Har UFO: n någon plats inom teosofin?

Flygande tefat i historia och religion  En av de första dokumenterade UFO-observationerna gjordes den 5 augusti år1926. Det var den ryske målaren, upptäcktsresande och mystikern Nicholas Roerich, som befann sig på ...

Av: Carl Ek | 23 november, 2013
Kulturreportage

Det urolige sinn. Del I

Innledning Artikkelen miner om tre ulike oppfattelser om menneskesinnet, der den enkelte oppfattelse utgjør et element i en mer omfattende teori om hvilke ting som fins i universet. Det gis, etter ...

Av: Thor Olav Olsen | 03 december, 2012
Agora - filosofiska essäer

Beatrice Månsdotter

Glödande skymningsljus

”Jag har sett det här förut.” Han kisar med ögonen. ”Tusentals gånger i mina drömmar. Det är som om jag redan har varit här.” ”Mmm.” Hon nickar och följer med ...

Av: Beatrice Månsdotter | 28 december, 2016
Gästkrönikör

Donald och Melania Trump

Dynastin Trump

Gwenda Blairs “The Trump: three generations of Builders” som gavs ut för femton år sedan har när den kommit på nytt utökats med en del sidor och fått några extra ...

Av: Ivo Holmqvist | 08 oktober, 2016
Reportage om politik & samhälle

16. Jenny



Lund har allt utom vattenHan sover inne i Majas växasäng som de dragit ut till max. Ändå får han ändå inte riktigt plats, fötterna hade hängt ut över sängkanten och de hade skrattat tillsammans åt det igår kväll. Jenny minns känslan av skrattet, ovant och bristande, något som släppte.

”It’s gonna be alright, everything is gonna be alright.”

”You to”, hade han sagt och det var nästan så att hon börjat gråta.

Nu hör hon morgonljud inne ifrån rummet, hur Asad sträcker på sig i den lilla sängen och hon skyndar sig att ställa fram det sista. Smör, ost, bröd, juice, ägg, fil, flingor, ett litet glas med snödroppar på bordet, vårsolen som hjälper till. Han kommer ut i köket, rufsig och mörk under ögonen. Det syns att kläderna inte är hans egna, ärmarna på tröjan är för korta och byxorna hänger löst på ett omedvetet sätt.

”I made you some breakfast”, säger hon och prövade leendet igen. Han ler tillbaka och sätter sig ner vid bordet.

”Coffee?”

”No thank you”

”Tea?”

”No I’m fine.”

Hennes händer stillnar. Hon sätter sig ner, fingrar på sin kopp, reser sig och hämtar mer och sätter sig igen, ser på honom som smetar tjockt med marmelad på en brödskiva, hans nacke som sticker upp ur den gubbiga tröjan ser lika spröd ut som en av snödropparna i glaset. Hur gammal kan han vara? Inte mer än 16-17 år.

Det var Erika som ringt och bett henne ta emot honom.

”Han behöver någonstans att bo och du har ju ett rum som står tomt.”

Hon hade sagt det så självklart. Det där som ingen annan vidrörde.

”Jag tänker att det skulle kunna vara bra för dig också. Att få lite sällskap och något annat att tänka på.”

”Ja”, hade Jenny sagt. Ja, som i en enda lång utandning.

Och nu är han här.

”Erika is coming over later. Other than that I haven't made any plans for today. I was thinking we could practise some Swedish perhaps.”

Han tittar upp mot henne, svarar med munnen full.

”You don’t have to work?”

”No, I’m not working right now”, hon tystnar ser på sina händer, på teckningarna på kylskåpet, känner stelnaden svepa över henne.

”I’m sorry.”

”It’s OK, I ... we were in an accident. My daughter Maja, was shot, I, it’s her room you’re ... ”, hon nickar mot rummet. Vill vända på huvudet. Vill inte gråta, inte nu, inte här, inte med honom och allt som han bär.

”I know, Erika told me”, Asad letar upp hennes blick och håller den kvar. Plötsligt är han den vuxna. Bara pojken ju, hon andas lugnt och bestämt, det är hon som tog hand om.

”I’m glad you’re here.”

Hon diskar, han torkar och de småpratar om vädret och glasens placering i skåpet. Testar de svenska orden. Skåp. Disk. Glas. Sked, nej scchhed, scchhed. Hans skratt är som hennes: munskratt, ljudskratt, till ögonen har de inte kommit, men ändå. Efter disken går han tillbaka till sitt rum med en hög sydsvenskan som han plockat ur hennes pappersåtervinning.

”Tell me if you need anything”, ropar hon och sätter sig sen i soffan med en filt över benen. Slår på tv:n och somnar framför damernas Super-G i Åre. Vaknar av dörrklockan och tätt efter den Asads viskande röst,

”Jenny, there’s someone at the door.”

Känslan från förvirring till mulen oro, rädslan som kommer strålande från honom, omedelbart klarvaken, musklerna i ryggen som spänns åt.

”Go to your room.”

Han skyndar och hon tittar mot dörren. Kan bara se en brokig kontur genom det frostade fönstret i ytterdörren. Öppnar försiktigt.

”Är Maja hemma?”

”Nej, Emil, du vet ju det ju, vi har ju pratat om det. Maja kommer inte tillbaka gubben”, Erikas blick är ursäktande, stressad och den kalla vårluften får Jennys ögon att vattnas.

”Men, mamma, hennes gummistövlar står ju där ...”

”Jag vet vännen, men, men nu hälsar vi på Jenny!”

Erikas kappa luktar utomhus och Jenny lutar sig in i kramen, böjer sig sen ner och kramar Emil, han är snorig och lämnar ett märke på hennes svarta tröja, som hon saknat snoriga ungar och deras snoriga kramar. Hon vill svara på alla hans frågor, ser hur de bubblar upp, men kan inte, armarna känns märkligt slappa. Så hör hon någon andas bakom henne, tänker Maja men vet Asad. Asad!

”It’s OK”, ropar hon, ”it’s only Erika and Emil!”

Han kommer ut i hallen och hon ser hans lättnad sprida sig genom hans kropp, den nästan doftar.

”Erika!”

Emil håller Jenny i handen, en liten, stilla fuktig handflata. Hon kramar den, låter tummen vila över hans små fingrar. Ytterkläder tas av och hängs upp. Asad och Erika fyller köket med prat och skrammel och kaffedoft. Så mycket liv i huset att hon nästan vill skrika, det snurrar, så känner hon handen igen, den lilla.

”Får jag leka på Majas rum?”

”Såklart får du det.”

Och han släpper och en stund svävar hon fritt där i hallen och tänker att snart finns det inga dofter kvar, inga Majadofter, han får inte krama på Guidobilen, den är hennes, den är Majas, den är hennes, men hon motar bort känslan. Bort bort. Det är bra. Det är bra. Det kommer att bli bra igen.

”Vart är Emil?” undrar Erika när hon sätter sig vid köksbordet, ser att Erika tagit med sig napoleonbakelser från Ramklints.

”Han leker på Majas rum.”

”Är det ok?”

”Ja.”

”Säkert?”

”Ja.” Ett ja är som en enda lång utandning.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ur arkivet

view_module reorder

Elizabeth I Vid Monsieurs avresa

Elizabeth I Vid Monsieurs avresa       Jag sörjer; visar ej min svaghet här – jag älskar; hatet tycks min enda lag – jag handlar, utan att nämna den avsikt jag bär. Jag tyckes stum; i ...

Av: Elizabeth I | Utopiska geografier | 28 januari, 2014

Frida Kahlo och den kvinnliga stilen

Vad händer när man klassificerar konst skapad av kvinnliga konstnärer som just ”kvinnlig”? Pekar man på samhälleliga strukturer som har legat till grund för att kvinnliga konstnärer genom historieskrivningen har ...

Av: Simone Frankel | Konstens porträtt | 08 mars, 2013

Gaston Bachelard 1965

Bachelard och den poetiska föreställningens fenomenologi

”Det finns ingen poesi som föregår det poetiska verbets gärning. Det finns ingen verklighet som föregår den litterära bilden.” – Rummets poetik (1957)

Av: Mattias Lundmark | Agora - filosofiska essäer | 21 juli, 2017

Det omedvetna och Freud

Det är en morgon i Wien. Sigmund Freud går genom sin våning klädd i badrock och tofflor. I en plötslig ingivelse greppar han sin ena toffel och kastar den med ...

Av: Johan Lundin Kleberg | Essäer | 26 oktober, 2010

När det var bättre förr

När det var bättre förr Nyligen är det femtio år sedan sista numret av Sveriges utan konkurrens bästa novelltidskrift kom ut. Någon riktig efterföljare har den aldrig fått och det är ...

Av: Bertil Falk | Essäer om litteratur & böcker | 01 mars, 2007

Turiststaden Wien för 100 år sedan

Den förste ”turisten” som omnämns i skrift på Österrikes breddgrader kom år 1012 och råkade verkligen illa ut. Man ansåg honom vara spion och han fångades in och torterades i ...

Av: Lilian O. Montmar, Mats Olofsson | Resereportage | 23 november, 2011

Bild: Anikó Bodoni Lind

Himlen – Det är tid för debatt

Efter att jag skrivit några teaterpjäser tillsammans med den numera guldbaggeprisade Mikael Segerström, var det dags att skriva en pjäs helt på egen hand. Det skulle vara en pjäs som ...

Av: Vladimir Oravsky | Gästkrönikör | 08 september, 2016

Pipor, cigaretter och fimpar i konsten

”Rökning skadar allvarligt dig själv och personer in din omgivning.”  En essä om rökning i konsten borde lämpligen inledas med en varningstext eftersom rökningen ligger bakom 90% av alla fall av ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 05 september, 2014

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts