av de samtida manliga kritikerna. Daniel ...

Av: Lena Månsson | Konstens porträtt | 15 november, 2013

Maria Lang - Sveriges Agatha Christie med rätt till (minst) ett mord om…

Maria Lang var Sveriges odiskutabla deckardrottning i ett Sverige som bara hade EN deckardrottning under ett par decennier. 1949 kom Mördaren ljuger inte ensam (vars handling utspelar sig 1947) och därefter kom en deckare ...

Av: Belinda Graham | Essäer om litteratur & böcker | 22 april, 2013

Med barnet som förebild

Anneli Sandberg är pastor och församlingsföreståndare i Tingvallakyrkan, en frikyrka belägen mitt i Karlstad. Barnets roll i den världsvida kyrkan, barnvälsignelsen och dopet är frågor som engagerar henne. Anneli jobbar ...

Av: Robert Halvarsson | Kulturreportage | 14 juni, 2014

Från diskurs till vägledande sanning

Bakgrund  Denna text handlar om hur en diskurs kan förvandlas till vägledande sanning. Utgångspunkten för detta arbete är Talal Asads argumentation kring religionsbegreppet vilket lyder: My argument is that there cannot be ...

Av: Kristian Pella | Essäer om religionen | 16 april, 2012

En värld utan män

Eva Heggestad har i sin essäsamling En bättre och lyckligare värld Kvinnliga författares utopiska visioner 1850-1950 (2003) behandlat Maria Sandels roman Droppar i folkhavet som publicerades 1924. Heggestad hänvisar i ...

Av: Bertil Falk | Essäer | 03 maj, 2013

Men det här är Serbien

  Kvinnor i Nis. foto Sophie Malmros Men det här är Serbien Tåget från Belgrad till Nis ser ut som tågen i Sverige på 1970-talet. Jag har tur och får plats i en ...

Av: Sophie Malmros | Resereportage | 05 december, 2009

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.