Böcker mellan höst och vår

  Finlandssvenske Claes Andersson, född 1937, har inte bara varit verksam som läkare, jazzpianist samt engagerad vänsterpolitiker (och 1995-1998 Finlands kulturminister); han har dessutom skrivit 23 diktsamlingar, 7 prosaböcker och en ...

Av: Björn Gustavsson | 05 februari, 2011
Essäer om litteratur & böcker

Albrecht Dürer, “Noshörningen” (1515). Källa: Wikipedia

Fantastiska varelser och deras skapare

År 1515 skapade den tyska konstnären Albrecht Dürer ett grafiskt blad föreställande en indisk pansarnoshörning. På 1500-talet var det nästan ingen i Europa som hade sett en riktig noshörning, inte ...

Av: Mathias Jansson | 21 oktober, 2017
Essäer om konst

Den gudomliga dialogen

”Skall äcklet över tomheten vara det enda av liv med vilket Du fyller tomheten?” Kraftfullt, direkt och avskalat riktas orden mot ett ”Du”; detta är början på en livslång dialog ...

Av: Mikael Palm | 24 augusti, 2014
Essäer om religionen

Minimalismens framväxt

TEMA KONST Frank Stella, 1964. Foto: Ugo Mulas Hur ska man egentligen förstå minimalismen? Utgör den slutet på eller början av en epok i konsthistorien? I denna essä följer Roberth Ericsson ...

Av: Roberth Ericsson | 03 mars, 2008
Essäer om konst

Essäer

Kierkegaard och romantiken

altSören Kierkegaard brukar kallas existentialismens fader. Den 5:e maj skulle han ha fyllt 196 år. Som en hyllning till honom publicerar vi  en  essä kring Kierkegaards filosofiska gärning.
Ingmar Simonsson är författare till Kierkegaard i vår tid, Themis förlag 2002.

 "Det tragiska är att två älskande inte förstår varandra,
det komiska är att två som inte förstår varandra älskar varandra."

Redan i Sören Kierkegaards debut 1838 - Ur en ännu levandes anteckningar. Utgivna mot hans vilja - kan vi undra i hur hög grad han var påverkad av romantikens svärmanden för det upphöjda geniet som inte låter sig stoppas av andras hinder. Denna hans första bok var egentligen en recension av H.C. Andersens tredje roman Kun en Spillemand 1837 som blev för lång och växte till eget verk. Kierkegaard ansåg att en romanförfattare bör dö ifrån sitt eget jag för att kunna nå bortom sitt eget livsöde och föra fram en livsåskådning, en idé. Eftersom han själv ännu inte dött ifrån sig själv ansåg han sig inte mogen att skriva som episk diktare. Därav titeln.
Historien i H. C. Andersens roman bygger på tanken att genier som får stöd och uppmuntran utvecklar sina talanger, medan ett försmått geni kommer att svälta och begåvningen förtvina. Romanens Christian är en musikalisk skräddarson som försörjer sig som spelman och tycker sig förtjäna mer medgång, men det går inte så bra.

Om å humanisere livet

ImageVi publicerar en essä av Thor Olav Olsen. Texten är på norska därför att vi gärna vill öppna vår tidning för bidragen från skribenter från andra nordiska länder.

Livet i det moderne blir mer og mer umenneskelig, for guden i tiden er dyrking av Mammon og dansen rundt gullkalven. Betydningen er at vi skal tjene penger og stadig mer penger, eller at vi har å lære oss å tjene penger, og dersom utsiktene til å tape dem er langt større enn å få flere penger enn vi har, så er det beste vi kan gjøre å sitte med hendene i fanget. Å skrive poesi eller å studere filosofi, er å leve skapende, for det er uttrykk for at fostringen vi har fått har båret frukter, for da kaster du ikke bort livet ditt, som du faktisk gjør når du  tilbringer dag ut og dag inn foran fjernsynet.

Vanskene og problemene vi står overfor i dag er ikke bare at livet til en viss grad allerede er umenneskelig, men at svært mange ting ganske utvetydig peker i retning av det kan bli langt mer brutalt enn det faktisk er, for slik all lokal, regional og global verdiskaping som profittorientering er med på å gjøre livet svært lite levelig, er også all praten om at skaping av mening er ekvivalent med en form for meningsproduksjon et klart uttrykk for en dårlig holdning til livet. Det står på spill er holdningen til livet.

Vi mennesker har mentalt(indre) liv, og vi mener at å ha at opplevelser er en verdi i seg selv. Uavhengig av hva livet ellers er, har de aller fleste mennesker et foregrepet håp, og det er om at alt det vi opplever som dårlig, kan endre seg over tid, og, naturligvis, til det bedre. Vi mennesker har minner og vi er mottakelig åpne for framtiden, og dermed er vi delvis satt fri fra naturkausaliteten gjennom at vi skaper, eller lager vårt eget liv. Livet vårt har vi som inkarnert kropp, og det betyr at vi har fri vilje(eller spontanitet) og at vi er ansvarlige for det vi gjør eller det vi unnlater å gå inn på, eller at vi lar være å arbeide for å realisere gode verdier og ikke de dårlige verdiene, så som ran, mord, terror. Det er grunnen og grunnlaget for at å leve ikke bare er å befinne seg i livsstrømmen, for selv om morderen får frustrert sine onde begjær og at det oppleves som svært ubehagelig, er mord alltid moralsk galt.

Hegel. Sin och vår tids vittne

Image
Georg Wilhelm Friedrich Hegel
Är det dags att omvärdera historien? Hegels klassiker Andens Fenomenologi har under hösten kommit ut på svenska (Thales förlag) . Anna-Lena Renqvist begrundar skälen för denna bortklippta sekvens i den svenska historieskrivningen.

"Vår idealism och realism de klyva våra hjärnor". I sin kända dikt replikerar Fröding på den tidens schism som får oss att ta syner i skyn för sanning och gör oss blinda för den djupare spänning som underligger det verkliga. Som poeten avslutningsvis påminner oss, rosor i ett sprucket krus är ändock alltid rosor. Orden har blivit bevingade.

Julian Aguilera Marías om Herakleitos

essa1.jpg
Iillustration: Joakim Ceder

Julian Aguilera Marías om Herakleitos

I filosofihistorien är det vanligt att betrakta filosofen Herakleitos (540-480 f.Kr.) som motsats till filosofen Parmenides (540-470, ev. 515-445 f. Kr.), vilkas tankevärldar är av ett sådant slag att de är oförenliga: det är inte helt givet att detta stämmer. Det är också den spanske filosofen Julian Aguilera Marías synvinkel i sin History of Philosophy (1967).

Problemet med den ögonskenliga motsättningen mellan vara och sken, sanning och mening - samt med motsättningen mellan enhet och mångfald - är ett problem som "genomsyrar varje konkret teoretisering inom filosofin efter Parmenides."

I tidsperioden mellan Herakleitos och Demokritos uppehåller sig filosofin innanför Parmenides föreställning om Entiteten (tò ón) - och således representerar hela denna period en fortskridande uppdelning av Parmenides idé (man tar vara på hans predikat och essensen vad gäller begreppet om Entiteten är oförändrad) utifrån tanken att denna handling ska kunna föra in begreppet om mångfald i själva Entiteten, för att på detta sätt göra rörelse möjlig.

Ur arkivet

view_module reorder

Röjar-Ralf ”dags att röja” - livet som en transit hall

I Shakespeares klassiska komedier går huvudpersonerna, både de goda och de onda, ofta från civilisationen till naturen och tillbaka till civilisationen igen, alla har blivit trevligare (och lärt sig att ...

Av: Belinda Graham | Gästkrönikör | 18 september, 2013

Uppror och klassikerstatus – Ett tärningskast kan aldrig upphäva slumpen

Un coup de dés jamais n’abolira le hazard (Stéphane Mallarmé)Gud existerar inte längre som en allsmäktig kraft. Universum är ett kaos frambringat av slumpen och livet har ingen nåbar mening ...

Av: Pernilla Andersson | Essäer om litteratur & böcker | 12 juli, 2012

Hur mycket tjänade F. Scott Fitzgerald på The Great Gatsby?

Ungefär en halv miljon dollar från The Great Gatsby flyter varje år in på den familjefond som Zelda och Francis Scott Fitzgeralds dotter Scottie upprättade för sina fyra barn och ...

Av: Ivo Holmqvist | Övriga porträtt | 14 juni, 2013

Kroppens strukturer i ledning och leda

Utifrån temat leda skriver jag om kroppar som känner leda och kroppar som utsätts för en hantering som är tänkt att utesluta leda. Kroppsbegreppet Vårt synsätt på kroppen har förändrats radikalt i ...

Av: Birgitta Smiding | Agora - filosofiska essäer | 28 juni, 2012

Middelalderfilosofien og vår tid

Innledning Sujettet for denne artikkelen er dels å skissere et mer nyansert bilde av middelalderfilosofien enn det som er alminnelig i menneskenes bevissthet, og dels snakke om middelalderfilosofiens betydning for nåtidsmennesket ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 01 april, 2013

Kejsare och pirater

Pirater har härjat världshaven enda sedan människorna tog upp sjöfarandet. Egyptiska källor visar dokumentation av detta så tidigt som 1300-talet f.Kr. 75 f.Kr. ska självaste Julius Caesar ha kidnappats och ...

Av: Serhat Daran | Reportage om politik & samhälle | 23 februari, 2009

Bruno Franzon

Kalla mig Ahmaril!

Stadens puls bultar hårt och snabbt, trafiken larmar och sorl överallt, en ständigt föränderlig ström av olika ljud, röster. Och ansikten! Alla dessa ansikten som tillsammans bildar Barcelonas undflyende, mångskiftande ...

Av: Bruno Franzon | Utopiska geografier | 31 Maj, 2017

Rehabilitering av moralisten

Innledning Artikkelen min er om gjenreisning av det moralske menneske – moralisten. Sokrates var moralist(etiker) og den første filosofen som innførte etikkprinsippet (Hegel). Nøkkelord: Moralisme, moralisere, moralist, moral, moralitet.

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 09 november, 2013

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.