Robert Musil. Graffit i  Klagenfurt.

Litteratur: Robert Musil - Om dumheten

Mellan filosofi och politik

Monologer i politik, konst och om det sociala samspelet. 
Det komplicerade begreppet dumhet gör sig väl i det transparenta greppet som Musil valt att göra. Tankegångarna blir likväl en studie i hur processen går till vid ett inre intellektuellt resonemang, där läsaren välkomnas in i dess motsägelsefulla korridorer.
Robert Musil
Om dumheten
ISBN: 9789197836432
Översättare: Henrik Sundberg
Förlag: Vesper



Varje köp via denna
länk stödjer TK.


Robert Musil. Graffit i  Klagenfurt.

Robert Musil. Graffit i Klagenfurt.

Efter krig och pengar utgör dumheten den tredje starkaste historiska drivkraften, skrev Karl Marx en gång. Att dumheten haft historiskt väsentliga konsekvenser är otvivelaktigt. Inte desto mindre har dumhetens historiska effekter aldrig beskrivits på ett tillfredställande sätt. Frågan är bara hur man utvärderar den historiska betydelsen av ett begrepp som är så svårt att få grepp om och, inte minst, historiskt ombytligt.

Robert Musil levde 1880-1942 i Österrike och är mest känd för sitt omfattande livsverk Mannen utan egenskaper, som kan sägas utgöra en bro mellan den traditionella litteraturen och den moderna.

Med denna nyutkomna essäistiska bok har Musil sökt reda ut begreppet dumhet. I början av boken ställer han frågan "Vad är dumhet?" Sedan följer ett resonemang som försöker reda ut denna fråga samt beskriva hur dumheten yttrar sig.

Texten pendlar mellan filosofiska, politiska, samhälleliga och historiska aspekter. Musil stöter ideligen på dumhetens absurditet och de bekymmer det är att ringa in begreppet. Dessa besvär låter Musil vara transparenta och synbara i texten genom att resonemangen hamnar i återvändsgränder och emellanåt går diskussionen i cirkelgång, vilket skapar en del upprepningar.

Här krävs tålamod hos läsaren, ty en kan inte vänta sig effektiva svar eller tydliga insikter. När läsaren möter ett ögonblick av klarhet slås den i nästa stund sönder av paradoxer. Läsaren hamnar i ett gytter av spindelnätstrådar och lämnas vilse längs vägen, tills man märker hur Musil återigen skär fram en röd tråd där argumentationen faller på plats. Likt abstrakta tankegångar följer läsaren Musils samtal om dumheten.

Det komplicerade begreppet dumhet gör sig väl i det transparenta greppet som Musil valt att göra. Tankegångarna blir likväl en studie i hur processen går till vid ett inre intellektuellt resonemang, där läsaren välkomnas in i dess motsägelsefulla korridorer.

Genom Musils egna research i ämnet noterar han att det inte är så mycket sagt i ämnet. "De visa tycks föredra att skriva om visheten".

Filosofin har inte velat ägna sig åt detta ärende, trots att dumheten men också lågheten, grymheten, och fegheten utgör "strukturer hos tänkandet som sådant", som Gilles Deleuze skriver i "Om dumheten". Filosofin har snarare velat definiera felet när den, enligt Deleuze, i stället borde ställa frågan "Hur är dumheten möjlig?" (Thomasson, Martin, Hur dumheten är möjlig, Svenska Dagbladet, 27 juni 2003)

Det är intressant att Musil inte enbart pekar in dumheten mot en beståndsdel av mänsklighetens tillkortakommanden. Dumheten håller även framstegen och klokheten i sin hand. När människor chansar i tillvaron så kan det först anses som något bra, men misslyckas man kastas man in i de dummas kategori. Därav kan dumheten ha två ansikten och nyanser adderas till den annars så eländigt sedda dumheten.

Läs även:
Att vara en annan: Robert Musils Möglichkeitsmensch

Helena Jirenfelt

© Tidningen Kulturen, 2006-, samt respektive upphovsrättsinnehavare.
Materialet på denna sajt får inte reproduceras eller på annat sätt användas utan skriftligt medgivande från h:ström - Text & Kultur AB eller respektive upphovsrättsinnehavare.