Arriva bene Sebastiane!  Foto: Psiconauta

Litteratur krönika. Juli

Vad händer med den tryckta boken? Allt fler väljer att läsa på skärm – det gäller både böcker och tidningar. Bokförlagen säljer allt färre böcker, antalet anställda på bokförlagen minskar ...

Av: björn gustavsson | 03 juli, 2015
Björn Gustavsson

Peter Handke. Foto Wikipedia

Liminalitet

En dag bet skrivklådan extra hårt och på ett frustrerande sätt. Jag visste att jag ville skriva, men hade inget att säga, så det blev tramsigt rim och obscena barnvisor ...

Av: Jesper Nordström | 26 november, 2015
Litteraturens porträtt

Gunnar Björling

Poeter i ett brödrakrig

”Nyfödd går jag. Glömska är mitt namn. Och dagens minne sjunger”. Gunnar Björling i debutboken ”Vilande dag” från 1922. Den ömsinte poeten Gunnar Björling tillhörde tillsammans med bl.a. Edit Södergran, Elmer Diktonius och Rabbe ...

Av: Rolf Karlman | 18 december, 2016
Essäer om litteratur & böcker

Werner Bergengruen - den siste reaktionären.

För drygt femtio år sedan inbjöds Werner Bergengruen att föreläsa för studenterna i Lund, Stockholm, Uppsala och Göteborg (den gången var tyska ännu det andra främmande språk de flesta lärde ...

Av: Ivo Holmqvist | 04 oktober, 2016
Litteraturens porträtt

Tomas Bannerhed. Foto Sofia Runarsdotter

Litteratur: Tomas Bannerhed - I starens tid



På Gabriels dag är det starens stund på jorden

Tomas Bannerheds texter och Brutus Östlings bilder är både eleganta och vackra.

I navet finns hela tiden mötena med olika fåglar, platsen de finns på, hur han uppfattar dem, hur de påverkar honom och hur de långt senare kan dyka upp i hans huvud, i andra sammanhang. Bäst är Tomas Bannerhed när han ger sig lite längre tid med texten, kavlar ut den, som i Blekinge, i sällskap med Harry Martinson, då tänker man både på Svärmare och harkrank och Utsikt från en grästuva.
Tomas Bannerhed
I starens tid
ISBN: 9789176810026
Foto: Brutus Östling
Förlag: Weyler



Varje köp via denna
länk stödjer TK.


Tomas Bannerhed. Foto Sofia Runarsdotter

Tomas Bannerhed. Foto Sofia Runarsdotter

Det går att undvara både slaguggla och sommargylling, men skulle inte rödhaken hälsa på med ojämna mellanrum eller talgoxen yra runt bland äppelträden morgon och kväll, då skulle jag känna saknad och oro, något skulle fattas. För detta behövs inte tubkikare och ingen märkesjacka. Det räcker med att öppna dörren och ta en sväng runt huset, i förfärliga mysbyxor och en olle med hål i.

Tomas Bannerhed är lite så, men ändå inte, han söker nya platser och nya marker i sitt upplevande och sökande efter fåglar, han är inte på något sätt en skådarfundamentalist. När han hittar platsen sjunker han in i den, väntar och njuter av några stelnade ögonblick och möten. Det kan då och då vara sakprosa med vetenskapliga irrtåg, men för det mesta är poesin hans verktyg. Han berättar i korta stycken, vi får följa en kåserande vandring under ett år, vår och sommar får stort utrymme, höst och vinter glider snabbt förbi. De mestadels korta berättelserna är från Stockholmstrakten, Småland, Blekinge och Fårö.

I navet finns hela tiden mötena med olika fåglar, platsen de finns på, hur han uppfattar dem, hur de påverkar honom och hur de långt senare kan dyka upp i hans huvud, i andra sammanhang. Bäst är Tomas Bannerhed när han ger sig lite längre tid med texten, kavlar ut den, som i Blekinge, i sällskap med Harry Martinson, då tänker man både på Svärmare och harkrank och Utsikt från en grästuva.

Tomas Bannerhed har samma nära blick och känsliga uppmärksamhetsspröt.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

När staren kommer till hans plats den 24 mars, då upplever jag igen, det, som jag ser och hör här den 16 mars, den svarta dräkten med de gula, gröna och violetta pärlorna och den sammansatta sången. Starar slår med vingarna, spänner upp halsfjädrarna, flöjtar, härmar, visslar och trummar.

Brutus Östlings bilder är brutala, inpå fågeln, han vill vara nära och jag vet inte om det är alltid så lyckosamt, när jag ser på den fågel, som jag känner bäst, rödhaken, så ser jag ingen karaktär och ingen själ, jag vet att det är ingen människa. Så begriper jag inte heller hur bild och text hör ihop, ibland som i texten om skärfläcka finns det plötsligt en bild på en rödbena? Och så de stora sjoken av bilder på ugglor på slutet, var hör de hemma?

Bo Bjelvehammar

Ur arkivet

view_module reorder

”Att göra goda verk, det vare vårt begär…”. Om de italienska valdenserna igår…

Italien – påvedömets land och en pålitlig, urgammal bastion för den katolska tron. Så framstår förmodligen Italien för de flesta människor i frågor som rör kyrka och kristendom. Kanske ligger ...

Av: Thomas Notini | Essäer om religionen | 25 augusti, 2013

Lars Ardelius 1926-2012. En underbar människa

En gång klippte Lars Ardelius sönder trettio svenska självbiografier, blandade bitarna, klistrade samman dem på nytt, och gav ut dem i en rolig bok som han kallade ”Plagiat”, en ärlig ...

Av: Ivo Holmqvist | Litteraturens porträtt | 26 augusti, 2012

Om verdienes opprinnelse, opprettholdelse, spredning og utvikling

Innledning I denne artikkelen tar jeg opp følgende anliggender: (a)Hvor kommer menneskene verdier og verdiforestillinger fra, det vil si hva er deres kilde, opphav eller opprinnelse? (b) Hvordan opprettholdes verdier og ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 31 december, 2012

Årets kulturtidskrift: Ett lysande namn

Under Bokmässan delade FSK, Föreningen för Sveriges kulturtidskrifter, som vanligt ut priset till årets kulturtidskrift. I år gick priset till poesitidskriften Ett lysande namn. Det är första gången en renodlad ...

Av: Håkan Lindgren | Kulturreportage | 28 september, 2011

Cold Meat Industry (1987-2014). Ett requiem

Det svenska skivbolaget Cold Meat Industry har, enligt grundaren Roger Karmanik (Roger Karlsson) slutat att existera. Denna artikel vill chansa på en historik över ett skivbolag som har varit så ...

Av: Marco De Baptistis | Essäer om musik | 16 augusti, 2014

Den gotiska mentaliteten

Spengler kallar henne ”den faustiska människan”. Men han kunde lika gärna ha valt termen ”den gotiska”, ty det är ett människoöde sprunget ur gotikens mystiska anda, samt en redan under ...

Av: Lars Holger Holm | Essäer | 29 oktober, 2012

Autodidaktiskt manifest

 Självinlärning bör vara en av flera grundpelare för ett modernt bildningsideal. I dag är kunskapen demokratiserad men ändå förstår vi inte världen bättre än tidigare generationer. Varför är det så? ...

Av: Kristian Borg | Essäer om samhället | 31 mars, 2008

Belvy Methan

Slutet eller en ny början?

Om någon om 70 år lyckas läsa detta innebär det att mänskligheten lyckades besinna sig och förenas i en aldrig tidigare skådad kamp för överlevnad mot naturens krafter. Naturens hämnd ...

Av: Richard Conricus | Reportage om politik & samhälle | 17 maj, 2017

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.