"Kinas terrakottaarmé" på Östasiatiska i Stockholm

"Det var Chi Hoang Ti,kung av Tsin,"Ur "Muren och böckerna" av Evert Taube Det var aldrig meningen att de skulle utföra några krigiska bedrifter, dessa tusentals soldater som skapades på kejsaren ...

Av: Birgitta Milits | 11 september, 2010
Kulturreportage

Språk

Efter illusionen om att kunna förstå och om att kunna förklara, efter illusionen om en vilken som helst form av kommunikation och samförstånd, vill jag återkomma till ett stadium (som ...

Av: Gilda Melodia | 13 maj, 2016
Gilda Melodia

Gioacchino Rossini för trettionde gången

I år firar man 30-årsjubileum av Rossini-festivalen i Pesaro, förra gången jag var där firade man 25-årsjubileum. Jag får väl åka dit om fem år igen för att upprätthålla traditionen ...

Av: Ulf Stenberg | 22 augusti, 2009
Reportage om scenkonst

Helena Leijd, Dikter

  Fågelgudinnan   Vindarna sjunger mitt namn Nnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnn   Jag   Fågelgudinnan,   som föddes ur det heliga ägget   Det som gudarna försökte trampa sönder   Reser mig igen

Av: Helena Leijd | 05 juli, 2010
Utopiska geografier

Litteratur: Henri Michaux - Vinkelben



En sökare som förmedlar sina råd om hur man når fram till sitt inre

Här är den tredje utgåvan av Henri Michaux lilla tankebok Vinkelben, som OrdStröm första gången gav ut 1980.

Henri Michaux texter återkommer till människans oförmåga att tänka djupa, sanna tankar.
Henri Michaux
Vinkelben
ISBN: 9789186198435
Översättare : Roger Fjellström
Förlag: Ordström



Varje köp via denna
länk stödjer TK.


Henri Michaux var en franskspråkig konstnär och författare som föddes 1899 i Belgien och dog 1984 i Paris.

Henri Michaux texter återkommer till människans oförmåga att tänka djupa, sanna tankar.
Vinkelben är den tredje utgåvan av Ordströms Förlag. Boken är inte genrebestämd och utgörs av fragment, aforismer och kortare prosapoesi. Med tanke på Michaux ambition att bryta språkliga konventioner och vägran att inordna sig efter auktoriteter, är det också passande att boken inte tillhör ett givet fack.

Boken består av uppmaningar och är präglat av ett direkt tilltal, ett "du". Michaux tar i sina texter avstamp i livets bristfällighet. Han söker i texten bryta sönder den givna (ytliga) verkligheten för att nå in till något större, djupare och sannare. Av tematiken att döma tycks Michaux vara en sökare som genom Vinkelben förmedlar sina råd om hur man når fram till sitt inre. Han räds inte skriva kontroversiella råd och han skonar ingen, inte minst sig själv.

Till en början hade jag svårt att acceptera Michaux uppmanande du-tilltal. Den upplevdes fostrande och dominant, men är man uppmärksam så planar uppmaningarna ut och övergår i reflektionens vaghet. Efter en längre stunds läsning vidgar sig förståelsen över tilltalet "du" och det som först antogs vara riktat mot läsaren blir istället ett samtal mellan Michaux olika "jag".

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Michaux påvisar glappen i varandet, i ett medgivande och bekräftande av verklighetens pluralism samt jagets heterogenitet. Som läsare skönjer man en misstro mot mänskligheten, ett kunskapsförakt och en meningslöshet. Trots denna pessimism finns det en humor, som är ett väsentligt element i hans författarskap. Humorn ger texten en dynamik och skapar nyanser till den annars så krassa omkullkastade verkligheten.

Han ger sig in i snåriga terränger och beskriver människans tillkortakommanden och svåra känslor som oro och bekymmer.

Ett av mina favoritstycken behandlar hur bekymmer yttrar sig och man får följa dess inre process. Han ringar in detta skeende på ett högst närvarande och trovärdigt sätt och lyckas hitta en exakthet med de valda orden:

"Upprepningar och nerrivanden, detta förtretliga gående fram och tillbaka som inte tjänar något till, tvångsmässigt kliande... en vettlös absurditet av omtagningar, hopsättningar och isärstagningar som oförutsägbart bara går på. Stundom öppnar sig dock några gläntor av normalt tänkande..."

Läs även:
Litteratur: Henri Michaux, En viss Plume
Konst: Rune Hagberg och Henri Michaux - Jens Henricson, Andreas Johansson, Aleksandra Kucharska, Mattias Nordéus, Fredrik Norén, Ella Tillema

Helena Jirenfelt

Ur arkivet

view_module reorder

Främlingen främmandegjord blir en vän

1800- och 1900-talslitteraturen är full av flanörer; från den mållösa strövaren Peter Walsh i Virginia Woolfs ”Mrs. Dalloway” till modernismens promenerande variant av Odysseus, Leopold Bloom i James Joyces ”Odysseus” ...

Av: Matilda Amundsen Bergström | Reportage om scenkonst | 24 maj, 2012

Wittgenstein och civilisationen

”Den tidigare kulturen kommer att bli en ruinhög och till slut en askhög, men andar kommer att sväva över askan” Ludwig Wittgenstein (1889-1951) är, hur man än ser på saken, en ...

Av: Carsten Palmer Schale | Agora - filosofiska essäer | 20 december, 2012

A propos litterär formalism

Det är nog rimligt att anta att den beskyllning som oftast riktas mot såväl experimentell poesi som det litterära avantgardet i sin (splittrade) helhet härrör från en föreställning om att ...

Av: Mattias Lundmark | Essäer om litteratur & böcker | 03 november, 2012

Det mångkulturella Storbrittannien

   Tarquin Hill. www.tarquinhall.com Det mångkulturella StorbrittannienBok- och biblioteksmässan i Göteborg har varje år många intressanta utländska gäster. Förutom att ge oss värdefulla insikter om världen utanför vår lilla svenska ankdamm, kan ...

Av: Tidningen Kulturen | Litteraturens porträtt | 28 september, 2006

Lustprincipen – Peaches och könets makt

  "I'd ratwho I want than kill who I'm told to". Vem skulle inte instämma? Uppenbarligen finns det tusentals amerikanska soldater i Irak som är tveksamma. Människor som i detta nu ...

Av: Roberth Ericsson | Musikens porträtt | 08 januari, 2012

Darwin, diagnosen och det normala

En gång i tiden delade vår egen Carl von Linné in växter i separata grupper och arter. Allting har sin egen plats, skapat av Gud som färdigt och åtskilt sinsemellan ...

Av: Robert Halvarsson | Essäer om samhället | 08 april, 2011

Vantablack, Källa: Wikipedia

Konstnären som äger det svartaste svarta i konsten

Till konstvärldens förtret har konstnären Anish Kapoor exklusiv rätt till det svartaste svarta i konsten. Han äger sedan 2014 rätten att använda Vantablack som kan absorberar 99.96% av allt ljus.

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 19 mars, 2017

Om Strindberg röst, och andra ljudligheter

Den läsvärde kåsören Olle Hammarlund skrev en gång en skröna om Strindberg som kunde ha varit sann men säkert bara var ett påhitt: en grupp äldre herrar roar sig med ...

Av: Ivo Holmqvist | Kulturreportage | 01 oktober, 2017

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.