J.D. Salinger - Gåtan som inte var någon gåta

Sveriges Television visade nyligen dokumentären Gåtan Salinger. Den var visst intressant men samtidigt framgick det ganska tydligt att den mystik som omgett J.D. Salinger (1919-2010) inte alls var särdeles mystisk ...

Av: Bertil Falk | 30 juli, 2014
Övriga porträtt

Bilden bortom fotot

Avträden. foto Zauho Press Bilden bortom fotot Inget hos den franska tänkaren Roland Barthes (1915-1980) är var det vid en första anblick kan tyckas vara. En närmare undersökning visar nämligen att ...

Av: Andreas Åberg | 18 april, 2010
Essäer

Campagna. Privat Ägo

Olle Kåks - lyxen, lugnet och lusten

Luxe, Calme et Volupte är titeln på en tidig målning av Matisse, som lånat de tre orden från Baudelaire, och kan kanske ses som en "devis" för hans konst. Den ...

Av: Ulf Stenberg | 10 juni, 2016
Konstens porträtt

När söndagscynismen tar över

Det är när min väninna och jag ligger i min säng med en stor portion glass i famnen och High Fidelity i bakgrunden som jag inser att jag har tagit ...

Av: Jana Rüegg | 28 september, 2011
Gästkrönikör

24. Jenny



Lund har allt utom vattenJenny ser ut över de fyra banorna på Högevallsbadet. Längst in mot de stora fönstren, där man kan se taken på de lila pågatågen susa förbi på spåret utanför, är det bara en kvinna som i långsamt tempo bröstsimmar runt i enlighet med den föreskrivna rutten. Först på höger sida sen på vänster tillbaka. Kvinnan har en blå badmössa och Jenny ser den guppa som ett flöte när hon med långa, långsamma tag simmar bakom henne. Det glittrar i vattnet av solen som lyser in genom de stora fönstren, Jenny känner värmen i ansiktet, blundar och låtsas att det är sommar, att hon är på en grekisk ö. Lägger sig på rygg och låter omgivningens ljud drunkna i vattenbrus. Simmar stilla, följer kakelväggen på ena sidan och bandet med plastringar som avgränsar banorna från varandra på den andra. I taket hänger flaggspel med vita, blå och röda flaggor var tionde meter, Jenny räknar flaggor, plattor, flaggor, ser stegen i ögonvrån till vänster och vänder, sen flaggor, plattor, flaggor och vända igen.

På väg till badet hade hon hört på radio om en man som i Oslo tingsrätt tagit av sig sin sko och kastat den mot Anders Behring Breivik. Reporten på radion hade beskrivit mannen som en tryckkokare som till sist kokat över. Det behärskade, värdiga lugnet, Jenny hade följt det på teve. Sett föräldrarna, syskonen, ungdomarna som förlorat barn och vänner. Sett deras släta varma ansikten, mjuka, trötta, milda. Stått framför spegeln och letat efter detsamma hos sig själv. Men bara funnit det frusna, paralyserade.

Hon sparkar med benen. Den andra kvinnan stiger upp ur poolen och beger sig mot omklädningsrummen och Jenny får hela banan för sig själv. Hon tar i. Sparkar hårdare. Det bränner i låren. Hon ser det lilla röda armbandet, med låschippet till skåpen, svischa förbi i periferin varje gång hennes högra arm svingas bakåt över hennes huvud. Det var länge sen hon kände sin kropp på det här sättet. Levande. Pulsen i öronen, den snabba andhämtningen, värmen.

En tryckkokare. Ja. Hon känner det nu. Hur hela kroppen brinner och trycks mot sina gränser. Hur hon bågnar. Känner ilskan. Röd och brusande. Där är den. Hon har undrat vart den fanns. Under alla dessa dagar som gått sedan Maja dog hade hon inte hittat den, bara känt hur den gäckat henne, lurat i bakgrunden, bakom gråten och förlamningen. Magman.

Hon är så fruktansvärt arg: på mördaren som sköt hennes barn, som dödade hennes Maja, på polisen som inte hittat honom, på utredningen som gått i stå, på Majas pappa som bara svek igen, som inte fanns där, det var ju för fan också hans barn som dött, på vännerna som inte förstod, på alla jävlar som inte förstod, på handläggaren på Försäkringskassan som påstod sig veta att hon skulle må bäst av att jobba, att hon sörjt färdigt nu, hur fan sörjde man färdigt, på den där jävla grannen som träffat henne och Asad i tvättstugan, vars blick sagt svartskalle, hur han promenerade utanför hennes fönster och sökte med blicken in, hur den fortplantade sig till pojken, skälvde, på Migrationsverket och polisen igen, på det här jävla samhället.

Hon missar stegen och dundrar rakt in i kaklet med huvudet före. Det svartnar för ögonen en sekund och hon andas in klorvatten. En badvakt med hästsvans och vita, blanka adidasshorts kommer springande.

”Hur gick det?”

”Jag … Oj! Det gick bra.” Jenny spottar och fräser, det skaver av klor i näsa och svalg och huvudet värker.

”Är du säker? Det var en rejäl smäll”, säger badvaken och ser på Jenny med oroliga ögon som får Jenny att vilja gråta, vilja lägga huvudet i knäet på den där snälla, unga tjejen och bara gråta ut alla ilska och sorg.

”Säkert. Men det är nog färdigbadat för mig idag.”

”Ja, kom upp och sätt dig en stund”, säger badvakten och Jenny tar sig försiktigt upp ur poolen. Benen skakar, knäna är ostyriga, skinnet knottrar sig. Hon hämtar sin handduk, sveper in sig och sätter sig tillsammans med badvakten på några vita plaststolar vid sidan av poolen. Badvakten tar upp en metrotidning och de sitter tysta bredvid varandra. En bit bort ser Jenny en pappa som gång på gång fångar sin lilla dotter i famnen när hon hoppar från poolkanten. Flickan skrattar så det glittrar i hela badhuset, de små, runda benen skakar när hon står där på kanten och tar sats, så ler hon och blottar gluggen mellan framtänderna och kastar sig tjutande mot pappan. Jenny känner att hon stirrar, hon känner det där grumliga vattnet som rör sig i henne, men hon dras inte ner. Hon ser på sina tånaglar, de behöver klippas, hon funderar över middagen, lasagne eller pasta med räkor, skulle Asad gilla det, vitlök, gräddsås och kanske brulépudding till efterrätt, det var länge sen hon gjorde det. Ett glas vin.

Hon måste prata med honom. Det börjar bli för farligt för honom att bo kvar, de måste hitta en annan lösning. Hon ska hjälpa honom. Hon ska se till att de får hjälp, de förtjänar bättre båda två.

Magman har stelnat till lava. Varm och stark. Hon har en mening. Hon lever än.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ur arkivet

view_module reorder

Människor

  Jag hade hängt i Hamburg i fyra timmar. Jag hatar Hamburgs Hauptbahnhof, för där blev jag lurad en gång när jag var sexton av en typ som tog min freestyle ...

Av: Kajsa Ekis Ekman | Utopiska geografier | 01 juni, 2009

Anon. Ur Hedwiga

För mehr än trettio åhr sedan skrifwin, nu mera tryckt i Stockholm anno 1682 Originalöversättning från latin av A. Miellait 1682 Reviderad och exklusivt förskönad översättning för Tidningen Kulturen av ...

Av: Alan Asaid | Utopiska geografier | 28 november, 2008

Gilda Melodia

Håll ut!

Att hålla ut; ett begrepp, ett uttryck, som många som vill ge intryck av att de är hårda använder, för att skapa en illusion av en sorts självklar ensam heroism.

Av: Gilda Melodia | Gilda Melodia | 17 februari, 2017

Stefan Whilde. Foto: Jane Hansson

Frosseri

Fetaost, räksallad, nybakat bröd, fet lax, feta såser, choklad och oliver i hängmatta eller från schäslong. Mina synder heter lättja och frosseri.

Av: Stefan Whilde | Stefan Whilde | 01 september, 2015

Tankar kring Marmorklipporna

Ernst Jünger gjorde sin debut som författare redan 1929 med krigsskildringen I stålstormen, och levde och verkade ända fram till 1998. Hans skrivande präglas genomgående av en distanserad hållning till ...

Av: Tobias Harding | Essäer om litteratur & böcker | 17 december, 2013

Petra

Petra

Mellanöstern har utgjort en viktig landbrygga mellan tre kontinenter med livlig handel österifrån. Dyrbara varor som kryddor och aromatiska örter, rökelse och myrra fraktades i stora kamelkaravaner från hamnstaden Aila ...

Av: Text och foto: Tarja Salmi-Jacobson | Essäer om samhället | 10 april, 2015

Det föds en kokbok om dagen

”Äta bör man, annars dör man” borde bytas mot ”Njuta bör man, annars dör man”. Som en av de leende kändiskockarna så riktigt påpekar. Det finns många väldigt bra kokböcker ...

Av: Belinda Graham | Kulturreportage | 10 januari, 2013

Disciples of many beliefs

Dr. Ignatius Jesudasan, SJ, has through a series of books and articles applied his searchlight to the intolerance, which tends to grew when religion and ethnicity get identified with each ...

Av: Carsten Palmer Schale | Essäer om religionen | 17 november, 2012

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.