"Jag vill definitivt inte tillbaka till någon normal verklighet."

   "Jag vill definitivt inte tillbaka till någon normal verklighet." Ett samtal med Missy Suicide. Text & foto av Carl Abrahamsson Sajten suicidegirls.com har under sina fem års existens vuxit från att vara ...

Av: Carl Abrahamsson | 30 december, 2009
Allmänna reportage

Bengt Lidforss. Den röde docenten

Det väckte ett enormt uppseende och mycket ont blod: En ensam vit mössa guppande i havet av gråa kepsar. En student bland arbetarna på en demonstration den första maj! Malmö ...

Av: Crister Enander | 20 april, 2009
Litteraturens porträtt

Fenrisulven, Frej och Surt (1905), målning av Emil Doepler. Källa: Wiki

Gudarnas enträgna viskningar

Har vi glömt våra gudar, de gamla, de eviga? Elsa-Brita Titchenell, svenskfödd teosofisk författare, lägger, i boken ”The Masks of Odin” gudasagorna intill vetenskapens forskning och teosofisk filosofi ...

Av: Annakarin Svedberg | 20 augusti, 2015
Essäer om litteratur & böcker

Oslo från Ekebergsrestaurangen. Foto: Björn Gustavsson

Oslo som kulturstad

Det finns många goda anledningar att besöka Oslo; en allt viktigare anledning är att stans konstliv på senare år blivit allt mer spännande. Och den norska huvudstadens satsningar på konstområdet ...

Av: Björn Gustavsson | 19 juli, 2015
Resereportage

Don DeLillo Foto Getty Images Bonniers

Litteratur: Don DeLillo - Noll K



En splittrad värld, och desperat längtan efter Evigt Liv

”Alla vill äga världens undergång.” Så börjar Don DeLillos senaste roman, från i år, Noll K. Det finns ett allvarligt djup, som suger in läsaren i en värld som liknar vår, men samtidigt en värld som liknar science fiction. Kärleken, smärtan, längtan, livet, döden. Den slutliga undergången, apokalypsen. Finns det ett liv efter döden? Vilka är vi, egentligen? Och vad vill vi med livet?


Noll K är den absoluta nollpunkten, sammansmältningen av livet och döden där människor möts av det obeskrivliga. Framtiden bortom vår horisont. Hur långt kan teknologin ta oss? Och vill vi ens veta det?
Don DeLillo
Noll K
ISBN: 9789100166656
Översättning av Rebecca Alsberg
Förlag: Bonniers

 


Varje köp via denna
länk stödjer TK.


Don DeLillo Foto Getty Images Bonniers

Don DeLillo Foto Getty Images Bonniers

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Noll K är en tungvältare, en samhällskritisk skildring av vårt samhälle. Don DeLillo skildrar döden, den individuella men också massdöden, som återfinns i nästan alla hans romaner. Bland annat debuten "Amerikana", från 1971, slutar i mordet på John F Kennedy. Också kriget och terrorismen skildras, något som han alltid utforskat, och kanske mest i romanen Mao II från 1991.

I centrum av boken Noll K står en far, riskkapitalisten, och en son som är berättaren och faderns motsats, en död mor, och en döende styvmor. Och Konvergensen. Konvergensen är ett institut, där fadern och hans hustru är centralgestalter, ett slags underjordiskt teknologisk och sekt-liknade elitcentrum med inslag av dödskulturer. Där någonstans i den uzbekistanska ödemarken låter eliten sig frysas ner i en förhoppning om ett slags Evigt Liv. Längtan efter en pånyttfödelse, i en återupplevelse när tekniken och den medicinska forskningen är redo. Som en flykt bortom vår horisont. Allt detta pågår intill det vardagliga livet, och vid sidan av världens katastrofer.

När fadern, riskkapitalisten som spekulerar i naturkatastrofers inverkan på ekonomin, möter sin egen katastrof – sin döende hustru – kallar han sonen till Konvergensen. "Hon skulle dö, en kemiskt framkallad död, i ett köldgradigt valv, genom en ytterst exakt medicinskt metod styrd av villfarelser, av vidskepelse och arrogans och självbedrägeri." Sonen framstår här som ett vittne. Nedfrusna kroppar, tystnad och tomma korridorer. En desperat längtan efter ett Evigt Liv.
"Man kan glömma sitt eget namn på det här stället."

Hur ser egentligen framtiden ut? Och kan vi köpa oss en odödlighet? DeLillo ställer dom stora frågorna på sin spets. Och det är omvälvande, absurt och oåterkalleligt på en och samma gång. Orden sätter sig, budskapet sjunker in djupt.

Science fiction träder in som en högteknologisk utopi, framställt som ett alternativ för penningfolket med enorma rikedomar. Och plötsligt verkar den högteknologiska utopin trovärdig, som något som faktisk skulle kunna hända med den teknologiska utvecklingen, med hjälp av nanoteknologin. Det kanske inte är omöjligt? För de som har råd förstås.

Det handlar om sårbarhet. Det handlar om utsatthet, och det handlar om makt. Extremerna möter varandra i en drabbande sammansmältning. Hur ska vi möta livets skuggsidor? Och kärleken. Vi måste våga tro på kärleken. Och finns det en Gud?
DeLillo kryper in under huden, och stannar där. Allting liksom fastnar. Noll K fastnar, och stannar kvar.

Fadern lägger all sin tid på Konvergensen, och längtan efter Evigt Liv. New York och Konvergensen. Sonen drar runt planlöst, liksom flytande. Som varandras motsatser möts dom i en slags vision om en annan framtid, kanske en ny civilisation, där sonen framstår som sin fars egen antikrist.
På Konvergensen radas döda kroppar upp i kapslar som liknar rader av ett annat liv. Där korridorerna visar TV-skärmar med livet och döden som fladdrar förbi i katastrofer som översvämningar, torka, vulkanutbrott, krig och förödelse. Terrorismen tränger igenom TV-skärmarna, precis som det gör för många idag när medierna rapporterar om världens naturkatastrofer och människors splittrade liv i skuggan av terrorismen. En rökridå stiger när elden slukar allt i sin väg. Städer och platser förstörs. Där allting splittras finns rester av ett liv.
DeLillo placerar allt under den mikroskopiska skärpan, i detalj. Ingen av oss undkommer det som händer, det som är, och det som blir.

När fadern bestämmer sig för att följa med sin hustru, styvmodern, in i en slags högteknologisk evighet, ställs sonens liv på ända. Någonting förändras för alltid. Där Konvergensen framstår som en stel designad ordning i kaos, blir livets vardagligheter mer påtagliga som något ännu mer sårbart och splittrat. Och hoppet. Vi får inte glömma hoppet.

Det finns en längtan efter en bättre värld. Och samtidigt ett krampaktigt försök att hålla kvar vid livet, som en skildring av en bild att hållas vid liv också efter slutet. Intill kapitalismen och miljardärernas fåfänga och myt om odödlighet, där ingen vill försvinna utan att lämna spår och avtryck.

Konsten skildras som ett inslag av abstrakta enheter i en ordnad värld mitt i kaos. Målningar hänger på väggarna. Det finns konst som säger, du är död, och det finns konst som verkar som en evighet. Och där konsten kostar, får du betala med ett liv i lyx. Hur kan konst liknas vid liv och död? Och för vem finns konsten?

Fadern betalar för konst som kostar, och upplever något upphöjt där sonen ser abstrakta obegripligheter. Vad är meningen med allt det?
Där finns släta väggar av blank vit marmor. Välordnat i iskalla rum, som ett slags konstgalleri utan utställning. Där rummet, väggarna och golvet är själva konsten. "Eller en massgrav tömd på lik eller i avvaktan på lik." Det finns en kall vit tystnad.

Sonen är den tilltänkta arvtagaren av det som fadern byggt upp. "En ny livsform. Dö som människa, bli född igen som isometrisk drönare." Ett återuppväckt liv i nanokropp. Brutaliteten i det. Och allt det obegripliga.
En värld som byggs under jord, Konvergensen, i kontrast till världen ovanför som håller på att slukas av systemet och elektroniken. Styrs vi av kodade impulser? Och väntar en global implosion i en digital panik?

Jag känner hur mörkret sluter sig om mig som läsare, tränger sig in i varje cell av mitt medvetande. DeLillo ruskar om, väcker varje slumrande cell i oss som om det inte är tillåtet att blunda för någonting som pågår runtomkring. Ett medvetandegörande om hur livet ser ut, och kan se ut. Det blottläggs en möjlighet i det som verkar vara en omöjlighet. Framtiden är svår att urskilja, men det finns alltid dem som vill försöka kontrollera och utöva makt med de medel som finns.

Noll K är den absoluta nollpunkten, sammansmältningen av livet och döden där människor möts av det obeskrivliga. Framtiden bortom vår horisont. Hur långt kan teknologin ta oss? Och vill vi ens veta det?

Ibland ryser jag, ibland gråter jag. DeLillo är en mästare på det han gör, på det han skildrar. Och jag tror inte det undgår någon.

Beatrice Månsdotter

Ur arkivet

view_module reorder

Ett tvättfat i Kristitårs color

Hörde i örat till hjärnan, hjältinna, en gång om en idiot som gjorde ett museum på precis allt utställt eller framme som flöt iland hos henne vid ett klippors ytterskär ...

Av: Stefan Hammarèn | Stefan Hammarén | 01 november, 2011

Vid tidens skugga

Det står en spegel mellan oss. En glanslös och insmickrande yta som förbinder oss att sträcka ut handen för att beröra, att knyta näven hårt för att nå fram. Stolarna ...

Av: Freke Räihä | Gästkrönikör | 15 januari, 2012

Hatet är vår hemlighet. Skriva är politik. Om Lundberg & Enander. Hat &…

Kristian Lundberg och Crister Enander är två författare som tagit på sig ett grannlaga uppdrag i sitt skrivande, att använda sin förmåga att berätta för att visa på en sida ...

Av: Benny Holmberg | Essäer om litteratur & böcker | 05 mars, 2013

Klart som glas - från Venedig på Hallwylska

Alla vet vad glas är för något. Men vad är glas gjort av? Det är inte lika många som vet. Grundbeståndsdelen är kvartssand (kiseldioxid) och till detta blandar ...

Av: Birgitta Milits | Kulturreportage | 09 juli, 2011

Bellman dén udenlandske kunstner som har betydet mest for dansk kulturliv

En kendt og yndet menuet fra festspillet "Elverhøj", der er spillet mere end 1000 gange på Det kongelige Teater i København, er melodien fra Fredmans Sang 5 B. Og i ...

Av: Peter Skeel Hjorth | Essäer om musik | 07 augusti, 2010

Hälsning till en död vän

Crister Enander om Niklas Rådströms bok om Stig Claesson Tillfälligheter ska aldrig underskattas. Inte heller ska de negligeras. Somliga må kalla det för slumpen. Andra ser större krafter i rörelse och ...

Av: Crister Enander | Essäer om litteratur & böcker | 06 juni, 2011

Det är svårt att vara omtyckt av idioter

Albert Kahn Det är titeln på Daniel Lecomtes nyutkomna film om processen mot den franska satiriska veckotidningen, Charlie Hebdo. Jyllandsposten publicerade först de tolv kontroversiella Mohammedkarikatyrerna vilka ledde till terrorhandlingar mot ...

Av: Anne Edelstam | Gästkrönikör | 03 oktober, 2008

Illustration: Hebriana Alainentalo

Onåbar del I av Gabriella Olsson

”Älsk” var som en kod mellan henne och Johan, det hjälpte henne att kompensera för hennes obefintliga självkänsla och fick henne att känna sig älskad. Pé-Pé, hennes far, tillhörde en ...

Av: Gabriella Olsson | Utopiska geografier | 06 juli, 2015

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.