John Updike, rovdjursinstinkten och förloraren

Villa ligger invid villa. Likt rader av fyrkantiga lådor fyllda av välordnat och välartat medelklassliv i ändlösa rader. De välklippta gräsmattorna. De välkammade barnen. De skinande leendena. Männen som firar ...

Av: Crister Enander | 17 februari, 2009
Litteraturens porträtt

Benjamin 30

   

Av: Håkan Eklund | 10 mars, 2012
Kulturen strippar

Loserförfattarfabrikens bläckdirektören in spe personporrträttet

  Nöring, f. övrigt avlägset anförvantande(skrivmaskins)bandet till den förmögna och oresonliga familjen Stoff, bläckdirektör in spe för Loserförfattarfabrikens vidräkning, ur den självanställningsregistreingsmaskinen finns noterat 1650 dyker patronymen Nöring (Stoff) opp i annalerna, parentesens betydelse än ...

Av: Stefan Hammarén, Christofer Nöring | 25 mars, 2013
Stefan Hammarén

”Så lunka vi så småningom!” Bellmans musik- och berättarkonst

Carl-Michael Bellman använde som skald både texten och musiken i sitt skapande och uppnådde med detta dubbla verktyg ett djupare och mer accentuerat uttryck än vad som varit möjligt med ...

Av: Benny Holmberg | 20 februari, 2013
Litteraturens porträtt

detalj  från omslaget ( Dockhaveri)

Litteratur: Maria Johansson -Maria Johanssons memoarer



Jag kan bara säga Maria! Eller, skojar hon bara?

Hon ger sig av hemifrån barfotagjord lekamligen och själsligen, verbalt också för hon vet egentligen inte själv vad fasen dé é hon sysslar med inledningsvis tycks det som. Handlingen skall konfrontera hennes medelsorgliga trivialläge och ge initierad kunskap om hennes egen vilja, kåta lust och strävan. Kunskap genom praktik så att säga.

Hon ger sig av hemifrån barfotagjord lekamligen och själsligen, verbalt också dé é hon sysslar med inledningsvis tycks det som.
Maria Johansson
Maria Johanssons memoarer
ISBN: 9789187183157
Dockhaveri
Förlag: Dockhaveri



Varje köp via denna
länk stödjer TK.


detalj  från omslaget ( Dockhaveri)

detalj från omslaget ( Dockhaveri)

Identiteten skall urgröpas, brytas ned, stigas ur. Vardagen skall knölas ihop, trampas ned, urkunden ska kasseras. Livet skall få en ny vändning, i en maximal av- och nytändning. Så önskar texten tala:

”Jag vill knulla Adam, jag vill vara uppe hela natten, jag vill inte jobba, jag vill att SCB ska ta bort den där jävla pdf-en om mig, jag vill testa häftiga hallucinogener fast utan några biverkningar, jag vill klippa håret, jag vill skilja mig, jag vill pissa i vattenflaskan som Ewa alltid går omkring med, jag vill resa utomlands, jag vill att andra ska se upp till mig. Jag vill göra allt jag aldrig gjort!”

Ja, tja, ve och fasa i farans riktning hit och dit! Jag kan bara säga Maria!

Hon skriver i sin blogg, om anledningen att hon skiljer sig:

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

”Till alla lögnaktiga handlingsförlamade besserwissers!

Ni har svårt att hantera mig. Ni skriver idiotiska kommentarer i min blogg och idiotiska artiklar i era jävla låtsastidningar. Så här gör alla kvinnor när de skiljer sig, och alla har de en Iphone, och alla ligger de runt. Gäsp svarar jag er. Eller nä, lite mer svar på tal ska ni få...”

Och så vidare. Så går det framåt.

Jaha, tänker jag, inledningsvis, nu ska hon den här Maria hålla på och greja och göra en massa uppror och ta knepiga ställningstagande, bryta sig ur norm, sms:a sönder sin vardag, svika all tillit och lilla mikrokosmos eller vad det nu verkar som. Stiga ut i världen. Skaffa sig ett liv, förändra, förverkliga, förkasta, förvandla, självständighetmanifestera, synliggöra sitt ego maximalt, ta av sig filttofflorna, lätta på snörlivet, slänga behån i sjön, eller så, transkribera egot, via de innersta tankarna till (själv)(för)verkliga((n)de) sådana.

 Som när hon plötsligt frågar arbetskamraten Adam om de ska ligga-'knulla liksom'-utifrån ett vardagligt pissresonemang om fika-efter-jobbet -och -så och han Adam går an i en vardagligt gemensamhetstrygg förvänta-sig-fåra men hon(Maria) vänder lappkastigt på detta till en ren lustinvit: ”Nää, jobb är trist att prata om. Jag tänkte mer om vi skulle ligga med varandra.”

Jag läser om Marias frigörande rörelser. Hon ger sig av hemifrån barfotagjord lekamligen och  själsligen, verbalt också för hon vet egentligen inte själv vad fasen dé é hon sysslar med inledningsvis tycks det som.

Handlingen skall konfrontera hennes medelsorgliga trivialläge och ge initierad kunskap om hennes egen vilja, kåta lust och strävan. Kunskap genom praktik så att säga. Hon vet inte, i det första skedet, men tar in på hotell, skiter i maken Mikael och barnen.('dom kan jag prata med sedan!') Det bär iväg också i lusten och hon vill (som sagts ovan) knulla Adam på jobbet. Sedan går hon på en krog och fina Tina dyker upp i synfältet. Det blir knulla igen. In till utmattning och allmän förkåtning. Nu i det verkliga sängläget natt på natt mellan frigörande lakan.

Jag läser om början av boken. Skrattar. Läser och skrattar igen.

 Försöker hitta det genuina, essentiella i detta existentiella frigörelseträskande (-traskande). Jag menar inget knepigt tänker bara att det är ett obeslutsamt träsk Maria hamnat i, vilket fängslar genom sina vildsint disparata våldsamt desperata förgreningar av att jag-vet-inte-riktig-vad-jag-gör-nu-när-jag-tar-steg-ut-i-det fria. Och det är roligt. Och det är ju mitt i detta friheten kan anas! Sedan blir det också annat roligt med Marias myndighetstrakasserande mot SCB och mot annat långsamt vardagligt upphöjt uppblåst och att det skiter sig på jobbet med anställningen.

Jag tycker om detta som en enda stor klackspark mot de förväntade rutinerna när en kvinna ska skiljas. Hela boken genom Marias memoarer äger ett slags 'Sedan gick jag'-syndrom som ett bra uttryck som kan stå synonymt med hela Marias inriktning i detta frigörelseutbrott att bara vara sig själv ge sig hän skita i konsekvenserna, och mitt i allt, vakna upp till ännu en retarderad morgon med gamla vinsunkiga dagenefterandedräkter och doft av socker och fitta.

 Sammanfattningsvis genuint i sitt mycket chosefria berättarhandlag och i längden lustfyllt och bitvis mycket roligt som väg ut mot den absoluta friheten lämnande den obsoleta instängdheten.

Jag kan bara säga Maria! Eller skojar hon bara?

Dockhaveri är ett förlagskollektiv. Bland medlemmarna döljer sig Maria Johansson.

 

Benny Holmberg

Ur arkivet

view_module reorder
Roman Anthin. Foto: Gotlands Tonsättarskola

Kejsarens nya kläder – Möte med Ramon Anthin

Tonsättareleverna lärde sig att hantera hela processen för komponerande från den första idén, från embryot, till framförandet av det egna stycket. Komponerande och dirigerande skulle gå hand i hand, en ...

Av: Ineta Svärd | Essäer om musik | 24 juni, 2015

Ur led är tiden – en betraktelse nu när vi ställt tillbaka klockan

När högertrafiken infördes klockan fem på morgonen den 3 september 1967 stod alla bilar stilla en kort stund, och körde sedan vackert över på andra sidan mot vad de var ...

Av: Ivo Holnqvist | Gästkrönikör | 31 oktober, 2017

Turbulenta skyar – ett porträtt av Vincent van Gogh…

Jag ligger på rygg. Himlen virvlar högt där uppe. Några kråkor cirkulerar över mitt huvud. Jag hör pojkarnas uppjagade röster och grimaserar åt den djupsvarta smärtan i bröstkorgen och magen ...

Av: Jonas Wessel | Konstens porträtt | 24 maj, 2013

Huset som kay fisker ritade 1930

Om ett märkvärdigt hus, ritat av Kay Fisker

I Köpenhamns burgna norra stadsdelar finns mängder av vackra villor. Häromdagen var vi bjudna på lunch i en av de intressantaste, i Charlottenlund på en behaglig villaväg kantad av kastanjeträd ...

Av: Ivo Holmqvist | Kulturreportage | 24 oktober, 2017

Tänk om du vore ditt första steg - och ut i rymden?!

Om Hanna Hallgrens diktande Fredag ger mig en bukett blommor som jag inte vet namnet på, ingen vet vad de heter. Jag har frågat på torget där de står men ...

Av: Eleonora Bru | Litteraturens porträtt | 05 juli, 2008

Den poetiska Eddan enligt Lars Lönnroth

Vårt behov av översättare och översättningar är omättligt. Men den yrkeskategorins ansträngningar har inte särskilt ofta uppskattats eller förtjänst. Av slentrian har försvenskningarna antingen förbigåtts helt i bokrecensionerna, eller så ...

Av: Ivo Holmqvist | Essäer om litteratur & böcker | 03 september, 2017

Fragment av surrogatpyret XII

Vi sprecke, tjompe å bultre oss ut i hallen me Tjååsers livaktit galna jiayu cunyanlegend ekande i skallarna (”Our firste fo, the serpent Sathanas...kitte his throte, and in a pit ...

Av: Nikanor Teratologen | Teratologisk sondering | 18 december, 2007

William Blakes tankevärld

Det andliga klimatet: en kort historikUnder renässansen fanns en bildpoesi, Emblem-Poetry. En bildpoesi som byggde på den vid denna tid rådande mystikens kosmologi. Blake kan räknas till efterföljarna av denna ...

Av: Violet Tengberg | Essäer om konst | 16 december, 2010

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.