Toleranse og verdi i senmoderniteten

Innledning I dette essayet skriver jeg om hva som mer presist er lagt ned i toleransebegrepet, der ‘toleranse’ likeledes er uttrykk for ‘verdi’. Om det er slik at ‘moderniteten’ satte inn ...

Av: Thor Olav Olsen | 10 juli, 2013
Agora - filosofiska essäer

En Londonresa

Jag inleder min sommarvecka i London med att åka dubbeldäckare… Inte den klassiska Routemastermodellen – EU-regler stoppade de där charmiga gamla modellerna där man via en öppen bakre perrong kunde ...

Av: Björn Gustavsson | 15 oktober, 2013
Resereportage

Biografiskt lexikon för Finland nu på nätet

Numren 710:1-4 i serien Skrifter utgivna av Svenska Litteratursällskapet i Finland är ett imponerande storverk: de fyra mycket bastanta delarna av Biografiskt lexikon för Finland, utgivna 2008-2011 med understöd av ...

Av: Ivo Holmqvist | 09 december, 2014
Essäer om litteratur & böcker

Jag drömde om Cornell…igen

Egentligen är det en ganska osannolik historia. En tjugosjuårig försäljare av designade textilier råkar av en slump få syn på en collageroman av Max Ernst, La Femme 100 têtes, blir ...

Av: Gilda Melodia | 16 januari, 2017
Gilda Melodia

50. Ines



Lund har allt utom vattenDet regnade mot rutan. Inne på fönsterblecket stod två vita krukor på varsitt fat. I krukorna var det två likadana plantor. Bladen var ludna och många och något hopskrumpna, blommorna var små och mörkt blålila och satt i mitten som en bukett. De hängde med huvudena och många av kronbladen hade fallit av. Jorden var torr, hade varit det i flera veckor nu och den hade släppt krukornas kanter, satt som två spröda klumpar i mitten och längtade efter vatten.

* * *

Kajan hade tröttnat på att flyga runt i den hårda vinden. Den saktade in och gjorde benen redo för landning, fällde ut klorna och vid exakt rätt ögonblick greppade de om korset. Gången nedanför var nykrattad, men ändå full av löv. På andra sidan, i jorden mellan en vildvuxen miniros och några på tok för stora cypresser, satt tjugotre små virkade figurer. Alla var smutsiga och blekta och flera av dem hade vält, låg med ansiktet ned i det mörkbruna, geggiga, kalla. Kajan tog ett skutt ned på marken och hoppade in ibland dem. Den hackade lite i en gul gris med röda ben, fick upp den i näbben och försökte tugga, men det var svårt.

* * *

Hon gick ut i köket igen. Fram till skålen och luktade. Kycklingbitar gourmet gold – hennes favorit. Hon sänkte huvudet, gick därifrån utan att smaka, in på rummet igen, lade sig på filten i fåtöljen. Luktade där också. Lite, lite lukt fanns fortfarande kvar. Hon körde ner nosen i filten och blundade, lade sig tillrätta, och somnade.

* * *

Det var torsdag och sista veckan i månaden, men brevlådan var fortfarande tom. Inget på tisdagen, men så hade det varit ibland. Då hade det kommit på onsdagen. I något enstaka fall hade det dröjt till på torsdagen, men de gångerna gick att räkna på ena handens fingrar under alla 31 åren. Något var fel. Han visste att hon var ledsen för det där med pojken, att hon kände sig vanmäktig och att en känsla av hopplöshet hade kommit över henne. Kunde det vara så att hon hade gått och blivit deprimerad? Kanske, men hon skulle ha skrivit ändå. Hon skrev alltid. På alla platser och i alla sinnesstämningar. Han hoppade upp på cykeln och cyklade hemåt i den gassande solen. Det hade varit torrt länge nu och sanden blåste över vägen.

* * *

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Han gick upp, fastän han inte ville, gick fram till stolen och tog sina byxor, drog på sig dem, skulle dra upp gylfen, men det gick inte. Den hade fastnat. När han ryckte i den gick den sönder. Han svor tyst och tog av sig byxorna igen, satte sig på sängen i kalsongerna. Satt där med huvudet i händerna, ville sparka sönder något, ville slå någon, ville förstöra, men tänkte inte, tänkte fortsätta ha kontroll. Han mindes de svarta adidasen som Mia hade kommit med. De låg i skåpet. Han plockade fram dem, de var helt nya och glänsande. Det mjuka luddet på insidan kändes skönt mot låren, knäna och vaderna. När han körde ner händerna i fickorna gled byxorna nästan ner av tyngden. Han tog upp händerna och drog tag i resåren, stack ned några fingrar innanför linningen, skulle kolla om där fanns något snöre att dra åt, så att byxorna skulle hålla sig uppe. Jo, där var två snörstumpar som han drog ut och knöt. Men där var något annat också. En dragkedja. Varför då? Han drog upp den och hittade en ficka, i fickan låg ett litet papper. ”Lägg pengarna här” stod det. Och under det ”Ge aldrig upp”.

* * *

Längst ned på botten låg de två sista brysselkexen bland avsmulat, rosa socker. Hon plockade upp dem och lade dem på fatet intill temuggen, ställde burken i vasken, spolade lite vatten i den, började gråta. Det blev så symboliskt på något sätt: den där tomma burken, som aldrig skulle fyllas igen.

* * *

När hon hade läst brevet för säkert tjugonde gången lade hon det ifrån sig, fortfarande inte säker på att hon hade läst rätt. Framför sig såg hon hur de skulle slippa att välja bara de allra värsta, de trasigaste. Pengarna gjorde att de skulle kunna ta emot alla som kom och ge dem vad de behövde! Det började blinka i taket och en siren ljöd i rummet. Det var redan tredje gången idag, den tredje kvinnan, det tredje barnet och förhoppningsvis det tredje livet. Hon kollade så att hårnätet satt där det skulle, tog på sig rocken och ett par nya handskar, skyndade in i salen.  

Ur arkivet

view_module reorder

Den skapande individen

Tankar om den skapande individen heter en bok av John Landquist från 1970. Landquist var professor i pedagogik och psykologi i Lund 1936-46, men det var snarast en parentes i ...

Av: Erland Lagerroth | Essäer om litteratur & böcker | 17 maj, 2011

Sagoberättaren Astrid

Jag vågar säga att Astrid Lindgren (eller som vi så många gånger kallar henne, vår kära Astrid) är den folkvänligaste och mest populära författarinnan genom tiderna, både i Sverige och ...

Av: Therese Bergman | Essäer om litteratur & böcker | 09 december, 2011

indisk Dholak

Trumman

Trumman är ur instrumentet och symboliserar, redan från början, den absoluta kraften. Kraft som ofta inte har något med makt och dominans över den den vardagliga världen att göra., utan ...

Av: Guido Zeccola | Essäer om religionen | 17 maj, 2016

Magnus Göransson

Sensationen i känsla och upplevelse när idioten långsamt doppar sin armbåge i någon…

Idioten ombeds ställa fram fika till ett av avdelningens möten då ordinarie fikaframställare är upptagen på annat håll. Med en på papper utskriven lathund tar sig idioten an uppgiften och ...

Av: Magnus Göransson | Gästkrönikör | 25 april, 2016

Möte med innu-indianerna i Rita Mestokoshos diktsamling

Den innu-indianska poetissan Rita Mestokosho är på kortbesök i Stockholm. Den första gången jag hörde talas om henne var i Jean-Marie Gustave Le Clézios nobelföreläsning år 2008, då han hyllade ...

Av: Lilian O. Montmar | Litteraturens porträtt | 24 oktober, 2009

Pantheon i Rom

Sommarens esoteriska betydelser

Året, med dess olika årstider, har hermetiska betydelser som binds till solståndet och dagjämningarna och ger den moderna människan möjlighet att stärka banden mellan den individuella själen och världens ande, mellan det ...

Av: Guido Zeccola | Essäer om religionen | 12 juni, 2017

De farligaste är dem som inget har att dölja

Min vän tittar på mig och rynkar bekymrat ögonbrynen. Hon tar en djup klunk ur sin kaffemugg och säger sedan långsamt de ord som jag hört från så många de ...

Av: Jessica Johansson | Jessica Johansson | 26 maj, 2011

Å leve i forbindelsen. Del I

Slik jeg har skrevet om disse anliggender tidligere(i TK), så undersøkte såvel W. Dilthey(1833-1911) som W. Schapp(1884-1965), hver på sin måte, det de forstod som 'livssammenhengen', det vil si at ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 19 oktober, 2012

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.