Konsten är en biljett - en intervju med Carl Abrahamsson

För alla som någonsin intresserat sig för den musikaliska och/eller filosofiska underjorden under den senaste tjugoårsperioden så har Carl Abrahamsson varit en av de mest uthålliga och självständiga agenterna. I en intervju presenteras ...

Av: Daniel Westerlund | 21 februari, 2008
Litteraturens porträtt

Annunciazione, Madrid, Museo del Prado. (Wikimedia)

Rainer Maria Rilke – människan och poeten

Rainer Maria Rilke var en paradoxal figur. Han betraktas tillsammans med kolleger som TS Eliot, James Joyce och Paul Valéry som den europeiska högmodernismens främsta namn, men som person var ...

Av: Carsten Schale | 01 juni, 2015
Litteraturens porträtt

Bilmekanikerskojaren och döden

Plötsligt men jag har fått nog mer än ett pluralis, mer än impulsivt tvingat. Jag ger upp, orken släpper. Börjar afträda bokbranschen och avsluta författarskapet. Har närmast redan i tio år ...

Av: Stefan Hammarén | 27 oktober, 2014
Stefan Hammarén

Filosofi og framskritt. Del 2

Glimt fra det filosofiske livet i Aten Da Sokrates, Platon og Aristoteles dukket opp på den historiske scene, så hadde filosofi eksistert i et par hundre år. Nå var rammen omkring ...

Av: Thor Olav Olsen | 22 augusti, 2013
Agora - filosofiska essäer

Ingmar Simonsson foto Sven Lyttkens

Litteratur: Ingmar Simonsson - Tarzan till nästa söndag



Om förändringens faror

När jag läser Ingmar Simonssons romanskapelse slås jag av att han så lugnt litar på berättandet, att han absolut inte anser sig behöva smycka eller kleta ner vare sig dramaturgi, dialog eller personteckning utan lutar sig tungt mot vad berättelsen vill torgföra. Men även i detta tillvägagångssätt finns faror begravda


I dialogen vill Simonsson gärna sätta in ordet 'utbrast'. För mig tar det ner flera av Simonsson annars så flyhänta och effektiva dialoger. Speciellt eftersom det ofta upprepas.
Ingmar Simonsson
Tarzan till nästa söndag
ISBN: 9789198238938
Förlag: Themis

 


Varje köp via denna
länk stödjer TK.


Ingmar Simonsson foto Sven Lyttkens

Ingmar Simonsson foto Sven Lyttkens

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

När vi gör en omplacering av våra liv startar vi förutsättningslöst från det nya läget. Eller kanske ändå inte. Orsaker till att vi bryter upp från det gamla kan bära med sig komplikationer som skapar spektakulära lägen på den nya platsen.

En rörelse från en verklighet till en annan ligger till grund för denna berättelse. Rörelsen går från ett hus i lantlig miljö till ett hyreshus i ett förortsområde. Thomas och hans familj kommer under resans gång att präglas av denna flytt. Thomas far påverkas mest och hamnar i ett nästan katatoniskt tillstånd. Vad är det då som tränger in i faderns huvud? Vad får honom att reagera som han gör?
Berättelseformen i Ingmar Simonssons bok är dialogrörelse framåt med understöd av Thomas 'stream of consciousness'.

Hans tankeströmmar underbygger berättelsens riktning och dramatiserar den med sina funderingar. Simonsson kombinerar dessa två fåror skickligt. Den oftast rappa och chosefria dialogen för handlingen framåt. Ingen storvulen dramatik, inga iögonfallande utvikningar som girlanger vilket ibland kan saknas. Men plötsligt händer något fruktansvärt. Thomas entré bland sina nya skolkamrater där han möter oväntade attityder tycks till en början löpa hyfsat friktionsfritt. Men i ett fatalt ögonblick inträffar något som placerar honom på högkant i den nya kamratkretsen

Ingmar Simonsson är en mycket god och avspänd berättare. Man ser inget av egen påträngande lust att åstadkomma något spektakulärt utöver berättelsens löpande inslag. Simonsson travar på i intrigen med dialogen som det huvudsakliga fortskaffningsmedlet med visst stöd av Thomas funderingar.

Thomas inre pratstunder med det egna jaget vinglar och kringlar kring faderns märkliga uppförande på den nya platsen:
"Hans pappa verkade äta rent mekaniskt på något sätt och stoppade i sig utan att ett ord blev sagt"
"Tungsint satt han där och var knappt meddelsam längre"
En mycket dramatisk händelse som i sin farlighet kunde ha ändat i det totala mörkret drabbar Thomas. Detta sätter hans nya tillvaro på sin absoluta spets och berättelsen tar ny vändning.
När jag läser Ingmar Simonssons romanskapelse slås jag av att han så lugnt litar på berättandet, att han absolut inte behöver smycka eller kleta ner vare sig dramaturgisk nerv, dialog eller personteckning. Han lutar sig tungt mot att berättelsen bär fram vad han vill tillföra.

Och detta kan i det flesta fall äga sin tjänlighet. Men det finns i denna rigorösa nästan slaviska följsamhet till vad som skall berättas något som kan bli sitt eget snärjande nät.
Ibland måste man stuva om och/eller ruska sönder det förväntade. Allra helst som dramatiken bitvis hotar att bli till det förväntade. Att bryta sönder berättelsen genom dramaturgisk plötslighet av inflikade storheter kan alltid hjälpa. En annan tanke är faran vid användandet av vissa ord i plågsam upprepning.

I dialogen vill Simonsson gärna sätta in ordet 'utbrast'. För mig tar det ner flera av Simonsson annars så flyhänta och effektiva dialoger. Speciellt eftersom det ofta upprepas.

Ett annat ordval som gör en så kallad 'inträngning' i en bra dialog använder Simonsson alldeles för ofta, egentligen helt i onödan. I det alltmer antagonistiska meningsutbytet mellan Thomas och Kalle kan det låta så här:
"-Har du varit och handlat åt lilla mamma i dag då?
- Hur så grumsade Thomas"

Risken är här att hela den fientliga diskussionen mellan de två grabbarna som i Simonssons mening skall eskalera i spänningsnivå nu blir helt kidnappad och avkönad av att läsaren måste fundera på vad 'grumsade' betyder.
De två ovan nämnda uttrycken stannar i mitt tycke ofta av den annars rappa och drivande dialog Simonsson åstadkommer.

Tarzan till nästa söndag är en läsvärd bok om hur en förändring i den yttre miljön kan trasa sönder en annars väl fungerade familjs inre liv. Ingmar Simonsson huvudpoäng är just hur förändringen vittrar sönder familjen och då särskilt fadern. Detta gestaltar Simonsson mycket levande med små nästa omärkliga medel med reservationen att han ibland gärna kunde ha hoppat över de litterära skaklarna lite oftare i vildare utvikningar.

Ingmar Simonsson född i Ludvika, början på skolgången i Grängesberg. Högstadieåren avverkades i Nacka efter flytten dit. Detta är Ingmar Simonssons andra roman, den första var Ändå inget ålamörker (2009) Tre diktböcker har han gett ut. Senast Inlandsresan (2012). Dessutom skrivit dramatik. Den mest omskrivna är Kierkegaards sanning – eller. Stycket spelades 100 kvällar av en fri teatergrupp i Stockholm. Har utgivit böcker om författare. Bland annat Bellmans värld (1995), Människans möjligheter - enligt Kierkegaard (2013) och också barnböcker Dessutom en trädgårdsbok Norrvikens trädgårdar som blev nominerad till Årets trädgårdsbok 2015.

Benny Holmberg

Ur arkivet

view_module reorder

Tåg i tid – i Hongkong och Stockholm

”Säga vad man vill om Mussolini, men han fick tågen att gå i tid” var kanske bara en fascistisk propagandalögn men det är en efterhängsen slogan som fastnat. Det finns ...

Av: Ivo Holmqvist | Kulturreportage | 21 augusti, 2017

”Vem kommer att vara kvar, vad kommer att vara kvar? En stavelse kommer…

Abraham Sutzkever föddes för 100 år sedan i Smorgon utanför Vilna, som då tillhörde det väldiga ryska riket, och ligger numera i Litauen. Liksom många andra mindre städer vid den ...

Av: Grzegorz Flakierski | Litteraturens porträtt | 15 juli, 2013

Sökandets fiender och vänner Två föreningar med olika målsättning

Det finns en svensk sammanslutning som heter Vetenskap och folkbildning. Det låter både  lovande och betryggande - två honnörsord staplade på varann. Föreningens viktigaste funktion tycks vara att varje år ...

Av: Erland Lagerroth | Essäer | 06 juli, 2011

Senmoderniteten. Del 1

Innledning Emnet for essayet mitt er livet i senmoderniteten. ‘Senmoderniteten’ er et abstrakt begrep; om abstrakte begrep sirkulerer i et samfunn, er det ikke helt opplagt at dermed er disse ord ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 20 juli, 2013

Kunskapsträdets skuldror och luckorna mellan 2

utförundersträcktutblotta ändomhel poet hållets den med massan som i ett rikt valt Thoughlandsskogbeväxt tätheters firade ihopdragsvisade dagsmälta utända tilltroll, ting kommet ungefär dem emot mittradikal provbitsvald tag stubbe flatyta träåödlaårsmästerverksringar ...

Av: Stefan Hammarén | Stefan Hammarén | 15 oktober, 2012

Eva Hanson. Kvällspromenaden

Eva Hanson bor på landet strax utanför Göteborg. Hon skriver krönikor, noveller och lyrik Senast aktuell: i Föreningen Arbetarskrivarnas antologi Landet som sprängdes Personlig kuriosa: avskyr vintern men älskar katter           Kvällspromenaden     Och jag tänkte ...

Av: Eva Hanson | Utopiska geografier | 27 januari, 2014

Fenrisulven, Frej och Surt (1905), målning av Emil Doepler. Källa: Wiki

Gudarnas enträgna viskningar

Har vi glömt våra gudar, de gamla, de eviga? Elsa-Brita Titchenell, svenskfödd teosofisk författare, lägger, i boken ”The Masks of Odin” gudasagorna intill vetenskapens forskning och teosofisk filosofi ...

Av: Annakarin Svedberg | Essäer om litteratur & böcker | 20 augusti, 2015

Oedipus Rex. Foto Arne Hyckenberg

Femton gånger Östersjön - Östersjöfestivalen för femtonde gången 21-29 augusti

Liksom förra året inleder man årets upplaga av Östersjöfestivalen på Kungliga operan, denna gång på stora scenen med pukor och trumpeter och en massa kungar. Närmare bestämt med Stravinskijs opera-oratorium ...

Av: Ulf Stenberg | Essäer om musik | 01 september, 2017

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts