Michael Economou

I Peder Winstrups huvud

En ny dikt av Michael Economou

Av: Michael Economou | 12 maj, 2017
Utopiska geografier

“Sök sanningen! Och om de så bär till helvetes portar så klappa på!“…

Det är den femte maj. Våren har kommit tidigt detta år. Solen skiner och en stor skara studenter har samlats i Uppsala för att följa filosofen Benjamin Höijers vagn till ...

Av: Crister Enander | 11 oktober, 2012
Essäer om litteratur & böcker

Nina Ahlzén. Ärrlighet

Nina Ahlzén. Är 43 och 13. Uppvuxen och boende i Göteborg. Hatar poesiuppläsningar. Är svag för det surrealistiska. Gillar att utforska gränser. Vem är dåren, vem är normal? (Vad är ...

Av: Nina Ahlzén | 03 oktober, 2011
Utopiska geografier

If there is a will, there is a way

De gånger jag besöker Oslo försöker jag alltid hinna med ett besök på det så kallade Litteraturhuset, strax intill Slottsparken: ett litterärt centrum som blivit oerhört populärt; en samlingsplats inrymmande ...

Av: Björn Gustavsson | 11 juni, 2013
Gästkrönikör

Federico Garcia Lorca

Litteratur: Federico Garcia Lorca - Om jag dör, lämna balkongen öppen



Nytolkad Lorca i gedigen utgåva


Ett väl sorterat och speglande urval där Lorcas hela register framträder. Jag läser med nöje och stor tillfredsställelse och gör upptäckter som jag stannar vid.


Redaktören Ingmar Simonsson har i det innehållsrika efterordet placerat in Federico Garcia Lorca i historien såväl som i sin egen hantering. Simonssons ingång till Lorca var som för många skådespelen där han bland annat nämner Blodsbröllop och Bernardas hus. Han beskriver Lorca som den musikaliske (han var till en början musiker) vilket kan skönjas redan i Lorcas debutsamlingar menar Simonson.
Federico Garcia Lorca
Om jag dör, lämna balkongen öppen
ISBN: 9789198238952
Red. Ingmar Simonsson Urval: Björn Ekdahl Tolkning: Ingemar Simonsson, Martin Tegen
Förlag: Themis

 


Varje köp via denna
länk stödjer TK.


Federico Garcia Lorca

Federico Garcia Lorca

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

"...natten till den 19 augusti (1936 BH:s anm) körs han iväg, en mil nordöst om Granada, mellan bergsbyarna Voznar och Alfacar, nära Fuente Grande(Stora källan) där han skjuts ihjäl i gryningen, tillsammans med en enbent skollärare och två tjurfäktare. Enligt Jan Gibsons omfångsrika biografi, Federico Garcia Lorca Ett liv, varifrån en del hämtats till denna kronologi, avlider Lorca inte omedelbart av gevärssalvan utan måste ges ett nådaskott. En av mördarna skrävlar senare samma morgon i Granada att han varit med om att skjuta Lorca och att han satt 'två kulor i ändan på honom för att han var fikus' ".

Ovanstående är klippt ur redaktören Ingmar Simonssons gedigna och välorienterade efterord. 111 nytolkade Lorcadikter i ett urval Björn Ekdahl hämtat ur 11 diktböcker med intressanta teckningar av Lorca. Dikterna presenterade tvåspråkigt, på spanska och svenska, tolkade till svenska av Ingmar Simonsson och Martin Tegen med väl underbyggda historiska referenser i efterordet. Därtill tidsmässigt placerade och redovisade i en medföljande kronologi.

Redaktören Ingmar Simonsson har i det innehållsrika efterordet placerat in Federico Garcia Lorca i historien såväl som i sin egen hantering. Simonssons ingång till Lorca var som för många skådespelen där han bland annat nämner Blodsbröllop och Bernardas hus. Han beskriver Lorca som den musikaliske (han var till en början musiker) vilket kan skönjas redan i Lorcas debutsamlingar menar Simonson.

Jag hänvisar läsaren till Simonssons efterord som en god introduktion för den okunnige och som en komplettering för den vetgirige som kanske redan är bekant med Garcias författarskap.
Jag träder in och tittar på den inledande dikten:
"Nytt Hjärta
Juni 1918
Granada.

Mitt hjärta, liknande en orm
har ömsat skinn, och här
ser jag det mellan fingrar,
så fyllt av sår och honung.

Funderingar som rymdes
i dina rynkor, var finns de?
Och var är rosorna som doftar
av Jesus Kristus och av Satan?.../.../"

Simonsson skriver i sitt efterord:
" 'Nytt hjärta' från juni 1918, vars första rad är: 'Mitt hjärta, liknande en orm' bär på en rytm med fyra betonade stavelser per rad, uppdelad i fyr radingar. Det är en jambisk versrytm och en sådan rytm kan ge en del bryderier för dikttolkare, ett ord som 'smärtfyllda' kan då bli: 'min kärleks smärtfyllda bok'. Dikten avslutas: 'med näktergalens morgonrodnad' "
Ja det är det tekniska bygget som framhäver tonfallet, det rytmiska, musikaliska, men samtidigt finns de små intellektuella och känslomässiga utrymmen som ligger som 'mald mellan stenarna' där den egentliga essensen i dikten begraver sig.

För mig är alltid dikter levande kroppar som erbjuder sig till intag eller utlämnande gods av känslor, identiteter och dolda skatter jag kan upptäcka, Jag läser inte dikt med det eventuella tekniska kunnandet som en medveten parabel utan ser det just för vad det ska vara, en osynlig bäring, ett fundament som en underbyggande nödvändighet för det färdiga resultatet. Det senare som naturligtvis blir helt avhängigt av min(läsarens) tolkning.

I Lorcas första dikt Nytt hjärta i denna samling finns ett meddelande, en känsla som längtar, ett ord av sorg som egentligen inte finns utan måste manövreras fram, skapas, som en obeskrivlig längtan/känsla/tanke, i en samklang med något ögonblick/en tillvaro/ett möte/en kärlek, och som subjekten 'dig' och jag (diktens jag) inte borde ha glömt.
I de fortsatta stroferna i Nytt hjärta ur Diktbok, ser de ut så här:
".../.../Mitt arma hölje som har tyngt
på min vidunderliga stjärna!
Grått pergament, och plågat av
det älskade, ej längre älskar.

I dig ser jag ett frö till kunskap,
antydda dikter och en stomme
till min försvunna oskuldsfullhet
och känslosamma hemligheter.

Men ska jag hänga dig på väggar
i mina känslors nattmuseum,
tillsammans med de kalla mörka
liljor, sövda av mitt onda?

Eller höjas över furor
-i min kärleks smärtfyllda bok-
så du kan höra drillarna
med näktergalens morgonrodnad?"

Det är saker som skär in i det eviga, sårbara, mest känslosamma inre minnesjaget. Man vill gärna referera till det egna här och länka sig känslomässigt in i dikten. Simonssons och Tegens vackra tolkning är krävande sorgesam och stämmer till längtan och svidande eftertanke.
Jag fastnar speciellt vid den vackra bilden i den femte versen:
"Men ska jag hänga dig på väggar
i mina känslors nattmuseum.../.../ "

Som en mycket gripande bild över det/den förlorade, detta avlägsna minne av sorg, av längtan efter något som alltid kommer att hänga där 'i mina känslors nattmuseeum'.
Björn Ekdahl har etablerat ett väl sorterat och speglande urval där Lorcas hela register framträder i Simonssons och Tegens uttolkningar. Jag läser med nöje och stor tillfredsställelse och gör upptäckter som jag stannar vid. Som i Gryning ur Den djupa sångens dikt:
"Gryning

Men som kärleken
är sångerna
blinda.

Över den gröna natten,
lämnar sångerna
spår efter
glödande lilja.

Månens köl
river upp violetta moln
och pilkogren
fylls av dagg.

Ack, men som kärleken
är sångerna
blinda!"

Bilderna är i Simonssons/Tegens tolkningar över sig granna där Lorcas vackra bildspråk framträder i sin glans vilket är nog så viktig då det ju är en framträdande del av hans överväldigande poesi.
Och här 'över den glödande natten, lämnar sångerna spår efter glödande lija' är de triumferande intagande.
Det är mycket läsvärda tolkningar Simonsson och Tegen erbjuder av Lorcas hela diktmästerskap.
Och jag vill bara konstatera att den avslutande Sång ur Spridda dikter, ger en värdig sorti i vår höstlika nutid:
"Sång

Knack, knack!
Vem är det?
Hösten åter en gång.
Vad begär hösten?
Din tinnings kyla.
Den vill jag inte ge dig.
Då tar jag den från dig.

Knack, knack!
Vem är det?
Hösten åter en gång."

Ingmar Simonsson har tidigare utgivit en tolkningsvolym 2009 av Wallace Stevens Klippan och andra dikter. Har också utgivit tre egna diktböcker, den senaste 2012, Inlandsresan.
Martin Tegen har utgivit W. Shakespeare Sonetter och versberättelser, översättarpris 2007 av Samfundet De Nio. R.M Rilke: Sonetter till Orfeus (2009), H. Heine: Sångernas bok (2011) därefter ett översättarpris av Svenska Akademin. Debuterade som poet vid 95 års ålder med 95 sonetter: Minnesglimtar och gubbsuckar.

Benny Holmberg

Ur arkivet

view_module reorder

Om sjelen. Del II

Platon, som var elev av Sokrates og læreren til Aristoteles, tenkte og skrev om menneskesjelen. Ifølge konsepsjonen en finner hos Platon, gis det hos mennesket visse intellektuelle og moralske evner og ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 25 mars, 2014

Netta Skog, foto Black Halo Photography CC

2016 års Legitimerade Legend

Den årliga utmärkelsen som LEGITIMERAD LEGEND utdelades 26/11 2016 till musikern och poeten Kjell Höglund i samband med en konsert med Mikael Ramel och Wille Crafoord å Bankiren / Västerås. Mikael ...

Av: Thomas Wihlman | Essäer om musik | 07 december, 2016

Varför skulle jag inte tro på June Campbell?

Funderingar kring  "Traveller in space". (Utkom 1996 på The Athlone Press och följdes av en reviderad upplaga 2002 på Continuum i London/New York). En brittisk kvinnas erfarenheter av mötet med ...

Av: Annakarin Svedberg | Essäer | 12 mars, 2011

Premiäruppsättningen av Aniara på Kungliga Operan 1959 med libretto av Lindegren Foto Lennart Olson

Erik Lindegren – Ständigt på resa, sökandes sin väg.

Att närma sig – texternas mänskliga sökande – från några av existentialismens grundläggare, med namn som Fjodor Dostojevskij, Sigmund Freud, Oswald Spengler, Fredrich Nietzsche och Thomas Mann, så följer helt ...

Av: Göran af Gröning | Litteraturens porträtt | 19 augusti, 2016

Tommy Åberg

”Jag erbjöds öronproppar på biblioteket”

Biblioteket har i många år varit mitt andra, i perioder mitt första vardagsrum. Så inte längre. En frustrerande hög ljudnivå har fått mig att istället sitta på olika fik och ...

Av: Tommy Åberg | Gästkrönikör | 21 juni, 2015

Vem skriver den svenska litteraturhistorien

Det går inte att undgå i hur stor andel som den litteratur vi konsumerar är översatt från ett annat språk och till vår mycket smala språkgrupp. Vad som också ter ...

Av: Freke Rähiä | Essäer | 17 oktober, 2012

En promenad på Lower Manhattan i New York City del 3

Vi befinner oss på New Yorks födelseplats där allting en gång började. Det var på södra Manhattan som holländarna grundade sin koloni ”Nieuw Amsterdam” i första delen av 1600-talet, efter ...

Av: Lilian O. Montmar | Resereportage | 31 januari, 2012

Idumea Vedamsson

Tidens flod

I The river of time berättar Igor Novikov om vad man trott och tror om tiden. Novikov är verksam som astrofysiker vid Köpenhamns universitet och har ägnat sig åt ...

Av: Idumea Vedamsson | Gästkrönikör | 06 juni, 2017

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.