Craig Taylor: Londoners

Metoden är enkel men effektiv: man låter folk prata på om egna erfarenheter, några stickrepliker behövs knappast för att hålla igång berättarflödet. Så får man, med varsam redigering och trivialiteterna ...

Av: Ivo Holmqvist | 07 augusti, 2012
Essäer om litteratur & böcker

Agape

Amor trahit amantem extra se…   (”Kärleken (Eros) drar den älskade ut­anför sig själv”, Dante, Vita Nuova.)   När en människa tar in världen och världen speglas i henne lättsamt och smärtfritt såsom under ...

Av: Guido Zeccola | 29 mars, 2013
Essäer om religionen

Den underbara Agda Holst

Den officiella svenska konsthistorien är männens historia. På artonhundratalet ansågs kvinnor som målade på sin höjd vara pittoreska. Runt förra seklet var det snarare regel än undantag att kvinnliga konstnärskap ...

Av: Lena Månsson | 16 december, 2011
Konstens porträtt

”Klockan två kommer jag att må riktigt illa” – George Bernard Shaw möter…

Det är inte särskilt svårt att vara den perfekta värdinnan och den omtyckte värden. Bara två ord behövs: ”Äntligen!” när gästerna kommer, och ”redan?” när de går (fast man måste ...

Av: Ivo Holmqvist | 18 juli, 2012
Essäer

Detalj från omslaget.

Litteratur: Olika författare - Kärlek i maskinernas tid



Framtidens kärlek

Erotik. Romantik. Svek. Passion. Och androider, rymdresor och virtual reality. 
Samlagsbeskrivningarna i dessa noveller är ofta mycket likartade. Det styvnar till och smeks och bits och har sig. Det finns inte så mycket nytt att tillföra genren på den punkten.
Olika författare
Kärlek i maskinernas tid
ISBN: 9789187585272
Anna Jakobsson Lund, Patrik Centerwall, KG Johansson,Anders Nilsson, Maria Larsson, Boel Bermann, mf
Förlag: Affront



Varje köp via denna
länk stödjer TK.


Detalj från omslaget.

Detalj från omslaget.

 Den allmänna attityden till kärlek och sex har under 1900-talet genomgått stora förändringar, inte minst genom tillkomsten av nya preventivmedel. Dessa förändringar är ständigt pågående och vilken genre är lämpad för att fundera över vart alltsammans kan leda om inte den spekulativa litteraturen.

"Kärlek i maskinernas tid" (Affront förlag) är en antologi som bygger på den gamla pulp-principen att korsbefrukta genrer, i detta fall kärleksnovellen med science fiction berättelsen. Resultatet är ganska intressant.

Samlingen inleds med novellen "Skördad" av Anna Jakobsson Lund. Den för tanken till ett sf-motiv, som nazisterna försökte genomföra i praktiken genom att avla fram en renrasig tysk, fast här handlar det snarare om att avla fram arbetskraft.

Samlag är förbjudet, män "skördas" var nionde dag på sin sperma, kvinnor befruktas och föder barn som tas ifrån dem. Exakt vad som händer med barnen ges inga detaljer om, men som sagt: de tycks framavlade för slavgöra. En man och en kvinna bryter mot samlagsförbudet, kvinnan, som redan fött samhällsavlade barn, som tagits ifrån henne, blir med barn.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Det visar sig att hon är läkare och har planerat det hela för att ta sin tillflykt till en plats där hon kan föda och behålla sitt barn. Mannen, som inte kan följa henne, känner sig utnyttjad, men kvinnan älskar honom. Vad för slags samhälle det handlar om kan bara anas, men den dystopiska stämningen får en gnista utopisk antydan och hopp i och med att kvinnans uppror pekar fram mot ett annat samhälle. Framtidsvision eller varningssignal? Det är bara att välja.

Under sf-litteraturens frammarsch på 1920- och 1930-talen i USA var det inte i främsta rummet litterär stil som var drivkraften. Det gällde för författarna att komma fram med häftiga och överraskande idéer, rimliga eller orimliga, men annorlunda. "Fånga månen" heter Patrick Centerwalls novell och han tar klivet rakt in i det orimliga som en pulp-författare eller en varför inte en gammal sagoberättare, men med fötterna stadigt i nuets förutsättningar.

Det handlar om ett samkönat par, där den ena parten, som inte vet om han vågar be sin sambo att gifta sig, likt en sentida Herakleitos plockar till sig, inte solen, utan månen. Månen visar sig vara ett platt föremål, stort som en enkrona, som han stoppar ner i myntfacket på sin plånbok. Panik sprider sig över jorden när månen inte längre finns. Efter några dagar visar månsnattaren månen för sin sambo och vågar äntligen fria.

Efter Kärlek 1, 2, 3, 4 ... 14 antologierna (1965-1970) var det fritt fram inte bara för samlagsbeskrivningar utanför den traditionella porren utan också för alla runda och fyrkantiga ord i det svenska språket. Det har lett till inflation i runda ord i litterära sammanhang och tagit musten ur våra könsord, som inte längre har kvar sin gamla sprängverkan. Och det finns att ta av. Enligt Bengt G. Dagrins "Stora fula ordboken" finns det bland bokens 10000+ ord 1034 ord för kvinnans könsorgan, 1382 för mannens och 1025 för vad de kan göra tillsammans.

KG Johansson i "Överallt, när som helst på alla tänkbara sätt" avstår, liksom övriga författare i denna bok, från de runda orden men satsar stenhårt på samlagsbeskrivningen. Och snart får "överallt" i novelltiteln sin förklaring. Det handlar om virtuella samlag. Men det hela urartar. Hon vill träffa honom på riktigt, men i stället får de på hans förslag tillgång till varandras virtuella kroppar att använda när som helst utan personlig kontakt. Deras avatarer har blivit samlagsmaskiner. Kvinnan blir svartsjuk – på sin egen avatar.

Susanna Björnbergs novell "IRL" kör på samma tema. Virtuell kärlek som övergår i reell då två platser står tomma på en virtuell bar. Författarinnan lyckas skickligt dölja den ena kontrahentens kön.

I Tora Greves "Theodora" hålls en hybrid från en annan planet i bur. Hennes olika fångvaktare utnyttjar henne sexuellt och hybriden Theodora har inte något emot det. Men om hon gillar någon extra mycket vill hon införliva honom inom sig. Likt en svart änka äter hon upp honom. En annan sorts kärlek kalkerad på vad som i verkligheten sker i spindelvärlden. Och hybriden rymmer ur sin bur med konsekvenser. Så här funderar en av hennes älskare:

"Ypsilantis kom ihåg vad lnti hade sagt om hennes folks vana att döda och äta upp tillfredsställande sexualpartners. En krypande oro fyllde honom. Enligt vad han hade förstått var hon kapabel att få alla män att bli den perfekta partnern. På expeditionen till hennes planet hade han med de grymmaste och mest dugliga mänskliga krigare hans civilisation hade fostrat, män som var vana vid att våldta och döda kvinnorna på de planeter de erövrade. I händerna på Theodora hade de förvandlats till snälla hänsynsfulla försteälskare."

Som vanligt i Tora Greves sf är handlingen omöjlig att förutse. Efter rymningen tar händelseutvecklingen sig fram på oväntade, men typiskt toragreveska vägar. Och apropå könsord så kör Tora Greve med begreppet "kärleksspjut", som bör komma med i nästa upplaga av ovan nämnda ordbok.

Anders Nilssons "Tid och rum för kärlek" äger rum i en tillvaro där gränserna mellan olika världar i multiversa upphävts. Huvudpersonens älskade Rina skiftar gestalt och utseende och det är ganska rörigt för huvudpersonen i denna orgie av multiversumtransferer. Den enda fasta punkten tycks vara institutet som är en sorts katalysator när det skiftas mellan parallella världar. Till sist dyker det upp dubbelgångare till huvudpersonen och hans kvinna och han ser en variant av sig själv tillsammans med en version av sin kvinna. En klurig detalj är att huvudpersonen som dömts till arbetsläger, åtminstone i en värld, under en kärleksakt får ett meddelande skrivet på kvinnans bröst med uppmaningen: ARB LÄGER HÅLL UT. Novellens grundidé är inte så dum men utförandet? Uppriktigt sagt var det ganska rörigt också för mig som läsare. Stramare tyglar hade inte skadat.

Maria Larsson för oss i "Bethel" in i ett kriminalsystem, som beskrivs som "Krims komplexa och lönsamma system av bestraffning kombinerad med inkomstbringande verksamheter som biologisk forskning, medicinsk testverksamhet och underhållning". Att hamna i detta system innebär att en mördare slipper hamna i slutförvaringsstation K20.1, kallad Fällan, där man efter ett år dör av undernäring och radioaktivitet. Huvudpersonen som slapp Fällan uppträder nu på Arenan, vilket betalar för hennes kost och logi i systemet. Men det förflutna kastar en lång skugga in i tillvaron i form av den döda "Bethel", som uppmanat huvudpersonen att ta chansen när hon blev erbjuden möjligheten att lämna Fällan. En stark och blodig berättelse.

I Eva Holmquists "En annan dag" möter vi överklassrasisterna på en lyxexpress mellan Paris och New York, där betjäningen är den klassiska androiden, tillverkad av kött och blod och försedd med en elektronisk hjärna samt – med förmåga att hysa känslor. Men om de inte sköter sig kan de hamna i förbränningsugnen. Herrskap och tjänstefolk i framtiden.
Androiderna Bella och Tom älskar varandra. Tom gör det möjligt för dem, som båda vuxit upp på en androidfarm och aldrig varit "ute", att ta sig ut på utsidan. Handlingen fortlöper och det visar sig att en av androiderna inte är en android utan en människa. Förväxlingen skedde då androidfarmen och barnhemmet låg nära varandra. Jag ska inte avslöja för mycket men det innebär bland annat att det finns en android ute bland människor som tror att hon är en människa, vilket skulle kunna ligga till grund för en uppföljning av novellen,

I Love Kölles "Hett begär på Xyldax VII" ljuder Gorthus parningsrop över planetens kratrar. Hens partner Iathulac glider fram på hala tentakler medan Girthu utsöndrar det tjocka kesoliknande sekret – Kärlekens Slem – som krävs för älskog. Detta är en värld där de små tvåbenta insekterna – människor – konsumeras som afrodisiakum. Gissa om vi här får en samlagsbeskrivning som heter duga. Upplägget avfärdar redan från början de konventionella samlagsbeskrivningarna. Förutsättningarna är helt enkelt annorlunda på "berg av människoben och ruiner". Love Kölle har tagit till sig hen och henom.

Liv Vistisen-Rörby utgår från den gamla legenden i sin novell "Ikaros" där skapandet av vingar på en människa ackompanjeras med vad som närmast kan beskrivas som en våldtäkt, men offret förnimmer ändå kärlek till förövaren, en kärlek som övergår i hat och en lämplig hämnd.
Pia Lindestrands "Tidsresenärens flickvän" är en utmärkt variant på de anomalier som uppstår vid tidsresor. Fast en van läsare anar snart nog vart novellen leder.

Oskar Källner har i "Lucifers säd" tänkt sig stjärnskeppet, "en två kilometer lång pelare med en magnettratt i fören, en fusionsmotor i aktern och ett hjul roterande runt midjan". Ombord sover människor i kryobäddar och magnettratten suger in väte från den omgivande rymden till fusionsmotorn.

Två unga människor har vaknat på det stora rymdskeppet. Väktarna som ska vara vakna är försvunna. Och alla andra sover i sina kryosängar. Gry och Filip är som Adam och Eva i en värld som rusar fram med accelererande hastighet mot sitt mål, planeten Selena. "Lucifers säd" är den här novellkollektionens "feel good" story i varje fall fram till det avslöjande slutet. Släkt med klassisk sf fast med modern sexsyn.

Boel Bermans flash "Orangeriet" är en trevlig liten bagatell, men har enligt min mening hamnat i fel antologi.

CH Wahlunds "Homo fatuitas", tydligen motsatsen till Homo sapiens, eftersom fatuitas närmastbetyder dåraktig, är en kortnovell som fascinerar mig för att jag inte lyckas få grepp om den. Upplösningen är en bra knorr, men det som jag inte riktigt fattar, trots omläsning, är hur novellen handlar om kärlek. Kanske finns där något som jag missar?

Och det bästa till sist. Tomas Eklunds "En kärleksaffär (Alien)" utspelar sig i Stockholm och här har klittra ännu inte hunnit ta över för onani. Eklund har verkligen lyckats skapa det annorlunda sexmötet mellan jordmänniska och en utomjordisk varelse, beskriven som "något iskallt och hatfyllt i skepnad av en brun halvflytande organism, en varelse som består av jord, mycel och fukt, ett slags medveten svamp" som utgör en fläck på marken i en glänta. Och mitt i detta drama också två människors dramatik. Jag ska inte avslöja mer. Läs den!

I denna antologi med korsbefruktade genrer har den traditionella kärleksnovellen av "må bra" karaktär fått stå tillbaka för en mera cynisk attityd, men Jane Austens mer än 200 år gamla mästerverk kan kanske inte så där lätt införlivas med science fiction. Fast Oskar Källners bidrag motsäger på sätt och vis fram till det upp och nervända slutet det påståendet.

Samlagsbeskrivningarna i dessa noveller är ofta mycket likartade. Det styvnar till och smeks och bits och har sig. Det finns inte så mycket nytt att tillföra genren på den punkten. Det krävs något alldeles extra för förnyelse. Som hos Love Kölle, Tomas Eklund ej att förglömma.

Nu känns många samlagsavsnitt som igenkännbara transportsträckor då de inte, vilket sker hos KG Johansson och Susanna Björnberg, ingår i ett virtuellt sammanhang som ger ett visst mervärde åt beskrivningen.
En sak hos dagens svenska sf-författare är fäblessen för dystopin. Det förekommer väldigt lite framtidstro och utvecklingsoptimism. Vem blir svensk sf:s ABBA som får läsaren att trivas och må gott? Det där hos sf som förr hade förmågan att väcka "sense of wonder". Är bristen ett tidens tecken?

Idén till "Kärlek i maskinernas tid" borde kunna följas upp med en antologi om olika sätt för ET att fortplanta sig. Jag läste en gång en sf-novell, minns inte av vem, där en jordmänniska blev förälskad i en varelse på en annan planet. Men varje gång de skulle älska dök det upp flera andra varelser och jordmänniskan återvände besviken, om jag minns rätt, till jorden. Där fick han veta att för att älska på den aktuella planeten krävdes flera varelser samtidigt. Hur fortplantar sig tänkande gaser? Eller 1,2 ljusminuter långa varelser som simmar omkring i rymden? Eller varelser som rör sig likt sniglar, en meter om året? Det måste finnas mängder av spekulativa idéer kring utomjordingars fortplantning.

Bertil Falk

Ur arkivet

view_module reorder

Myteriet på Batavia

Mer än sjuttonhundra böcker har skrivits om myteriet på Bounty, skrev Nalle Valtiala i en intressant understreckare i Svenska Dagbladet häromveckan i samband med att ännu en lagts till den ...

Av: Ivo Holmqvist | Kulturreportage | 06 september, 2014

Västerngenrens reformer och möjligheter – 1950-1990. Del 3

Artikelserien Sceniska rum undersöker de sceniska rummen i vår verklighet, vår icke-verklighet och allt däremellan. Serien försöker ge oss nya perspektiv på vad dessa sceniska rum är, vad de innebär och var de finns. Genom undersökningen försöker vi ...

Av: Fredrik Stomberg | Essäer om film | 05 juli, 2013

Goethe Farbkreis

Kungen av Kalifornien

Romanen är en parasitär form, en hybridexistens som Frankensteins monster, skriver Kristoffer Leandoer. Visst har den lånat ihop till sin form och gestalt av saga, fabel och skröna, men memoaren ...

Av: Kristoffer Leandoer | Essäer om litteratur & böcker | 23 september, 2017

Autodidaktiskt manifest

 Självinlärning bör vara en av flera grundpelare för ett modernt bildningsideal. I dag är kunskapen demokratiserad men ändå förstår vi inte världen bättre än tidigare generationer. Varför är det så? ...

Av: Kristian Borg | Essäer om samhället | 31 mars, 2008

Skratt på fel plats

Vad man minst av allt förväntar sig på Judiska Museet i Berlin är att få sig ett gott skratt. Det är inte därför man går dit. Det som möter en ...

Av: Ulf Stenberg | Gästkrönikör | 30 juli, 2009

Roberto Bolaños svarta karneval

Roberto Bolaño (1953-2003) är en av de senaste årens största internationella författarsuccéer. På svenska finns sedan i fjol inte bara de båda stora romaner som grundlagt hans berömmelse, De vilda ...

Av: Ulf Lindberg | Essäer om litteratur & böcker | 10 januari, 2012

Viktor Rydberg – mer än författaren till Tomten och julsångerna

I en av mina favorittidskrifter Allt om Historia läser jag om hur den 17-åriga Kalmarflickan Jenny Nyström kom att börja illustrera Viktor Rydbergs julsaga Lille Viggs äfventyr på julafton. Hon ...

Av: Mats Myrstener | Övriga porträtt | 28 december, 2013

Reflektion och analys av Hos mrs Sen

Jhumpa Lahiri är av indiskt-Amerikanskt ursprung. Hennes novellsamling: Den indiske tolken tilldelades Pulitzerpriset år 2000. Boken The Lowland, publicerad 2013, blev nominerad till Man Booker Prize and the National Book ...

Av: Lejla Fazlic´ | Essäer | 02 juni, 2014

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.