När litteratur färdas väl. Om det engelska språkets globala särställning

(Översatt från engelska av författaren. Den engelska originaltexten finns att läsa på netzinet Bewildering Stories) Eftersom jag lever i ett begränsat språkområde - bara drygt 9 miljoner människor talar svenska - ...

Av: Bertil Falk | 24 april, 2010
Kulturreportage

Gåramålaren Carl Ljungberg från Hammenhög

Kringvandrande målare var en vanlig syn på landsbygden för hundra år sen, särskilt i Skåne. De knackade på hos bönderna och erbjöd sig att måla av gården för mat och ...

Av: Lena Månsson | 18 september, 2017
Konstens porträtt

Om att dö, om att leva

Min pappas morfar var hundraåringen som hoppade ut genom ett fönster och försvann, på riktigt. Han rymde från ålderdomshemmet och dog i en snödriva. Hemmet hade aldrig blivit hans hem. Min ...

Av: Björn Augustson | 30 april, 2012
Gästkrönikör

Mylingar under mossan, varulvar i Stockholm, häxor i Bergslagen … fantasin övertar Sverige!

Martin OlczakIllustratör: Anna SandlerSerie: Jakten på Jack - 4 böckerTrolldom i gamla stanVarulvar i StorkyrkanVålnader på WasaskeppetHäxor i TunnelbananBonnier Carlsen Amanda HellbergJag väntar under mossanBonnier Carlsen  Mats Strandberg och Sara Bergmark ElfgrenCirkelnEldRabén & ...

Av: Belinda Graham | 01 maj, 2013
Kulturreportage

55. Lina, Tobbe & Nils-August



Lund har allt utom vattenLinas mobil ringde. Hon plockade upp den ur fickan och kände inte igen. Kunde det vara … hoppas, hoppas …

”Hallå, det är Lina.”

”Hej, det är Anna från Månteatern. Jo, det är så att har vi haft möte nu och vi vill gärna att du kommer och jobbar hos oss. Om du fortfarande är intresserad förstås?” 

”Ja, det är jag absolut! Kul!”

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

”Det tycker vi med.”

”Okej. Då betyder det att jag börjar efter helgerna, alltså. Ni kör igång den sjunde januari, eller hur?”

”Ja, det stämmer. Vi kommer att börja den dagen med en workshop kring vår nya pjäs, den om Antigone. Det blir en uppföljare till Elektra så att säga, som vi hade premiär på för ganska precis ett år sedan.”

”Då ska jag vara med i workshopen, eller?”

”Ja, det blir ett jättebra tillfälle att börja på, att lära känna oss och se hur vi jobbar.”

”Aaa, det låter bra. Vilken tid?”

”Vi kör igång vid halv tio. Du är välkommen.”

De avslutade samtalet.

Lina reste sig upp från köksbordet och skuttade runt ett varv på golvet.

”Johoooooouuu! YES!!!”

Ett varv ut i hallen, vidare in i vardagsrummet.

”Haha! Jag fick det, jag fick det!”

Efter att ha sökt ett antal jobb det senaste halvåret av ganska skilda slag, hade hon äntligen fått napp. Åh, det var ju bästa julklappen! Teaterproducent hos Månisarna, jaaaaa! Lina hoppade upp i soffan och studsade i den mjuka stoppningen, hopp, hopp …

Plötsligt frös hon till mitt i en rörelse. Det sög till i magen och vände sig, hon rusade ut på toaletten för att kräkas.

*

Tobbe lyfte stången en gång till. Och en gång till, och en gång … och … boff! Där släppte han taget och reste sig upp från pressbänken, gick bort till löpbandet och avslutade sitt träningspass med en runda på den svarta rullande banan. Trettiofem minuter på gymmet, det fick vara nog. Träning var inte riktigt hans grej och det var lika bra att inte ta sig vatten över huvudet, han ville inte bli less när han väl kommit igång. Hellre ta sig till gymmet, någorlunda regelbundet för kortare träningspass, än inte alls, det var tricket just nu. Precis som instruktören rekommenderat.

Tobbe kände sig nöjd, nej snarare glad, väldigt glad och tacksam på djupet, långt inne i märgen. Han var igenom. Den svarta hopplösheten som haft honom i sitt våld ett par månader, som snarare känts som ett par år, var förbi. Han var som vanligt igen, han var stark och glad igen. Som i somras, som om hösten aldrig hänt, på ett vis enormt märkligt. Han förundrades över hur depressionen fungerade. Kanske skulle han aldrig förstå. Kanske var det bara att acceptera att det var som det var. Och sedan förhålla sig utifrån faktum.

Tobbe duschade, klädde om och gick till UB för att äta lunch och leta efter några nyutkomna böcker i entomologi. Dags att skriva färdigt artikeln han höll på med inför konferensen i Quebec. Den hade väntat alltför länge.

*

Nils-August knackade på termometern. Skånsk vinter. Det hade varit vackert snöväder fram till jul, så där lagom mycket så att det blev ljust och grant, men sedan, på juldagen var det redan över och det hade bara kommit regn sedan dess. Det var den tjugoåttonde december och sju plusgrader, tiden var ur led. Det förstås. Numera var det knepigt att hålla undan snön om det kom för mycket, det var inte lätt för hemhjälpen att köra fram till Bällstorp, då snöplogen inte hunnit få undan det värsta av nederbörden.

Han var ändå väldigt nöjd med att trots allt vara där han var, på Bällstorp där han hörde hemma, där han kände till allt, varenda tum, varenda millimeter. Än var det liv i gubben, även om det kunde ha gått illa i höstas, då han snubblat till ute i kantarellmarken. Han hade haft tur. Kom undan med en vrickning. Men Lina var orolig, det hade han märkt.

Frågan var hur länge han kunde bo kvar här. Tänk för ett år sedan, då han satt instängd i en liten lägenhet på Klostergården. Nä! Det var inget vidare. Kunde lika gärna kvitta i så fall.

Nils-August gick fram till spisen, vred på minsta plattan till sexan, slog rent kaffekitteln, fyllde den med en kvarts del vatten och tre dryga mått kokkaffe. Han smålog då han tänkte på hur stora ögon Tobbe brukade göra varje gång Nils-August kokte kaffe. Varje gång. Lina var ju van sedan gammalt.

Jaha. Så var det. Ingen kokte kaffe numera. Förr gjorde alla. Allt förändras, allt. Men en del står kvar. Om vi låter den. Han kikade bort på bordet, där Linas julklapp låg. Det var där Zarembas bok om skogen, som byggde på den uppmärksammade och satans viktiga artikelserien i DN förra året. Nils-August väntade tills kaffet kokte upp, slog i en halv kopp, öste tillbaka den i kitteln, och lät sumpen sjunka, medan han tog fram burken med kardemummaskorpor. Han serverade sig elvatåren på bordet, vände på boken och läste från baksidestexten:

 

”Vi säger »vår skog« utan att äga den. Men har vi, alla vi som går i den, plockar bär i den, vilar i den, egentligen någon rätt till skogen? Striden om skogen tycks stå mellan dem som ser skogen som bara råvara och dem som vill rädda alla hotade lavar. Men finns det plats för skogen som kultur i den diskussionen? Hur mäter man skönhet?”

 

Åh, så bra skrivet! En telefonsignal skar genom fika och skogstankar. De var grannen, Bertil Pålsson, som ville ha svar. Han var ordförande i traktens ekonomiska förening för fiberkabel som bildats och nu ville Pålssona veta om Skulle Nils-August skulle skriva på beställningen eller inte? Man behövde ha besked innan den konstituerande stämman, som var satt till två veckor framåt.

”Bredband? Kan det vara värt pengar? Jag menar tie tusen är i alla fall lite mer än snuspengar. Och sedan säger du att det kanske det blir mer.”

Bertil Pålsson förklarade än en gång vissa osäkerhetsfaktorer och tog upp sedan fördelarna med fiberkabel. Det gick inte att var utan längre.

”Men jag har ju inte ens en dator.”

”Ja, man ska ju naturligtvis själv vara övertygad om man går med i samfällsföreningen. Men tänk på framtiden Nisse, tänk på den ska bo efter dig på Bällstorp. Detta ökar ju förstås värdet på huset, så att säga. Ingen människa kan vara utan en snabb uppkoppling numera.”

Nils-August var tyst en stund. Både Lina och Tobbe satt ju jämt och knattrade på sina datorer, då de hälsade på honom. Inte sällan svor de över uppkopplingen. Det var något med olika operatörer och dålig täckning. Han förstod att det skulle avhjälpas med fibern. Han harklade sig.

”Jo … jag har ju tänkt en del. Och jag säger: kör i vind, jag går med!”

*

”Lina, är du hemma?”

Inget svar.

”Hallå?”

Tobbe tog av sig ytterkläder och kängor. Slängde träningsbagen i ett hörn, gick in i sovrummet.

”Hej! Där är du ju.”

”Mmhhmmm ….”

”Hur är läget? Allt okej?”

Lina låg på sängen invirad i en yllefilt som gick upp över huvudet.

”Mmmm …”

Tobbe lade sig intill och slog armarna omkring henne.

”Hur är det, har du blivit en puppa?”

Hennes ansikte syntes knappt. Bara nästippen och munnen stack fram.

”Jag fick jobbet.”

”Men grattis, det är ju strålande nyheter! Är du inte glad? Det var ju precis det du ville.”

”Aaahaa.”

”Du verkar lite … ja, besynnerlig?

Tystnad.

”Men vad är det? Säg!”

Utan ett ord stack Lina fram ena handen ur filtpaketet. Hon höll i en vit plastgrej och räckte den till Tobbe. Den såg ut som en vanlig kulspetspenna. Men så upptäckte han ett digitalt displayfönster på ena sidan av pennan.

”Va?”

”Läs!”

Tobbe tittade på displayen. Sedan tittade han på Lina. Storögt. Så läste han igen. Högt den här gången:

”G r a v i d.”

Ur arkivet

view_module reorder

Goebbels - den intelligente fanatikern

  Goebbels bland gymnasiekamrater 1916. Goebbels - den intelligente fanatikern Kejsardömet står i full blomning när Paul Joseph Goebbels föds 1897 i småstaden Rheydt strax nordväst om Köln. Efter segern över Frankrike drygt ...

Av: Bo I Cavefors | Essäer om samhället | 25 januari, 2007

Vildapel foto CCBYSA3.0

Vildapel

Och kvinnan såg att trädet var gott att äta av, och att det var en lust för ögonen, och att det var ett ljuvligt träd, eftersom man därav fick förstånd, och hon tog av ...

Av: Johannes Söderqvist | Kulturreportage | 13 februari, 2017

Om Skönheten

I en tid då skönhetens motiv och uttryck är stadda i ständig förändring är det lätt att känna ett sting av saknad vid minnet av den tid då Logos regerade ...

Av: Mattias Lundmark | Essäer om litteratur & böcker | 03 september, 2013

Kaurismäki – absolut finskt?

Aki Kaurismäki kan ses som någonting absolut finskt även om många finländare tycker att han förmedlar en felaktig bild på Finland i sina filmer. Ändå tilltalar Kaurismäkis filmer en internationell publik ...

Av: Mirva Huusko | Övriga porträtt | 17 januari, 2014

Tankens Ambivalens: IX (Delningen)

Som en sten, som en sten i din flod, förbereder jag mitt ansikte Som ett hav, som en droppe av ditt blod, öppnar jag mitt hjärta Min första tanke när jag vaknat ...

Av: Göran af Gröning | Agora - filosofiska essäer | 24 februari, 2014

Emmakrönika XXIV. Om allt går i lås

Om det här året går helt riktigt i lås får jag äntligen inte mindre än fem böcker utgivna, 1, 2, äntligenskarabéerboken I-III, Hotellogram, därtill en bok antagen på ett av ...

Av: Stefan Hammarén | Stefan Hammarén | 20 augusti, 2009

Helhetstänkandets suveränitet – en slutsats utifrån människans väg genom historien

Det finns en bok av Jean Gebser som överträffar det mesta. Originalet heter Ursprung und Gegenwart och är från 1949/1953/1973. Översättningen till engelska från 1984 av Noel Barstad m fl ...

Av: Erland Lagerroth | Övriga porträtt | 21 december, 2013

Manfred Stier en hjälte på Växjö frimärkscentrum

En av Sveriges intressantaste aktörer på marknaden för mången filatelist, är nog onekligen detta omtalade centrum i Växjö, grundades 1984 när Manfred Stier köpte tillsammans med Uno Olofsson Sydsvenska Frimärkslagret, en ...

Av: Stefan Hammarén | Allmänna reportage | 14 augusti, 2009

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.