Hans-Evert Renérius

En ny dikt av Hans-Evert Renérius

En ny dikt av Hans-Evert Renérius

Av: Hans-Evert Renérius | 05 december, 2017
Utopiska geografier

Mikroprosa av calle flognman

molnen tätnar talar med läpplös rörelse skiftande färger. sjunker.

Av: Calle Flognman | 18 maj, 2016
Utopiska geografier

Karen Blixen i Afrika

Jolo (den legendariske reportern Jan Olof Olsson) som beundrade allt danskt och kände sig hemma både i ”Kungens Köpenhamn” och i ”Fritt Nyhavn” hävdade att man i Danmark inte är ...

Av: Ivo Holmqvist | 21 april, 2013
Litteraturens porträtt

Pippar fröken mycket?!

Det är en tid som jag tror de flesta av oss minns, och många minns den nog mycket väl. Jag gör då det definitivt. Då när barndomens och oskuldens tid ...

Av: Crister Enander | 07 juni, 2011
Crister Enander

Jerker Sagfors. Foto: Emelie Asplund

Litteratur: Jerker Sagfors - De döda kommer från Karelen



Allting kommer att bli bra. Allting kommer att bli bra

En mörkt mollstämd komposition för fyra stämmor. 
Det poetiska hantverket är rasande skickligt, nästan för skickligt.
Jerker Sagfors
De döda kommer från Karelen
ISBN: 9789146226611
Förlag: Wahlström & Widstrand



Varje köp via denna
länk stödjer TK.


Jerker Sagfors. Foto: Emelie Asplund

Jerker Sagfors. Foto: Emelie Asplund

För drygt 20 år sedan skrev den finske filosofen och pessimisten Georg Henrik von Wright sin bok Myten om framsteget. Han lyfter där fram något som han ser som en stor fara för mänskligheten: vår tro på att det kommer att ordna sig. Eller rättare sagt att vi gärna inbillar oss att teknologin och andra framsteg på något sätt ska ta oss genom nuvarande och kommande svårigheter. Han kallar detta tillstånd för vanmaktens optimism, en naiv och passiviserande hållning till det egna ansvaret som gör att vi kan låta svåra saker bero och ägna oss åt det förnöjsamma istället för det nödvändiga. Som motbild och väg framåt ställer han en provokativ pessimism som i korthet innebär att det nog trots allt är försent. Vi har eller kommer snart att missa sista tillfället att ställa saker och ting tillrätta. Klimatförändringar, krig, ekonomisk stagnation, främlingshat osv.

Det är mot den dystra bakgrunden som jag läser Jerker Sagfors andra diktsamling, De döda kommer från Karelen. Förlagstexten får beskriva bokens innehåll:

I den fattiga och eftersatta centraleuropeiska byn Federsee städas slaktarens skjul ur och man dekorerar med vildblommor och ris. Borgmästaren håller tal för att lugna invånarna, men varnar samtidigt för de ondskefulla finnarna. Federseeborna förenas i sin rädsla för finnen, som befaras komma österifrån för att dränera deras livsviktiga kärr och nattetid smyga omkring i byn i sin jakt på människokött. Med vidskepelse och indoktrinering övertygas byborna om att de bör slå ihjäl och begrava förbipasserande främlingar i kärret.

De döda kommer från Karelen är en mörkt mollstämd komposition för fyra stämmor: byborna i den fattiga och intellektuellt avskärmade trakten Federsee, kärrliken (som benämns moorleiche), en observatör från Strasbourg samt betraktelser om "finnen". Texterna om finnen är som hämtade ur en naturdokumentär och beskriver hur arten beter sig, fortplantar sig och vad den har för påverkan på sin miljö.

Finnen parar sig inte som andra,
utan som hunden och klockgrodan.
Den knullar knästående i snön
bak vedtravar och uthus.

Innevånarna i den sydtyska byn Federsee matas med historier om finnen, hur den dikar ut våtmarker var den än kommer och hotar därför byns existens då byborna får sin försörjning från vad de får från kärret. Dessutom har man under en lång tid gömt undan liken efter ihjälslagna främlingar i kärret. Vad skulle då hända om finnen kom och dikade ut deras likgömma?

Döden håller sig närmare än någonsin,
vitögd, elakt flinande med snusen under läppen
och spaden i handen

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Det poetiska hantverket är rasande skickligt, nästan för skickligt. Avgrunden finns där, ständigt nära, men jag står aldrig riktigt nära kanten.

Jerker Sagfors framställer en mycket märklig och suggestiv väv av dessa fyra stämmor, med såväl spontanitet och disciplinerad kontrapunktisk behandling. Element från 00- och 10-talets samtida diktning dyker även här upp såsom naturlyriska inslag av en uppstoppad karaktär och framglimtande ironiska avslöjanden av våra sämre sidor. Men Sagfors lämnar oss inte som betraktare, ger ingen avkoppling. Han finner ett anslag som gör berättelserna till våra. Det är vi som gör främlingen till främling, det är vi som försöker trösta oss själva med att det nog kommer att bli bra även om vi innerst inne anar att det kommer att gå åt helvete. Denna undertryckta rädsla gör oss primitiva och får oss att andrafiera.

Rädsla
breder ut sig som en droppe olja
i vatten.

En gnista
och det oantändliga havet
brinner.

Det poetiska hantverket är rasande skickligt, nästan för skickligt. Avgrunden finns där, ständigt nära, men jag står aldrig riktigt nära kanten. Kanske något kärvt korn redigerats bort, kanske saknas det något som skaver och får mig att delta mer aktivt i läsningen av texten. I den sista avdelningen bryter plötsligt ännu en röst fram, formulerad i första person och sammanfattande, en röst som känns påhängd. Trots detta är det inget fel på stämningen i De döda kommer från Karelen. Sagfors lyckas göra den hotande undergången trovärdig och drabbande genom hela boken, en stämning som jag läser ligger nära von Wrights provokativa pessimism. Kanske har vi inte lyssnat på varningarna i tid, kanske är det redan försent. Kanske försöker vi trösta oss med de ihåliga orden: allting kommer att bli bra.

Jag hade turen att bevista boksläppet av De döda från Karelen. Trots svår förkylning och med bara ett litet urval av texterna lyckades Sagfors försätta publiken i svår modstulenhet och förstämning. Jerker Sagfors tilldelades nyligen av Svenska Akademin stipendium från Stina och Erik Lundbergs stiftelse för denna bok, en mycket välförtjänt utmärkelse för angelägen poesi.

Lästips: Litteratur: Jerker Sagfors, Grön, grön

Calle Flognman

Ur arkivet

view_module reorder

Sorgligt, spökligt, spännande och lite vasst

Min nya psykiater har i tvenne dagar läxat upp mig med e-mails, fem stycken, med dåliga simpla råd om hur jag skall skriva roman, tar ton, är väl inte hans ...

Av: Stefan Hammarén | Stefan Hammarén | 19 maj, 2011

Amerikansk påsk med Strindberg

Det finns ett vackert foto på Harriet Bosse, Strindbergs tredje hustru, klädd i en sedesamt högkragad sammetsklänning och med blicken blygt nedslagen. Hon håller framför sig en pingstlilja. Bilden är ...

Av: Ivo Holmqvist | Essäer | 30 mars, 2013

Pippar fröken mycket?!

Det är en tid som jag tror de flesta av oss minns, och många minns den nog mycket väl. Jag gör då det definitivt. Då när barndomens och oskuldens tid ...

Av: Crister Enander | Crister Enander | 07 juni, 2011

Hans-Evert Renérius. Foto: Curt Dahlin

Det var en gång en tidning....

En gång i tiden arbetade jag på Göteborgs Handels- och sjöfarts- tidning. Det var en tidning med ansvar och säker nyhetsförmedling.

Av: Hans-Evert Renérius | Gästkrönikör | 28 april, 2015

Universum

Då Oden mötte Mefistofeles

Jag upplever i den norröna mytologin en enorm melankoli. Den norröna mytologin är ett drama, en pågående kris, en gudomlig tragedi. För gudarna är otillräckliga, men det är inte bara ...

Av: Eirik Storesund | Agora - filosofiska essäer | 07 oktober, 2015

Musiken som ett flätverk av olika språk. En intervju med Ivo Nilsson

Ivo Nilsson är kompositör och aktuell med verket Klätterbaronens sångbok (recenserad 11/9) som spelas på Medelhavsmuseet av och med ALICE scenkonstkollektiv och ljud, i vilket Ivo är medlem. Dagen efter ...

Av: Hedvig Ljungar | Musikens porträtt | 12 september, 2014

Nuets tyranni: Virtual reality-filmens sublima rumslighet och samtidens närvarande frånvaro

Artikelserien Sceniska rum undersöker de sceniska rummen i vår verklighet, vår icke-verklighet och allt däremellan. Serien försöker ge oss nya perspektiv på vad dessa sceniska rum är, vad de innebär och var de finns. Genom undersökningen försöker vi ...

Av: Kristian Petrov | Essäer om film | 04 augusti, 2013

Vad är ett Riksmuseum mot Yttrandefrihet?

Den svenska frimärksutgivningen 2016 är fylld med diverse försumbarheter. Det enda jubileumsfrimärket är tillägnat 100-årsminnet av Naturhistoriska riksmuséet, men det allt överskuggande jubiléet som borde ha firats med frimärken är ...

Av: Bertil Falk | Gästkrönikör | 04 juli, 2017

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.