Marginell mästare

Marginell mästare I början av 1950-talet kom en grammofonskiva till Sverige. Den var på sätt och vis hemmagjord. Pianisten, upphovsmannen hade själv producerat den. Det var en stenkaka. På ena sidan ...

Av: Bertil Falk | 18 januari, 2007
Essäer om musik

Den bortglömde Strindberg

I våra dagar är poeten August Strindberg helt bortglömd. En orsak kan vara att hans genomslagskraft som romanförfattare och dramatiker har fått överskugga lyriken. En annan orsak kan vara att ...

Av: Bo Gustavsson | 09 september, 2012
Essäer om litteratur & böcker

Filosofi og metafilosofi

Innledning Fra min tid som universitetslærer i filosofi var det helt alminnelig å henvise til Platon som 'filosofenes filosof: Hvilken grov fornærmelse overfor den største av dem alle, nemlig Sokrates. Platon ...

Av: Thor Olav Olsen | 01 augusti, 2012
Agora - filosofiska essäer

Illustratör: Signe Collmo

Vad är upplysning?

Är arbetare och tänkare synonymer? Var det upplysningsidealet? Tänka för sig själv? Betrodd i sina hållningar; Principfast? Hinner den unge studenten eller äldre professorn tänka för sig själv? Behålla sina ...

Av: Arsho | 09 juli, 2015
Essäer om politiken

Tomas Bannerhed. Foto Sofia Runarsdotter

Litteratur: Tomas Bannerhed - I starens tid

På Gabriels dag är det starens stund på jorden

Tomas Bannerheds texter och Brutus Östlings bilder är både eleganta och vackra.

I navet finns hela tiden mötena med olika fåglar, platsen de finns på, hur han uppfattar dem, hur de påverkar honom och hur de långt senare kan dyka upp i hans huvud, i andra sammanhang. Bäst är Tomas Bannerhed när han ger sig lite längre tid med texten, kavlar ut den, som i Blekinge, i sällskap med Harry Martinson, då tänker man både på Svärmare och harkrank och Utsikt från en grästuva.
Tomas Bannerhed
I starens tid
ISBN: 9789176810026
Foto: Brutus Östling
Förlag: Weyler



Varje köp via denna
länk stödjer TK.


Tomas Bannerhed. Foto Sofia Runarsdotter

Tomas Bannerhed. Foto Sofia Runarsdotter

Det går att undvara både slaguggla och sommargylling, men skulle inte rödhaken hälsa på med ojämna mellanrum eller talgoxen yra runt bland äppelträden morgon och kväll, då skulle jag känna saknad och oro, något skulle fattas. För detta behövs inte tubkikare och ingen märkesjacka. Det räcker med att öppna dörren och ta en sväng runt huset, i förfärliga mysbyxor och en olle med hål i.

Tomas Bannerhed är lite så, men ändå inte, han söker nya platser och nya marker i sitt upplevande och sökande efter fåglar, han är inte på något sätt en skådarfundamentalist. När han hittar platsen sjunker han in i den, väntar och njuter av några stelnade ögonblick och möten. Det kan då och då vara sakprosa med vetenskapliga irrtåg, men för det mesta är poesin hans verktyg. Han berättar i korta stycken, vi får följa en kåserande vandring under ett år, vår och sommar får stort utrymme, höst och vinter glider snabbt förbi. De mestadels korta berättelserna är från Stockholmstrakten, Småland, Blekinge och Fårö.

I navet finns hela tiden mötena med olika fåglar, platsen de finns på, hur han uppfattar dem, hur de påverkar honom och hur de långt senare kan dyka upp i hans huvud, i andra sammanhang. Bäst är Tomas Bannerhed när han ger sig lite längre tid med texten, kavlar ut den, som i Blekinge, i sällskap med Harry Martinson, då tänker man både på Svärmare och harkrank och Utsikt från en grästuva.

Tomas Bannerhed har samma nära blick och känsliga uppmärksamhetsspröt.

När staren kommer till hans plats den 24 mars, då upplever jag igen, det, som jag ser och hör här den 16 mars, den svarta dräkten med de gula, gröna och violetta pärlorna och den sammansatta sången. Starar slår med vingarna, spänner upp halsfjädrarna, flöjtar, härmar, visslar och trummar.

Brutus Östlings bilder är brutala, inpå fågeln, han vill vara nära och jag vet inte om det är alltid så lyckosamt, när jag ser på den fågel, som jag känner bäst, rödhaken, så ser jag ingen karaktär och ingen själ, jag vet att det är ingen människa. Så begriper jag inte heller hur bild och text hör ihop, ibland som i texten om skärfläcka finns det plötsligt en bild på en rödbena? Och så de stora sjoken av bilder på ugglor på slutet, var hör de hemma?

Bo Bjelvehammar

Ur arkivet

view_module reorder

Kulturförbittring

Att bilda kultur är att lära sig att förnimma den associativa undertexten mellan: bokstäver, ordens ideogram, text, fotografier, andra bilder, sysslor eller artefakter i detta syfte. Syfte definieras som mellanmänsklighet ...

Av: Freke Räihä | Essäer | 08 oktober, 2010

Hans-Evert Renérius

Om fotboll och flyktingens närvaro

Så händer det. Efter år av krig och förödelse i länder som Irak, Afghanistan, Syrien och Libanon kommer verkligheten till Europa. Gränser testas och människor flyr. Medelhavet förvandlas till flyktens ...

Av: Hans-Evert Renérius | Gästkrönikör | 20 september, 2015

Penna och knytnäven. Om Amelie Posse

Det är en tvättäkta idyll, inte olikt ett litet hörn av Paradiset som dalat ner här på jorden. Det går inte att beskriva hennes uppväxt med bättre ord. De bor ...

Av: Crister Enander | Litteraturens porträtt | 16 december, 2012

Louise Brooks

Louise Brooks

Louise Brooks? Bland Hollywoods legender har hon sjunkit i glömskan. Louise Brooks kom från Kansas. Som barn studerade hon dans och piano, det ryktas att hennes mor var en underbar ...

Av: Gilda Melodia | Gilda Melodia | 21 juli, 2016

Sammantalkrings vidd-inre och vilande skap-, dess ande

Diaboliska desinfektörer under Eldchili con Charlées av Stefan Hammarén som luftentitet EH o. Johann von Fritz som luftande EF; ”True beauty is something that attacks, overpowers, robs, and finally destroys.” — ...

Av: Johan von Fritz och Stefan Hammarén | Kulturreportage | 07 februari, 2013

Ingen äger Emily Dickinson! (Om klassiker och kanon del III)

Min Emily Dickinson Emily Dickinson och det autonoma poetiska rummet: kampen för integritet och självständighet, och den sublimerade längtan till den andreJag ska börja med att tolka Emily Dickinsons ...

Av: Lidija Praizovic | Essäer om litteratur & böcker | 28 juni, 2010

L'amour fou av Hebriana Alainentalo

Den konstnärliga identiteten

Konsten är ett mångfacetterat forum av uttryck där konstnärer exponerar sina identiteter dels genom att överföra sina projiceringar och intentioner i konstverket till exempel i bilden, skulpturen eller installationen, dels ...

Av: Benny Holmberg | Essäer om konst | 12 maj, 2015

Våldet hos Goya

Våldet hos Goya I slutet av 1980-talet bodde jag några år i Madrid. På den tiden hade den socialistiska regeringen beslutat att statliga museer skulle vara öppna gratis för allmänheten, eller ...

Av: Anders Forsberg | Konstens porträtt | 08 april, 2010

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.