Månskensstråk över svenska Pommern

Det är i slutet av oktober. Stranden ligger nästan öde. Vågorna rullar långsamma och tunga mot stranden med sitt dova ljud. I horisonten tornar en hotande molnbank upp sig, men ...

Av: Mathias Jansson | 05 november, 2010
Kulturreportage

Samiska shamandomens nya dimensioner

 Man tar inte skada av att uppleva för mycket,Men man kan ta skada av att uppleva för litet! (Läkaren och författarenGöran Grip i boken:Allting finns) Vid seminariet Samerna i kyrkan i Enare ...

Av: Nina Michael | 19 augusti, 2013
Essäer om religionen

Vikingatiden slår tillbaka- med ”den nye Röde Orm”

“The Empire Strikes Back” är en klassiker bland alla Star Wars fans. Imperiet kommer alltid tillbaka! Även om Sverige faktiskt en gång varit Stormakt och haft ett Imperium är det ...

Av: Belinda Graham | 15 oktober, 2013
Essäer

Buddhismen och Västvärlden. Samverkan och anpassning

Buddha Shakyamunis födelse ur sin mors sida (Nepal, 1570)Buddhismen är en ytterligt mångskiftande religion som innehåller ett flertal skolor och olika tolkningar har gett upphov till skilda riktningar. Den viktigaste ...

Av: Lena Månsson | 09 mars, 2009
Essäer om religionen

55. Lina, Tobbe & Nils-August



Lund har allt utom vattenLinas mobil ringde. Hon plockade upp den ur fickan och kände inte igen. Kunde det vara … hoppas, hoppas …

”Hallå, det är Lina.”

”Hej, det är Anna från Månteatern. Jo, det är så att har vi haft möte nu och vi vill gärna att du kommer och jobbar hos oss. Om du fortfarande är intresserad förstås?” 

”Ja, det är jag absolut! Kul!”

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

”Det tycker vi med.”

”Okej. Då betyder det att jag börjar efter helgerna, alltså. Ni kör igång den sjunde januari, eller hur?”

”Ja, det stämmer. Vi kommer att börja den dagen med en workshop kring vår nya pjäs, den om Antigone. Det blir en uppföljare till Elektra så att säga, som vi hade premiär på för ganska precis ett år sedan.”

”Då ska jag vara med i workshopen, eller?”

”Ja, det blir ett jättebra tillfälle att börja på, att lära känna oss och se hur vi jobbar.”

”Aaa, det låter bra. Vilken tid?”

”Vi kör igång vid halv tio. Du är välkommen.”

De avslutade samtalet.

Lina reste sig upp från köksbordet och skuttade runt ett varv på golvet.

”Johoooooouuu! YES!!!”

Ett varv ut i hallen, vidare in i vardagsrummet.

”Haha! Jag fick det, jag fick det!”

Efter att ha sökt ett antal jobb det senaste halvåret av ganska skilda slag, hade hon äntligen fått napp. Åh, det var ju bästa julklappen! Teaterproducent hos Månisarna, jaaaaa! Lina hoppade upp i soffan och studsade i den mjuka stoppningen, hopp, hopp …

Plötsligt frös hon till mitt i en rörelse. Det sög till i magen och vände sig, hon rusade ut på toaletten för att kräkas.

*

Tobbe lyfte stången en gång till. Och en gång till, och en gång … och … boff! Där släppte han taget och reste sig upp från pressbänken, gick bort till löpbandet och avslutade sitt träningspass med en runda på den svarta rullande banan. Trettiofem minuter på gymmet, det fick vara nog. Träning var inte riktigt hans grej och det var lika bra att inte ta sig vatten över huvudet, han ville inte bli less när han väl kommit igång. Hellre ta sig till gymmet, någorlunda regelbundet för kortare träningspass, än inte alls, det var tricket just nu. Precis som instruktören rekommenderat.

Tobbe kände sig nöjd, nej snarare glad, väldigt glad och tacksam på djupet, långt inne i märgen. Han var igenom. Den svarta hopplösheten som haft honom i sitt våld ett par månader, som snarare känts som ett par år, var förbi. Han var som vanligt igen, han var stark och glad igen. Som i somras, som om hösten aldrig hänt, på ett vis enormt märkligt. Han förundrades över hur depressionen fungerade. Kanske skulle han aldrig förstå. Kanske var det bara att acceptera att det var som det var. Och sedan förhålla sig utifrån faktum.

Tobbe duschade, klädde om och gick till UB för att äta lunch och leta efter några nyutkomna böcker i entomologi. Dags att skriva färdigt artikeln han höll på med inför konferensen i Quebec. Den hade väntat alltför länge.

*

Nils-August knackade på termometern. Skånsk vinter. Det hade varit vackert snöväder fram till jul, så där lagom mycket så att det blev ljust och grant, men sedan, på juldagen var det redan över och det hade bara kommit regn sedan dess. Det var den tjugoåttonde december och sju plusgrader, tiden var ur led. Det förstås. Numera var det knepigt att hålla undan snön om det kom för mycket, det var inte lätt för hemhjälpen att köra fram till Bällstorp, då snöplogen inte hunnit få undan det värsta av nederbörden.

Han var ändå väldigt nöjd med att trots allt vara där han var, på Bällstorp där han hörde hemma, där han kände till allt, varenda tum, varenda millimeter. Än var det liv i gubben, även om det kunde ha gått illa i höstas, då han snubblat till ute i kantarellmarken. Han hade haft tur. Kom undan med en vrickning. Men Lina var orolig, det hade han märkt.

Frågan var hur länge han kunde bo kvar här. Tänk för ett år sedan, då han satt instängd i en liten lägenhet på Klostergården. Nä! Det var inget vidare. Kunde lika gärna kvitta i så fall.

Nils-August gick fram till spisen, vred på minsta plattan till sexan, slog rent kaffekitteln, fyllde den med en kvarts del vatten och tre dryga mått kokkaffe. Han smålog då han tänkte på hur stora ögon Tobbe brukade göra varje gång Nils-August kokte kaffe. Varje gång. Lina var ju van sedan gammalt.

Jaha. Så var det. Ingen kokte kaffe numera. Förr gjorde alla. Allt förändras, allt. Men en del står kvar. Om vi låter den. Han kikade bort på bordet, där Linas julklapp låg. Det var där Zarembas bok om skogen, som byggde på den uppmärksammade och satans viktiga artikelserien i DN förra året. Nils-August väntade tills kaffet kokte upp, slog i en halv kopp, öste tillbaka den i kitteln, och lät sumpen sjunka, medan han tog fram burken med kardemummaskorpor. Han serverade sig elvatåren på bordet, vände på boken och läste från baksidestexten:

 

”Vi säger »vår skog« utan att äga den. Men har vi, alla vi som går i den, plockar bär i den, vilar i den, egentligen någon rätt till skogen? Striden om skogen tycks stå mellan dem som ser skogen som bara råvara och dem som vill rädda alla hotade lavar. Men finns det plats för skogen som kultur i den diskussionen? Hur mäter man skönhet?”

 

Åh, så bra skrivet! En telefonsignal skar genom fika och skogstankar. De var grannen, Bertil Pålsson, som ville ha svar. Han var ordförande i traktens ekonomiska förening för fiberkabel som bildats och nu ville Pålssona veta om Skulle Nils-August skulle skriva på beställningen eller inte? Man behövde ha besked innan den konstituerande stämman, som var satt till två veckor framåt.

”Bredband? Kan det vara värt pengar? Jag menar tie tusen är i alla fall lite mer än snuspengar. Och sedan säger du att det kanske det blir mer.”

Bertil Pålsson förklarade än en gång vissa osäkerhetsfaktorer och tog upp sedan fördelarna med fiberkabel. Det gick inte att var utan längre.

”Men jag har ju inte ens en dator.”

”Ja, man ska ju naturligtvis själv vara övertygad om man går med i samfällsföreningen. Men tänk på framtiden Nisse, tänk på den ska bo efter dig på Bällstorp. Detta ökar ju förstås värdet på huset, så att säga. Ingen människa kan vara utan en snabb uppkoppling numera.”

Nils-August var tyst en stund. Både Lina och Tobbe satt ju jämt och knattrade på sina datorer, då de hälsade på honom. Inte sällan svor de över uppkopplingen. Det var något med olika operatörer och dålig täckning. Han förstod att det skulle avhjälpas med fibern. Han harklade sig.

”Jo … jag har ju tänkt en del. Och jag säger: kör i vind, jag går med!”

*

”Lina, är du hemma?”

Inget svar.

”Hallå?”

Tobbe tog av sig ytterkläder och kängor. Slängde träningsbagen i ett hörn, gick in i sovrummet.

”Hej! Där är du ju.”

”Mmhhmmm ….”

”Hur är läget? Allt okej?”

Lina låg på sängen invirad i en yllefilt som gick upp över huvudet.

”Mmmm …”

Tobbe lade sig intill och slog armarna omkring henne.

”Hur är det, har du blivit en puppa?”

Hennes ansikte syntes knappt. Bara nästippen och munnen stack fram.

”Jag fick jobbet.”

”Men grattis, det är ju strålande nyheter! Är du inte glad? Det var ju precis det du ville.”

”Aaahaa.”

”Du verkar lite … ja, besynnerlig?

Tystnad.

”Men vad är det? Säg!”

Utan ett ord stack Lina fram ena handen ur filtpaketet. Hon höll i en vit plastgrej och räckte den till Tobbe. Den såg ut som en vanlig kulspetspenna. Men så upptäckte han ett digitalt displayfönster på ena sidan av pennan.

”Va?”

”Läs!”

Tobbe tittade på displayen. Sedan tittade han på Lina. Storögt. Så läste han igen. Högt den här gången:

”G r a v i d.”

Ur arkivet

view_module reorder

Tunis och Esko

Tunis is av Lars Tunbjörk. Tunis och Esko Två världsberömda fotografer från Norden ställer i höst ut i Stockholm med omnejd. Konsten att se får utmärkt träning genom dessa utställningar ...

Av: Nancy Westman | Essäer om konst | 25 september, 2007

Tankens ambivalens V ”Icke ett program, men en riktning.”

14/8 Kroppen kall och tyst, ögonen skummar, bara hörselsinnet vakar och ber mig gå upp. Jag snubblar upp ur sängen, försöker fokusera, implantera, rekognosera, drömmarna ackumulera. Söker mig mot soffan, ännu ...

Av: Göran af Gröning | Agora - filosofiska essäer | 08 oktober, 2013

Mansslukerskan av Simon O Pettersson

Jag erinrar mig mycket starkt första gången jag såg henne. Hon bar en vit tjugotalsklänning, som paradoxalt nog framhävde hennes vita hy, och talade med en ljus, mycket feminin röst ...

Av: Simon O Pettersson | Utopiska geografier | 03 juli, 2014

Två massmördares möte i Wien

Nu var det 1913. Det var en gråmulen och kylig januaridag i Wien, året innan det stora kriget skulle bryta ut; värre ändå väntade ännu längre fram. En 167 cm ...

Av: Kurt Bäckström | Essäer om politiken | 11 januari, 2013

Miklós Maros, från Budapest blodiga strider till Stockholmsoperan

Miklós Maros, från Budapest blodiga strider till Stockholmsoperan Miklós Maros är en etablerad tonsättare som har sitt påbrå i Ungern som han lämnade 1967 tillsammans med sopranen Ilona som är också ...

Av: Guido Zeccola | Musikens porträtt | 19 oktober, 2006

Anders T Ohlsson i Sufflören en av flera monologerunder 2015 års Scenkonstbiennal Foto:RogerStenberg

Maktstrukturer, identitet och genus på Scenkonstbiennalen

Vartannat år arrangeras Scenkonstbiennalen, Sveriges största branschmöte för landets scenkonstnärer. I år arrangerades den mellan den 26 och 31 maj i Malmö. Förutom några internationella, speciellt inbjudna gästspel hade juryn ...

Av: Magnus Dahlerus | Reportage om scenkonst | 07 juni, 2015

Pop-expressionist på besök

Liz Markus – What we are we’re going to wail with on this whole trip. Galleri Loyal, Stockholm,t o m den 29 september 2007. Pop-expressionist på besök. - Jag hoppas ...

Av: Carl Abrahamsson | Övriga porträtt | 11 september, 2007

Dansen inom den koptiska kyrkan

Den koptiska kristna kyrkan framträder efter konciliet i Kalcedon år 451 som en separatistisk rörelse inom kristendomen, tillerkännande Kristus enbart en gudomlig natur. Den bygger sin liturgi på den alexandrinska ...

Av: Gaia Ekis | Essäer om religionen | 22 juni, 2013

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.