Författaren till F Daniel Kehlman Foto Belinda Graham

Bedragen och betagen - Daniel Kehlmann levererar en humoristisk tragedi i familjekrönikan F

Vi befinner oss i Mexico City. Daniel Kehlmann är på ett tåg och träffar en man, som han känner själslig släktskap med, när de börjar prata om litteratur. Främlingen kan ...

Av: Belinda Graham | 25 juli, 2017
Litteraturens porträtt

Carl von Linné och världens skenbara lycka

Carl von Linné och världens skenbara lycka Idag, detta år då trehundraårsjubileet av hans födelse ska firas, är det hart närt omöjligt att förstå den vurm och oreserverade dyrkan som en ...

Av: Crister Enander | 18 januari, 2007
Essäer

Edgar Varèse – en ljudets mästare och befriare

Vi upplever nu en tid när det ekonomiska tänkandet ramar in våra liv som ofta saknar meningsfullt innehåll. Konstens kraftkälla, som Varèse såg som en huvudrollsinnehavare, behövs mer än någonsin. Vem ...

Av: Percival | 04 augusti, 2012
Musikens porträtt

Altaret

Altaret är kvinna. Altaret ska ha den perfekta klassiska kvinnans ”proportioner” med brett bäcken, lite smalare axlar och smal midja. Och precis som en kvinna ska altaret inte vara naket ...

Av: Guido Zeccola | 19 september, 2017
Essäer om religionen

Andrzej Stasiuk  Foto: Kamil Gubala

Verklighetens overkliga Europa



Vem reser till Babadag? Har du varit i Babadag? Varför skulle man vilja resa till Babadag? Vad är Babadag? En ort i nordöstra Rumänien, nära Svarta Havskusten. Det är knappt att Andrzej Stasiuk varit i Babadag: två gånger, tio minuter båda gångerna. Babadag ligger på bussrutten Tulcea-Constanta, och är för Stasiuk en symbol för allts bräcklighet och förgänglighet. En ort som liknar många andra samhällen Stasiuk färdas genom. Liksom i sina tidigare böcker är det den östeuropeiska landsbygden han beskriver och besvärjer.




 

 

Han besöker Emil Ciorans födelseby, Rasinari, där den blivande tänkaren tillbringade sina första tio år, efter att ha drabbats av olägenheten att komma till världen.

Annons:

Han säger: "Jag beskriver det förflutna och rummet, för ingenting annat existerar."

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

"Babadag, det var trötthet och ensamhet.---Världen består just av sådana brottstycken, skärvor av en het dröm, synvillor, feberyrsel i en buss."

Ibland misströstar författaren om möjligheten att beskriva något:

"---och det enda som återstår är en uppräkning, för en beskrivning förmår ingenting eftersom här inte finns någonting fast förutom trötthet och sönderfall, och förlorade krafter, och frenetisk möda under en vitglödgad himmel."

När han granskar stämplarna i sitt pass gör han följande reflektion:

"Hundrasextio stämplar och vad fan har jag för det? Jag är lika dum när jag kommer hem som ovetande när jag gav mig iväg."

Men Stasiuks skrivna stämma förefaller klok, luttrad, genuin.

Det är lika mycket tänkta och drömda som genomresta och iakttagna landskap och livsvillkor som intresserar Stasiuk. Alla orter han nämner existerar i sinnevärlden, och genom Google Maps kan man enkelt orientera sig i geografin i Polen, Slovakien, Ungern, Rumänien, Moldavien, Transnistrien. Han är inte lockad av städer: betraktar dem som främmande implantat, som inte har något att berätta om östeuropéernas verkliga, jordbundna liv. Han söker sig helst till periferier, marginaler, avkrokar, bakvatten. De små orterna "härmar ingenting. De fullbordas i sitt eget öde."

Vid ett tillfälle anländer Stasiuk till en ungersk by som heter Telikbánya:

"I Telikbánya fanns ingenting förutom byn som låg där den hade legat i hundratals år. De stora, breda husen låg i fruktträdens skugga. De svavelgula väggarna, de mörkbruna träsniderierna, de skulpterade dörrarna, fönsterluckorna och verandorna levde i perfekt symbios med trädgårdarnas tunga barocköverflöd. Det verkade som en metafor för bofasthet och djupa rötter hade materialiserats på ett idealiskt sätt just här.---Det var ett sådant ställe där man får lust att stanna utan någon särskild orsak. Saker och ting befinner sig helt enkelt på sina rätta platser, folk höjer inte rösten i onödan och gör inga häftiga rörelser."

Ofta är landskapen och människornas boningar i Stasiuks beskrivningar dock något som tycks vara på väg att förblekna, förflyktigas, glömmas bort. Som staden Comrat i Moldavien, huvudort för det gagauziska folkslaget:

"Det är svårt att beskriva Comrat för det är så svårt att få syn på. Man åker genom en stad som knappt syns. Där finns hus och gator men det är bara skisser, ett halvfärdigt provisorium, en sorgsen materia som stelnat halvvägs till sin bestämmelse, förlorat kraften innan den var färdigformad."

Han besöker Emil Ciorans födelseby, Rasinari, där den blivande tänkaren tillbringade sina första tio år, efter att ha drabbats av olägenheten att komma till världen.
Rasinaris fritt kringströvande kreatur kommer framåt kvällen hem från betesmarkerna, en mäktig syn:

"Hundratals kor och getter vandrade längs vägen från Paltinis i det röda solljuset. Det stod en sky av värme och lukter kring hjordarna. Längst fram gick de grå korna med brett mellan hornen. Folk stod i grindhålen och väntade. Allt skedde under tystnad, ingen skrek, ingen manade på dem. Djuren lämnade hjorden och gick var och en hem till sitt. Så försvann de i gårdsplanernas skuggiga halvmörker och bakom dem stängdes de snidade ladugårdsdörrarna på ett helt mänskligt sätt."

Stasiuk ser människorna som de är, utan att vare sig idealisera eller indigneras:

"Tjocka rika knösar till zigenare står vid splitter nya Mercor med öppna motorhuvar, det ser ut som om motorn kokar eller fläktremmen har gått av och de vinkar förtvivlat att man ska stanna, och så försöker de lura på en guld eller ädelstenar för halva priset."

"Vart jag än kommer hoppas jag träffa på zigenare. I Prekmurje körde jag slut på en bensindunk för att hitta dem, för jag blev förbannad på det välstädade landet och på slovenerna, dessa förrädare mot den hemska allmänslaviska villervallan, men jag hittade inte en enda, fast jag hade läst att de säkert skulle finnas där. Fullt möjligt att de gömde sig, att de kände på sig på tio mils håll att jag var på väg, jag med min förtjusning i förfallet, min simpla böjelse för allt som inte ser ut som det borde."

Och han tycker om det han ser, även när det inte är så vackert. En melankolisk fatalism genomsyrar texten, som tar läsaren med på stämningsmättade irrfärder han eller hon annars aldrig skulle ha företagit sig:

"Ja, jag gillar alltså röran på Balkan och i Ungern, Slovakien och Polen, tingens märkliga tyngd, den vackra sömnigheten, nollrespekten för fakta, det lugna, konsekventa supandet redan mitt på dagen och de dimmiga blickarna som utan ansträngning genomborrar verkligheten och utan fruktan öppnar sig mot tomheten."

Stasiuk säger om sitt skrivande:

"På något vis har jag lärt mig skriva, jag lyckas sätta ihop ord som blir varaktiga, men jag kan inte ställa samman alla berättelserna till en historia som verkar meningsfull och trovärdig."

Men det är i fragment som världen uppenbarar sig mest intensivt, det är i uppsnappade brottstycken som sanningarna blottläggs. De stora harmoniskt avrundade berättelserna ljuger alltid för mycket. Den genre Stasiuk skapar åt sig har mycket som talar för den, och han behärskar sitt material fullt ut.

Källa
Andrzej Stasiuk : På vägen till Babadag.
Översättning: Tomas Håkansson
Ersatz

Nikanor Teratologen

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Klicka här för att söka efter artiklar hos CDON.com apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

Werner Schwab och lidandet

1997 spelades Werner Schwabs pjäs Folkmord eller min lever är meningslös, på Intiman i Malmö. Fick fin kritik. Svarta rosor ströddes. Samtidigt med detta skådespel publicerade Bokförlaget Symposion Schwabs Himlen min kärlek eller ...

Av: Bo I Cavefors | Essäer | 03 september, 2014

Veckan från hyllan, vecka 41, 2012

Ett par större företag las ner. Nya dystra siffror om ekonomin presenterades, finansministern såg glad ut. Moderaterna la fram ett socialdemokratiskt förslag. Socialdemokraterna la fram ett moderat förslag. En kristdemokratisk bostadsminister ...

Av: Gregor Flakierski | Veckans titt i hyllan | 06 oktober, 2012

Benjamin 3

     

Av: Håkam Eklund | Kulturen strippar | 28 augusti, 2011

Foto Matti Paavonen

Mitt bibliotek och den långa vägen dit

När jag ännu inte kunde läsa fick jag höra uppläst den bibliska berättelsen om Josef i årskurs 1. Han såldes av sina avundsjuka bröder till arabiska köpmän och av ödet ...

Av: Text och foto:Tarja Salmi-Jacobson | Kulturreportage | 30 juni, 2017

OperaBögarna firar 10 år med galakonsert under Pride

  OperaBögarna firar 10 år med galakonsert under Pride Det började som ett forskningsprojekt och den 3 augusti firar OperaBögarna sitt tioårsjubileum med en stor galaföreställning på Folkoperan. Glitter and be gay ...

Av: Agneta Tröjer | Musikens porträtt | 04 augusti, 2007

Självkarikatyr av Hoffmann

Från deckarens barndom

Den tyske författaren E.T.A. Hoffman (1776-1822) är mest känd för Offenbachs opera Hoffmans äventyr, som är baserad på tre av Hoffmans berättelser. Äventyren är alla kärleksäventyr. I operan förekommer Olympia ...

Av: Bertil Falk | Essäer om litteratur & böcker | 29 juni, 2016

Postemmakrönika 3. Rasthållplat III

ALdrig heller dem rasthållhållhållplatskvar III förutan på väg dit (till ställe egentligt) ledigt med utan oppfart istället av avtag som i föregående i stället, nog sjunga sin poetiska visa på ...

Av: Stefan Hammarén | Stefan Hammarén | 18 mars, 2010

Tankens ambivalens (Tredje brevet)

11/2 I mina tidigare litteraturstudier trodde jag att jag skulle hitta ett ädlare liv, högre i sin strävan att genomskåda maktens struktur och i stället känna den fria andens sublima liv ...

Av: Göran af Gröning | Utopiska geografier | 16 juli, 2014

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.