Franz Werfel fotograferad av Carl van Vechten, 1940. Foto Wkipedia

Litteratur: Franz Werfel -  En kvinnas blekblå handskrift

Den glömda differentia specifica

Den österrikiske författaren Franz Werfel har ofta beskrivits som expressionist, men det är en sanning med modifikation. I hans nyligen till svenska översatta roman ” en kvinnas blekblå handskrift” ser vi varför.


Förutom att vara en spänningsroman som helt enkelt går in på det gamla temat hur en uppkoppling riskerar att falla, gestaltar den också den mer paradoxala rasism som rådde då; romerna och judarna var avskydda men inte avskydda nog för att inte locka med sina visor, sina nöjen nattetid. Werfel är syrlig träffsäker ironiker här när han kallar det "nattens zigenska element"
Franz Werfel
 En kvinnas blekblå handskrift
ISBN:  9789187891472
Översättare: Ola Wallin
Förlag: Ersatz

 


Varje köp via denna
länk stödjer TK.


Franz Werfel fotograferad av Carl van Vechten, 1940. Foto Wkipedia

Franz Werfel fotograferad av Carl van Vechten, 1940. Foto Wkipedia

När en äldre roman ges ut på svenska hamnar man som recensent ofta i en dubbel sits som kan göra att varken det ena eller andra perspektivet belyses, risken är nämligen att det mer blir traditionell litteraturvetenskap där verkets tidstypiskt belyses, men dess differentia specifica glöms. Å andra sidan är inget verk resultatet av en jungfrufödsel där texten är helt obefläckad av sin historiska kontext.
Nå, innan det växer till ett meteresonemang så utspelar sig i alla fall romanen i mellankrigstidens Österrike, kanske det mest neurotiska titelsjuka borgerliga som kan tänkas, och att romankaraktären är en streber och iskall beräknare av skolboksformat kan vi bara klandra till hälften.

Det är en tid då alternativen bara är två: slå dig fram eller dö. De tyska författarna såsom Alfred Döblin eller Eric Kästner skildrade denna värld med must, svett och cigarrök från gatans perspektiv, underifrån. Idag reklamutdelare, i morgon hantlangare på ett bygge, i övermorgon arbetslös.

Werfel däremot skildrar det von oben, från honom som faktisk tagit sig från sitt råtthål till ett palats på Alléstrasse med en vacker rik fru, som trofé.Ja, så rik att det finns äktenskapsförord med i bilden, vilket just i hans fall inte är förnedrande, snarare tvärtom: han är välavlönad själv.

Werfel använder inte ett ord för mycket, snarare är språket just som en vinterträdgård där de lyckade och bekymmerslösa sitter – och med sin staccatorytm är det som det simulerar psyket hos huvudpersonen Leonidas som sakligt registrerar, drar slutsatser, går vidare.

Det ställer krav på läsaren, lite går det att liknas vid ett musikstycke som tetas med lyssnaren och just som det börjar bli tröttsamt monotont ändras hela temperaturen i språk, det är sofistikerat att de enda två färger som nämns i första halvan av romanen är vitt och blått, men att det först börjar bli svettigt och problematiskt i det röda rummet. Ja, man kan spekulera om Strindberg gett inspiration, för här runt Leonidas finns de alla typerna från alla mer eller mindre tjänstemannamässiga positioner.
Men bokens komplikation då? Jo, Leonidas får på sin 50 års dag ett brev från en ungdomskärlek, med blå handskrift och gud förbjude, kvinnan är "israelitisk intellektuell", och är det en "oäkting" som håller på att segla upp som moln på hans karriärhimmel?

Förutom att vara en spänningsroman som helt enkelt går in på det gamla temat hur en uppkoppling riskerar att falla, gestaltar den också den mer paradoxala rasism som rådde då; romerna och judarna var avskydda men inte avskydda nog för att inte locka med sina visor, sina nöjen nattetid. Werfel är syrlig träffsäker ironiker här när han kallar det "nattens zigenska element"

Så varför inte expressionist? Werfel är kylig nog för att nästan passa in i, inte kritisera den österrikiska borgerlighetens predikament, vilket ger en tänkvärd dubbelhet. Sympatiserar han med romankaraktären eller inte? Denna dubbelhet är vad som gör det till stor romankonst, inte enbart moralitet.

Jesper Nordström 
© Tidningen Kulturen, 2006-, samt respektive upphovsrättsinnehavare.
Materialet på denna sajt får inte reproduceras eller på annat sätt användas utan skriftligt medgivande från h:ström - Text & Kultur AB eller respektive upphovsrättsinnehavare.