Franciskus och Bartholomeos

Två koncilier – ett hopp

Kristna världen över, de allra flesta åtminstone, torde väl enbart ha känt en djup, hoppfylld glädje vid åsynen av de möten som ägt rum mellan den ekumeniske patriarken Bartholomeos och ...

Av: Thomas Notini | 08 juni, 2017
Essäer om religionen

Hoppet i det längsta

illustration: Joanna Hellgren Hoppet i det längsta Oppenheims öde, liksom det judiska Wiens, b­eskrivs av Singer som en t­ragedi, en moralis­k kollaps. Från h­umanism, tro på utbildning och s­ocial jämlikhet till utradering ...

Av: Lisa Gålmark | 20 november, 2007
Essäer om samhället

Nietzsche av Munch beskuren

Nietzsche, postmodernismen och högern

Jag skall börja med påståendet, att jag egentligen inte tycker att det är vettigt att läsa Nietzsche filosofiskt. En sådan läsning tar bort vad som finns av värde där – ...

Av: Simon O. Pettersson | 26 maj, 2017
Agora - filosofiska essäer

Projekt Bok 19

Att leva som människa i denna värld eller Vetenskap-världsbild-sätt att tänka   Tacksam prisade han det ofattliga att det förunnades honom genomleva ett liv på jorden som människa. (Heidenstams ord på sin gravsten)  

Av: Erland Lagerroth | 05 november, 2011
Essäer

Lia Liqokeli. Foto: Shota Gujabidze

Litteratur: Lia Liqokeli - Så skrattade jättens fru



En kulturgärning

Med mycket originella texter lyfter Lia Liqokeli det vardagsnära och det halsbrytande i samma andetag.

I vissa dikter håller hon sig vardagsnära och påminner i någon mån om Sonja Åkesson.
Lia Liqokeli
Så skrattade jättens fru
ISBN:  9789186175474
Översättare: Manana Kobaidze och Kristian Carlsson
Förlag: Smockadoll förlag



Varje köp via denna
länk stödjer TK.


Lia Liqokeli. Foto: Shota Gujabidze

Lia Liqokeli. Foto: Shota Gujabidze

Författaren Lia Liqokeli är född 1986 i en bergsby i Georgien. Det låter exotiskt för oss läsande svenskar. Att hon sedan flyttade till huvudstaden Tblisi och utbildade sig till regissör och senare började arbeta med litterär verksamhet är förstås inte lika exotiskt, men man kan förstå att hon krävde utrymme och utblickar.

Texterna är mycket originella. I vissa dikter håller hon sig vardagsnära och påminner i någon mån om Sonja Åkesson. Till exempel när hon skriver om en stol som bryter ett ben, en av de kortare dikterna. Min stol bröt benet i går./ Jag kan inte säga vad jag tänkte på, eller varför jag var så tung./ Sen grät vi hela natten:/ Stolen hade ont i det brutna benet, jag hade ont i den brutna tanken./... Även här närmar hon sig det absurda, vilket hon gärna gör. Som när hon blir kär i en kråka, eller sörjer en död spindel, eller grälar med en citron tills den flyger iväg. I titeldikten blir hon kidnappad av en jätte som hon sedan lever med.

I andra texter excellerar hon i halsbrytande liknelser som aldrig tycks ta slut. Inramningen kan vara högst realistisk och börja med ett möte med en anförvant eller en granne: Min ensamma granne hälsade på mig. Hon är ett hus./ Hon kom längs den gräsbevuxna stigen och i sina fönster höll hon kvällens blåa händer./...Vi satte oss, Vi bredde ut natten som en matta./ Vi hällde upp den bittra, stjärnlösa himlen som i gråresistenta och ljudsäkra glas. ,/ vi fladdrade med axlar och väggar som fjärilsvingar, vi kramades, våra skuggor/ knöts i varandra,/ vi ylade ut hundra vintrar./...

Vissa dikter är långa och stroferna alltid ojämna. Även radlängderna. Bilderna hon skapar gör att en läsare måste vara uppmärksam och tänka efter. Ibland kan det vara svårt att hitta sammanhang men de yppar sig oftast. Det är svårt att beskriva poesins originalitet och rikedom på en komprimerad plats som en anmälan.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Man kan förstå att denna poet är prisbelönt. Även om vi måste läsa henne i översättning som tycks skickligt utförd är det tydligt att hon är en språkekvilibrist. Hon har tilldelats ett prestigefyllt litteraturpris i Georgien och har ständiga kontakter med sina läsare på Facebook. Vid prisutdelningen uppträdde hon i en klänning med en bild av Pippi Långstrump på.

När hon intervjuades förklarade hon att hon kanske inte kan uppträda som Pippi i det dagliga livet men att hon försöker göra det i sin poesi. Fler priser kommer säkert. Att förlaget introducerar henne i Sverige är en kulturgärning.

Stefan Estby

Ur arkivet

view_module reorder
Camille O’Sullivan photographer:  Jytte Holmqvist

An Irish Chameleon

Irish enchantress turned chameleon on stage Camille O’Sullivan is currently jet-setting around Australia on a tour that sees her performing Ancient Rain (to which O’Sullivan has written the music) with ...

Av: Dr Jytte Holmqvist | Musikens porträtt | 01 november, 2016

Japansk, expressiv seriekultur i Sverige

Manga är ett intressant fenomen. Det handlar om en import från Japan, som hos oss i första hand tilltalar barn och ungdom. I Japan lär manga vara långt mycket mer ...

Av: Bertil Falk | Essäer om litteratur & böcker | 20 februari, 2011

Från första världskrigets slagfält

BBC låter meddela att många fler brittiska dagboksblad från första världskriget ska läggas ut på nätet. I National Archives finns en och en halv miljon sådana sidor varav man redan ...

Av: Ivo Holmqvist | Essäer | 21 januari, 2014

Tidsandan och poesin hos Malte Persson

Tidsandan och poesin hos Malte Persson     Malte Persson. foto Sara Mac Key Malte Persson är kanske den mest uppburne poeten i sin generation. En exponent för den rena tidsandans utvecklingslinje som lämnat ...

Av: Olav Pjotr Lugudek | Essäer om litteratur & böcker | 25 maj, 2007

 Niels W. Gade. Originalfotot tillhörigt Oslo Stadsmuseum

Niels W. Gade Ett tonsättaröde och kulturhistoriens nyckfullhet

Vi tycks utgå från att de konstnärer – bildkonstnärer, tonsättare, diktare, dramatiker m.m. - som har sina namn inskrivna i historien har nått denna status på grund av sina extraordinära ...

Av: Thomas Notini | Musikens porträtt | 12 februari, 2017

Låt framtiden repa sig! MADE-festivalen 2011, Umeå

Det finns något habilt i en tungsint ståndpunkt på en scen. Inte för att det känns överglänsande mer drömska produktioner - det är inte mätbart på det sättet - men ...

Av: Nils Jernelius | Reportage om scenkonst | 20 maj, 2011

Lykkelige og ulykkelige liv

  «'Lykke'» er om ting som betyr svært mye for oss mennesker, og hva det mer presist går ut på, har jeg skrevet om i essayet mitt Noble liv.  Når det ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 16 mars, 2011

Brasilianska filmfestivalen. Möte med Marilia Rocha

Tack vare föreningen Brasilcines organisation har Stockholm under sju års tid haft möjlighet att skåda det absolut bästa som Brasilien har att presentera när det gäller filmindustri. Men Brasilien har också ...

Av: Roberto Fogelberg Rota | Filmens porträtt | 23 november, 2012

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.