Förnyelse höjer seriestatus

Bland kännare är Alan Moores album klassiska och ingår självklart i serieläsarnas kanon. Böckerna kommer i ständigt nya upplagor och mästerverket Watchmen, som kom första gången på 1980-talet, har för ...

Av: Elin Schaffer | 19 maj, 2009
Essäer om litteratur & böcker

Astrid har svaren

Läs tidningen en dag. Se på nyheterna. Lyft blicken från din lilla bubbla av trygghet i Sverige och känn dig skrämd. Du kanske trodde att vi någonstans hade lärt oss ...

Av: Elisabet Lunga | 02 oktober, 2014
Gästkrönikör

Kyla i Kabul

Vintern är kall i Kabul. Det sägs att på många, många år har det inte varit sådan kyla. Temperaturen går ner till runt tio minusgrader på natten. I kylan inträffar ’koranbränningen’: ...

Av: Åsa Pernilla Gustafsson | 27 mars, 2012
Resereportage

En dag blir vi alla minnen

När jag åkte hem den natten, på ödsliga vägar, genom ett gnistrande vinterlandskap, visste jag att farfar var på väg bort. Jag visste att jag aldrig mer skulle få se ...

Av: Björn Augustson | 16 juni, 2014
Gästkrönikör

Agnes Vittstrand. Foto: Freke Förlag

Litteratur: Agnes Vittstrand - Allt som tar plats



”Allt som tar plats” – En diktsamling som inte alltid griper tag

Den framtida poeten gömmer sig kanske under ytan. 
Språket blir mer poetiskt när det utvecklas utanför listornas, torra, tråkiga ram och jag känner bättre av poetens verkliga känslor.
Agnes Vittstrand
Allt som tar plats
ISBN: 9789198090345
Förlag: Freke Räihä Förlag

Klicka här för att finna information hos Bokus apropå den här boken. Varje köp via denna länk stödjer TK.

Agnes Vittstrand. Foto: Freke Förlag

Agnes Vittstrand. Foto: Freke Förlag

Det är alltid svårt för en recensent att ärligt recensera ett verk där författaren tydligt visar upp sin psykiska bräcklighet och understryker att skrivandet räddat hens liv. Agnes Vittstrands debut, diktsamlingen Allt som tar plats, tillhör den här genren. Poeten understryker i samlingens baksidestext, på ett omslag som nästan helt går i vitt, att hon debuterar med en bok om incest och att boken tagit henne tjugo år att skriva.

Det dåliga samvetet finns alltså med från första början och jag läser dikterna och de korta prosatexterna med en stark förhoppning att jag ska få läsa något riktigt bra, för jag vill egentligen inget hellre än att ge Agnes Vittstrand en positiv recension som kanske hjälper henne att räta på ryggen lite till och ta sig en sträcka vidare i livet. Tyvärr kärvar det här till sig riktigt ordentligt.

Till att börja med kan jag för mitt liv inte hitta mycket poetisk känsla alls i de här dikterna. Istället hittar jag en samling ganska tråkiga listor som innehåller allt möjligt från ”julklappar att fixa”, ”Låtlista” och ”Innan resan” till det mer utmanande ”Fittord”. Tråkigt nog innehåller listorna precis det som de ger sig ut för att innehålla (även fittorden). ”Låtlistan” innehåller låtar, ”Innan resan” innehåller poetens påminnelser till sig själv: Kolla pass. Kolla försäkring. Kolla läkemedel. Gå in skor. Fixa kläder.

Inte speciellt intressant. Jag antar att alla listorna på något sätt ska placera det fruktansvärda som hände Agnes Vittstrand i en vardaglig kontext som gör pappans övergrepp begripliga, men tyvärr känns själva formen inte avancerad nog för att hålla läsarens uppmärksamhet vid liv. Efter tag blir läsningen av listorna tråkig och jag hade nog ganska snabbt lagt ifrån mig den här diktsamlingen med en lite skamsen gäspning, om inte några av prosadikterna hållit betydligt högre kvalité.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Språket blir mer poetiskt när det utvecklas utanför listornas, torra, tråkiga ram och jag känner bättre av poetens verkliga känslor. Speciellt tydligt blir detta i den avslutande prosadikten, samlingens bästa dikt, som är skriven som en dialog mellan Pappan och hans offer, där jag äntligen får en känsla av att det kanske gömmer sig en framtida poet under ytan. Förhoppningsvis kan hon snart börja krypa ut ur den tvångströja som incesten och psykvården tvingat på henne och kanske börja skriva lite verkligt god poesi, som både berör och engagerar.

Elisabeth Brännström

Ur arkivet

view_module reorder

Vad är en Högskola och hur är dess Demokratiska ansvar?

Enligt Dewey är den i första hand enligt definition; ”en social institution” och utbildning en social process. Skolan är en form av socialt liv dit alla krafter bör koncentreras. Krafter ...

Av: K-G Svanström | Övriga porträtt | 03 oktober, 2012

Under ShivaRatri

Den mest kände personen som du antagligen aldrig hört talas om, är död

Sir George Martin har dött, 90 år gammal. Hela världen minns honom och hans gärning, inte minst de som var med under The Beatles-eran, (som långtifrån är över, enligt mig) ...

Av: Vladimir Oravsky | Gästkrönikör | 21 mars, 2016

Joseph Conrad

Joseph Conrad som människa och författare

Nämns Joseph Conrad i Sverige idag? Möjligen pliktskyldigast i grundskolan eller på gymnasiet (jag vet inte). Då dock troligen som författare av sjöäventyr eller som författaren till Mörkrets hjärta (som ...

Av: Carsten Palmer Schale | Essäer om litteratur & böcker | 14 oktober, 2017

I korsets tecken

Han satt på sitt rum. Naken. Det var för varmt, kände han. Det var så in i helvete varmt. Hade jag inte druckit det sista så hade jag inte blivit ...

Av: Stina Nilsson | Utopiska geografier | 15 februari, 2010

När en etta blir en nolla

Skolavslutning: Foto: Florence Montmar Lilian O Montmar om en nygammal sed: nollningen som drabbar skolungdomarna som börjar gymnasiet. Hösten 2007 urartade många nollningar. Alkoholförgiftade tonåringar fördes till ungdomsmottagningarna, där de ...

Av: Lilian O. Montmar | Essäer om samhället | 27 augusti, 2008

Jonas Wessel. Jag är en annan

Jag har, såsom många andra, länge hänförts och förundrats av den franske poeten och handelsmannen Arthur Rimbaud (1854-1891). Så mycket att jag bestämde mig, återigen såsom många andra, för att ...

Av: Jonas Wessel | Utopiska geografier | 20 augusti, 2012

Emmakrönika XVI, disfavör

Varför kan du inte tycka att jag är en fantastisk människall, när jag tycker att du är? Skulle du tycka det om mig och dig själv, vore du inte kunna ...

Av: Stefan Hammarén | Stefan Hammarén | 02 maj, 2009

Detalj från bokomslaget

Nytt tänkande för en ny tid

I Network Review (organ för Scientific and Medical Network, SMN) nr 111 från våren 2013 uppmärksammas en bok dubbelt. Dels finns en artikel av dess författare, Maureen O´Hara och Graham ...

Av: Erland Lagerroth | Agora - filosofiska essäer | 30 december, 2014

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.