Also sprach Martin Heidegger

Under 1950-talet genomkorsas Martin Heideggers filosofi av det som den tyske tänkaren kallade Kehre, en vändpunkt. Den mest betydande i hans filosofi blir då konsten. I ”Sein und Zeit” (1927) ...

Av: Guido Zeccola | 24 maj, 2012
Agora - filosofiska essäer

En hoppfull roman om en ny vänstervåg när framtiden ser ut att ligga…

- Ser man historiskt på det har det kommit en vänstervåg lite då och då. 2017 skulle vara ett lämpligt år för en ny sådan, säger författaren John Lapidus som ...

Av: Hans Öhrn | 25 augusti, 2011
Litteraturens porträtt

Sekelskiftet 1900 – Konst, design och protest

Musée d’Orsay i Paris har i år lockat besökare från världens alla hörn som velat bekanta sig med konstnärers estetiska grundsyn. I utställningen ”Beauté, morale et volupté dans l’Angleterre d’Oscar ...

Av: Eva-Karin Josefson | 23 augusti, 2012
Essäer om konst

Min tid i Dubrovnik

Juli, 1990. Bländande starkt solljus över Dubrovnik. Jag blickar ut över husen med de tegeltäckta taken, tornen och den sandgråa muren runt den åldriga innerstan, ser hur allt suger åt ...

Av: Bruno Franzon | 27 oktober, 2012
Resereportage

Litteratur: Agatha Christie -Mordet i prästgården



Miss Marples första mordfall i St Mary Mead

“Jag hade just slutat skära för av den kokta oxbringan (ovanligt seg förresten) och när jag åter satte mig sade jag något som egentigen var synnerligen olämpligt med hänsyn till mitt prästerliga kall. Jag påpekade nämligen att den som mördade överste Protheroe skulle göra världen en stor tjänst.”


 

Man vet inte heller om Miss Marples singelskap är självvalt eller påtvingat (för att hennes livs kärlek dog), man vet bara att Miss Maple är väldigt nöjd med sitt liv och väldigt positiv - och att hon alltid väntar sig det värsta av alla andra.
Agatha Christie
Mordet i prästgården
ISBN: 9789188171788
Översättning: Vanja Lantz
Förlag: Bookmark förlag

 


Varje köp via denna
länk stödjer TK.


 

Är berättaren skyldig?

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Prästen får mer än en gång anledning att ångra sina förflugna ord. Överste Protheroe hittas nämligen död i prästgården, skjuten på nära håll med pistol, medan han satt och skrev vid prästens skrivbord. Det är en stor skandal i den lilla idylliska byn St Mary Mead. Och det verkar som att inte bara prästen, utan hela byn, är glad att överste Protheroe är ur vägen.

Alla är misstänkta. Alla visste var vapnet fanns. Alla spionerar på alla och rapporterar om allt ovanligt --- och när ett mord sker, verkar allt vanligt också ovanligt!

Te och skandaler

Samtidigt fortsätter det vanliga livet med "te och skandaler klockan fem" som prästfrun så träffande uttrycker det. Hon är inte så förtjust i de observanta gamla tanterna, som ofta kan vara giftiga och slår huvudet på spiken.

Prästfruns sällskap till teet är med hennes egna ord: "Mrs Price Ridley, Miss Wetherby, Miss Hartzell och den där förfärliga Miss Marple."

Prästen tycker själv om Miss Marple, "hon har i alla fall ett visst sinne för humor", men prästfrun är snarare rädd för Miss Marple "hon vet alltid precis allting som händer - och drar de allra värsta slutsatserna".

Den där förfärliga Miss Marple

Så introduceras Miss Marple i världslitteraturen. Som en av många "Missar" som gillar te och skvaller och stickning, men smartare, mer humoristisk och farligare än de andra damerna.

Anade Agatha Christie vilken succé hon hade i händerna när hon uppfann miss Marple? Publiken älskade henne. Det blev elva romaner och tre novellsamlingar med den stickande, skarpsynta amatördetektiven från St Mary Mead.

Sällsynt nöjd med att vara singel

Idag analyserar litteraturvetare ofta Miss Marple med den utgångspunkt att hon är en av få, eller möjligen den enda, kända kvinnliga litterära karaktären som är singel och som är nöjd med sitt singelliv. Hon är en "Miss" som inte är på jakt efter någon karl, vilket är ovanligt i den tidens litteratur, men även idag verkar det vara obligatoriskt oavsett genre att en kvinnlig huvudperson ska ha en partner eller vara på jakt efter en.

Man kan invända att karaktärer som Mma Ramotswe och Isabelle Dalhousie (båda kvinnliga deckare skapade av Alexander McCall Smith) var lyckliga singlar, men även de gifte sig så småningom.

Miss Marple har som sagt blivit en kvinnosakssymbol. Varför kan inte fler litterära karaktärer få vara lyckliga singlar? Speciellt idag när det finns fler singelhushåll än någonsin?

Men läser man Mordet i Prästgården ser man att Miss Marple är inte ensam om att vara en "Miss" i St Mary Mead - det finns massor av "Missar" som påtar i sina trädgårdar, spionerar på grannarna och stickar.

Storbritannien hade varit med om flera stora krig, det största av dem "det stora kriget" (som senare kallades det första världskriget) som lämnat den manliga befolkningen starkt decimerad och resultatet blev en eller två generationer med många "missar" som aldrig gifte sig och som aldrig blev vana att foga sig under någon man. Alla "missarna" i Mordet i Prästgården är mycket självsäkra, har skinn på näsan och skäms inte för att ta ordet utan att försynt räcka upp handen. Prästen får inte en syl i vädret.

Miss Marples fästman "dog i kriget"

Vissa Miss Marple filmatiseringar antyder att hennes fästman dör i första världskriget (det verkar vara ett något sent krig att välja, men Miss Marple har en obestämd mogen ålder i alla böcker, i decennium efter decennium) och det är därför hon är singel - hennes hjärta har blivit krossat. Det finns inga ledtrådar till en sådan historia när man läser Miss Marple böckerna. Det ges ingen förklaring och Miss Marples liv behöver inte förklaras. Man får läsa genom raderna och lära känna henne genom andra karaktärer och vad de gör och säger.

Man vet inte heller om Miss Marples singelskap är självvalt eller påtvingat (för att hennes livs kärlek dog), man vet bara att Miss Maple är väldigt nöjd med sitt liv och väldigt positiv - och att hon alltid väntar sig det värsta av alla andra.

Miss Marple vet att hon är smart

Ett av de roligaste Miss Marple citaten finns med i Mordet i Prästgården. Det är när Miss Marple citerar sin farmors syster Fanny: "De unga tror att de gamla är dumma, men de gamla vet att de unga är dumma!"

I en värld präglad av åldersdiskriminering, och singeldiskriminering, kan det vara bra att lyfta fram den kavata Miss Marple. Hon ber inte om ursäkt vare sig för att hon är singel eller för att hon är gammal. Hon och de andra "missarna" i Mordet i prästgården anser att de har rätt att ta plats. Och de har det. Med ålderns rätt har de också rätt att ha rätt. Miss Marple visar gång på gång var skåpet ska stå.

Belinda Graham

Ur arkivet

view_module reorder

GIBCA – Fernando Sanchez Castillo gräver där han står – och minns

Lund 2010 En gång fick jag i uppdrag skriva om en konstutställning i min hemstads studenttidning, Lundagård. Utställningen skulle invigas med att ett stort huvud av brons rullades genom universitetets centrala ...

Av: Frida Sandström | Essäer om konst | 23 oktober, 2013

Kierkegaard och melankolin som hyllas av romantiken

Det tragiska är att två älskande inte förstår varandra, det komiska är att två som inte förstår varandra älskar varandra.Redan i Sören Kierkegaards debut 1838 - Ur en ännu levandes ...

Av: Ingmar Simonsson | Agora - filosofiska essäer | 24 november, 2010

Oslo från Ekebergsrestaurangen. Foto: Björn Gustavsson

Oslo som kulturstad

Det finns många goda anledningar att besöka Oslo; en allt viktigare anledning är att stans konstliv på senare år blivit allt mer spännande. Och den norska huvudstadens satsningar på konstområdet ...

Av: Björn Gustavsson | Resereportage | 19 juli, 2015

ICA och de svarta kärnfria druvorna

Som boende mitt emellan Jönköping och Linköping i Ödeshög har vi en oerhörd bas, två rätt så stora och starkt växande städer med högskola respektive universitet. Häromdagen var jag på sammanträde ...

Av: Per-Inge Planefors | Gästkrönikör | 15 januari, 2014

Fågelnatt

Fågelnatt Tystnad, en gul vägg Öppen att handskas vid Som om hyvelbänken Eller motordrivna du vet. Mättad, guiden sa alltid: Tändkula, brunblaskiga

Av: Pär Wikstrand | Utopiska geografier | 30 oktober, 2007

Jenny Emmelie Olofsdotter

Betraktelse i rusningstid

En ny krönikör: Jenny Emmelie Olofsdotter

Av: Jenny Emmelie Olofsdotter | Gästkrönikör | 02 mars, 2016

Monoteisterna. En utställning om interkulturell dialog i gamla skrifter

Wien vore inte Wien om det inte fanns en motvikt till främlingsfientligheten. För samtidigt som valplakaten handlar om att inte låta muslimerna och det främmande blodet få övertaget, visas en ...

Av: Lilian O. Montmar | Kulturreportage | 30 oktober, 2010

Folkhögskola och sprängkraften

Folkhögskolan och sprängkraften Det stora alvaret. Så kallas den trädlösa kalkstensplatå som utgör ungefär en fjärdedel av Ölands totala yta. Två kilometer därifrån ligger Ölands folkhögskola, en av Sveriges mötesplatser ...

Av: Elin Bengtsson | Allmänna reportage | 26 januari, 2007

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts