Metaltown 2012 – moshpit, Slayer-vin och Marilyn Manson

Metaltown 2012, Göteborg 15-16 juni De gjorde det! Metaltowns arrangörer lyckades vända föregående års missnöje gällande bussar, scenområde och festivalens ocentrala placering till något väldigt trevligt. Bussfärderna till och från Göteborgs ...

Av: Linda Olsson och Karin Sundqvist | 23 juni, 2012
Musikens porträtt

Gilda Melodia

Remember you are dreaming

En karaff vin som för den som kan "se" i sin verkliga betydelse innebär arbetet, jorden, solen, himlen, de dödliga och de odödliga, blir enbart en behållare fylld med ...

Av: Gilda Melodia | 31 december, 2015
Gilda Melodia

Trio Brantelid Härenstam Sparf

Nicolò Paganini kontra Robin Bengtsson

I stället för melodifestivalen har Björn Gustavsson ägnat lördagskvällen åt att skriva om Paganini.

Av: Björn Gustavsson | 11 mars, 2017
Björn Gustavsson

Striden vid  Kurukshetra mellan  Kauravas och Pandavas

På den andra sidan av staden

Människan söker sällskap. Hon vill inte vara ensam. Men när sällskapet väl infinner sig, blir hon rädd. Hon blir det när hon inser (eller misstänker) att hennes ensamhet är någonting ...

Av: Guido Zeccola | 21 januari, 2017
Essäer om religionen

Franz Werfel fotograferad av Carl van Vechten, 1940. Foto Wkipedia

Litteratur: Franz Werfel -  En kvinnas blekblå handskrift



Den glömda differentia specifica

Den österrikiske författaren Franz Werfel har ofta beskrivits som expressionist, men det är en sanning med modifikation. I hans nyligen till svenska översatta roman ” en kvinnas blekblå handskrift” ser vi varför.


Förutom att vara en spänningsroman som helt enkelt går in på det gamla temat hur en uppkoppling riskerar att falla, gestaltar den också den mer paradoxala rasism som rådde då; romerna och judarna var avskydda men inte avskydda nog för att inte locka med sina visor, sina nöjen nattetid. Werfel är syrlig träffsäker ironiker här när han kallar det "nattens zigenska element"
Franz Werfel
 En kvinnas blekblå handskrift
ISBN:  9789187891472
Översättare: Ola Wallin
Förlag: Ersatz

 


Varje köp via denna
länk stödjer TK.


Franz Werfel fotograferad av Carl van Vechten, 1940. Foto Wkipedia

Franz Werfel fotograferad av Carl van Vechten, 1940. Foto Wkipedia

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

När en äldre roman ges ut på svenska hamnar man som recensent ofta i en dubbel sits som kan göra att varken det ena eller andra perspektivet belyses, risken är nämligen att det mer blir traditionell litteraturvetenskap där verkets tidstypiskt belyses, men dess differentia specifica glöms. Å andra sidan är inget verk resultatet av en jungfrufödsel där texten är helt obefläckad av sin historiska kontext.
Nå, innan det växer till ett meteresonemang så utspelar sig i alla fall romanen i mellankrigstidens Österrike, kanske det mest neurotiska titelsjuka borgerliga som kan tänkas, och att romankaraktären är en streber och iskall beräknare av skolboksformat kan vi bara klandra till hälften.

Det är en tid då alternativen bara är två: slå dig fram eller dö. De tyska författarna såsom Alfred Döblin eller Eric Kästner skildrade denna värld med must, svett och cigarrök från gatans perspektiv, underifrån. Idag reklamutdelare, i morgon hantlangare på ett bygge, i övermorgon arbetslös.

Werfel däremot skildrar det von oben, från honom som faktisk tagit sig från sitt råtthål till ett palats på Alléstrasse med en vacker rik fru, som trofé.Ja, så rik att det finns äktenskapsförord med i bilden, vilket just i hans fall inte är förnedrande, snarare tvärtom: han är välavlönad själv.

Werfel använder inte ett ord för mycket, snarare är språket just som en vinterträdgård där de lyckade och bekymmerslösa sitter – och med sin staccatorytm är det som det simulerar psyket hos huvudpersonen Leonidas som sakligt registrerar, drar slutsatser, går vidare.

Det ställer krav på läsaren, lite går det att liknas vid ett musikstycke som tetas med lyssnaren och just som det börjar bli tröttsamt monotont ändras hela temperaturen i språk, det är sofistikerat att de enda två färger som nämns i första halvan av romanen är vitt och blått, men att det först börjar bli svettigt och problematiskt i det röda rummet. Ja, man kan spekulera om Strindberg gett inspiration, för här runt Leonidas finns de alla typerna från alla mer eller mindre tjänstemannamässiga positioner.
Men bokens komplikation då? Jo, Leonidas får på sin 50 års dag ett brev från en ungdomskärlek, med blå handskrift och gud förbjude, kvinnan är "israelitisk intellektuell", och är det en "oäkting" som håller på att segla upp som moln på hans karriärhimmel?

Förutom att vara en spänningsroman som helt enkelt går in på det gamla temat hur en uppkoppling riskerar att falla, gestaltar den också den mer paradoxala rasism som rådde då; romerna och judarna var avskydda men inte avskydda nog för att inte locka med sina visor, sina nöjen nattetid. Werfel är syrlig träffsäker ironiker här när han kallar det "nattens zigenska element"

Så varför inte expressionist? Werfel är kylig nog för att nästan passa in i, inte kritisera den österrikiska borgerlighetens predikament, vilket ger en tänkvärd dubbelhet. Sympatiserar han med romankaraktären eller inte? Denna dubbelhet är vad som gör det till stor romankonst, inte enbart moralitet.

Jesper Nordström 

Ur arkivet

view_module reorder

Skapandets värld

Lever vi i skapandets värld eller i slaveriets? En av 1900-talets mest vidsynta, egensinniga och originella filosofer heter Nikolaj Berdjajev (1874–1948). Han tänkte för fritt och stort för att passa ...

Av: Percival | Essäer om litteratur & böcker | 26 december, 2011

Julrimmandets dag

Härmed utnämner jag, Vladimir Oravsky, 23 december till julrimmandets dag. Yes meine Damen und Herren, i dag, söndagen den 23 december är julrimmandets dag, enkom för att i dag hyllar Marie Lundström ...

Av: Vladimir Oravsky | Gästkrönikör | 23 december, 2012

Benjamin 11

Håkan Eklund OM BENJAMIN Benjamin är en serie skapad och ritad av kulturella mångsysslaren Håkan Eklund. Det handlar om en-rutingar och serien används ofta av skaparen för att belysa dumma företeelser i allas ...

Av: Håkan Eklund | Kulturen strippar | 29 oktober, 2011

Ropet från Kiruna – minus 25

Fjärrvärmen i centrala Kiruna låg nere några timmar. Samtidigt var det minus 25 grader kallt i stan. Hoppsan, hur kallt kan det bli? Radion ryckte ut och rapporterade på morgonkvisten ...

Av: Per-Inge Planefors | Gästkrönikör | 06 januari, 2017

dagen efter orden del 4

         

Av: Bröderna Blomqvist | Kulturen strippar | 04 maj, 2012

Robert Schumann och musikens villkor

Från mars 1854 till sin död i juli 1856 var Robert Schumann på egen begäran intagen på ett privat mentalsjukhus i Endenich, strax utanför Bonn. Den omedelbara anledningen var att ...

Av: Carl-Göran Ekerwald | Essäer om musik | 09 juli, 2008

Till landet Barda

Barda: ett land bortom en portal. Så beskrev Erik Persson, en av de skådespelare som varit med i teatergruppen sedan starten, det land som han också ville skulle bli teatergruppens ...

Av: Anna Nyman | Reportage om scenkonst | 02 augusti, 2011

Pernilla Pålsson – Fyra dikter – Det finns inte ett värde i att…

Jag kommer från den delen av arbetarevärlden där det inte finns något värde i att dikta. Min far tillhörde den världen. Vi läste mycket i familjen, men diktning var dravel ...

Av: Pernilla Pålsson | Utopiska geografier | 17 september, 2012

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.