När romanen blir politisk

Barn och ungdomsboksförfattaren Per Nilsson, som år 2006 fick Augustpriset för ungdomsromanen Svenne, är kanske inte den första som kommer på tal när man diskuterar författare med politisk tematik. Ändå ...

Av: Emilia Aalto | 30 maj, 2014
Övriga porträtt

Del. 40 Jenny

Jenny satt i baksätet och såg ut över de brunande, skånska fälten. I horisonten låg mörka, dystra moln och hotade. Några kajor svepte i svarta bågar bakom en plöjande, grön ...

Av: Jenny | 28 september, 2012
Lund har allt utom vatten

Johanna Lindberg. Ur de osaliga breven

Johanna Lindberg är ett synonym för ord, det är så jag vill existera. Jag är 33 år, har skrivit sedan jag var liten och är på ständig jakt efter utveckling och ...

Av: Johanna Lindberg | 16 juni, 2014
Utopiska geografier

Kreativiteten hos en teater som fått växtnäring och har nerv

Sommaren 2011 satte Tornedalsteatern i Pajala upp Kesälintu/ En marknadstango som drog fulla hus. I och med detta invigde de också sina nya lokaler i Pajalas gamla Tingshus. Samtidigt firar ...

Av: Anna Nyman | 22 augusti, 2011
Scenkonstens porträtt

Jia Pingwa. Foto: Wanzhi

Litteratur: Jia Pingwa - Lyckan



Med optimism som enda bagage

Det är glädjande med nya förlag som lyfter fram och översätter litteratur som vi inte får så stor tillgång till i Sverige. Förlaget Wanzhi startades 2014 av Maiping Chen och riktar in sig på kinesisk litteratur. Romanen "Lyckan" är en av förlagets första utgåvor. Författaren Jia Pingwa, född 1952, är flerfaldigt prisbelönt. 
Boken har en humoristisk ton med burleska drag – livet som lumpsamlare är äckligt och smutsigt, men särskilt Lyckan kämpar hårt för att upprätthålla ett stråk av värdighet.
Jia Pingwa
Lyckan
ISBN: 9789198160604
Översättare: Anna Gustafsson Chen
Förlag: Wanzhi



Varje köp via denna
länk stödjer TK.


Jia Pingwa. Foto: Wanzhi

Jia Pingwa. Foto: Wanzhi

Romanen handlar om en man i yngre medelåldern som kallar sig Liu Gaoxing – Lyckan. Egentligen heter han Liu Hawa men när han flyttade till storstaden Xi'an tog han namnet Lyckan som en sorts affirmation, för det är just för att söka lyckan som han och vännen Wufu flyttar från det eländigt fattiga livet i hembyn.

Wufu har fru och barn hemma i byn medan Lyckan har blivit övergiven av sin fästmö. De båda männen har en varm brödrarelation som pendlar mellan rivalitet och lojalitet. Lyckan anser sig vara den smartare och snyggare av de två och tar därför på sig ett stort ansvar för vännens klumpigheter.

Precis i början får vi veta att Wufu har dött, och sedan ägnas drygt 400 sidor åt att berätta historien fram tills Lyckan grips med Wufus döda kropp. Vi hålls på halster ända in i det sista. Den som är fattig och kommer till Xi'an måste börja från botten, och de båda männen blir lumpsamlare. De slår sig samman med andra lumpsamlare och tiggare, och inom den lilla gruppen finns en stark lojalitet och generositet. De befinner sig alla på samhällets botten, och Lyckans lite naiva glädje i början utsätts för prövningar på vägen. Så småningom träffar Lyckan en vacker flicka som visar sig vara prostituerad och letar efter den man som mördade hennes bror.

Alla hennes, och snart även Lyckans, pengar går åt till att betala den korrupta polisen för att de ska fortsätta söka efter mördaren. Det är uppenbart att Kinas kommuniststyre bara är en fasad. Många delar av boken skulle kunna utspela sig i vilket västerländskt land som helst om man ändrade mat och vissa kulturella detaljer, för dessa "skuggmänniskor" finns överallt.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Det är intressant att de här får egna berättelser. Boken har en humoristisk ton med burleska drag – livet som lumpsamlare är äckligt och smutsigt, men särskilt Lyckan kämpar hårt för att upprätthålla ett stråk av värdighet.

Marja Beckman

Ur arkivet

view_module reorder

Odens öga

I Röstånga i Skåne ligger en märklig sjö, Odensjön. Den torde ha fått sitt namn efter guden Oden. Det är en liten, helt rund sjö inne i Söderåsen och en ...

Av: Birgitta Milits | Resereportage | 13 september, 2011

Luther spikar upp de 95 teserna. Målning av Julius Hübner. Foto: Wikimedia

Ett jubileum med komplikationer

”Om inte om hade funnits...” - så börjar ett känt talesätt med många mer eller mindre burleska varianter. Sensmoralen tycks ändå alltid vara, att så kallade kontrafaktiska spekulationer om historiens ...

Av: Thomas Notini | Kulturreportage | 30 maj, 2017

Blanchot och Levinas med några vänner i Stradsbourg i slutet av 1920talet

Maurice  l'obscur

I sin intressanta artikel om surrealisten André Breton och hans tre romaner "Nadia", "Galen Kärlek" och "Arcane XVII" citerar Guido Zeccola vad Maurice Blanchot hade att säga om den första: ...

Av: Ivo Holmqvist | Litteraturens porträtt | 03 juni, 2016

Dansens närvaro

MADE-festivalen, 5-8 maj 2009 Koreografier och dans och performance av: Alexander Ekman och Cullbergbaletten, Ina Christel Johannessen, Tørmoen, Elton Hammer, Lindeman Steen, Sende, Søetorp, Nagelhus Schia, Holte Østbye, Meland, Wigdel, Biong ...

Av: Nils Jernelius | Reportage om scenkonst | 10 maj, 2010

En nödvändig bok. Om det Religionsvetenskapliga sällskapet i Stockholm

Med beteckningen ”Sällskapet” i ovannämnda boktitel avses en sammanslutning som grundades för 107 år sedan under namnet Religionsvetenskapliga sällskapet i Stockholm. Det har aldrig hört till de stora välkända akademiska ...

Av: Thomas Notini | Essäer om religionen | 05 december, 2013

Internationell Filmfestival i Amsterdam

Amsterdam är en levande stad full av kreativitet och mångfald. Detta blir extra tydligt en vecka om året då International Documentary Film Festival Amsterdam (IDFA) hålls och staden fylls av ...

Av: Natalija Sako | Kulturreportage | 29 november, 2012

Senmoderniteten. Del 2

Det desillusjonerte menneske Del 1 ble avrundet med at jeg snakket om Internett, som er en bra ordning, i og med at via nettet er det ganske enkelt å oppdage svindel ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 25 juli, 2013

Vietnam ett leende land. I Vietnam mitten av 1980

Den första bilden som möter en nyanländ till Vietnam är vietnamesen som går till knäna i vatten ute på risfälten och arbetar, oftast är det kvinnornas syssla. Det är en ...

Av: Rolf Zandén | Resereportage | 13 februari, 2012

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.