Hafez grav i  Shiraz

Minnen av Usama

"För att kunna älska en människa måste den människan hålla sig gömd - så fort den visar sitt ansikte är det slut med kärleken.” - Ivan Karamazov

Av: Nikanor Teratologen | 12 mars, 2017
Teratologisk sondering

Lux aeterna

Dödens kalla hand berörde mig   Hans finger träffade mitt öga   Att inte längre se den tanken tröstar föga berör den dig?

Av: Oliver Parland | 31 maj, 2010
Utopiska geografier

Hemma hos Brita Johansson - ljungen frodas och trivs! Foto Brita Johansson

Odla ljung - Spännande kulturhistoria och handfasta trädgårdstips!

- Ljung passar bra för dekoration både ute och inne och används ofta av florister utomlands. Vit ljung blandas i England in i brudbuketter, eftersom den anses bringa tur. I ...

Av: Belinda Graham | 10 december, 2017
Kulturreportage

Eternal September och andra memes i konsten

När Cecilia Giménez i bästa välmening gav sig på att försöka restaurera 1800-tals målaren Elías García Martinez fresk av Jesus som höll på att förfalla i den lilla spanska kyrkan ...

Av: Mathias Jansson | 03 september, 2014
Essäer om konst

23. Nils-August – Lina – Tobbe



Lund har allt förutom vattenLepidopteras vingfjäll har intresserat klimatforskarna starkt de senaste åren. Vi tror vanligtvis att fjärilarna har de mest spektakulära, lysande färger, men inget kunde vara mer fel. Lepidoptera saknar helt och hållet färgpigment. Deras vingfjäll innehåller stället en komplex nanostruktur, uppbyggd av ett hårt kolhydratämne, kitin, som också förekommer i andra insekter och skaldjur. I form är dessa strukturer uppbyggda av särskilda, avancerade byggstenar, hos vilka inga räta linjer alls återfinns. Dessa strukturer går under namnet gyroider.

Dags för paus. Tobbe reste sig från datorn, sträckte hela sin långa rygg tills han blev en tvåhundrafyra centimeters furustam. Med armarna utsträckta nuddade han vid medaljongerna i lampkronan. Han skulle baka, gillade att göra det då han skrev, det blev sköna pauser då. Händerna mitt i degen istället för huvet mitt i plytet, så att säga.

Han gick ut i köket och tog fram bunke, träsked och ingredienser. Smälte först smör i en kastrull, så i med mjölk och blanda till exakt trettiosju grader, inte ens en halv för mycket, utan exakt. På med lite degvätska över jästen i bunken, röra ut, i med resten av vätskan, kardemumma, socker, salt, ekologiskt vetemjöl.

Tobbe skrapade också ur det som var lämnat i morgonens grötkastrull och blandade i; tyvärr fanns det ingen vassle kvar i huset, det ger ju en alldeles förträfflig saftighet. Han täckte bunken med en ren kökshandduk, lämnade degen att jäsa och återvände till datorn.

Gyroiderna fångar upp allt ljus som träffar dess yta, men reflekterar enbart vissa av ljusets våglängder. Det medför att extremt speciella färger och mönster uppstår, kulörer som inte återfinns någon annanstans i världen (så vitt vi vet). Vi tror oss se de mest praktfulla färger och mönster på fjärilarnas vingar, men i själva verket är det ett optiskt fenomen, vilket lockar forskarna som arbetar med utvecklingen av solcellerna i den förnyelsebara energiförsörjningen.

En nyckel vreds om i låset. Lina kom in genom ytterdörren.

”Tjena plutten, hur går det?”

”Bra.”

De log mot varandra, Tobbe återgick till att stirra på skärmen, Lina drog av sig joggingskorna, slängde tröjan och vindbyxorna i tvättkorgen. Så nös hon plötsligt fyra gånger på raken.

”Hade du en god tur?”

”Ja, underbar! Magnolian har exploderat överallt och vitsipporna! Jag tröttnar aldrig på vitsippor, de är såna klassiker. Den blomman i en vårbacke finns inpräntad i varenda unges hjärnbark sedan tidigt och följer oss sedan genom hela livet. Alla älskar vitsippan! Den säger till oss att vi överlevde.”

”Överlevde?”

”Ja! En vinter till, inte undra på att vi älskar den!”

”Mmmm.” Tobbe stirrade på sin skärm.

Lina nös igen.

”Fan! Jag vet inte om jag börjat bli allergisk, eller va? Det var likadant igår, bara en massa nysningar från och till hela eftermiddagen, visst är det så Tobbe att man plötsligt kan bli .... attattaaa …attatta .. aaa .. choooohh!”

”Jo, det stämmer. Man kan tydligen bli det när som helst. Vrålmycket björkpollen i luften nu, sa de på nyheterna.”

Lina försvann in i duschen.

Sverige har dessutom ett stort ansvar, ur en annan miljömässig synpunkt, med tanke på vissa lepidopterasorter som är helt utdöda i Tyskland och England fortfarande påträffas här, rapporterade entomologer på Linköpings universitet i en studie från 2007. Skogspärlemorfjärilen hör hit. Det är av yttersta vikt att dessa speciella miljöer bevaras i landet, det gäller främst ängsmark med viss lövskog av några hektars ytstorlek, omgiven av barrträd.

Där var det stopp. Tobbe lyfte blicken från skärmen och såg ut genom fönstret. Klockan var redan tio. Malin och han skulle ha sitt veckomöte vid lunch kring läget i asylgruppen. För en halvtimma sedan frågade hon via sms om han hade lust att plocka upp henne hemma hos Ines på Gyllenkroks allé. Det gjorde han gärna. Han var nyfiken på Ines, efter alla gånger han levererat korsordstidningar och fått pengar till asylverksamheten. Det var detaljen med småkakorna som gjort honom nyfiken. Och Ines ansikte, hennes blick, det var något med den kvinnan som triggade hans intresse. En sorts resning eller så, och känslan påminde om den han kunde få inför Nils-August. Wisdom of old age, typ. 

Vingarnas konstruktion hos lepidoptera intresserar även forskare inom andra områden. Gyroidernas formkonstruktioner ligger i flera lager på fjärilsvingen och stör ljusstrålarnas återsken så att en mängd oförutsedda kulörer uppstår. Vi brukar här tala om regnbågens alla färger, en s k irisering.

Började han upprepa sig nu? Tobbe gick ut i köket och slog upp dagens tredje kopp te. Jäklar! Degen. En snygg bombsvamp reste sig ur bunken. Han drog ut bakbordskivan, mjölade och öste ut degen. Knådade med jämna tag, skogpärlemorfäril …, men vad med fetörtsblåvingen då? Och den prickiga stenfrömalen som inte synts på femton år, men som vissa fortfarande hyser hopp om att hitta. Senast gjorde Västmanlands länsstyrelse en sökning för ett par år sedan. Att de svenska politikerna fortfarande inte fattar att de mest hotade arterna måste fridlysas!? Nu, nu, nu, nu, NU! Folk åker upp till Abisko från hela Europa i privatchartrade helikoptrar, bara för att ohämmat fånga sorter som bara finns kvar där. Ingen annanstans. Den rödgula höfjärilen till exempel. Tobbe delade degen i hälften, kavlar ut den ena till en avlång platta, breder rumsvarmt smör över hela ytan, sprinklar ut kanel och strösocker, russin och hackad mandel. Superbullar!

Lina kommer ut från badrummet, frisk som en majdag och luktar … mmm. Hon kommer tätt inpå honom bakifrån och sticker in händerna under hans morgonrock.

”Hej Tobbe, vad har du för dig?”

”Ja, vad tycker du det ser ut som?”

”Tycker det ser ut som Tobbes superbullar. Vill du känna på mina?”

”Lina, akta, du får vetemjöl på dig, hallå!”

Lina lommar iväg med en stor överdriven grimas. Snart ler de brett mot varandra igen.

”Äh, jag måste bli färdig med det här bara. Ska ju träffa Malin för veckomöte och texten ska in och …” Tobbe rullade ihop degen och snittade upp den i lagom stora bullbitar.

”Ja, jag fattar, det är lugnt, jag ska ändå iväg till Stadsbiblioteket, måste hämta beställda böcker, har mycket att plöja igenom innan jag kan skriva färdigt.”

Tobbe satte på ugnen, vred upp till 225 grader. Det blev två fulla plåtar. Han lade över bakdukarna igen och återvände till datorn.

Att kunna manipulera ljusets vågor är en väl närd dröm inom forskningen på data- och telekommunikationsområdet. Det skulle betyda att man fick möjlighet att ta tekniken i princip hur långt som helst. Forskarna har börjat imitera gyroider på nanonivå genom fotoniska kristaller, men har troligtvis långt kvar innan de nått fram till att ge dessa kopior samma egenskaper som naturens original. 

”Hej då, min älskling, jag drar nu.” Lina tog på sig skor och jacka. ”Kan jag se ut så här?”

”Jaaa, du är alltid lika vacker vad du än tar på dig.”

”Ses i kväll.”

Puss, puss. Tobbe reste sig igen och slängde av morgonrocken, sovtröjan och kalsongerna. Som vanligt skrev han bäst rakt upp ur sängen och det gällde även den här morgonen. Nu började han lukta lagom fräscht, dags för en dusch. Efter den var ugnen uppe i rätt grader och bullarna trinda och feta. Swisch, in med första plåten. Tio minuter, sedan plåtbyte, så in med den andra. Tobbe skyfflade ut bullarna på ett galler. De blev perfekta. Han skulle nog ta med sig en påse ut till Nils-August i helgen, det brukade alltid gå hem hos den gamle räven.

En halvtimma senare ringde han på Ines Silverhages dörr. Rassel, rassel därinnanför, de sedvanliga säkerhetskedjorna. Ines visade sig i dörren. Tobbe räckte fram en plastpåse med kanelbullar.

”Tänkte att de var min tur att bjuda tillbaks på något.”

Ines log och tog emot påsen.

”Tack! Det var inte i går jag fick kanelbullar levererade i dörren.”

Malin dök upp bakom Ines. Inne i rummet såg Tobbe skymten av Mia, som satt i en fåtölj. Hon drog handen över ansiktet och såg tankfull ut, kanske förkyld.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ur arkivet

view_module reorder

Om hälsodrycken rödvin och om monopoljätten Systembolagets pågående moralkampanj riktad mot sina egna…

Jag har väldigt svårt för Systembolagets reklamsnuttar i kommers-kanalerna. Falsk och präktig och sprängfylld med dubbelmoral och ett av staten och kapitalet godkänt förhärligande av monopolet som lösningen på våra ...

Av: Stefan Whilde | Stefan Whilde | 31 december, 2013

Författaren och vänstertwitterpöbeln

Författaren satt i aftonsolskenet och läppjade på ett glas portvin. Han hade vant till sig med det på sista tiden, då cognacen bet för mycket på honom – alltför mycket ...

Av: Simon O. Pettersson | Utopiska geografier | 18 augusti, 2014

Konventionalitet är inte moral. Om Charlotte Brontës Jane Eyre

De senaste 100 åren har berättelsen om Jane Eyre, denna brittiska Askunge med Pippi Långstrump-tendenser, filmatiserats över tjugo gånger. Nu senast som amerikansk storsatsning med Mia Wasikovska, ett stjärnskott som ...

Av: Matilda Amundsen Bergström | Essäer om litteratur & böcker | 12 oktober, 2011

Från Friskatorpet: Invånare och gäster. En bildkrönika

Som komplement till det skrivna språket tar jag hjälp av bildspråket. De flyger, springer, rullar sig, smyger, flaxar, hoppar och kryper. Jag följer efter med kameran och förevigar deras rörelser ...

Av: Emma Ehrlekrona | Gästkrönikör | 02 september, 2010

Avtäckandet

Det tillstånd av förhöjd verklighetskänsla som kan uppnås genom att man, i ensamhet och företrädesvis under en längre tid, tillåter sig att till fullo ge sig hän åt tillvaron i ...

Av: Mattias Lundmark | Agora - filosofiska essäer | 02 oktober, 2013

Idumea Vedamsson

Tidens flod

I The river of time berättar Igor Novikov om vad man trott och tror om tiden. Novikov är verksam som astrofysiker vid Köpenhamns universitet och har ägnat sig åt ...

Av: Idumea Vedamsson | Gästkrönikör | 06 juni, 2017

Franz Kafka. Foto: Wikipedia

Tre dikter av Franz Kafka

Erik Carlquist föreslår tre dikter av Franz Kafka tagna från brev han skrev.

Av: Erik Carlquist | Gästkrönikör | 11 augusti, 2015

En kulturgärning att minnas

På 1980-talet bor jag i Olseröd, en by norr om Österlen. Min granne Gunnar, f d lantbrukare, är en lång man i 70-årsåldern med engagemang och många synpunkter. En ...

Av: Brigitte Strand | Gästkrönikör | 13 juli, 2011

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts