Carl Abrahamsson Foto Andrew McKenzie

All konstnärlig verksamhet bottnar i en neuros

Tidningen Kulturens Thomas Wihlman intervjuar den mångsidige regissören Carl Abrahamsson.

Av: Thomas Wihlman | 22 april, 2016
Filmens porträtt

Där vår hjärna möter världsalltet – om Wassily Kandinsky

”Måleriets innehåll är måleri. Här behöver ingenting dechiffreras: Innehållet talar glädjefyllt till den för vilken varje form är levande, det vill säga innehållsrik.” Med de orden sammanfattade Wassily Kandinsky sin syn ...

Av: Thomas Notini | 30 januari, 2013
Konstens porträtt

En mademoidame som går sin egen väg

Den franska traditionen och allmänna regeln säger att man av hövlighet skall titulera personer och ge dem epitet som monsieur, madame och mademoiselle. Den franska författarinnan Isabelle Sojfer ifrågasätter denna ...

Av: Anna Nyman | 05 oktober, 2011
Litteraturens porträtt

Milosz 100 år

"Utan tvekan vill jag hävda att Czesław Miłosz är en av de största poeterna - kanske den störste - i vår tid."(Joseph Brodsky) Den 30 juni 1911, för 100 år sedan ...

Av: Gregor Flakierski | 30 juni, 2011
Litteraturens porträtt

23. Nils-August – Lina – Tobbe



Lund har allt förutom vattenLepidopteras vingfjäll har intresserat klimatforskarna starkt de senaste åren. Vi tror vanligtvis att fjärilarna har de mest spektakulära, lysande färger, men inget kunde vara mer fel. Lepidoptera saknar helt och hållet färgpigment. Deras vingfjäll innehåller stället en komplex nanostruktur, uppbyggd av ett hårt kolhydratämne, kitin, som också förekommer i andra insekter och skaldjur. I form är dessa strukturer uppbyggda av särskilda, avancerade byggstenar, hos vilka inga räta linjer alls återfinns. Dessa strukturer går under namnet gyroider.

Dags för paus. Tobbe reste sig från datorn, sträckte hela sin långa rygg tills han blev en tvåhundrafyra centimeters furustam. Med armarna utsträckta nuddade han vid medaljongerna i lampkronan. Han skulle baka, gillade att göra det då han skrev, det blev sköna pauser då. Händerna mitt i degen istället för huvet mitt i plytet, så att säga.

Han gick ut i köket och tog fram bunke, träsked och ingredienser. Smälte först smör i en kastrull, så i med mjölk och blanda till exakt trettiosju grader, inte ens en halv för mycket, utan exakt. På med lite degvätska över jästen i bunken, röra ut, i med resten av vätskan, kardemumma, socker, salt, ekologiskt vetemjöl.

Tobbe skrapade också ur det som var lämnat i morgonens grötkastrull och blandade i; tyvärr fanns det ingen vassle kvar i huset, det ger ju en alldeles förträfflig saftighet. Han täckte bunken med en ren kökshandduk, lämnade degen att jäsa och återvände till datorn.

Gyroiderna fångar upp allt ljus som träffar dess yta, men reflekterar enbart vissa av ljusets våglängder. Det medför att extremt speciella färger och mönster uppstår, kulörer som inte återfinns någon annanstans i världen (så vitt vi vet). Vi tror oss se de mest praktfulla färger och mönster på fjärilarnas vingar, men i själva verket är det ett optiskt fenomen, vilket lockar forskarna som arbetar med utvecklingen av solcellerna i den förnyelsebara energiförsörjningen.

En nyckel vreds om i låset. Lina kom in genom ytterdörren.

”Tjena plutten, hur går det?”

”Bra.”

De log mot varandra, Tobbe återgick till att stirra på skärmen, Lina drog av sig joggingskorna, slängde tröjan och vindbyxorna i tvättkorgen. Så nös hon plötsligt fyra gånger på raken.

”Hade du en god tur?”

”Ja, underbar! Magnolian har exploderat överallt och vitsipporna! Jag tröttnar aldrig på vitsippor, de är såna klassiker. Den blomman i en vårbacke finns inpräntad i varenda unges hjärnbark sedan tidigt och följer oss sedan genom hela livet. Alla älskar vitsippan! Den säger till oss att vi överlevde.”

”Överlevde?”

”Ja! En vinter till, inte undra på att vi älskar den!”

”Mmmm.” Tobbe stirrade på sin skärm.

Lina nös igen.

”Fan! Jag vet inte om jag börjat bli allergisk, eller va? Det var likadant igår, bara en massa nysningar från och till hela eftermiddagen, visst är det så Tobbe att man plötsligt kan bli .... attattaaa …attatta .. aaa .. choooohh!”

”Jo, det stämmer. Man kan tydligen bli det när som helst. Vrålmycket björkpollen i luften nu, sa de på nyheterna.”

Lina försvann in i duschen.

Sverige har dessutom ett stort ansvar, ur en annan miljömässig synpunkt, med tanke på vissa lepidopterasorter som är helt utdöda i Tyskland och England fortfarande påträffas här, rapporterade entomologer på Linköpings universitet i en studie från 2007. Skogspärlemorfjärilen hör hit. Det är av yttersta vikt att dessa speciella miljöer bevaras i landet, det gäller främst ängsmark med viss lövskog av några hektars ytstorlek, omgiven av barrträd.

Där var det stopp. Tobbe lyfte blicken från skärmen och såg ut genom fönstret. Klockan var redan tio. Malin och han skulle ha sitt veckomöte vid lunch kring läget i asylgruppen. För en halvtimma sedan frågade hon via sms om han hade lust att plocka upp henne hemma hos Ines på Gyllenkroks allé. Det gjorde han gärna. Han var nyfiken på Ines, efter alla gånger han levererat korsordstidningar och fått pengar till asylverksamheten. Det var detaljen med småkakorna som gjort honom nyfiken. Och Ines ansikte, hennes blick, det var något med den kvinnan som triggade hans intresse. En sorts resning eller så, och känslan påminde om den han kunde få inför Nils-August. Wisdom of old age, typ. 

Vingarnas konstruktion hos lepidoptera intresserar även forskare inom andra områden. Gyroidernas formkonstruktioner ligger i flera lager på fjärilsvingen och stör ljusstrålarnas återsken så att en mängd oförutsedda kulörer uppstår. Vi brukar här tala om regnbågens alla färger, en s k irisering.

Började han upprepa sig nu? Tobbe gick ut i köket och slog upp dagens tredje kopp te. Jäklar! Degen. En snygg bombsvamp reste sig ur bunken. Han drog ut bakbordskivan, mjölade och öste ut degen. Knådade med jämna tag, skogpärlemorfäril …, men vad med fetörtsblåvingen då? Och den prickiga stenfrömalen som inte synts på femton år, men som vissa fortfarande hyser hopp om att hitta. Senast gjorde Västmanlands länsstyrelse en sökning för ett par år sedan. Att de svenska politikerna fortfarande inte fattar att de mest hotade arterna måste fridlysas!? Nu, nu, nu, nu, NU! Folk åker upp till Abisko från hela Europa i privatchartrade helikoptrar, bara för att ohämmat fånga sorter som bara finns kvar där. Ingen annanstans. Den rödgula höfjärilen till exempel. Tobbe delade degen i hälften, kavlar ut den ena till en avlång platta, breder rumsvarmt smör över hela ytan, sprinklar ut kanel och strösocker, russin och hackad mandel. Superbullar!

Lina kommer ut från badrummet, frisk som en majdag och luktar … mmm. Hon kommer tätt inpå honom bakifrån och sticker in händerna under hans morgonrock.

”Hej Tobbe, vad har du för dig?”

”Ja, vad tycker du det ser ut som?”

”Tycker det ser ut som Tobbes superbullar. Vill du känna på mina?”

”Lina, akta, du får vetemjöl på dig, hallå!”

Lina lommar iväg med en stor överdriven grimas. Snart ler de brett mot varandra igen.

”Äh, jag måste bli färdig med det här bara. Ska ju träffa Malin för veckomöte och texten ska in och …” Tobbe rullade ihop degen och snittade upp den i lagom stora bullbitar.

”Ja, jag fattar, det är lugnt, jag ska ändå iväg till Stadsbiblioteket, måste hämta beställda böcker, har mycket att plöja igenom innan jag kan skriva färdigt.”

Tobbe satte på ugnen, vred upp till 225 grader. Det blev två fulla plåtar. Han lade över bakdukarna igen och återvände till datorn.

Att kunna manipulera ljusets vågor är en väl närd dröm inom forskningen på data- och telekommunikationsområdet. Det skulle betyda att man fick möjlighet att ta tekniken i princip hur långt som helst. Forskarna har börjat imitera gyroider på nanonivå genom fotoniska kristaller, men har troligtvis långt kvar innan de nått fram till att ge dessa kopior samma egenskaper som naturens original. 

”Hej då, min älskling, jag drar nu.” Lina tog på sig skor och jacka. ”Kan jag se ut så här?”

”Jaaa, du är alltid lika vacker vad du än tar på dig.”

”Ses i kväll.”

Puss, puss. Tobbe reste sig igen och slängde av morgonrocken, sovtröjan och kalsongerna. Som vanligt skrev han bäst rakt upp ur sängen och det gällde även den här morgonen. Nu började han lukta lagom fräscht, dags för en dusch. Efter den var ugnen uppe i rätt grader och bullarna trinda och feta. Swisch, in med första plåten. Tio minuter, sedan plåtbyte, så in med den andra. Tobbe skyfflade ut bullarna på ett galler. De blev perfekta. Han skulle nog ta med sig en påse ut till Nils-August i helgen, det brukade alltid gå hem hos den gamle räven.

En halvtimma senare ringde han på Ines Silverhages dörr. Rassel, rassel därinnanför, de sedvanliga säkerhetskedjorna. Ines visade sig i dörren. Tobbe räckte fram en plastpåse med kanelbullar.

”Tänkte att de var min tur att bjuda tillbaks på något.”

Ines log och tog emot påsen.

”Tack! Det var inte i går jag fick kanelbullar levererade i dörren.”

Malin dök upp bakom Ines. Inne i rummet såg Tobbe skymten av Mia, som satt i en fåtölj. Hon drog handen över ansiktet och såg tankfull ut, kanske förkyld.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ur arkivet

view_module reorder

Livets långfredagar

Är det något speciellt med långfredagar? I många länder, särskilt i Nordeuropa, är gudstjänsterna på långfredagen bland årets mest besökta. I gamla Östtyskland försökte kommunistledarna utrota långfredagen ur befolkningens medvetande ...

Av: Mikael Mogren | Essäer om religionen | 22 april, 2011

Jakobsleden – El Camino de Santiago de Compostela

Det är kväll i byn Grañón. Prästen har dödat GUD. Han har brutit sönder Kristi lekamen och han har gjort det precis vid mikrofonen så att det ekar i hela ...

Av: Viktoria Silfverdal | Resereportage | 10 augusti, 2013

Mustig berättare och musiker

TEMA VÄSTERBOTTEN Gunnar Enkvist, en trubadur med humor och distans. Foto: Frida Selander Trubaduren Gunnar Enkvist från Skellefteå har hållit på länge – 55 år som artist. Lars-Göran Selander mötte honom ...

Av: Lars-Göran Selander | Musikens porträtt | 18 februari, 2008

Karen Dalton, ”1966”. Delmore Recordings 2012.

Karen Dalton - Den vita Billie Holiday

Under tidigt 1990-tal bodde en kvinna som hette Karen Dalton på New Yorks gator. Hon hade långt svart hår från hennes mamma Evelyns sida som var Cherokee. Hon luktade illa ...

Av: Sara Forslund | Musikens porträtt | 11 april, 2016

Machiavellis republikanska ideal

Tanken om republikens överlägsenhet över furstendömet (eller för den skull monarkin) är lika aktuell idag som den var för sex århundraden sedan. Varför Machiavelli? Det finns minst två viktiga skäl. Det ...

Av: Satya Datta | Essäer | 25 augusti, 2010

Förbud Lucia och google

Det var strax före Lucia som insikten om min familjs totala brist på trendkänsla drabbade mig. Min femårige sons dagis skulle ha Luciatåg och sonen hade uttryckt önskemål om att ...

Av: Anna Hultgren | Gästkrönikör | 22 december, 2013

Three ladies in Cairo. Del VI. Dark ages

Min mormor, Hilda, växte upp i Sundsvall och berättelsen börjar där i och med Sundsvalls stora brand 1888 med hennes mor, min mormorsmor Ragnhild. Många äventyr senare, träffade Hilda den ...

Av: Anne Edelstam | Utopiska geografier | 25 juli, 2014

"Jag tycker om opolerade, smutsiga ljud."

Ett samtal med Pan Sonics Mika Vainio. Pan Sonics musik är både enkel och svår att beskriva. Schematiskt kan man väl säga att monotona rytmer och djupa basljud skapar ett ...

Av: Carl Abrahamsson | Musikens porträtt | 14 juli, 2010

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts