Alistair Cooke

Alistair Cooke och Charlie Chaplin

I femtioåtta år höll Alistair Cooke igång sitt radioprogram Letter from America för BBC, ett svårslaget rekord. Som nittiofemåring bestämde han sig att det kunde vara nog. Det var i ...

Av: Ivo Holmqvist | 19 december, 2015
Media, porträtt

Sceniska rum: Verkligt, overkligt och allt däremellan – i samtal med John Jakobsson…

Artikelserien Sceniska rum undersöker de sceniska rummen i vår verklighet, vår icke-verklighet och allt däremellan. Serien försöker ge oss nya perspektiv på vad dessa sceniska rum är, vad de innebär ...

Av: Anders Nilsson | 02 oktober, 2014
Reportage om scenkonst

Som ett skillingtryck med många verser

Handlingen är som ett gammalt skillingtryck: "Gift kvinna älskar berömd ungkarl. Han planerar en hjältemodig upptäcktsresa. De har hemliga möten. Mannen ifråga startar sin farliga färd. Den slutar tragiskt ...

Av: Annagreta Dyring | 12 juni, 2011
Essäer

Parmenides från Elea

Mellan det VI:e och det V:e seklet f.Kr. levde en man som hette Parmenides, i en stad som hette Elea (eller Yele), det nuvarande Velia (nära Ascea), söder om Neapel. Han ...

Av: Guido Zeccola | 09 november, 2009
Övriga porträtt

Film

Film/dvd: The Crown

- Det är lugnt, jag fixar det! säger det enda tjejen i gänget, när bilarna har fått motorstopp mitt ute i den afrikanska bushen.
- Jag vet vad som är fel - jag jobbade som mekaniker under andra världskriget! säger tjejen.
Och visst, hon fixar allt!

Film · Violent Cop & Boiling Point

Mörkt japanskt ultravåld som gör dig glad

Film
Violent Cop
Boiling Point
Sonatine
Regi: Takeshi Kitano
Njuta Film

De tre tidiga filmer Takeshi Kitano regisserade och spelade huvudrollen i är samtliga, var och en på sitt sätt, sevärda. De är måhända inte riktigt lika helgjutna filmkonstverk som hans senare Hana-bi och Kikujiros sommar, men Kitanos närvaro och utstrålning lyfter "yakuzatrilogin" och gör filmskådandet till en stilla njutning. Den film som på engelska fått titeln Violent Cop (1990) skildrar den patologiskt våldsamme men rättfärdighetsfanatiske polisen Azumas sista tid i livet. Han är en snut som tror på det preventiva skrämselvåldets evangelium och i övrigt inte har mycket till liv - hans ömmaste punkt är den mentalsjuka eller svagsinta lillasyster som den råbarkade Azuma försöker ta hand om och skydda mot de som vill henne illa.

Film · Två fantastiska får

far.jpg 

Mer än två knepiga får?

Film
Två fantastiska får
Regissör: Lui Hao. Medverkande: Sun Yunkun, Jiang Zhikun, Yang Zuojiu. Manus: Lui Hao.
Produktion: New Film Studio of Beijing Starlight International Media co. Ltd.
Distribution: Folketsbio

Att Lui Haos har gjort en mycket vacker film går inte att förneka, men man måste vara en ganska rutinerad filmtittare för att orka genom Två fantastiska får (Hao da yi yang, 2004). Filmen är nästan två timmar lång, väldigt tyst, väldigt stilla med kärva öde landskap som inte är från den här världen och slitande bönder som inte heller är från den här världen. Eller var det precis tvärtom?

Film · Re-Animator & Torso

re-animator.jpg 

Bloddrypande klassiker 

Film
Re-Animator
Regissör: Stuart Gordon
Njuta Film DVD
Torso
Regissör: Sergio Martino
Njuta Film DVD

Här är två restaurerade dvd-filmer som vill vara klassiker i den bloddrypande skräckgenren. Det är förstås ett problem med rullar som vill vara gastkramande men bara är förväntat nedkladdade med röd sörja, som när man amatörslaktar en kalkon. Som den italienska I corpi presentano tracce di violenza carnale, på svenska Torso (vad som är kvar när skurken sågat klart?), från 1973 med avklädda studentskor, en maskerad psykopat och filmad av en gubbvoyeuristisk fotograf. En B-rulle som passerat bäst-före datum sedan länge.

 

Film · Emmas Lycka

emmaslycka2.jpg 

Finurliga växlar mellan humor och smärta

Film
Emmas Lycka
Regissör: Sven Taddicken
I rollerna: Jördis Triebel, Jürgen Vogel mm.

Emmas lycka är den prisbelönta regissören Sven Taddickens andra långfilm. Den börjar kraftigt och vackert; de prunkande bilderna på en bondgård filmade med handhållen kamera introducerar filmens huvudscen. Emma (Jördis Triebel) har bott på släktens bondgård hela sitt liv omgiven av naturen - och ensamheten. Hon har skapad sig en säregen livsstil som hon trivs med trots andras förväntningar. Att skydda sig med ett gevär och få njutning på sin motorcykel skäms hon inte för. Men den självständiga Emma har stora skulder som hotar hennes lycka på gården. Prologen slutar med en slakt på ett svin utfört med enorm ömhet. "Ett, två, tre...", räknar Emma och fortsätter "Ser du, det gör inte ont." Med ömma viskningar och smek tar hon farväl av sitt älskade svin. Denna scen får sin parallell senare i filmen, i ett mycket mänskligare sammanhang.

Film · Zodiac

zodiac.jpg 

Lögner och felaktigheter i Zodiac

Film 
Zodiac
Regi: David Fincher
Medverkande: Jake Gyllenhaal, Mark Ruffalo, Robert Downey J:r, Brian Cox.

Seriemördarfilmens estetik är trött; samma blurriga neonfärger, samma upplösta, snusbruna knarkarkvartar, lika briljanta som religiöst förvirrade mördare som jagas genom samma hällregn av samma förbittrade schablonsnutar i film efter film.

Film · Stomp the Yard

stomp_the_yard_01.jpg 

Individen mot kollektivet – inte en street-dans på rosor

Film
Stomp the Yard
Regi: Sylvain White
Medverkande: Columbus Short, Megan Good, Ne-Yo,
Rainforest film productions

Suggestiva rörelser, en kropps rörelser till musik, hårda klipp mot en svart bakgrund och sammanbitna ansikten för oss in i DJ Williams liv. Det är en värld av dans, rivalitet, grupptryck och gängvåld som plötsligt får ett slut. DJs bror mördas och han tar sin brors plats för att börja studera på College, mot sin vilja. Där är dansen en annan och reglerna annorlunda.

Film · Från grav till grav

grav.jpg 

En gäckande film som öppnar vyer mot outforskade avgrunder

Film 
Från grav till grav
Regi: Jan Cvitkovic
Medverkande: Gregor Bakovic, Moja Fatur
Folketsbio

Huvudpersonen i Från grav till grav är en godmodig och godhjärtad "slacker" i trettioårsåldern, vid namn Pero, som bor ute på den slovenska landsbygden tillsammans med sina systrar och en självmordsbenägen far. Pero fördelar sin tid på att hålla begravningstal, som han snarast använder för rödvinsfilosoferande än att faktiskt hedra den döde, den lokala puben och ett fumligt uppvaktande av grannflickan i byn. Men när döden kommer allt närmre Pero och hans familj tvingas han omvärdera de begravningstal han tidigare inte ägnat mycket eftertanke.

Ur arkivet

view_module reorder

Abélard och Héloise. Eros och mystik

Om Kärleken finns säkert lika många skiftande uppfattningar som det finns människor på jorden och den är ett vanligt tema i bokens, operans och filmens värld. Romeo och Julia är ...

Av: Lena Månsson | Essäer om religionen | 20 juli, 2012

Barry Lyndon Foto China Crisis ccbysa30

stanley kubrick i helformat

Under året 2017 presenterar Konstföreningen GL STRAND i samarbete med Deutsches Filmmuseum, Frankfurt am Main, Christiane Kubrick, Jan Harlan och The Stanley Kubrick Archive vid University of the Arts London,med stöd från ...

Av: Nataša Ďurovičová och Vladimir Oravsky | Utopiska geografier | 04 mars, 2017

”De dricker energi, kaffe och jobbar”

Det är samtiden jag lyssnar till. I smyg, jag deltar inte, känner inte, vet inte varför ordet ”samtid” pressar fram någon typ av besatthet inom mig. Jag vill berätta om ...

Av: Linda Bönström | Gästkrönikör | 26 april, 2013

Kulturen övervinner allt

Telefonplan blir lätt teflonplan när man pratar med Carlos Guy Buenaventura. Som ordlekare gör han samtalet till underhållningskonst men ibland är det svårt att hänga med. 15 år av hemlöshet ...

Av: Marcus Ridung | Kulturreportage | 15 mars, 2012

Greta Sandberg

Minnen. Kvinnor och konst.

Det blir ett kort återvändande, till en mycket liten by, som jag besökte för fjorton år sedan, jag vill minnas att det bodde 36 människor där då, nu är de ...

Av: Bo Bjelvehammar | Essäer om konst | 19 december, 2016

En ostmacka kan också sitta fint

Jag är sannerligen ingen mästare i köket, men jag gillar att laga mat. Jag sätter mig aldrig framför teven för att se på matlagningsprogram, men hamnar jag ...

Av: Stefan Whilde | Stefan Whilde | 09 juni, 2011

Klassängslighetens dialektik

Nu talar vi kulturellt kapital. Klass. Klyftor. Vi är medelklassen. Vi är osäkra, men vi vet hur man är fel eller rätt. Vi är den osäkra medelvägen. Vi skäms. Vi ...

Av: Nina Ahlzén | Kulturreportage | 13 december, 2012

Vår eviga väntan är alltid klasslös

Det finns vissa emotioner som är gemensamma för alla människor. Vissa känslor yttrar sig likvärdigt oavsett vem du är, hur din bakgrund ser ut, hur du är eller hur du ...

Av: Julia Thoresson Berkquist | Gästkrönikör | 07 mars, 2012

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.