Rekonstruktion av Josef Seidels fotoateljé. Källa: Wikipedia

Fotoskatten på Josef Seidels vind

När man kliver in på den mörka vinden till Josef Seidels fotostudio på Lineckagatan 272 i Český Krumlov så upplever man samma känsla som när denna fantastiska fotoskatt hittades. Längs ...

Av: Mathias Jansson | 21 september, 2015
Essäer om konst

Minnets deformationer och transformationer

Bonniers konsthall utgör navet för utställningen ”Minneskonst” som för närvarande presenteras på flera institutioner och platser runt om i Stockholm. Ambitionen att överskrida gränser mellan kulturella uttryck, utställningsformer och aktuell ...

Av: Henrik Örnlind | 15 september, 2013
Essäer om konst

Barnkonventionsdagen

I dag, tisdagen den 20 november är utnämnd till ”Barnkonventionsdagen”. Yes meine Damen und Herren, i dag firas, eller vad man nu gör, ”Barnkonventionsdagen”. Och här kommer mitt bidrag till dess ...

Av: Vladimir Oravsky | 20 november, 2012
Gästkrönikör

Varför finns opera?

Också en fråga! Opera finns. Jamen varför? Det finns som en del av vårt kulturarv. Jamen varför? Opera är skrik och bråk, var det någon som skrev för länge sedan ...

Av: Annakarin Svedberg | 07 oktober, 2017
Essäer om musik

Tomas Bannerhed. Foto Sofia Runarsdotter

Litteratur: Tomas Bannerhed - I starens tid



På Gabriels dag är det starens stund på jorden

Tomas Bannerheds texter och Brutus Östlings bilder är både eleganta och vackra.

I navet finns hela tiden mötena med olika fåglar, platsen de finns på, hur han uppfattar dem, hur de påverkar honom och hur de långt senare kan dyka upp i hans huvud, i andra sammanhang. Bäst är Tomas Bannerhed när han ger sig lite längre tid med texten, kavlar ut den, som i Blekinge, i sällskap med Harry Martinson, då tänker man både på Svärmare och harkrank och Utsikt från en grästuva.
Tomas Bannerhed
I starens tid
ISBN: 9789176810026
Foto: Brutus Östling
Förlag: Weyler



Varje köp via denna
länk stödjer TK.


Tomas Bannerhed. Foto Sofia Runarsdotter

Tomas Bannerhed. Foto Sofia Runarsdotter

Det går att undvara både slaguggla och sommargylling, men skulle inte rödhaken hälsa på med ojämna mellanrum eller talgoxen yra runt bland äppelträden morgon och kväll, då skulle jag känna saknad och oro, något skulle fattas. För detta behövs inte tubkikare och ingen märkesjacka. Det räcker med att öppna dörren och ta en sväng runt huset, i förfärliga mysbyxor och en olle med hål i.

Tomas Bannerhed är lite så, men ändå inte, han söker nya platser och nya marker i sitt upplevande och sökande efter fåglar, han är inte på något sätt en skådarfundamentalist. När han hittar platsen sjunker han in i den, väntar och njuter av några stelnade ögonblick och möten. Det kan då och då vara sakprosa med vetenskapliga irrtåg, men för det mesta är poesin hans verktyg. Han berättar i korta stycken, vi får följa en kåserande vandring under ett år, vår och sommar får stort utrymme, höst och vinter glider snabbt förbi. De mestadels korta berättelserna är från Stockholmstrakten, Småland, Blekinge och Fårö.

I navet finns hela tiden mötena med olika fåglar, platsen de finns på, hur han uppfattar dem, hur de påverkar honom och hur de långt senare kan dyka upp i hans huvud, i andra sammanhang. Bäst är Tomas Bannerhed när han ger sig lite längre tid med texten, kavlar ut den, som i Blekinge, i sällskap med Harry Martinson, då tänker man både på Svärmare och harkrank och Utsikt från en grästuva.

Tomas Bannerhed har samma nära blick och känsliga uppmärksamhetsspröt.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

När staren kommer till hans plats den 24 mars, då upplever jag igen, det, som jag ser och hör här den 16 mars, den svarta dräkten med de gula, gröna och violetta pärlorna och den sammansatta sången. Starar slår med vingarna, spänner upp halsfjädrarna, flöjtar, härmar, visslar och trummar.

Brutus Östlings bilder är brutala, inpå fågeln, han vill vara nära och jag vet inte om det är alltid så lyckosamt, när jag ser på den fågel, som jag känner bäst, rödhaken, så ser jag ingen karaktär och ingen själ, jag vet att det är ingen människa. Så begriper jag inte heller hur bild och text hör ihop, ibland som i texten om skärfläcka finns det plötsligt en bild på en rödbena? Och så de stora sjoken av bilder på ugglor på slutet, var hör de hemma?

Bo Bjelvehammar

Ur arkivet

view_module reorder

Veckan från hyllan.Vecka 05-2013

Det har varit parlamentsval i Israel. Som väntat blev det helt oväntat. Alla trodde att det skulle bli en högersväng, istället blev det vändning mot mitten och – relativt sett ...

Av: Gregor Flakierski | Veckans titt i hyllan | 26 januari, 2013

Statens jord åt industrins sysslolösa folk

Lilian O. Montmar sökte källmaterial för en dokumentation av Sveriges inhemska kolonisation år 1922 och stötte då på följande artikel i Eskilstunakuriren daterad den 16 mars 1922. En parallell till ...

Av: Lilian O. Montmar | Porträtt om politik & samhälle | 28 december, 2008

Att läsa Hanan Al Shaykh

Flickan vägrade hjälpa mamman hemma och när hon blev tillsagd exploderade hon: "Du har ingen rätt att kalla mig lat! Om du visste vad som händer när jag gör hushållsarbete ...

Av: Helena Axelson Fisk | Essäer om litteratur & böcker | 24 juni, 2010

Om divergent tänkande – det spruckna jaget och den dualistiska kulturen

Ordet ”bipolär” kan förklaras och förstås etymologiskt genom att hänvisa till det äldre latinets dvi som är besläktat med svenskans ”tve” (två eller dubbel). Latinets polus har i sin tur ...

Av: Viklas Mossperg | Gästkrönikör | 14 december, 2013

Sköna maj välkommen!

“Ibland när mina vildaste stunder belägrar min trädgårdsfantasi ser jag min trädgård omgjord till en lund, och då menar jag verkligen hela trädgården. Jag ser skyar av rosa och vitblommande ...

Av: Belinda Graham | Allmänna reportage | 29 april, 2013

Gdansk - stad i skymning av Hans Evert René

Kopernikus, Schoupenhauer, Fahrenheit...

Av: Hans Evert René | Utopiska geografier | 01 juni, 2015

Jansonitmålaren Olof Krans. Bishop Hill, svenskhet på prärien IV

De gamla jansoniterna hänger på väggarna och blickar ut ur historien som själsliga vittnen berättande om det som en gång var av umbäranden, fattigdom, religiösa kontroverser, personliga fejder men också ...

Av: Benny Holmberg | Kulturreportage | 02 april, 2014

Tommy Åberg

”Jag erbjöds öronproppar på biblioteket”

Biblioteket har i många år varit mitt andra, i perioder mitt första vardagsrum. Så inte längre. En frustrerande hög ljudnivå har fått mig att istället sitta på olika fik och ...

Av: Tommy Åberg | Gästkrönikör | 21 juni, 2015

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.