Om utdanning og danning

Tematikken for herværende essay er, i vid forstand, moralfilosofi, det vil si at det er om hva en bør streve etter å realisere, hva som er høyverdig og hva som ...

Av: Thor Olav Olsen | 17 september, 2009
Agora - filosofiska essäer

Monets hus i Giverny,  exteriört Foto Johan Werkmäster

I Monets fotspår genom Normandie

Ett nytt konstreportage av Johan Werkmäster den här gången på spaning efter Claude Monet

Av: Johan Werkmäster | 12 december, 2017
Essäer om konst

Fulke Greville

Fulke Greville. En dikt

Pessimistiska dikter kan vara uppmuntrande av olika skäl. De ger t.ex. anledning till motsägelse ("så illa är det väl ändå inte"), och om de är välskrivna påminner de om språkets ...

Av: Fulke Greville | 06 april, 2015
Utopiska geografier

Den unga flickans röst...

Den unga rösten hörs inte, men den ligger dold i den historiska textens komplexa manifestation. Den utvalda sjunger ändå om sina personliga upplevelser. Marias röst skulle tyckas outhärdlig i en tid ...

Av: Hans-Evert Renérius | 21 december, 2014
Gästkrönikör

 Willem Elsschot

Litteratur: Willem Elsschot - Irrblosset



På älskvärda villovägar i Antwerpen

Nikanor Teratologen om den flamländske Willem Elsschots kortroman.




Tre främmande vandringsmän från det inre av Asien som skänker gåvor till en flicka vid namn Maria, som för dem framstår i ett förklarat skimmer, som en "pärla", den första pärla som Ali under sina sexton år till sjöss stött på. Parallellerna till Jesusmyten, "jungfru Maria" och de tre magerna eller vise männen är uppenbara.
 Willem Elsschot

Willem Elsschot

En synnerligen enkel historia berättas i Irrblosset (Het dwaallicht), som först publicerades 1946: en formellt stadgad men ändå i sitt inre och sin vandel förmodligen något ostadig man vid namn Laarmans, gift och far till sex barn, tillfrågas en regnig och kall novemberafton om var man kan hitta en viss Maria Van Dam, bosatt på Kloosterstraat 15. Den som frågar honom är en av tre "svartingar", sjömän från ett fartyg registrerat i Indien, iklädda bomullskostymer och "svarta galarockar som till något festevenemang". Jagberättaren ger denne man namnet Ali, och han är den ende av de tre som kan göra sig förstådd på engelska. Laarmans förmodar att sjömännen är indier, men de är i själva verket, visar det sig, afghaner. Den Maria de letar efter sägs vara en så kallad säckflicka, en ung kvinna som bordar fartyg i hamn för att lappa säckar. På morgonen samma dag som sökandet efter henne inleds gjorde hon just det på de tre sjömännens skepp, och de gav henne en sjal, en burk ingefära och sex cigarrettaskar. På en av dessa cigarrettaskar ska hon med blyerts ha skrivit sin adress.

Elsschot lyckas av denna vid första anblicken till synes lite sjaskiga incident skapa en liten berättelse som förblir levande och oviss ända till slutet. Det sker genom det sätt på vilket den godmodige cynikern och drömmaren Laarmans redogör för de olika turerna i sällskap med Ali och hans kumpaner. Att de tre tydligen mycket mörkhyade männens intentioner skulle vara liderliga är en förmodan som berättaren lätt säljer in hos läsaren: Laarmans är också medveten om att han själv finner det kittlande att föreställa sig vem denna som det verkar så företagsamma, lättsinniga och köttsligt givmilda Maria Van Dam är, och vad som kan tänkas hända när de tre "svartingarna" kommer hem till henne. Laarmans intalar sig själv att han bara vill se och hälsa på flickan, och inte delta i vad han väl föreställer sig ska bli ett interracial gangbang. Men de tre sjömännen är inte alls intresserade av att ledsagas till en krog med prostituerade, något som en flåbuse som antagligen får procent på att rekrytera horkunder försöker göra. Samtidigt uttrycker den i någon mån engelskspråkige afghanen sig på ett sätt som får läsaren att anta att Laarmans gruppknullsteori är korrekt: "Själva drog de slutsatsen att hon skulle kunna ta sig an dem alla tre."

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Tre främmande vandringsmän från det inre av Asien som skänker gåvor till en flicka vid namn Maria, som för dem framstår i ett förklarat skimmer, som en "pärla", den första pärla som Ali under sina sexton år till sjöss stött på. Parallellerna till Jesusmyten, "jungfru Maria" och de tre magerna eller vise männen är uppenbara. Vilket då skulle göra Laarmans, eller Elsschot, till evangelieförfattare? Laarmans är en tvetydigt modern och vanvördig variant av evangelist, i så fall, som av en nyck ger sig in i denna stillsamma irrfärd med förhinder för att skjuta upp hemkomsten till det kälkborgerliga hushåll som uppenbarligen tråkar ut honom svårt. Det visar sig nämligen inte helt lätt att uppbringa denna Maria. Vid ett tillfälle säger berättaren:

"Den där skatan ska inte slippa undan mig och jag tänker framhärda på den inslagna vägen tills hon, om så fastbunden, är i era händer, ända tills den där sjalen och burken med ingefära har betalat sig."

Men det sättet att tala är inte på fullt allvar: han är som sagt en godmodig gubbe, med känsla för drastiskt effektfulla uttryckssätt. Så även om han säger att afghanernas språk är honom "lika främmande som spyflugors", "ett väsande och kvittrande som från fåglar i ett busksnår", och även om han nickar medhåll till Alis "fatalistiska" yttrande "vita och mörka människor hör inte ihop", så finns det ingen illvilja hos denne Laarmans vare sig gentemot sjömännen eller flickan. Och vad de tre egentligen är ute efter kanske inte är sex. Ali beskriver hur Maria tedde sig för honom på fartyget:

"Som en skinande sol i detta dimmiga land, så att samtliga på akterdäck lät arbetet ligga och betraktade hur händerna lappade säckarna, hur hon slog sig ned invid skansluckan som om hon tänkte stanna ombord, hur raskt och muntert det gick undan, utan hjälp och utan frågor, nålen som blixtrade till, munnen som skrattade och tänderna som blinkade när hon bet av tråden.---Men hon är som en bild som man ser på vattnet. När man vill gripa den finns där ingenting. Eller som blossen ute i träskmarker. Man kan rusa efter, men hinner aldrig i kapp dem."

 

Nikanor Teratologen

 

Ur arkivet

view_module reorder
Abbas Kiarostami Foto CC BY-SA 3.0

Att begravas: bildspråk i Kiarostamis Smak av körsbär

Abbas Kiarostami är en av Irans mest hyllade filmskapare. Med Smak av körsbär blev han belönad med Guldpalmen i Cannes för snart tjugo år sedan. Många som skrivit om filmen ...

Av: Sonya Helgesson | Filmens porträtt | 04 mars, 2016

Interiör från Egon Schieles sommarbostad i Cesky Krumlov. Foto: Mathias Jansson

Egon Schiele bortjagad från sitt sommarhus

Egon Schiele betraktas som en av konstens "bad boy". Han hade en förkärlek för att måla av unga flickor i erotiska positioner och när det kom ut att han anlitade ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 20 september, 2015

Three ladies in Cairo. Del II. From northern slopes to oriental deserts

Min mormor, Hilda, växte upp i Sundsvall och berättelsen börjar där i och med Sundsvalls stora brand 1888 med hennes mor, min mormorsmor Ragnhild. Många äventyr senare, träffade Hilda den ...

Av: Anne Edelstam | Utopiska geografier | 10 juli, 2014

Eddie och Reb in da House

  Eddie och Reb. Foto: Agneta Tröjer Eddie och Reb in da House I år har Pride House flyttat in på Södra Teatern med ett digert programutbud under Prideveckans första fem dagar. Det ...

Av: Agneta Tröjer | Porträtt om politik & samhälle | 04 augusti, 2007

III De långa nätterna på de iskalla perrongerna

Det handlar om Korridorens stilla förändringar i ljushänseende från morgonstund med naket ljus till grumligt eftermiddagsbleke med försåtliga skuggor döljande dagens dels konkreta dels imaginära minnesspekulationer och rekapitulationer som efterföljs ...

Av: Benny Holmberg | Kulturreportage | 27 juli, 2011

Bukowski, John Fante och Antikristen

Charles Bukowski. Foto: Slime Bukowski hotade sitt förlag Black Sparrow att han skulle sluta skriva om de inte köpte in alla John Fantes publikationer. Han skriver i förordet till Ask ...

Av: Gustaf Redemo | Essäer om litteratur & böcker | 09 september, 2008

Robert Burns i översättning av Erik Carlquist

Writers´ Museum, en av Edinburghs sevärdheter, är tillägnat de skotska nationalförfattarna Robert Burns, Walter Scott och R.L.Stevenson. Där visas, förutom originalmanuskript och porträtt, sådant som Scotts schackbord och en ring med ...

Av: Robert Burns | Allmänna reportage | 20 maj, 2013

Jean Genet – Poetikern med döden som frihet

Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Om icke vetekornet faller i jorden och dör,så förbliver det ett ensamt korn; men omdet dör, så bär det mycket frukt. (Johannes12:24) Att uppenbart få en stark ...

Av: Göran af Gröning | Litteraturens porträtt | 11 september, 2014

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.